På gymet..

Jag brukar försöka att se något positivt hos alla. Inte störa mig på folk i onödan. Men en människa som envisas med att gå på just ett av de pass som jag tänkt skulle bli en del av min nya träningsrutin.

Det är inte det att hon envisas med att stå så jädra nära. Inte det att hon gör hälften av rörelserna helt fel. Inte ens hennes uppfattning om vad som är acceptabel träningsklädsel. Allt sånt skulle jag kunnat svalt och haft överseende med. Om det inte vore för att hon var en sån stroppig kossa utan folkvett. I vägen är hon också, många på passet såhär i början på terminen innan veklingarna tacklar av, det krävs att alla är någorlunda samspelta.

Ilsket försöker jag ta ut rörelserna och nästan hoppas att jag ska "råka" träffa henne med en kick. Känns inte som om jag kan ta ut mig tillräckligt när jag måste hålla koll på folk som hon, plus en halvkass vikarie som ledare. Funderar allvarligt på att byta träningstid när jag smiter ut för en liten avrundning på löpbandet. Måttligt mild till sinnes.

Går och fyller på min vattenflaska när någon hejjar på mig. Någon som visade sig vara en inte alls oäven representant för det manliga släktet. Sen ler han så sött att jag inte kan låta bli att le lite tillbaks. Jag går iväg till löpbandet. Han kommer och ställer sig på bandet brevid. Småjoggar några minuter innan han börjar småprata lite halvflörtigt sådär. Sådär så att jag nästan börjar fundera på att ge den här träningstiden en chans till.