Umgås med systersonen. Jag är rastlös så jag vill passa på att ta en joggingtur och systersonen beslutar sig för att hänga på. Fylla lungorna med frisk luft och lyssna på ljudet av skorna mot regnvåt väg. Ner till havet och en bit runt området. Ett sånt där ögonblick då allt släpper och man bara känner sig så väldigt levande. Så väldigt närvarande i nuet. Som om alla måsten inte fanns och livet inte behövde vara mer komplicerat än såhär.
Klipulver, pekar systersonen på nyponbusken vi springer förbi. Känns som om jag snart har lärt honom allt jag kan. Blir riktigt mosterstolt när jag hör honom resonera. Det är mycket g-krafter och hur fort saker kan gå och snurra just nu. Saker som ska testas. Pojkprat. Lite smickrande att han fortfarande diskuterar sånt med moster. Sen går vi och pallar* äpplen. Röda, perfekt mogna saftiga äpplen. En kopp kaffe senare och jag måste motvilligt börja dra mig hemåt. Mot staden. Verkligheten. Och det där måndagsmötet.
* Okej, ska vi vara riktigt ärliga hade det tydligen uttalats att vi fick ta äpplen där då sommargästerna inte skulle komma tillbaks förrän vid jul och tyckte det var okej om någon tittade till stugan då och då. Men plocka äpplen låter betydligt tråkigare än palla.
Subscribe to:
Post Comments (Atom)
6 comments:
Ja, är man för feg för att palla äpplen på riktigt så. Men jäklar vad lite det krävdes när man var yngre att få en adrenalinkick av att sno några äpplen...
a: Inte feg. Men jag springer inte lika snabbt längre..
Vi hade så mycket äpplen själva att vi inte så ofta pallade såna som små. Päron däremot.. En familj med flera päronträd i området var hårt utsatta. De blev lagom arga men sprang inte så snabbt...he he ;)
Ninde: Hur gammal blev du, 98 eller? Inte lika snabbt längre... *s*
För övrigt förstår jag då än mer varför det där måndagsmötet kändes så trist med tanke på vad du jämförde det med.
Palla på!
Fast varför heter det "palla" egentligen?
Hmm..
404: Ha,ha jo men det är en sak att springa i elljusspåret. Däremot inte lika liten och kvick och övertygad om min egen förmåga att sätta mig i säkerhet om jagad av arg vuxen numera..;)
kim: Varför det
heter palla? Kanske "nalla äpplen" som sedemera blev palla äpplen? :)
Du, det låter logiskt. ;)
Post a Comment