Igår

Drog igång dagen med gymet på morgonen innan jobbet. Hög tid att komma in i rutinerna nu. Och det är hon som leder passet. Min livs levande målbild. Sådär som jag också hoppas se ut när jag blir äldre. Än vad jag är nu. Hon känner igen mig och hejjar glatt. Försöker alltid pricka in nåt av hennes pass. Blir bara så glad av hennes ledarstil. Hon har den där genuina rörelseglädjen som folk som älskar att träna har och det är smittsamt.

Sedan går jag och jobbar. Stannar kvar en stund på sent möte. Inget världsomstörtande. Lite småsegt och struligt. Frustrerande väntan på svar som dröjer.
Kommer hem och upptäcker att jag är småirriterad och rastlös trots morgonens träning. Får syn på mina träningshandskar och paddar när jag letar något annat. De där jag köpte när jag var så frustrerad på exet. Paddarna hånflinar glatt. Som om de ville säga att det var länge sen sist. Som om de bara bad om en omgång. Får ett infall och plockar fram dem igen. Vrider upp volymen med några gamla Offspringlåtar. Drar på mig en träningstopp och står och leker lite boxercise. Tar ut min frustration. Över jobbsaker. Över fan och hans moster och allt möjligt annat. Och en hårslinga som envisas med att falla ner i ansiktet. Slår tills jag blir trött. Och lugnet och koncentrationen återvänder och jag kan fokusera på väsentligheter igen. Känns skönt efteråt. Brukar slå mesiga tjejslag. Slog nog lite argare än vad jag brukar igår. Känns så i händerna idag iaf.