Helgen med

Söndag:
Dags att infria ett av alla de där löftena om att åka ut och titta på nya huset. Vännerna som flyttat en bit utanför. Som av en händelse valdes de med egen pool* och badstrand nära.

Så man sätter sig i bilen och åker långt utan för Metropolen. En efter en ger radiostationerna upp. Tills bara lugna favoriter finns kvar. Då är man framme ungefär. Hundar. Grannens ungar. Min kompis och killen som fick henne att flytta ut och gärna vill att jag flyttar efter. Bilda koloni liksom.

Lantliv. Sånt där som man i svaga ögonblick kan se sig själv i. Bakandes kanelbullar omgiven av djur och barn. Sån där miljö som jag är hemmastadd i också. Möjlig framtid. Fast innerst inne vet man att verkligheten aldrig ser ut som reklamen för lantkök. Det är mörkt, kallt och långt till allt halva året. Fast just nu är det sommar. Urmysigt. Vi badar. Grillar. Snor ihop en smulpaj ihop. Sitter ute med liten vovve i knät. Njuter.


*Aningens småsnörvlig efter helgens bravader tyckte jag ändå det verkade vara en alldelles lysande idé att tillbringa dagen nedsänkt i pool. Verkligen lysande. Världsklass Ninde. Ana möjligt samband till småhostighet idag? Speciellt som jag i ett svagt ögonblick lovat H en dejt denna vecka. För att visa upp min solbränna och solblekta hår. Som han tjatat om att få se. Och visst, jag är inte döende. Men jag vill vara mitt allra bästa jag då. Snygg, sval och lagom kaxigt ointresserad.