Hjemme

Hemresa. Man landar i Sverige. På flygplatsen möts man av den där kvinnliga gränspolisen. Min favorit. Hon som ler sådär varmt och välkommenhemaktigt att jag blir glad. Varje gång. Man fortsätter hem. Med onda aningar. Förväntar sig ödelagt lägenhet. Men blommorna lever. Pappa har fått tråkigt och putsat köksfönstren. Min laptop har använts som avställningsyta för en stor tung blomma men annars är allt okej. Det ligger en prydlig lapp på köksbordet. Man kan andas ut. Tappa upp ett stort glas kranvatten o dricka utan att bli sjuk. Lyssna av ett antal telefonsvarar meddelanden* av typen" Hej! ...Har ringt och försökt nå dig på din mobil ett tag nu. Men jag misstänker att du inte har kvar den. För när man försöker lämna meddelanden så kommer det bara ett röst meddelande på typ nåt sånt här konstigt språk....."

Innan jag reste beslöt jag att lämna min kära vän filofaxen. För en riktigt soft semester.** Då jag skulle ha gäster i lägenheten gällde det hitta ett listigt gömställe för honom. Så listigt att jag i morgontröttheten inte kunde klura ut var. Sålunda är jag lätt desorienterad i tillvaron. Kramar hårt om mobilen och jobbkalendern. Mina budsförvanter i den hårda Storstadstillvaron. Som alltid tar det ungefär en halv dag att rensa skrivbordet. Updatera sig på jobbet. Blir mer om resan senare. Hände mycket. Många intryck och roliga människor. Mycket att fundera på.
Kan bli ett o annat inlägg.

*Jag och Norrlänningen ingick en pakt. Mobilen avstängd för det mesta. Bara hej-vi-är-framme-mejl. Till familjen. Annars frisk luft o uteliv.

** Jo jag talade om för henne att jag skulle resa iväg. Två gånger. Men när hon har tentaperiod har hon guldfiskminne.