Helgen

Lördag:

En så varm dag. Syrran o systerson på snabbvisit. Vi gör det enda möjliga. Åker och badar.


Festen. Vad man nu har på sig när det är så varmt ute. Så lite som anständigheten kräver med andra ord. Och knappt det. Det är då det slår mig att jag ofta "klär ner mig" numera. Tar det säkra före det osäkra. Något jag la mig till med under exets svartsjukedagar. Och nu när man plötsligt får sätta sina egna gränser igen är jag osäker. Frågar syrran. Som säger att jag ska ta den klänningen. Försäkrar att den inte är föör kort.



Den första jag ser är honom. Mannen med feel good faktorn, jag springer på då och då på fester hos gemensamma bekanta. Han har flickvän och det har aldrig varit en tillstymmelse till något emellan oss. Han är bara stor, bullrig, glad och trevlig, med en avslappad attityd till livet. Kommer alltid fram och kramar om mig och snackar skit en stund. Han påstår att det är orättvist. Att tjejer minsan kan klä oss fint i små tunna klänningar och remskor. Medans killar måste bylta på sig för att klara dresscoden. Vadå säger jag, det kan ni väl också ha? Du skulle säkert göra succé i liten klänning . Så garvar vi. För tanken på 190 cm av honom i de kläderna är rätt roande.



Resten av festen då? God mat. Fin miljö. Mestadels satt vi ute i den ljumma kvällen. S uteblev som väntat. Vilket jag övervägde att ha dåligt samvete för. För hon hade nog gått om jag skippat systersonen och lovat gå dit tidigare i sällskap med henne. Hållit handen. För trots att hon känner folk där har hon det där sociala-hangupset som vissa människor har. Tror att andra ska se ner på henne. Trots att hon har fler högskolepoäng och finare lägenhet än många av oss andra. Jag tänker inte så. Pratar med dem jag finner trevliga. Stör mig inte på vad folk tjänar eller köper så länge de inte tjatar oupphörligt om det.



Fick däremot nätverka en stund i början. En tjej jag känner lite sedan tidigare. En bra-att-ha-kontakt om man av någon anledning skulle vilja röra på sig. Gemensamt utbyte av skvaller om folk vi båda känner i branschen. Och vi utbyter tips lite sådär avvaktande som man gör. Underförstått.



Sedan kunde jag slappna av. Snobbnivån betydligt lägre än befarat. Några kompisar som jag älskar. Verkligen. Galningar jag gått i skolan med. Till och med kompis relativt nya befarat snobbiga kille verkade solig och avslappad. Kanske har han lärt känna oss andra mer nu. Kanske är det vädret som tinat upp folk i allmänhet.

Kul var det iaf. Den där bekräftelsen man ibland behöver och många skratt. Trots att festens två mest hemsläpningsvänliga manspersoner var sorgligt stadgade- en helt lyckad kväll.