Resan: Själva dykningen dårå

Med provdyket från piren avklarat är det dags att dyka på riktigt. Vi ger oss av en tidig morgon i dykbåten, jag, Norrlänningen, två unga ryssar en engelsman som lätt skulle kunna vara nästa 007 och några inhemska dykare. Jag blir smått nervös när besättningen demonstrerar hur man hoppar baklänges i full utrustning och med huvudet före de ca 2 metrarna från relingen till vattenytan. Och herr 007 kopia plockar mancho poäng hos dykkillarna med en målande beskrivning av the british way: hur S.A.S* dykare hoppar i från helikoptrar. (Underförstått att det var så han lärde sig dyka. )

Till min stora glädje slipper jag och Norrlänningen, förmodligen skulle det vara olönsamt om vi bröt nacken redan på första riktiga dyket. Oh, I'm sure you'll be okay. Dead divers are bad for business, you know.. som någon annan turist muntrade upp oss med kvällen innan. 007 visar sin hjälteläggning och demonstrerar hur man kliver rakt ut med den supertunga packningen istället. Samt tipsar mig om att de flesta dykare inte hoppar i vattnet medelst baklängesvolter och annat trams. Får flera tillfällen att småprata med Bond kopian som är med på båda dyken vi gör från båten. Är så skönt att prata med någon som pratar mer än turistengelska och är sådär artig och allmänt engelsmanna sympatisk. Utan att se ut som engelsmän brukar.

Han berömmer våra insatser efter första dyket. Välkomnar oss in i dykvärlden. Vi pratar om Röda Havet. Dyk och snorkelplatser. Det känns som om han kör en lite mjukare stil när han pratar med mig. Det där som ofta verkar hända den trevligare sortens tuffingar när de får familj och barn. De blir liksom mjukare och mänskligare, får distans till sig själva. Det visar sig stämma. Han har tvillingkillar på 10 år och en fru. Frun är rädd för fiskar och killarna vill bara bada o spela fotboll. Så dealen är att "Daddy has to go diving, once in a while". "Or Daddy will go crazy". Får han bara det följer han snällt med på shoppingrundan sedan.

Mellan raderna har det framgått att han själv dykt i snart 20 år. Även om han dyker på egen hand när vi ankrar så känns det på något sätt tryggt att ha honom med ifall de 20 nånting-åriga dyksnubbarna f-ckar upp det hela. Självklart försöker jag framstå som artigt trevlig. Så att han ska tycka det vara mödan värt att rädda oss om det skulle behövas..

Vi dyker, matar silvriga fiskar. Får leka med sjöstjärnor och nåt som ser ut som en magsjuk gurka som utsöndrar ett klibbigt nät när den blir rädd. Det går bra, det enda som stör mig är att jag inte kan kolla av att Norrlänningen och ev. andra dykare är okej. Har fullt upp med att hålla reda på mig själv och får lita på att Dive Mastern har full koll.

Någon dag senare är det dags för det andra riktiga dyket och bland det roligaste jag gjort. Att dyka i grottor**.

Grottdykningen:
Dive Master ser ovanligt allvarlig ut. "I want nobody to panic down there." Den som har några farhågor får dryfta dem nu. Det är inte alla som fixar grottorna. Vi nickar förväntansfullt.

När jag kommer ner förstår jag hans oro. Det är smalt och trångt som bara den. Vettesjutton om jag hade velat ha en nybörjare med mig där om jag varit van dykare. Dive Master tar det stegvis. Dyker före. Pekar, visar hur man ska sätta händerna och dra sig fram. Det känns precis som när man var liten och skulle dra sig in under badbryggan för att gömma sig när vi lekte. Utom att man nu måste lägga sig platt på vissa ställen. Tänka på att inte skrapa tuberna mot klippblock i taket. Märker hur jag ibland automatiskt stannar upp och "jämkar" "tubryggsäcken" för att behålla rätt jämnvikt så fort utrymmet tillåter. Det känns som en riktigt kul lek. När det är Norrlänningens tur får jag sitta en bit bort med en annan dykare som barnvakt. Tycker det tar en bra stund, senare får jag veta att Norrlänningen fick problem med jämnvikten just när han kom ut ur grottan. Tog ett tag att fixa tydligen.

Jag har luft kvar mot slutet och tjatar till mig en vända till i grottan. Kommer upp glad, med halvdöva öron och lite näsblod. Men salig. Mr Bond kopia tar i hand när vi skiljs åt. Hoppas att vi fått mersmak på dykningen. Vi ses i Röda Havet! svarar vi.



* S.A.S- Brittiskt militärt specialförband. Som b.l.a pysslar med att smyga in i en bostad och ha ihjäl folk på ett så prydligt vis att ingen märker något förrän dagen efter då man upptäcker att offret saknas. Typ. Allt enligt Norrlänningen. Är alla så sympatiska som Bond kopian lär man dö lycklig iaf.

** Visserligen bara lightversionen, små grottor på 11 meters djup med utgång på andra sidan. Men ändå.