Midsommar

Ja, det blev minnesvärt. But first things first. Systersonen har lägeravslutning och det är superviktigt att jag kommer i tid för att se honom spela. Dagen före midsommarafton. Kövarning. Så långt hade jag faktiskt tänkt. Tagit till extra tid. Däremot hade jag inte riktigt räknat med att vägen ut ur stan var upptagen med att vara parkeringsplats just då. Tillslut lossnar det och jag hinner fram i tid för att se honom men inte för att hinna käka något innan. Hinner fram och hälsa innan de sätter igång. Syrran möts av ett buttert "va gör du här morsan, gå o sätt dig". Men mig kramar han inför alla tuffa små kompisar. Fortfarande. Jag blir rörd. Och stolt. För de är så grymt duktiga att jag blir imponerad. Och en av de manliga ledarna verkar ha fått på sig en t-shirt i barnstorlek. Så att de församlade mammorna/mostrarna inte ska missa att han kämpat till sig en blygsam v-shape på gymet.

Sen åker systersonen med i min bil. Jag får höra hela historien om lägerbus och spökhistorier och kompis a och kompis b och allt annat mellan himmel och jord som han funderar på. För funderar gör han. Och jag är super-moster-mallig över allt han kan. Att han är frågvis. Nyfiken. Mindre mallig över det faktum att jag inte riktigt kan svara på vissa saker han frågar mig. Som exakt hur en raketmotor fungerar i olika atmosfärer. Nån som känner en rymdforskare runt 30 som är snygg och singel kanske?