Mamma på besök igår. Vi äter middag. Jag mal de där mörka kaffebönorna vi båda gillar och vi dricker med lite Jasmin essens som jag fick i present i ökenlandet. Som man ringlar ner i kaffet och får det att dofta och smaka gott.
Mamma har varit några dagar i Storstaden. Träffat vänner. Kulturellat sig. Jag visar kort från resan. Iallfall de som ligger i den "offentliga" mappen i datorn. Vi går och sätter oss i parken i närheten. Njuter av solen. Pratar. Jag berättar om dykningen. "Är det så förnuftigt ?"
"Det låter farligt", tycker hon. "Nä. Men hur kul vore det att leva förnuftigt?" Invänder jag.
Hon nickar. Har gjort en och annan mindre förnuftig sak själv. Som att ensam flytta till New York. Men som syrran brukar säga. Hon måste låtsas lite halvbekymrad och säga sånt ibland. Det ingår i hennes jobb som mamma.
Så ringer kompisarna. Picque-nique på nationaldagen. Boccia och annat. Heldag i solen. Nu slut. Kanske en liten öl på uteservering ikväll. Kanske.
Updatering: Blev pasta på restaurangen igår. Men drog ganska tidigt. Lite väl mycket grabbgäng där. Som beundrade 22 män och en rund boll. Fast jag hade gärna sett klart matchen. Trodde i min enfald att det var sånt som min kanal Eurosport skulle visa... måste skaffa pojkvän snart. Som kan hålla koll på sånt.
Subscribe to:
Post Comments (Atom)
2 comments:
Kul att du testat dykning - frälsning eller bara småtrevligt?
Själv ska jag tokdyka på min 30-årskris-tripp runt jorden i höst.. Inte förnuftigt, inte så billgit, men jävlar vad underbart!
Hur gick det på flörtfronten då?
filo: Undervattensvärlden är frälsning. Tekniska manniker, vattenbubblor och lomhörda öron är smällar man får ta. I'm going back down there...
Jodå. Man kunde gå ungefär två steg från Norrlänningen innan man blev flörtad på.. he,he ;)
Post a Comment