Det finns människor som klamrar sig fast vid sina dagliga rutiner. Som inte klarar av förändringar. Jag brukar le i smyg åt dem. Ge mig själv en mental klapp på axeln av ren duktighet. För att jag klarar att snabbt finna mig tillrätta i nya miljöer. För att jag minsann är anpassningsbar. Flexibel.
Så ändrar gymet till sommarschema, mina fint inplanerade pass byter tider, gymkort måste förnyas och jag är plötsligt lätt desorienterad. Tillvaron gungar, fotfästen tappas. Kanske är träningen de rutiner jag behöver hänga upp tillvaron på. Är jag så banal? Eller är det bara glimten av en liten "Rainman" som bor inom oss alla?
Subscribe to:
Post Comments (Atom)
4 comments:
Hur skulle världen se ut utan rutiner (men man behöver inte riktigt bli som Rain man, förstås :)? När man tänker efter hur mycket man kör på autopilot inser man snabbt att allt skulle ta mycket längre tid om inte ryggmärgen hjälpte till vid beslutsfattandet.
(Men tror att jag idag ska jogga min bloggrunda i motsatt riktning, ba' f'att..)
Om man kunde köra hela sin tillvaro på autopilot skulle det bli rätt trist. Man skulle inte känna att man lever.
Längtar du hem Ninde ?. Dra hem en sväng i helgen vetja, och bli ompysslad av mor och far lite.
man kanske bara ska jogga istället.
Hojta om du vill ha en löpkompis med halvtaskigt flås :)
gina/rollx: Jovisst vissa små rutiner i vardagen underlättar. Var mer att jag inte insåg hur viktig träningsupplägget var egentligen. Känns lite vilse utan.. :)
rollx: Ja. Kan inte åka hem i helgen tyvärr...ska snart hoppas jag :)
filo: Tack...brukar föredra att springa själv. Men om jag ändrar mig hör jag av mig.. :)
Post a Comment