Nej, gårdagskvällen innehöll inga missöden bortsett från en lite väl insmickrande servitör. Men i morse. Gymet. Tragisk påminnelse om att jag, tvärtom mot vad jag ofta inbillar mig, inte är osårbar*. Lyckades knäcka till något när jag tog i lite överentusiastiskt i en rörelse. Kände hur något låste sig. Ryggskott. Som inte blivit ett dugg bättre under dagen.
Och jag som måste kunna halta till bästaste klipptjejen i helgen. Var alldelles för länge sedan sist. Alldelles för många dåliga hårdagar på sistone. Hair crisis emergency. Plus ont i ryggen. Och nu är det helg. Kommer inte gå att få tag på en professionellt kotknäckande kotte. Ens till överpris.
Ta en tablett-och-se-glad-ut alternativet känns lagom lockande. Även om jag under dagen blivit erbjuden både det ena och det andra från pillertrillande kollegors skrivbordsförråd.
But I have a cunning plan. Planerar att hasa tillbaks gymet. Gnälla lite. Se riktigt ynklig ut. Se om jag har tur nog att springa på något bekant ansikte som jag kan muta/charma/övertyga om lite hjälp. Nån med magiska händer.
Sen hem och köra lite värme och Radital för tävlingshästar**. That oughta do it.
* Tar alla fysiska skador som en personlig förolämpning. Sånt händer andra. Jag ska ju för tusan vara osårbar.
** Gammalt trick från tiden som ponnyryttare. Kan spädas till önskad styrka. Kladdar inte och luktar helt ok.
Friday, February 27, 2009
Juiceligt förfördelad
I min strävan att skära ner på socker och i viss mån kaffe, har jag börjat frekventera ett café med färskpressad juice. Hittat min fix för att klara av den här trista vårvintertiden skulle man kunna säga.
Vanligtvis levererad av en ung serviceminded kille. Den sortens som ser allmänt glad ut när man dyker upp. Vanligtvis brukar vi byta tre ord när han pressar juicen. Är jag trött erbjuder han sig att stoppa i lite guarana. Eller nåt annat skoj. Samtidigt som han viftar med sina alldelles för långa, mörka ögonfransar och undrar om jag tycker att han är en underlig kille för att han inte gillar sport.* På det hela taget ett lyckat samarbete tyckte jag.
Glad i hågen och med stamgästkortet i näven travar jag in. Och så står det plötsligt en tjej där. Som inte alls blandar lika bra. Tar typ hälften av den godaste frukten. Påpekar artigt att hon glömt lite frukt. Hon tittar bara oförstående och hävdar att de alltid blandar sådär. Nästa gång försöker hon slänga med en kantstött frukt. Nu är det fasen personligt. Hon hatar mig. Så måste det vara. Frågan är om jag ska:
1. Skälla ut henne.
2. Skicka dit någon kille jag känner för att köpa ut.
3. Hålla ut tills jag nått upp till tio klipp och får en fri juice. Sedan skälla ut henne.
4. Ersätta juicen med något koffeinhaltigt på närmaste kaffebar. Med manlig barista.
* Erbjöd honom sportbilagan en gång, när jag knallade förbi med en nyinköpt kvällstidning i nypan. Var ju ändå ingen ridsport.
Vanligtvis levererad av en ung serviceminded kille. Den sortens som ser allmänt glad ut när man dyker upp. Vanligtvis brukar vi byta tre ord när han pressar juicen. Är jag trött erbjuder han sig att stoppa i lite guarana. Eller nåt annat skoj. Samtidigt som han viftar med sina alldelles för långa, mörka ögonfransar och undrar om jag tycker att han är en underlig kille för att han inte gillar sport.* På det hela taget ett lyckat samarbete tyckte jag.
Glad i hågen och med stamgästkortet i näven travar jag in. Och så står det plötsligt en tjej där. Som inte alls blandar lika bra. Tar typ hälften av den godaste frukten. Påpekar artigt att hon glömt lite frukt. Hon tittar bara oförstående och hävdar att de alltid blandar sådär. Nästa gång försöker hon slänga med en kantstött frukt. Nu är det fasen personligt. Hon hatar mig. Så måste det vara. Frågan är om jag ska:
1. Skälla ut henne.
2. Skicka dit någon kille jag känner för att köpa ut.
3. Hålla ut tills jag nått upp till tio klipp och får en fri juice. Sedan skälla ut henne.
4. Ersätta juicen med något koffeinhaltigt på närmaste kaffebar. Med manlig barista.
* Erbjöd honom sportbilagan en gång, när jag knallade förbi med en nyinköpt kvällstidning i nypan. Var ju ändå ingen ridsport.
Gäsp
Igår trevligt. Idag tidig morgonträning. Följt av möte. Känns sådär lagom välplanerat. Sova får man göra när man blir pensionär.
Thursday, February 26, 2009
Karikatyrer
I helgen. Field trip ut till förstaden längre ut. Eller förorten om du så vill. Medhelst pendeltåg.* Mittemot mig dunsar han ner. En sån där kille som nästan är en vandrande karikatyr på sig själv. Tänk "jag är värsta coola ghettograbben stilen." Kläderna. Accenten. Gesterna. Fast på en 30+ åring istället för en ung rebellisk 20 åring. Ungefär lika cutting edge gangsta som småbarnspappan Petter är. Men gäsp liksom.
Han drar igång direkt. "Ey, bruden...." Nä, jag vill inte hänga med honom på värsta festen. Knappast. Så han börjar smårastlöst fibbla med sin mobiltelefon. Ringer polarna. "Ey, min bror, vad händer?" Polaren har tydligen samma muscula, problem, med brudar**. Men jalla, klart han ska hänga med på festen ikväll. Ändå.
Sen ringer han i tur o ordning upp alla i sin adressbok. Så att ingen ska missa vilken festfixare av rang han är. Exakt samma sätt att uttrycka sig som the average tonårskille. Fast i en drygt 30 årings kropp. Byter en blick med en tjej som satt sig på andra sidan gången. Den säger tönt.Ler lite för mig själv och undrar hur det är egentligen. Det där med bäst före datum. Det där att det liksom finns en magisk gräns då man antingen går vidare till nästa stadium i livet eller stagnerar.
Ett bäst före datum då det liksom blir patetiskt att försöka odla bilden av sig själv som ung och rebellisk längre. Frågade en gång en skin-head kille med suspekta tatueringar om det. När skins går i pension, egentligen. Han hade aldrig tänk så sa han. Att han skulle kunna bli för gammal. Bara att en hel del i hans närmsta krets blev trista och försvann när de skaffade tjej och barn. Blev Svenssons.
Kanske är det samma sak i alla subkulturer? Förutom att en del slinker igenom det där vovve-villa-volvo-nätet. Förblir udda. Kanske får vi se mer sånt i framtiden. Övervintrade hippies. Ghettograbbar med attityd och pimpad rullator.
* Med den här låten på hjärnan.."åka pendeltåg, jag är en looser baby..." Jodå, jag har körkort. Vill helst behålla det också. Även kunna ta ett glas vin hos kompis på kvällen. Hence the pendeltåg.
** Jamen undra varför...
Han drar igång direkt. "Ey, bruden...." Nä, jag vill inte hänga med honom på värsta festen. Knappast. Så han börjar smårastlöst fibbla med sin mobiltelefon. Ringer polarna. "Ey, min bror, vad händer?" Polaren har tydligen samma muscula, problem, med brudar**. Men jalla, klart han ska hänga med på festen ikväll. Ändå.
Sen ringer han i tur o ordning upp alla i sin adressbok. Så att ingen ska missa vilken festfixare av rang han är. Exakt samma sätt att uttrycka sig som the average tonårskille. Fast i en drygt 30 årings kropp. Byter en blick med en tjej som satt sig på andra sidan gången. Den säger tönt.Ler lite för mig själv och undrar hur det är egentligen. Det där med bäst före datum. Det där att det liksom finns en magisk gräns då man antingen går vidare till nästa stadium i livet eller stagnerar.
Ett bäst före datum då det liksom blir patetiskt att försöka odla bilden av sig själv som ung och rebellisk längre. Frågade en gång en skin-head kille med suspekta tatueringar om det. När skins går i pension, egentligen. Han hade aldrig tänk så sa han. Att han skulle kunna bli för gammal. Bara att en hel del i hans närmsta krets blev trista och försvann när de skaffade tjej och barn. Blev Svenssons.
Kanske är det samma sak i alla subkulturer? Förutom att en del slinker igenom det där vovve-villa-volvo-nätet. Förblir udda. Kanske får vi se mer sånt i framtiden. Övervintrade hippies. Ghettograbbar med attityd och pimpad rullator.
* Med den här låten på hjärnan.."åka pendeltåg, jag är en looser baby..." Jodå, jag har körkort. Vill helst behålla det också. Även kunna ta ett glas vin hos kompis på kvällen. Hence the pendeltåg.
** Jamen undra varför...
Tuesday, February 24, 2009
Tämmeltajm
Fettisdagen. Semlor. Glatt Mellanchefen* med att medela att jag lyckligen medfört semlorna till jobbfikat som jag lovade. Kan möjligen vara det jag uträttat i år som han sätter störst värde på hitills**.
Köpt minitemla till mig och Z. Som vi anser vara den ultimata kombinationen. Lagom mycket bröd, lagom mycket grädde. Och iaf mindre mandelmassa***. Typisk tjejsemla enligt Trevliga kollegan. Som håller på den traditionella.
Z: Men hur många kalorier är det egentligen i en semla?
Jag: Mini vet jag inte. Men säg 500kcal i en vanlig. Eller -200 om man petar bort mandelmassan.
Z: Så på 1500kcal/dag kan man leva på 3 semlor, svart kaffe och isvatten då?
Jag: Ha ha precis. I teorin iaf. Typ Ture Tventon dieten.
* Jo han ringde och kollade. Med lätt oro i rösten.
** Mellanchefen mycket förtjust i semlor. Eller i det mesta som är sött.
*** Inte så förtjust i mycket mandelmassa. Borde man inte kunna ersätta den med choklad? Såna gånger jag saknar exet. Som blev glad när man petade över mandelmassan åt honom.
Köpt minitemla till mig och Z. Som vi anser vara den ultimata kombinationen. Lagom mycket bröd, lagom mycket grädde. Och iaf mindre mandelmassa***. Typisk tjejsemla enligt Trevliga kollegan. Som håller på den traditionella.
Z: Men hur många kalorier är det egentligen i en semla?
Jag: Mini vet jag inte. Men säg 500kcal i en vanlig. Eller -200 om man petar bort mandelmassan.
Z: Så på 1500kcal/dag kan man leva på 3 semlor, svart kaffe och isvatten då?
Jag: Ha ha precis. I teorin iaf. Typ Ture Tventon dieten.
* Jo han ringde och kollade. Med lätt oro i rösten.
** Mellanchefen mycket förtjust i semlor. Eller i det mesta som är sött.
*** Inte så förtjust i mycket mandelmassa. Borde man inte kunna ersätta den med choklad? Såna gånger jag saknar exet. Som blev glad när man petade över mandelmassan åt honom.
I'm siding with Sydow on this
Bloggbråket. Skugge vs Sydow. Ja, Ebba von Sydow* är Stureplanstjejen som bara dricker bubbel och har huvudvärk av stress. Ja, usch och fy och självförvållat. Ska enbart hålla käft och sluta gnälla. Helst också skaffa sig ett par barn enligt Linda Skugge.
För först då får man enligt Linda gnälla. För ingen kan lida som Linda. I ett land med full tillgång till både preventivmedel och abort har hon medvetet valt att på kort tid skaffa sig tre barn. Synd om henne. Verkligen. Betvivlar inte ett ögonblick att det är jobbigt med tre små barn. Har all sympati för de jag känner som kämpar på med dagislämningar och ständiga infektioner. Men ska det ge dem monopol på att klaga?
Kanske skulle de föräldrar som turas om att bo på sjukhus med sina svårt sjuka barn skatta sig lyckliga om de hade petitesser som välmående barn och ett synnerligen fritt jobb att gnälla över.
Eller min kompis som överlevde första slängen av ärftlig cancer i 20 årsåldern och inte vet om hon hinner skaffa barn eller inte alls, hon skulle gärna haft tre barn idag.
Eller för all del den ensamstående mamma i skabbig hyresrätt i något område ambulansen inte kan köra in i utan poliseskort. Hon skulle jubla om hon kunde veckohandla för de summor Skugge uppger.
Och då har vi inte ens börjat gå in på livsvilkor och föräldravilkor i u-länderna. Allt är relativt.
Tror alla utan att blinka skulle byta med en bortskämd trebarnsmamma från Täby som har noll empati med andra. Linda skriver:
"Endast 35 år gammal har jag tre barn som jag väldigt ofta tar hand om helt själv. Jag driver två aktiebolag utan externa finansiärer. Jag skriver i Svd, AB, Icakuriren, Chic, Amelia, dagligen och veckovis.Dessutom tränar mina äldsta tjejer gymnastik tio timmar i veckan och tävlar ofta i andra kommuner..."
Men stackars då. Och tränar de dessutom gymnastik? Illa. Ska vi leka den leken så skötte jag egen häst själv som 11åring. Som i släpade hinkar, mockade och motionerade i alla väder utan ridhus. Alla dagar i veckan. Så totalt främmande för ansvarstagande är jag. Gjorde det mig på något sätt bättre eller i position att gnälla mer än mina kompisar som kunde traska hem och sova framför MTV en stund efter skolan? Inte ett dugg. Det var självvalt och ett privilegium. Men vad vet jag, jag har ju inte sju snoriga barn och en frånvarande man. Går t om på AW och dricker bubbel ibland. Så fullständigt ansvarslöst av mig.
Kanske kommer jag att skaffa barn och familj någongång i framtiden. Kanske inte. Men fan heller om jag någonsin ska bli en bitter småbarnsmorsa som klankar ner på alla andra och anser att mitt lidande är det enda som betyder något och alla andras problem är små och triviala jämfört med mina. För skaffar man barn borde man väl rimligen vara en smula mognare än så?
* Nä jag håller inte alltid med Ebba. Men i det här fallet är det hon som uppvisar störst insikt och förståelse för andras livsvilkor. Samtidigt som Skugge beter sig som en hybrid mellan en bortskämd tonåring och stockkonservativ tant. Kanske vill hon bara röra om lite i mediaankdammen igen. Lite skoj att höra henne ge Ebba beskäftliga råd om hur hon minsann borde ta ansvar och ordna upp sin livssituation. Samtidigt som hon gnäller som sjutton över sin egen, högst lika självförvållade.
För först då får man enligt Linda gnälla. För ingen kan lida som Linda. I ett land med full tillgång till både preventivmedel och abort har hon medvetet valt att på kort tid skaffa sig tre barn. Synd om henne. Verkligen. Betvivlar inte ett ögonblick att det är jobbigt med tre små barn. Har all sympati för de jag känner som kämpar på med dagislämningar och ständiga infektioner. Men ska det ge dem monopol på att klaga?
Kanske skulle de föräldrar som turas om att bo på sjukhus med sina svårt sjuka barn skatta sig lyckliga om de hade petitesser som välmående barn och ett synnerligen fritt jobb att gnälla över.
Eller min kompis som överlevde första slängen av ärftlig cancer i 20 årsåldern och inte vet om hon hinner skaffa barn eller inte alls, hon skulle gärna haft tre barn idag.
Eller för all del den ensamstående mamma i skabbig hyresrätt i något område ambulansen inte kan köra in i utan poliseskort. Hon skulle jubla om hon kunde veckohandla för de summor Skugge uppger.
Och då har vi inte ens börjat gå in på livsvilkor och föräldravilkor i u-länderna. Allt är relativt.
Tror alla utan att blinka skulle byta med en bortskämd trebarnsmamma från Täby som har noll empati med andra. Linda skriver:
"Endast 35 år gammal har jag tre barn som jag väldigt ofta tar hand om helt själv. Jag driver två aktiebolag utan externa finansiärer. Jag skriver i Svd, AB, Icakuriren, Chic, Amelia, dagligen och veckovis.Dessutom tränar mina äldsta tjejer gymnastik tio timmar i veckan och tävlar ofta i andra kommuner..."
Men stackars då. Och tränar de dessutom gymnastik? Illa. Ska vi leka den leken så skötte jag egen häst själv som 11åring. Som i släpade hinkar, mockade och motionerade i alla väder utan ridhus. Alla dagar i veckan. Så totalt främmande för ansvarstagande är jag. Gjorde det mig på något sätt bättre eller i position att gnälla mer än mina kompisar som kunde traska hem och sova framför MTV en stund efter skolan? Inte ett dugg. Det var självvalt och ett privilegium. Men vad vet jag, jag har ju inte sju snoriga barn och en frånvarande man. Går t om på AW och dricker bubbel ibland. Så fullständigt ansvarslöst av mig.
Kanske kommer jag att skaffa barn och familj någongång i framtiden. Kanske inte. Men fan heller om jag någonsin ska bli en bitter småbarnsmorsa som klankar ner på alla andra och anser att mitt lidande är det enda som betyder något och alla andras problem är små och triviala jämfört med mina. För skaffar man barn borde man väl rimligen vara en smula mognare än så?
* Nä jag håller inte alltid med Ebba. Men i det här fallet är det hon som uppvisar störst insikt och förståelse för andras livsvilkor. Samtidigt som Skugge beter sig som en hybrid mellan en bortskämd tonåring och stockkonservativ tant. Kanske vill hon bara röra om lite i mediaankdammen igen. Lite skoj att höra henne ge Ebba beskäftliga råd om hur hon minsann borde ta ansvar och ordna upp sin livssituation. Samtidigt som hon gnäller som sjutton över sin egen, högst lika självförvållade.
Monday, February 23, 2009
I fredagskväll.
En sån där dag som slutar med ett sista segt jobbsamtal. Lite trött och rufsig. Orkar inte fixa till mig. Ska ju bara hem. Stannar till på ICA för att handla några saker först bara. Naturligtvis springer jag på någon som ser bekant ut. Han. Den där småstöriga bratsiga killen jag sålde en lägenhet för några år sedan. Då en 20 åring med ny sportbil som satt och hintade om hur pengar inte var något problem för honom. Samtidigt som han satt och flörtade med mig rakt framför en förvånad mäklare. Han. Tycker själv han ser jävligt bra ut*.
Av alla gånger man skuttat ner till ICA lätt uppsminkad på väg någonstans. Åsså snubblar jag över honom just en sån där riktigt dålig hårdag. I panik dyker jag ner bakom hyllan med kakmixar så att jag ska slippa hälsa. Inte för att jag borde bry mig. Egentligen. Men vill ju helst se ut som den snyggare versionen av mig själv när jag visar hur himla ointresserad jag är. Ändå.
* Gör han väl egentligen också. För de som gillar den backslick-störiga typen.
Av alla gånger man skuttat ner till ICA lätt uppsminkad på väg någonstans. Åsså snubblar jag över honom just en sån där riktigt dålig hårdag. I panik dyker jag ner bakom hyllan med kakmixar så att jag ska slippa hälsa. Inte för att jag borde bry mig. Egentligen. Men vill ju helst se ut som den snyggare versionen av mig själv när jag visar hur himla ointresserad jag är. Ändå.
* Gör han väl egentligen också. För de som gillar den backslick-störiga typen.
Blå Måndag
"Det väder som fastan går in med blir alltid ihållande. Är natten mot fastlaggstisdagen stjärnklar, blir potatisskörden god." Ur Bondepraktikan.
Saturday, February 21, 2009
10am on a Saturday morning.
Lördagmorgon klockan 10. Solen skiner. Och jag har både ätit frukost, slängt in en tvätt i maskinen och är sjukt pigg. Hur perverst känns inte det?
Friday, February 20, 2009
Fredagsflippen
Från Killkusinen. Appropå det här med tjejer och bilkörning. Lite skojigt att få från just honom*. Som inte ens har körkort men gärna åker med tjejer.
* Inte för att han är förståndshandikappad på något sätt. Mer lat. Och för snål för att lägga dataspelspengar på annat.
Dagens måsten
Hatar att ringa och gnälla på folk på fredagar. Då ska man varva ner. Slappna av. Skicka skojiga små mejl till vänner och kollegor.
Bebisrösten uppskrämd till action. Jodå de levererade igår. Bara en dag efter utlovad tid. Och fel färg. Känns som min första fråga borde bli hurvida hon kan göra någonting rätt. Överhuvudtaget.
Dessutom en ren jobbgrej. Som jag måste ringa tillbaks och tjata om detaljerna på. Som jag hatar. För det är förra månadens statistik. Jag vill gå vidare. Fan.
En myndighet. Som jag måste ringa. Privat. We hates em'.
Dessutom är det fredag. Alla med något att säga till om kommer att ha "gått på möte/tjänsteärende för resten av dagen/åter på måndag". Oh. Am so motivated. Not.
Måste skaffa en assistent snart. Som gör sånt här åt mig. En snygg.
Bebisrösten uppskrämd till action. Jodå de levererade igår. Bara en dag efter utlovad tid. Och fel färg. Känns som min första fråga borde bli hurvida hon kan göra någonting rätt. Överhuvudtaget.
Dessutom en ren jobbgrej. Som jag måste ringa tillbaks och tjata om detaljerna på. Som jag hatar. För det är förra månadens statistik. Jag vill gå vidare. Fan.
En myndighet. Som jag måste ringa. Privat. We hates em'.
Dessutom är det fredag. Alla med något att säga till om kommer att ha "gått på möte/tjänsteärende för resten av dagen/åter på måndag". Oh. Am so motivated. Not.
Måste skaffa en assistent snart. Som gör sånt här åt mig. En snygg.
Thursday, February 19, 2009
Dagens desillusionerade mail
Status rapport från ex-kollega i Väst. Som meddelar att nya jobbet visserligen går bra och hon hoppas på Obama och bättre tider. Å andra sidan har hennes halvstore son lyckats bli av med både jobb och flickvän samtidigt.
"Our son has moved back in with us again. He sleeps all day. Is up all night. Complains about everything. Eats everything in the refrigerator. And his cat ate the goldfish."
"Our son has moved back in with us again. He sleeps all day. Is up all night. Complains about everything. Eats everything in the refrigerator. And his cat ate the goldfish."
Ninde dissar
Tele 2. Nej, jag ringer inte med Tele 2. Varför har ni inte med att göra. Nej, jag skiter i om ni så betalar mig för att teckna abbonnemang hos er. Enda anledningen till att jag inte ber er fara åt h-vete direkt varenda gång ni hejdar mig när jag lite småstressat är påväg nånstans är att jag tycker synd om era unga oerfarna säljare. Som kanske t om tror att god säljteknik består i att antasta folk som har oturen att passera på gatan.
Inte heller är det för att ni har allmänt taskig täckning runt Hemstaden. Nej, däremot skulle det aldrig falla mig in att stödja ett företag som marknadsför sig själv med så korkat aggressiva metoder. Aldrig. Ni är fan telemarknadens motsvarighet till råttor. Etablerade över hela stan och lika oönskade var ni än drar fram. Morr.
Inte heller är det för att ni har allmänt taskig täckning runt Hemstaden. Nej, däremot skulle det aldrig falla mig in att stödja ett företag som marknadsför sig själv med så korkat aggressiva metoder. Aldrig. Ni är fan telemarknadens motsvarighet till råttor. Etablerade över hela stan och lika oönskade var ni än drar fram. Morr.
Wednesday, February 18, 2009
Dagens arg
Man gör Mellanchefen som inte är här idag en tjänst. Man ringer företag X och efterlyser leveransen av kontorsmateriel som borde ha varit här nu. Man är förberedd. Efficient. Man rabblar kundnummer, ordernummer och fan och hans moster. I andra änden sitter bimbon med bebisrösten som i jämförelse får Frau Reinfeldt att låta som någon med pondus. Nä, varan har inte lämnat fabriken. Nä, de vet inte när. Kanske i slutet av veckan. Kanske i början av nästa vecka. Nä, de har inga utgående leveranser idag.
Man tar ett djupt andetag. Man påminner bebisrösten om att den överenskomna leveranstiden är tre arbetsdagar. Inte "kanske i början av nästa vecka-öh-vettinte." Bebisrösten har aldrig hört talas om Pacta Sunt Servanda. Tja, hon skulle kanske kunna ringa och be dem snabba på lite på fabriken, jo det har jag rätt i. Men hon kan förståss inte garantera något mesar hon på. Bäst för bebisrösten att hon fixar det. Innan Mellanchefen är tillbaks. Han kan vara drygare än Yes Ultra när han är på det humöret.
Man tar ett djupt andetag. Man påminner bebisrösten om att den överenskomna leveranstiden är tre arbetsdagar. Inte "kanske i början av nästa vecka-öh-vettinte." Bebisrösten har aldrig hört talas om Pacta Sunt Servanda. Tja, hon skulle kanske kunna ringa och be dem snabba på lite på fabriken, jo det har jag rätt i. Men hon kan förståss inte garantera något mesar hon på. Bäst för bebisrösten att hon fixar det. Innan Mellanchefen är tillbaks. Han kan vara drygare än Yes Ultra när han är på det humöret.
Monday, February 16, 2009
M
Som varit den ständiga on/and off singeln de senaste åren. Mycket beroende på samme man. Som dyker upp. Strular till hennes liv och drar sig sedan tillbaka. Nu har han dykt upp igen. Jag vill inget hellre än att de ska leva lyckliga i alla sina dagar. Unnar henne det. But I forsee trouble. Misery and happiness in one man. Varnar henne såklart. Som jag alltid gör. Fast jag vet att det inte hjälper. För det här är väl det enda området där M inte är sjukt smart. Det och matte möjligen.
M: ..jomen du vet ju hur svag jag är för honom. Han är den enda av mina ex som jag faktiskt saknar. Så dyker han upp igen och är gullig..
Jag: Jo. Fast du vet hur det gick sist..något som får dig att tro att han är mer seriös nu? Dags att ställa lite krav nu va?
M: Sant. Jag är fan inte bra på att spela svårfångad. Seriöst hur gör man?
Jag: Man beter sig som om han inte var solen i ens universum kring vilket hela ens existens kretsade. Utan möjligen nån liten planet i utkanten som visserligen är bra fin, men som du mycket väl skulle kunna existera förutan...
M: Ha ha..Du är mycket bättre på det här med förhållanden.
Jag: Used to be möjligen...nu vettefan
M: Jo men du klarade ju av en kille som H..
Jag: Jo men han är ju alfa. Jägarmentalitet du vet. De är ju busenkla. Funkar så länge du är självständig och de inte riktigt kan ta dig för given och du orkar leva upp till den där idealbilden.
M: Sant. Och ....... (hennes ex) är ungkarlstypen. Singelkillen. Relationsfobiker. Värsta sorten att inleda något med, jag vet... Så lättskrämd så det finns inte.
Jag: Men seriöst han är fan trettio nu. Har han haft något längre förhållande med något annat än sin X-box? Fäller han ens ner toaringen efter sig?
M: Ha ha sant. Fast en middag kan väl aldrig skada?
Jag: Ha ha, jasså? Igen. Men säg inte att jag inte varnade dig..
M: ..jomen du vet ju hur svag jag är för honom. Han är den enda av mina ex som jag faktiskt saknar. Så dyker han upp igen och är gullig..
Jag: Jo. Fast du vet hur det gick sist..något som får dig att tro att han är mer seriös nu? Dags att ställa lite krav nu va?
M: Sant. Jag är fan inte bra på att spela svårfångad. Seriöst hur gör man?
Jag: Man beter sig som om han inte var solen i ens universum kring vilket hela ens existens kretsade. Utan möjligen nån liten planet i utkanten som visserligen är bra fin, men som du mycket väl skulle kunna existera förutan...
M: Ha ha..Du är mycket bättre på det här med förhållanden.
Jag: Used to be möjligen...nu vettefan
M: Jo men du klarade ju av en kille som H..
Jag: Jo men han är ju alfa. Jägarmentalitet du vet. De är ju busenkla. Funkar så länge du är självständig och de inte riktigt kan ta dig för given och du orkar leva upp till den där idealbilden.
M: Sant. Och ....... (hennes ex) är ungkarlstypen. Singelkillen. Relationsfobiker. Värsta sorten att inleda något med, jag vet... Så lättskrämd så det finns inte.
Jag: Men seriöst han är fan trettio nu. Har han haft något längre förhållande med något annat än sin X-box? Fäller han ens ner toaringen efter sig?
M: Ha ha sant. Fast en middag kan väl aldrig skada?
Jag: Ha ha, jasså? Igen. Men säg inte att jag inte varnade dig..
I fredags
Men vi kan väl luncha, säger H. Jag tvekar. Dessutom dagen innan Alla Hjärtans Dag. Jag tackar nej. På lördagen får jag tre röda rosor. Som inte är från H.
Friday, February 13, 2009
Fredagen den trettonde..
Verkar det bara vara två som jobbar hårt. Jag och Jason. Fast med lite olika saker.Dax att ta en lott också. Omvänd lottpsykologi. Kanske tur på en klassisk otursdag.
Uppdatering: Köpte två krafslotter. Vann 50kr på vardera. Emotsåg osannolik tur och hägrande rikedom. Köpte nya lotter. Vann inget. Killkusinen den lilla tur gnuen däremot lyckades hitta en 500 lapp som han omedelbart omhändertog. Och nästa månad är det fredagen den trettonde igen sägs det..
Uppdatering: Köpte två krafslotter. Vann 50kr på vardera. Emotsåg osannolik tur och hägrande rikedom. Köpte nya lotter. Vann inget. Killkusinen den lilla tur gnuen däremot lyckades hitta en 500 lapp som han omedelbart omhändertog. Och nästa månad är det fredagen den trettonde igen sägs det..
Thursday, February 12, 2009
Killkusinens Konspirationsteori
Appropå det här.
Killkusinen: "-Han lever nog farligt nu den där journalisten på SVT. Han som avslöjade allt."
Jag: "-Hur menar du?"
Killkusinen: "-Jo. Jag tror allt det här är en konspiration av en katolsk sekt. Som vill ta över. Som vahetterenu de där i Da Vinci koden?"
Jag: "-Opus Dei, menar du?"
Killkusinen: "-Just det. De ligger bakom alltihop. Och snart kommer de skicka ut en sån där munk som slår sig själv, för att röja lite folk ur vägen. Som i Da Vincikoden."
Jag: "-Ha,ha kanske det. Fast Sverige får väl skicka Persbrant som Gunvald Larsson för att stoppa dem då. Liksom liite tuffare än Tom Hanks."
Killkusinen: "-Ja absolut Gunvald. Han är bara hårdast.."
Killkusinen: "-Han lever nog farligt nu den där journalisten på SVT. Han som avslöjade allt."
Jag: "-Hur menar du?"
Killkusinen: "-Jo. Jag tror allt det här är en konspiration av en katolsk sekt. Som vill ta över. Som vahetterenu de där i Da Vinci koden?"
Jag: "-Opus Dei, menar du?"
Killkusinen: "-Just det. De ligger bakom alltihop. Och snart kommer de skicka ut en sån där munk som slår sig själv, för att röja lite folk ur vägen. Som i Da Vincikoden."
Jag: "-Ha,ha kanske det. Fast Sverige får väl skicka Persbrant som Gunvald Larsson för att stoppa dem då. Liksom liite tuffare än Tom Hanks."
Killkusinen: "-Ja absolut Gunvald. Han är bara hårdast.."
Wednesday, February 11, 2009
I söndags
S kommer förbi för att påminna mig om nyårslöften och Beach 2009 och allt det där. Således på med träningskläder och ta en bot-och-bättringsrunda i san Luthersk anda. Höll på att halka ihjäl oss de sista metrarna. Jädra isfläcks Storstad. Blir inomhus nu ett tag. Eller yngsjöbroddar på joggingskorna.
Sen hem till mig för dusch och fika. S gnäller på att jag jämt har en massa gott fikabröd*. När jag vet hur dålig karaktär hon har. Och hon som behöver gå ner nu. Lovar att jag nästa gång ska ställa fram fullkornsbröd istället. Eller kanske ett par morötter.
Avslutar söndagen med att ramla in på vad som möjligen kan ha varit den sämsta lägenhetsvisningen jag någonsin varit på. Dåligt skyltat. Allmänt ofräscht skick**. Ung manlig mäklare som nervöst hovrar i bakgrunden. Prasslar nervöst med lägenhetsprospekt. Får inte riktigt till det här med standardfraserna. Låter som om han frågar folk vilka som är ihop. Går förbi Killkusinen på Hemvägen. Visar prospektet. Med bakgrundsbild på mäklarfirman. Han gissar genast vilken mäklare det var. Med Killkusinens vokabulär " det måste bara vara den där fjanten. Han som ser ut som värsta nörden". ***
* Så gott var det inte den här gången. Bullarna var t om köpta. Jo, jag skäms, men de sista hembakta tog slut i lördags. Har inte varit hemma i Hemstaden på ett tag nu. Och som tjej kan jag ju baka allt utom just kanelbullar själv. Det är en typiskt manlig uppgift i vår familj. Tung och lite smått farlig sådär. Fast å andra sidan är det rätt bra att inte ha några hembakta hemma. Är ju inte direkt svårt att avstå från Ica bullar.
** Menar inte att man tvunget måste Homestajla allt till förbannelse, måla vitt och tända ljus. Men rent och fräscht borde väl vara miniminivå?
*** Killkusinens dom är hård men orättvis. Som vanligt.
Och av någon outgrundlig anledning den här låten på hjärnan.
Sen hem till mig för dusch och fika. S gnäller på att jag jämt har en massa gott fikabröd*. När jag vet hur dålig karaktär hon har. Och hon som behöver gå ner nu. Lovar att jag nästa gång ska ställa fram fullkornsbröd istället. Eller kanske ett par morötter.
Avslutar söndagen med att ramla in på vad som möjligen kan ha varit den sämsta lägenhetsvisningen jag någonsin varit på. Dåligt skyltat. Allmänt ofräscht skick**. Ung manlig mäklare som nervöst hovrar i bakgrunden. Prasslar nervöst med lägenhetsprospekt. Får inte riktigt till det här med standardfraserna. Låter som om han frågar folk vilka som är ihop. Går förbi Killkusinen på Hemvägen. Visar prospektet. Med bakgrundsbild på mäklarfirman. Han gissar genast vilken mäklare det var. Med Killkusinens vokabulär " det måste bara vara den där fjanten. Han som ser ut som värsta nörden". ***
* Så gott var det inte den här gången. Bullarna var t om köpta. Jo, jag skäms, men de sista hembakta tog slut i lördags. Har inte varit hemma i Hemstaden på ett tag nu. Och som tjej kan jag ju baka allt utom just kanelbullar själv. Det är en typiskt manlig uppgift i vår familj. Tung och lite smått farlig sådär. Fast å andra sidan är det rätt bra att inte ha några hembakta hemma. Är ju inte direkt svårt att avstå från Ica bullar.
** Menar inte att man tvunget måste Homestajla allt till förbannelse, måla vitt och tända ljus. Men rent och fräscht borde väl vara miniminivå?
*** Killkusinens dom är hård men orättvis. Som vanligt.
Och av någon outgrundlig anledning den här låten på hjärnan.
Monday, February 09, 2009
Helgen
Fredag: Ut och ta en drink med kompis på det där stället i närheten*. Första o enda gången man möter förebyggande polisarbete ute i nattlivet. Unga ambitiösa med nya fina uniformer. Och så bara polistjejer. Jädra kvotering. Har aldrig varit så besviken.
Lördag: "När du får oväntat besök". Lektion nummer ett: Låna aldrig ut dvd filmer till nyblivna småbarnsföräldrar i bekantskapskretsen. De kan få för sig saker. Som att det är helt socialt accepterat att slå dig en signal på lördagsmorgonen för att meddela att de "ändå är ute och går. Går det bra att komma upp med filmerna nu kanske? Tja, vi är nog hos dig om en kvart..".
Pigga låter de med. Har säkert varit uppe och käkat ekologisk havregrynsgröt klockan sju. Själv har du just kommit ut ur duschen och inte på något sätt hunnit dra igång alla hjärnceller än. Står med luren i handen och droppar små droppar duschvatten i hallen. Du ser dig snabbt omkring. Kalkylerar hurvida du hinner både dra på dig kläderna, snabbstäda och slänga fram bullar ur frysen på den lilla tid du har på dig. Det borde gå¤. Har gått förr. Det måste gå. För just nu kommer din trötta hjärna inte på några bra bortförklaringar.
Lördagkväll. Field trip till hästrik förort. I dimma. Med måttligt lokalsinne. Samåkning med kompis. Ett halvt lokalsinne att dela på. Såpass att kartbok fick konsulteras. Navigera sista metrarna med hjälp av marschalerna som någon vänlig själ satt ut. Fest. Middag. Diskutera karriärmoves med nyutexad barndomskompis som redan gjort flygande start. Hästavel med grannen mittöver. Allt väldans trevligt¤¤. Fast lite spänningar. Plus lite vin. Tills slut ryker det paret ihop. Kan inte ens vänta tills de kommer hem. Sån där grej man gärna hade sluppit höra.
De går åt sidan. Och vi som råkar stå närmast försöker låtsas som om vi inte hör. För så länge det inte går till handgripligheter vill man ju inte lägga sig i. Ska ju föreställa vuxna människor. Såna som ska kunna reda ut sina bråk själva. Dessutom är det en skitgrej. Ännu en variant på det där klassiska bråket:
Hon: -Du måste lära dig att kommunicera med mig. Hur ska jag kunna veta saker du aldrig säger?
Han: -Jamen vaddå, vafan ska jag be om lov....
Hon:-Nej, men vi bor ju ihop. Du kunde väl sagt något dagen innan. Att du skulle iväg. Då hade jag kunnat hitta på något annat.
Han: -Vaddå du brukar ju inte vilja...
Hon: -Nämen du kunde ju frågat. Kunde pratat med mig. Du bara tar mig för given. Du respekter mig inte...
Han: / Försöker lösa problemet genom att hångla upp tjejen /
Hon: /Vill bara att han först ska säga det vi andra tjejer fattar att hon vill att han ska säga. Att han visst respekterar henne. Att han ska prata med henne innan nästa gång. Innan han bara drar iväg med polarna. Så hon vet. Att han ska säga det först. Innan han försöker blanda bort korten genom hångel./
Bråket eskalerar. Båda drar upp tidigare oförätt. Han hävdar att hon bett honom dra. Att hon bara vill framställa honom som the bad guy jämt. Hon hävdar att han började det hela i går morse. Repeterar vad han då ska ha sagt. Ordagrannt. Bråket eskalerar. Båda kör sina respektive monologer. Tills hon börjar gråta. Slutar med att han går iväg i vredesmod. Jag och en annan tjejkompis tröstar tjejen. Skakar på huvudet. En liten bit av vardagstragedi. Så synd. Så jävla onödigt. Hon är ju en smart skittrevlig tjej. Han är den där glada trevliga killen som kom fram och kramade en först av alla ikväll. De älskar varandra som fan. Teoretiskt sett borde de leva lyckliga i alla sina dagar.**
Ibland undrar jag om det inte är en begränsad uppsättning relationsdramer och konflikter som vi människor spelar upp igen och igen. Samma drama, lite olika uppsättningar bara. Ibland står vi på scen själva, ibland i kulisserna som nu. Och någonstans högt därupper sitter ett gäng grymma gudar och garvar förväntansfullt åt att se sina favoritscener spelas upp. Igen och igen.
Innan det är dags att åka hem går jag och några till ner till grannarnas stall och beundrar nytillskottet. Klappar jättehäst på 1,80 över manken. Drar in doften av häst och strö. Drömmer hästtjejsdrömmar.***
* Där han som vi känner lite jobbar. Han var nöjd förståss. Sken upp och smörade som fan vid åsynen av tjejer i uniform. Kanske hade deras manliga kollegor fullt upp med roa sig själva .
¤ Jodå de kom upp. Pratade en stund. Visade guldklimpen till minior.
¤¤ Ryktet säger att jag här i ett svagt ögonblick kan ha antagit Guitarr Hero utmaning framställd av han den där unga blonda killen.
** Sådär så man nästan fick lust att ta dem en och en åt sidan och fråga vad i helvete de höll på med. Ge dem nytt manus. Med mer försoningstema än monologtema.
*** Grannarna var också med på festen.
Lördag: "När du får oväntat besök". Lektion nummer ett: Låna aldrig ut dvd filmer till nyblivna småbarnsföräldrar i bekantskapskretsen. De kan få för sig saker. Som att det är helt socialt accepterat att slå dig en signal på lördagsmorgonen för att meddela att de "ändå är ute och går. Går det bra att komma upp med filmerna nu kanske? Tja, vi är nog hos dig om en kvart..".
Pigga låter de med. Har säkert varit uppe och käkat ekologisk havregrynsgröt klockan sju. Själv har du just kommit ut ur duschen och inte på något sätt hunnit dra igång alla hjärnceller än. Står med luren i handen och droppar små droppar duschvatten i hallen. Du ser dig snabbt omkring. Kalkylerar hurvida du hinner både dra på dig kläderna, snabbstäda och slänga fram bullar ur frysen på den lilla tid du har på dig. Det borde gå¤. Har gått förr. Det måste gå. För just nu kommer din trötta hjärna inte på några bra bortförklaringar.
Lördagkväll. Field trip till hästrik förort. I dimma. Med måttligt lokalsinne. Samåkning med kompis. Ett halvt lokalsinne att dela på. Såpass att kartbok fick konsulteras. Navigera sista metrarna med hjälp av marschalerna som någon vänlig själ satt ut. Fest. Middag. Diskutera karriärmoves med nyutexad barndomskompis som redan gjort flygande start. Hästavel med grannen mittöver. Allt väldans trevligt¤¤. Fast lite spänningar. Plus lite vin. Tills slut ryker det paret ihop. Kan inte ens vänta tills de kommer hem. Sån där grej man gärna hade sluppit höra.
De går åt sidan. Och vi som råkar stå närmast försöker låtsas som om vi inte hör. För så länge det inte går till handgripligheter vill man ju inte lägga sig i. Ska ju föreställa vuxna människor. Såna som ska kunna reda ut sina bråk själva. Dessutom är det en skitgrej. Ännu en variant på det där klassiska bråket:
Hon: -Du måste lära dig att kommunicera med mig. Hur ska jag kunna veta saker du aldrig säger?
Han: -Jamen vaddå, vafan ska jag be om lov....
Hon:-Nej, men vi bor ju ihop. Du kunde väl sagt något dagen innan. Att du skulle iväg. Då hade jag kunnat hitta på något annat.
Han: -Vaddå du brukar ju inte vilja...
Hon: -Nämen du kunde ju frågat. Kunde pratat med mig. Du bara tar mig för given. Du respekter mig inte...
Han: / Försöker lösa problemet genom att hångla upp tjejen /
Hon: /Vill bara att han först ska säga det vi andra tjejer fattar att hon vill att han ska säga. Att han visst respekterar henne. Att han ska prata med henne innan nästa gång. Innan han bara drar iväg med polarna. Så hon vet. Att han ska säga det först. Innan han försöker blanda bort korten genom hångel./
Bråket eskalerar. Båda drar upp tidigare oförätt. Han hävdar att hon bett honom dra. Att hon bara vill framställa honom som the bad guy jämt. Hon hävdar att han började det hela i går morse. Repeterar vad han då ska ha sagt. Ordagrannt. Bråket eskalerar. Båda kör sina respektive monologer. Tills hon börjar gråta. Slutar med att han går iväg i vredesmod. Jag och en annan tjejkompis tröstar tjejen. Skakar på huvudet. En liten bit av vardagstragedi. Så synd. Så jävla onödigt. Hon är ju en smart skittrevlig tjej. Han är den där glada trevliga killen som kom fram och kramade en först av alla ikväll. De älskar varandra som fan. Teoretiskt sett borde de leva lyckliga i alla sina dagar.**
Ibland undrar jag om det inte är en begränsad uppsättning relationsdramer och konflikter som vi människor spelar upp igen och igen. Samma drama, lite olika uppsättningar bara. Ibland står vi på scen själva, ibland i kulisserna som nu. Och någonstans högt därupper sitter ett gäng grymma gudar och garvar förväntansfullt åt att se sina favoritscener spelas upp. Igen och igen.
Innan det är dags att åka hem går jag och några till ner till grannarnas stall och beundrar nytillskottet. Klappar jättehäst på 1,80 över manken. Drar in doften av häst och strö. Drömmer hästtjejsdrömmar.***
* Där han som vi känner lite jobbar. Han var nöjd förståss. Sken upp och smörade som fan vid åsynen av tjejer i uniform. Kanske hade deras manliga kollegor fullt upp med roa sig själva .
¤ Jodå de kom upp. Pratade en stund. Visade guldklimpen till minior.
¤¤ Ryktet säger att jag här i ett svagt ögonblick kan ha antagit Guitarr Hero utmaning framställd av han den där unga blonda killen.
** Sådär så man nästan fick lust att ta dem en och en åt sidan och fråga vad i helvete de höll på med. Ge dem nytt manus. Med mer försoningstema än monologtema.
*** Grannarna var också med på festen.
Friday, February 06, 2009
Frågeformulär
01. Stänger du av mobilen när du sover?
Nej, men jag har den ofta på ljudlös.
02. Vem såg dig senast naken?
Alla tjejer som bytte om på gymet i morse.
03. Hur såg du ut på högstadiet?
Normal, blond, lite sportig tjej. Med kläder och frisyr som verkar astöntiga nu men var inne då. Iaf i Hemstaden med omnejd. Det var först i gymnasiet jag hade det där året i när jag några till klädde oss i svart och försökte låtsas vara intellektuella. Gick över. Som tur var.
04. Hur kommer du se ut om tjugo år?
Som idag. Fast tjugo år äldre. Förhoppningsvis kommer jag att klä mig snyggt för min ålder och inte panikartat försöka knalla runt klädd och sminkad som en överårig tonåring och referera till mig själv som "tjej".
05. Hur var du på dagis?
Ha,ha jisses du. Är nog ämnet för ett helt eget blogginlägg. Hon som alltid var inblandad i hur mycket skoj och rackartyg som helst.
06. Hur är du att ha som arbetskamrat?
Seriös i själva jobbet men snabb att växla till skämt. Åtminstone 100% lojal i att backa upp en kollega och förväntar mig samma sak tillbaks. Den som är argast på dåligt fungerande rutiner.
07. Har du celluliter?
Nja, inte mycket iaf. Däremot hittills oanvänd kräm för att döda dylikt i badrumsskåpet. Ifallatt.
08. Biter du på naglarna?
Eeew. Aldrig. Filar dem.
09. Har du något handikapp?
Frånsett halvtaskigt lokalsinne, nej.
10. Är du rädd för att få hängbröst?
Inte just nu, men ska jag skaffa barn nångång får den blivande pappan fan vara med och bidra till en totalrenovering efteråt om han har några synpunkter. Innan han drar med den 16 åriga barnflickan.
11. Tror du att gud är en man eller en kvinna?
En man förståss. En kvinna hade styrt upp vissa saker lite smidigare.
12. Svär du?
Försöker undvika det, eller välja tillfällen noga, anpassa mig efter sällskapet. Kan dock vara otrevlig på 9 språk om det skulle behövas. Minst.
13. Är du trevlig mot Jehovas Vittnen?
Oftast artig men undvikande. Är ju trots allt en väluppfostrad flicka. Slår de över i Tele2-säljar aggressivitet med att sälja in Jesus och det pastellfärgade himmelriket är det ju lite tröttsamt förståss. Då kan man ju antyda att man känner en massa hemskt läskiga avfällingar från deras sekt. Och se dem fly i panik.
14. Hur homo är du på en skala 1 - 10?
Jag är nog rätt heterosexuell. Även om jag tycker det mest praktiska vore att vara bisexuell. Större träffyta. Mest potentiella partners.
15. Tror du på utomjordningar?
Elvis is not dead- he just went home, menar du?
Utesluter inte att det kan finnas liv på andra håll i universum. Mer sannolikt dock som icke syrekrävande bakterier än små gröna gubbar i skojiga tefat.
16. Om du var tvungen att välja en maträtt som du måste äta varje dag livet ut, vad väljer du?
För resten av livet? Eeew. Konstgjord näring i pillerform och isvatten isåfall. Annars skulle jag inte få ner något alls efter en kort tid.
17. Vilken mat är den största missen att bjuda dig på?
Hästkött eller inälvsmat.
18. Har du blivit arresterad?
Nej tyvärr. Ändå har jag faktiskt gått mot röd gubbe. Framför en polisbil. Men nädå. Förjädra slappt polisväsende vi har.
19. Ljuger du?
Helst inte. För dåligt minne för att orka minnas vad jag sagt isåfall. Undantaget är påstridiga försäljare. Då kan jag slänga ur mig vad som helst bara jag får vara ifred. Typ.
20. Har du kysst en polis?
Nope. Inte än.
21. Är du rädd för Securitasvakter?
Nä. De flesta är bara griniga för att de inte kom in på polisskolan. Ler man mot dem så blir de snälla.
22. Har du någonting att dölja?
Har väl alla som inte varit med i Big Brother. Typ. Inget superspännande dock.
23. Vad har du på din nyckelknippa?
Massor av nycklar. Elektroniskt passerkort och en "korthållare".
24. Är du / har du varit gift?
Inte i det här livet iaf. Än.
25. Skulle du gå upp klockan tre på natten för att hämta pojkvännen från krogen?
Om jag hade en väldigt bra anledning.
26. Kan du laga cyklar?
Öh? Laga punktering, sparka på det som eventuellt är skevt efter att ha cyklat omkull. Ringa pappa och be om hjälp. Typ..
27. Kan du fixa med bilar?
Vaddå "fixa"? Står knappast och svarvar topplock eller skruvar på specialbeställda biltillbehör i något garage nätterna igenom. Allt utöver vanlig "maintenance" får någon som faktiskt kan det göra.
28. Brukar du köra om?
Om det behövs.
29. Kan du baka bröd?
Jodå enklare varianter iaf. Fast just bröd blir grymt sällan. Brukade baka frukostbröd eller scones ibland på helgerna när jag var sambo. Bakar mest kakor och tårtbottnar inför besök numera. Har dock en plan om att jag ska börja baka allt bröd själv och odla biodynamiska grönsaker och bli superhuslig. Vilket decenium som helst.
30. Vet du hur man frostar av en frys?
Skojar du? Not exactly rocket science, is it?
31. Vilken tvserie skulle du helst leva i?
Hm. Tough one. Dunno.
Uppdatering: Och jo. Snodd av Erika.
Nej, men jag har den ofta på ljudlös.
02. Vem såg dig senast naken?
Alla tjejer som bytte om på gymet i morse.
03. Hur såg du ut på högstadiet?
Normal, blond, lite sportig tjej. Med kläder och frisyr som verkar astöntiga nu men var inne då. Iaf i Hemstaden med omnejd. Det var först i gymnasiet jag hade det där året i när jag några till klädde oss i svart och försökte låtsas vara intellektuella. Gick över. Som tur var.
04. Hur kommer du se ut om tjugo år?
Som idag. Fast tjugo år äldre. Förhoppningsvis kommer jag att klä mig snyggt för min ålder och inte panikartat försöka knalla runt klädd och sminkad som en överårig tonåring och referera till mig själv som "tjej".
05. Hur var du på dagis?
Ha,ha jisses du. Är nog ämnet för ett helt eget blogginlägg. Hon som alltid var inblandad i hur mycket skoj och rackartyg som helst.
06. Hur är du att ha som arbetskamrat?
Seriös i själva jobbet men snabb att växla till skämt. Åtminstone 100% lojal i att backa upp en kollega och förväntar mig samma sak tillbaks. Den som är argast på dåligt fungerande rutiner.
07. Har du celluliter?
Nja, inte mycket iaf. Däremot hittills oanvänd kräm för att döda dylikt i badrumsskåpet. Ifallatt.
08. Biter du på naglarna?
Eeew. Aldrig. Filar dem.
09. Har du något handikapp?
Frånsett halvtaskigt lokalsinne, nej.
10. Är du rädd för att få hängbröst?
Inte just nu, men ska jag skaffa barn nångång får den blivande pappan fan vara med och bidra till en totalrenovering efteråt om han har några synpunkter. Innan han drar med den 16 åriga barnflickan.
11. Tror du att gud är en man eller en kvinna?
En man förståss. En kvinna hade styrt upp vissa saker lite smidigare.
12. Svär du?
Försöker undvika det, eller välja tillfällen noga, anpassa mig efter sällskapet. Kan dock vara otrevlig på 9 språk om det skulle behövas. Minst.
13. Är du trevlig mot Jehovas Vittnen?
Oftast artig men undvikande. Är ju trots allt en väluppfostrad flicka. Slår de över i Tele2-säljar aggressivitet med att sälja in Jesus och det pastellfärgade himmelriket är det ju lite tröttsamt förståss. Då kan man ju antyda att man känner en massa hemskt läskiga avfällingar från deras sekt. Och se dem fly i panik.
14. Hur homo är du på en skala 1 - 10?
Jag är nog rätt heterosexuell. Även om jag tycker det mest praktiska vore att vara bisexuell. Större träffyta. Mest potentiella partners.
15. Tror du på utomjordningar?
Elvis is not dead- he just went home, menar du?
Utesluter inte att det kan finnas liv på andra håll i universum. Mer sannolikt dock som icke syrekrävande bakterier än små gröna gubbar i skojiga tefat.
16. Om du var tvungen att välja en maträtt som du måste äta varje dag livet ut, vad väljer du?
För resten av livet? Eeew. Konstgjord näring i pillerform och isvatten isåfall. Annars skulle jag inte få ner något alls efter en kort tid.
17. Vilken mat är den största missen att bjuda dig på?
Hästkött eller inälvsmat.
18. Har du blivit arresterad?
Nej tyvärr. Ändå har jag faktiskt gått mot röd gubbe. Framför en polisbil. Men nädå. Förjädra slappt polisväsende vi har.
19. Ljuger du?
Helst inte. För dåligt minne för att orka minnas vad jag sagt isåfall. Undantaget är påstridiga försäljare. Då kan jag slänga ur mig vad som helst bara jag får vara ifred. Typ.
20. Har du kysst en polis?
Nope. Inte än.
21. Är du rädd för Securitasvakter?
Nä. De flesta är bara griniga för att de inte kom in på polisskolan. Ler man mot dem så blir de snälla.
22. Har du någonting att dölja?
Har väl alla som inte varit med i Big Brother. Typ. Inget superspännande dock.
23. Vad har du på din nyckelknippa?
Massor av nycklar. Elektroniskt passerkort och en "korthållare".
24. Är du / har du varit gift?
Inte i det här livet iaf. Än.
25. Skulle du gå upp klockan tre på natten för att hämta pojkvännen från krogen?
Om jag hade en väldigt bra anledning.
26. Kan du laga cyklar?
Öh? Laga punktering, sparka på det som eventuellt är skevt efter att ha cyklat omkull. Ringa pappa och be om hjälp. Typ..
27. Kan du fixa med bilar?
Vaddå "fixa"? Står knappast och svarvar topplock eller skruvar på specialbeställda biltillbehör i något garage nätterna igenom. Allt utöver vanlig "maintenance" får någon som faktiskt kan det göra.
28. Brukar du köra om?
Om det behövs.
29. Kan du baka bröd?
Jodå enklare varianter iaf. Fast just bröd blir grymt sällan. Brukade baka frukostbröd eller scones ibland på helgerna när jag var sambo. Bakar mest kakor och tårtbottnar inför besök numera. Har dock en plan om att jag ska börja baka allt bröd själv och odla biodynamiska grönsaker och bli superhuslig. Vilket decenium som helst.
30. Vet du hur man frostar av en frys?
Skojar du? Not exactly rocket science, is it?
31. Vilken tvserie skulle du helst leva i?
Hm. Tough one. Dunno.
Uppdatering: Och jo. Snodd av Erika.
Jippot i onsdagskväll
Vitt vin och tilltugg. Jodå. Mest jobbsnack. Lite annat. Ibland undrar jag vilken bild folk jag mest känner via jobbet har av mig. Vad de tror är mina åsikter privat*.
Framgångsrik man anförtror mig sina planer på långresa. Afrika. Jaktresa. Jag som känner folk i alla möjliga länder. Har jag månne några kontakter där? Det har jag inte. Och varför Afrika? Brukar inte han åka norrut? Jo. har ju börjat bli så förbaskat svårt att få skjuta isbjörn numera bara. Han måste nog lägga om jaktrutten.
Vad han tänkt jaga? Tja...zebra, buffel vore väl okej. Men helst vill han skjuta leopard, gepard osv. De stora kattdjuren. Varför? Jo, han "måste för fa-an ha nån fläckig kattfäll att terra morotsfundamentalisterna med" /insert stort manchofliin/
Känner hur jag måste hejda mig själv. Ta ett djupt andetag.*** Anstränga mig för inte framstå som den blonda versionen av-morotsfundamentalist/hysterisk djurräddare eller något annat allmänt miljöpartistiskt och i hans mörkblå ögon suspekt.
Säger att jag på kan förstå att jakt på gräsätare på ett annat sätt. Köttdjur. Bytesdjur. Men nöjesjakt på de stora rovdjuren. Betaljakt. Varför? Han säger att han inte riktigt vet själv faktiskt. Att det är spänningen. Spåra. Vara så nära ett stort djur med vassa tassar och klor. Lejon är visserligen en hyfsad stam på men gepard o leopard är illa ute på sina ställen, invänder jag. Han kontrar med att bästa skyddet är att djuren drar in pengar och således blir värdefulla i lokalbefolkningens ögon. Jag håller med. Däremot förstår jag inte varför det inte räcker med eko-turism. Dyra safaris. Varför man promt måste ta dit rika män med vapen.
Han pratar om adrenalinkicken. Jag frågar om det inte vore en större kick att hänga med något lokalt stamfolk. Som de jag hört kan gå rakt på ett lejon och dess nyslagna byte. Med bara ett spjut i näven. Och lejonet flyttar sig. Det vore en kick jag skulle kunna förstå.
* Kanske tar han för givet att bara för att jag kommer från Hemstaden där en hel del jagar för att fylla frysen är jag liksom van med all sorts jakt.
** Vet ju att han jagar men inte sett honom som betala för att "panga på allt som rör sig"-typen. Eller någon som skulle trivas i det sällskapet.
*** Tänk lugn o fin nu. Motstå impulsen att slå något hårt i huvudet på honom eller dra liknelser om storstadsmanlig identitetskris och "Grabbarna på Fagerhult" komplex. Andas. Andas.
Framgångsrik man anförtror mig sina planer på långresa. Afrika. Jaktresa. Jag som känner folk i alla möjliga länder. Har jag månne några kontakter där? Det har jag inte. Och varför Afrika? Brukar inte han åka norrut? Jo. har ju börjat bli så förbaskat svårt att få skjuta isbjörn numera bara. Han måste nog lägga om jaktrutten.
Vad han tänkt jaga? Tja...zebra, buffel vore väl okej. Men helst vill han skjuta leopard, gepard osv. De stora kattdjuren. Varför? Jo, han "måste för fa-an ha nån fläckig kattfäll att terra morotsfundamentalisterna med" /insert stort manchofliin/
Känner hur jag måste hejda mig själv. Ta ett djupt andetag.*** Anstränga mig för inte framstå som den blonda versionen av-morotsfundamentalist/hysterisk djurräddare eller något annat allmänt miljöpartistiskt och i hans mörkblå ögon suspekt.
Säger att jag på kan förstå att jakt på gräsätare på ett annat sätt. Köttdjur. Bytesdjur. Men nöjesjakt på de stora rovdjuren. Betaljakt. Varför? Han säger att han inte riktigt vet själv faktiskt. Att det är spänningen. Spåra. Vara så nära ett stort djur med vassa tassar och klor. Lejon är visserligen en hyfsad stam på men gepard o leopard är illa ute på sina ställen, invänder jag. Han kontrar med att bästa skyddet är att djuren drar in pengar och således blir värdefulla i lokalbefolkningens ögon. Jag håller med. Däremot förstår jag inte varför det inte räcker med eko-turism. Dyra safaris. Varför man promt måste ta dit rika män med vapen.
Han pratar om adrenalinkicken. Jag frågar om det inte vore en större kick att hänga med något lokalt stamfolk. Som de jag hört kan gå rakt på ett lejon och dess nyslagna byte. Med bara ett spjut i näven. Och lejonet flyttar sig. Det vore en kick jag skulle kunna förstå.
* Kanske tar han för givet att bara för att jag kommer från Hemstaden där en hel del jagar för att fylla frysen är jag liksom van med all sorts jakt.
** Vet ju att han jagar men inte sett honom som betala för att "panga på allt som rör sig"-typen. Eller någon som skulle trivas i det sällskapet.
*** Tänk lugn o fin nu. Motstå impulsen att slå något hårt i huvudet på honom eller dra liknelser om storstadsmanlig identitetskris och "Grabbarna på Fagerhult" komplex. Andas. Andas.
Thursday, February 05, 2009
Igår
Sent. Idag irriterad på allt och alla.
Dagens sms:
H: -Hur är det?
Jag: -Du har inte ett laddat vapen att låna ut?
H : -Aha. En sån dag.
Dagens sms:
H: -Hur är det?
Jag: -Du har inte ett laddat vapen att låna ut?
H : -Aha. En sån dag.
Wednesday, February 04, 2009
Yes!
Otroligt produktiv dag. Såpass att jag förtjänade att ta en långfika och snacka lite skit med kollega Z innan kvällens jobbevenemang. Dagens frågeställning: Om killen som jobbar på firman som snart kommer leverera kontorsmaterial till oss är hur söt och trevlig och som helst i telefon. Hur stor är då sannolikheten att han inte ser ut som ett Bergatroll i verkligheten?
Uppdatering: Inte Bergatroll. Men fel glasögon. Tyvärr.
(Jo, jag vet att jag är sjukt kräsen.)
Uppdatering: Inte Bergatroll. Men fel glasögon. Tyvärr.
(Jo, jag vet att jag är sjukt kräsen.)
Tuesday, February 03, 2009
I helgen
Fredag: Trevligt fika med Lejonkillen.
Lördag: Hem till kompis på kvällen. Prata med tjejkompis som anförtror mig att de börjar fundera på barn. Eftersom hon har något vagt minne av att jag var bra på biologi i skolan* börjar hon till min förskräckelse fråga ut mig om cykler och tidpunkter och sånt. Jag skruvar på mig**. Jo, teoretiskt vet jag att jag läst det. Någongång. Men så länge allt funkar som det ska, orka hålla på och hålla reda på liksom. Har ju liksom inte känts så aktuellt för min egen del än så länge. Men en gång frågade jag faktiskt syrran lite fint om de fått hålla på och räkna dagar och greja och så. Kan ju vara bra att veta vilket avelsmaterial man har i släkten liksom. För en eventuell framtid.
Eftersom jag själv inte har nån jädra aning vidarebefodrar jag således bara till tjejkompis vad syrran sagt till mig. Inklusive ord som "Blir det aktuellt så skit i att räkna och krångla till det. Gör det ofta bara och låt bli att oroa dig."*** Kan t om ha givit henne ett antal timmar syrran sa att det inte skulle vara mer än emellan. Kompis såg lite chockad ut faktiskt¤. Senare på kvällen fick jag faktiskt lite dåligt samvete när träffade på hennes kille. Både hon och han mitt uppe i karriären. Och han såg jäkligt trött ut redan nu.
Pratar med andra bekanta som är där. Diskuterar NLP¤¤ och mental träning med en kille. Sånt där jag tycker är intressant. Ända tills han försöker värva mig att bli coachad av honom. Som försökskanin för att testa ny kurs han gått. Självfallet gratis. Jag är tveksam. Lite känsligt läge det där. Inte helt säker på att jag vill dra alla mina framtidsplaner just för honom****. Säger att jag ska fundera på det. Kanske senare. När de närmsta förändringarna är passerade.
Söndag: Långpromenad med Tjejkompis. Tjejkompis med mycket vag uppfattning om "det är nog inte långt" och måttligt aktivt lokalsinne. Sedan brunch på välbesökt ställe i innerstan. Prata länge. Sedan gå hemåt. Med den där speciella gångstilen man tvingas till i innerstaden. Stilen man får då man måste kryssa emellan söndagsflanörer, hundskit och lördagskvällsspyor på trottoaren samtidigt som man önskar sig ett stycke människofri Hemstadsnatur.
* Vi har känt varandra sedan vi gick i samma klass. Och lekte med Barbie ihop.
** Egentligen borde hon ju frågat nån som faktiskt skaffat barn. Kan iofs förstå att hon inte ville det, ifall det skulle visa sig vara trassligt att producera dem och stressande om alla vet om och frågar hela tiden.
*** Här kan eventuellt utvikningar av typer bönder i släkten och vilka anmödrar som fött mer än 10 barn utan problem ha dragits upp. Saker jag inte vidarebefodrade till kompis.
¤ Lite som hämd för att hon ställde lite andra halvpinsamma frågor med. Typ.
¤¤ Vad är NLP?
**** Dessutom är han upptagen.
Lördag: Hem till kompis på kvällen. Prata med tjejkompis som anförtror mig att de börjar fundera på barn. Eftersom hon har något vagt minne av att jag var bra på biologi i skolan* börjar hon till min förskräckelse fråga ut mig om cykler och tidpunkter och sånt. Jag skruvar på mig**. Jo, teoretiskt vet jag att jag läst det. Någongång. Men så länge allt funkar som det ska, orka hålla på och hålla reda på liksom. Har ju liksom inte känts så aktuellt för min egen del än så länge. Men en gång frågade jag faktiskt syrran lite fint om de fått hålla på och räkna dagar och greja och så. Kan ju vara bra att veta vilket avelsmaterial man har i släkten liksom. För en eventuell framtid.
Eftersom jag själv inte har nån jädra aning vidarebefodrar jag således bara till tjejkompis vad syrran sagt till mig. Inklusive ord som "Blir det aktuellt så skit i att räkna och krångla till det. Gör det ofta bara och låt bli att oroa dig."*** Kan t om ha givit henne ett antal timmar syrran sa att det inte skulle vara mer än emellan. Kompis såg lite chockad ut faktiskt¤. Senare på kvällen fick jag faktiskt lite dåligt samvete när träffade på hennes kille. Både hon och han mitt uppe i karriären. Och han såg jäkligt trött ut redan nu.
Pratar med andra bekanta som är där. Diskuterar NLP¤¤ och mental träning med en kille. Sånt där jag tycker är intressant. Ända tills han försöker värva mig att bli coachad av honom. Som försökskanin för att testa ny kurs han gått. Självfallet gratis. Jag är tveksam. Lite känsligt läge det där. Inte helt säker på att jag vill dra alla mina framtidsplaner just för honom****. Säger att jag ska fundera på det. Kanske senare. När de närmsta förändringarna är passerade.
Söndag: Långpromenad med Tjejkompis. Tjejkompis med mycket vag uppfattning om "det är nog inte långt" och måttligt aktivt lokalsinne. Sedan brunch på välbesökt ställe i innerstan. Prata länge. Sedan gå hemåt. Med den där speciella gångstilen man tvingas till i innerstaden. Stilen man får då man måste kryssa emellan söndagsflanörer, hundskit och lördagskvällsspyor på trottoaren samtidigt som man önskar sig ett stycke människofri Hemstadsnatur.
* Vi har känt varandra sedan vi gick i samma klass. Och lekte med Barbie ihop.
** Egentligen borde hon ju frågat nån som faktiskt skaffat barn. Kan iofs förstå att hon inte ville det, ifall det skulle visa sig vara trassligt att producera dem och stressande om alla vet om och frågar hela tiden.
*** Här kan eventuellt utvikningar av typer bönder i släkten och vilka anmödrar som fött mer än 10 barn utan problem ha dragits upp. Saker jag inte vidarebefodrade till kompis.
¤ Lite som hämd för att hon ställde lite andra halvpinsamma frågor med. Typ.
¤¤ Vad är NLP?
**** Dessutom är han upptagen.
Monday, February 02, 2009
Subscribe to:
Posts (Atom)