Pain

Nej, gårdagskvällen innehöll inga missöden bortsett från en lite väl insmickrande servitör. Men i morse. Gymet. Tragisk påminnelse om att jag, tvärtom mot vad jag ofta inbillar mig, inte är osårbar*. Lyckades knäcka till något när jag tog i lite överentusiastiskt i en rörelse. Kände hur något låste sig. Ryggskott. Som inte blivit ett dugg bättre under dagen.

Och jag som måste kunna halta till bästaste klipptjejen i helgen. Var alldelles för länge sedan sist. Alldelles för många dåliga hårdagar på sistone. Hair crisis emergency. Plus ont i ryggen. Och nu är det helg. Kommer inte gå att få tag på en professionellt kotknäckande kotte. Ens till överpris.

Ta en tablett-och-se-glad-ut alternativet känns lagom lockande. Även om jag under dagen blivit erbjuden både det ena och det andra från pillertrillande kollegors skrivbordsförråd.

But I have a cunning plan. Planerar att hasa tillbaks gymet. Gnälla lite. Se riktigt ynklig ut. Se om jag har tur nog att springa på något bekant ansikte som jag kan muta/charma/övertyga om lite hjälp. Nån med magiska händer.

Sen hem och köra lite värme och Radital för tävlingshästar**. That oughta do it.

* Tar alla fysiska skador som en personlig förolämpning. Sånt händer andra. Jag ska ju för tusan vara osårbar.
** Gammalt trick från tiden som ponnyryttare. Kan spädas till önskad styrka. Kladdar inte och luktar helt ok.