Tuesday, February 03, 2009

I helgen

Fredag: Trevligt fika med Lejonkillen.

Lördag: Hem till kompis på kvällen. Prata med tjejkompis som anförtror mig att de börjar fundera på barn. Eftersom hon har något vagt minne av att jag var bra på biologi i skolan* börjar hon till min förskräckelse fråga ut mig om cykler och tidpunkter och sånt. Jag skruvar på mig**. Jo, teoretiskt vet jag att jag läst det. Någongång. Men så länge allt funkar som det ska, orka hålla på och hålla reda på liksom. Har ju liksom inte känts så aktuellt för min egen del än så länge. Men en gång frågade jag faktiskt syrran lite fint om de fått hålla på och räkna dagar och greja och så. Kan ju vara bra att veta vilket avelsmaterial man har i släkten liksom. För en eventuell framtid.

Eftersom jag själv inte har nån jädra aning vidarebefodrar jag således bara till tjejkompis vad syrran sagt till mig. Inklusive ord som "Blir det aktuellt så skit i att räkna och krångla till det. Gör det ofta bara och låt bli att oroa dig."*** Kan t om ha givit henne ett antal timmar syrran sa att det inte skulle vara mer än emellan. Kompis såg lite chockad ut faktiskt¤. Senare på kvällen fick jag faktiskt lite dåligt samvete när träffade på hennes kille. Både hon och han mitt uppe i karriären. Och han såg jäkligt trött ut redan nu.

Pratar med andra bekanta som är där. Diskuterar NLP¤¤ och mental träning med en kille. Sånt där jag tycker är intressant. Ända tills han försöker värva mig att bli coachad av honom. Som försökskanin för att testa ny kurs han gått. Självfallet gratis. Jag är tveksam. Lite känsligt läge det där. Inte helt säker på att jag vill dra alla mina framtidsplaner just för honom****. Säger att jag ska fundera på det. Kanske senare. När de närmsta förändringarna är passerade.


Söndag: Långpromenad med Tjejkompis. Tjejkompis med mycket vag uppfattning om "det är nog inte långt" och måttligt aktivt lokalsinne. Sedan brunch på välbesökt ställe i innerstan. Prata länge. Sedan gå hemåt. Med den där speciella gångstilen man tvingas till i innerstaden. Stilen man får då man måste kryssa emellan söndagsflanörer, hundskit och lördagskvällsspyor på trottoaren samtidigt som man önskar sig ett stycke människofri Hemstadsnatur.

* Vi har känt varandra sedan vi gick i samma klass. Och lekte med Barbie ihop.
** Egentligen borde hon ju frågat nån som faktiskt skaffat barn. Kan iofs förstå att hon inte ville det, ifall det skulle visa sig vara trassligt att producera dem och stressande om alla vet om och frågar hela tiden.
*** Här kan eventuellt utvikningar av typer bönder i släkten och vilka anmödrar som fött mer än 10 barn utan problem ha dragits upp. Saker jag inte vidarebefodrade till kompis.
¤ Lite som hämd för att hon ställde lite andra halvpinsamma frågor med. Typ.
¤¤ Vad är NLP?
**** Dessutom är han upptagen.

13 comments:

Miss Baglady said...

Ja, vill man höra sanningen av de som verkligen fött barn? I dont know. Jag brukar hålla mig undan då, eller i alla fall hålla för öronen;)

Men det börjar faktiskt närma sig känner jag, vilket är en lite konstig känsla. Det känns inte längre som en omöjlighet att skaffa barn. Snarare så att händer det, så händer det.

Ninde said...

Miss Baglady: Nja. I det här fallet var det väl mer själva skaffandet hon var inne på. Räkna dagar o annat. I övrigt håller jag med dig. Finns saker man helst slipper veta....;)

emster said...

Såååå! Lejonkillen alltså... ;-)

Anonymous said...

Rådet att göra det ofta och mycket måste ju ändå vara det bästa.
Nu har jag ju ingen koll på ämnet men det känns ju naturligt och fint. :)

A. said...

Vad fan är NLP?

Winnie The Pooh said...

Nu är jag förvirrad?
Vem är Lejonkillen? Är det trollet? Eller fasntyget som aldrig ger sig? Kan man få en roll-lista till bloggen? ;-)

Winnie The Pooh said...

BTW:
Miss B och Ninden: Anytime, anytime! Säg bara till, jag berättar allt jag vet och lite till! ;-)

Serafim said...

Lejonkillen?!?!

Fika = dejt?

Ninde said...

emster/serafim: I första hand fika och trevligt sällskap..;)

Kim: Exakt min åsikt. Ha ha..

A: NLP=Neurolingvistisk Programmering. I sammanhanget som metod inom coach/kommunikations/ledarskaps utbildingar. Inlägget uppdaterat med länk.

Fru R: Nej,nej Lejonkillen är ingen sån jobbig. Mer att han har ett jobbigt jobb som tar all hans tid o kraft.. Träffade honom ett tag när jag nyss blivit singel efter exet och H.
http://ninde-blondinensbetraktelser.blogspot.com/2006/10/dejt-med-en-lejonkille.html

Charmtrollet är en kille jag inte hört av på ett tag.
Han som aldrig ger sig med dejtplanering en annan.
Vill du ha en rolllista i övrigt så säg till så slänger jag in ett inlägg..

Fru R igen: Då anlitar vi dig som konsult vid behov då? ;) På vilkor att du inte skrämmer ihjäl oss med blodiga läskiga detaljer...;)

Winnie The Pooh said...

Ninde:
Jag vågar påstå att det finns åtminstone åtta tjejer i GBG som kan intyga att jag tvärtom bromsar alla skenande gravidhjärnor som gärna målar fan på väggen och i flock skrämer halvt slag på varann stup i kvarten... Som andragångsmorsa funkade jag rätt fint som motvikt till övriga första-gravidisar i vårt mammagäng.
Inga blodiga hemska historier, här inte!

Och tack för förklaring av dessa manliga biroller (eller är de på väg att få en huvudroll, kanske?) i denna blogg. Jag är lite, lite lite (läs: ganska mycket...)avundsjuk. Jag vill också bli uppvaktad och ha pirr i magen.
Herr R har tom slutat hålla upp dörren...
kan du inte skicka nå´n som blir över till mig?

Ninde said...

Fru R: Ha ha okej.

Ha, ha kan skicka charmtrollet till dig om du vill. Han är trevlig, fast på ett lite-för-impad-av-en-för-att-han-ska-vara intressant sätt. Så att Herr R inte har något att frukta. Men lär sig hålla upp dörrarna för sin fru igen..;)

A. said...

Det lät ju sjukt ointressant. Orkar inte ens kolla länken:D

Ninde said...

A: Först gnäller du för att du inte fattar. Sen försöker man förklara och får man ens ett tack, nejdå. Sjukt Otacksam är vad du är..