M

Som varit den ständiga on/and off singeln de senaste åren. Mycket beroende på samme man. Som dyker upp. Strular till hennes liv och drar sig sedan tillbaka. Nu har han dykt upp igen. Jag vill inget hellre än att de ska leva lyckliga i alla sina dagar. Unnar henne det. But I forsee trouble. Misery and happiness in one man. Varnar henne såklart. Som jag alltid gör. Fast jag vet att det inte hjälper. För det här är väl det enda området där M inte är sjukt smart. Det och matte möjligen.

M: ..jomen du vet ju hur svag jag är för honom. Han är den enda av mina ex som jag faktiskt saknar. Så dyker han upp igen och är gullig..
Jag: Jo. Fast du vet hur det gick sist..något som får dig att tro att han är mer seriös nu? Dags att ställa lite krav nu va?
M: Sant. Jag är fan inte bra på att spela svårfångad. Seriöst hur gör man?
Jag: Man beter sig som om han inte var solen i ens universum kring vilket hela ens existens kretsade. Utan möjligen nån liten planet i utkanten som visserligen är bra fin, men som du mycket väl skulle kunna existera förutan...
M: Ha ha..Du är mycket bättre på det här med förhållanden.
Jag: Used to be möjligen...nu vettefan
M: Jo men du klarade ju av en kille som H..
Jag: Jo men han är ju alfa. Jägarmentalitet du vet. De är ju busenkla. Funkar så länge du är självständig och de inte riktigt kan ta dig för given och du orkar leva upp till den där idealbilden.

M: Sant. Och ....... (hennes ex) är ungkarlstypen. Singelkillen. Relationsfobiker. Värsta sorten att inleda något med, jag vet... Så lättskrämd så det finns inte.
Jag: Men seriöst han är fan trettio nu. Har han haft något längre förhållande med något annat än sin X-box? Fäller han ens ner toaringen efter sig?
M: Ha ha sant. Fast en middag kan väl aldrig skada?
Jag: Ha ha, jasså? Igen. Men säg inte att jag inte varnade dig..