Vitt vin och tilltugg. Jodå. Mest jobbsnack. Lite annat. Ibland undrar jag vilken bild folk jag mest känner via jobbet har av mig. Vad de tror är mina åsikter privat*.
Framgångsrik man anförtror mig sina planer på långresa. Afrika. Jaktresa. Jag som känner folk i alla möjliga länder. Har jag månne några kontakter där? Det har jag inte. Och varför Afrika? Brukar inte han åka norrut? Jo. har ju börjat bli så förbaskat svårt att få skjuta isbjörn numera bara. Han måste nog lägga om jaktrutten.
Vad han tänkt jaga? Tja...zebra, buffel vore väl okej. Men helst vill han skjuta leopard, gepard osv. De stora kattdjuren. Varför? Jo, han "måste för fa-an ha nån fläckig kattfäll att terra morotsfundamentalisterna med" /insert stort manchofliin/
Känner hur jag måste hejda mig själv. Ta ett djupt andetag.*** Anstränga mig för inte framstå som den blonda versionen av-morotsfundamentalist/hysterisk djurräddare eller något annat allmänt miljöpartistiskt och i hans mörkblå ögon suspekt.
Säger att jag på kan förstå att jakt på gräsätare på ett annat sätt. Köttdjur. Bytesdjur. Men nöjesjakt på de stora rovdjuren. Betaljakt. Varför? Han säger att han inte riktigt vet själv faktiskt. Att det är spänningen. Spåra. Vara så nära ett stort djur med vassa tassar och klor. Lejon är visserligen en hyfsad stam på men gepard o leopard är illa ute på sina ställen, invänder jag. Han kontrar med att bästa skyddet är att djuren drar in pengar och således blir värdefulla i lokalbefolkningens ögon. Jag håller med. Däremot förstår jag inte varför det inte räcker med eko-turism. Dyra safaris. Varför man promt måste ta dit rika män med vapen.
Han pratar om adrenalinkicken. Jag frågar om det inte vore en större kick att hänga med något lokalt stamfolk. Som de jag hört kan gå rakt på ett lejon och dess nyslagna byte. Med bara ett spjut i näven. Och lejonet flyttar sig. Det vore en kick jag skulle kunna förstå.
* Kanske tar han för givet att bara för att jag kommer från Hemstaden där en hel del jagar för att fylla frysen är jag liksom van med all sorts jakt.
** Vet ju att han jagar men inte sett honom som betala för att "panga på allt som rör sig"-typen. Eller någon som skulle trivas i det sällskapet.
*** Tänk lugn o fin nu. Motstå impulsen att slå något hårt i huvudet på honom eller dra liknelser om storstadsmanlig identitetskris och "Grabbarna på Fagerhult" komplex. Andas. Andas.
Subscribe to:
Post Comments (Atom)
9 comments:
Och jag antar att han inte riktigt kände att han skulle göra det där sista, ge sig på lejon med bara ett spjut alltså. Det vore ju sportsligt och kanske lite väl mycket adrenalin för honom? :)
404: Nä exakt. Plus att det väl innefattade en längre savannvandring istället för jeep med aircondition..;)
eehh hmmm ggrrrrrr... varför jaga alls? Har aldrig fattat grejen med att döda stackars små !! oskyldiga djur.. it huurtsssss!!
Miss Baglady: Syftade mer på att jag ser en klar skillnad på jakt för mat ( som t ex ursprungsbefolkningar gör ) och ren "nöjesjakt" på trofeer.
Jag var på kundbesök en gång... i entrén stod det en uppstoppad Grisslybjörn och det var fullt med konstig adjur. Värst var nog ett uppstoppat lejon "som var på språng". Tydligen var ägaren storviltsjägare.
Mest osmakligt.
Serafim: Inte min tekopp direkt heller...
Ninde, du vet alltför väl att jag inte kan hålla mig undan sånt här. ;)
Men karln har faktiskt rätt. Den reglerade safarijakten sätter ett värde på de vilda djuren som annan ekoturism inte kommer i närheten av. Det är bevisat om och om igen. Ekoturism av typen fotosafari o dyl (jakt är också en form av ekoturism) har inte en chans i helvete att skapa samma värde utan att redan halvvägs ha orsakat en förödande intrång i naturlivet. Genom att vissa är beredda att betala sådana enorma summor som det faktiskt rör sig om för att jaga så sätter man ett värde på viltet i befolkningens ögon som gör att det blir högst aktuellt att hålla undan tjuvjägare och hålla viltet vid liv, istället för att dräpa ut allting som uppfattas som skadedjur, t ex elefanter, geparder osv. Jägarna får en upplevelse och en trofé, byarna i jaktområdet får köttet och en del av vinsten samtidigt som viltstammarna tillåts frodas. Win-win för alla parter.
Samma sak gäller för övrigt i Sverige. Det finns inget intresse som kommer i närheten att skapa samma värde på viltresursen som jakt, och det är idag det enda värde stort nog att stå emot andra ekonomiska intressen som jordbruk, skogsbruk mfl. Utan jakten i Sverige skulle biotopsvårdande insatser reduceras till ett minimum, till stor skada för viltstammarna och utrotning av flertalet arter som följd (t ex rapphönan). Det är tämligen självklart för alla med basal insikt i biologi och miljöekonomi. Således är ironiskt nog MissBagladys inställning ett betydligt större hot mot viltstammarnas överlevnad än reglerad jakt. Jag avstår medvetet ifrån att använda epitetet ”nöjes-” framför, eftersom det för att ge någon trovärdighet kräver att man nyttjar det även i alla andra aktiviteter där utövaren finner något form av nöje i utförandet (nöjessova, nöjesskita, nöjesgå, nöjessitta osv) samtidigt som det implicerar att aktiviteter där utövaren ej finner nöje i utförandet per definition är bättre (jmf sex). Retorisk stolpträff mao. ;)
Simon: Du kunde inte låta bli va? Attans då. Jag som tänkte passa på när jag trodde du var upptagen med att skotta snö på fjället,ha ha :)
Biologi och miljöekonomi? Att naturvärden som kan mätas i reda pengar uppfattas som mer värdefulla/skyddvärda än det som är svårare att sätta en prislapp på är väl knappast något vi är oense om. Tyvärr.
Frågetecknet är väl om/eller varför inte safari/foto/ allmän upplevelseturism i många fall klarar av att fylla den funktionen.
I den bästa av världar fungerar det precis som du målar upp. Ett gäng rika män åker ner och betalar multum för att knäppa några icke utrotningshotade gräsätare. Lokalbefolkningen får cashen och köttet. Jägaren får upplevelsen och kanske någon uppstoppad kroppsdel med sig hem.
I verkligheten är det ju sällan så enkelt, eller hur? Speciellt inte i länder med stor fattigdom och utbredd korrumption. Renodlad troféjakt t ex kräver ansvar och kunskap för att inte bara utarma beståndet genetiskt.
Sedan är jag generellt skeptisk till organiserad jakt på toppredatorer. Både ur miljö och bevarande synpunkt.
"Samma sak gäller för övrigt i Sverige." Tja.. Visserligen kan säkert jägarkåren balansera skogsbolagens krav på att hålla nere stammen pga skogsskador lite.
Men om det är godsens organiserade jakt och de stammar av hjort och vildsvin därifrån som spridit sig du menar. Då är det väl inte odelat positivt i allmänhetens ögon, eller hur? Knappast utrotningshotade djurslag eller hur?
Eller syftar du på den troféhysteri som sägs ligga bakom bristen på bra avelsmaterial i form av stora älgtjurar?
Nöjesjakt är väl mest en definitionsfråga hur man ser på vad som är jakt o inte. Mellan den som tränat med gråhunden ett helt år för att frysa aschlet av sig en vecka om året på ett kalhygge i from förhoppning om att få tillräckligt med älg jaktlaget emellan för att ha något att slänga in i frysen. Och den som flyger in över dagen för en ny trofé och betalar för att få något halvtamt föst emot sig i en inhägnad som han kanske kan pricka med sin nya halvautomatiska...
Ordet nöjes är således som betoning på sånt som är totalt onödigt. Som att knäppa ett djur enbart för en trofé och lämna resten. Även om älgjägaren i första exemplet inte skulle svälta ihjäl även utan älgsteken o säkert finner nöje i jakten han med.
Nöjessova? Det är du när du ligger och Kronblommar dig på sofflocket hela dagen ;) Bara för ditt höga nöjes skull. Trots att du egentligen inte behöver vila. Som kontrast till det vanliga sova då. Som bekant ett basalt behov för att inte få psykbryt. Därmed inte inte sagt att det inte kan vara ett nöje. Också. Eller hur?
Och vad du kan mena med "sex utan nöje" vill jag inte ens spekulera i...
Frågan varför fotosafari o dyl inte kan fylla den funktionen är en fråga om simpel ekonomi. Två veckors exklusivare safari för EN person landar utan problem på 150-250 000. Sen tillkommer fällavgifter som vida överstiger den summan. En buffel landar kring 100-200 000. En elefant från 200 000 upp till en miljon, beroende på storlek. Sen kommer avgifter till den lokale konservatorn på några hundra tusen till, sen tillkommer…ja, du fattar.
Det är vad EN person pyntar. Hur många fotonissar måste du kuska runt i bussar på samma mark för att nå samma intäkt på samma tid, och hur mycket störning genererar det?
Så jo, verkligheten är precis så enkel, oavsett vad du vill antyda.
Eftersom jakten är exklusiv och en person betalar mycket pengar för tiden blir jaktuttaget tämligen litet och är inte i närheten av hur vi beskattar viltstammar som älg. rådjur, vildsvin osv i Sverige. Någon risk att utarma beståndet genetiskt föreligger därför inte. Det är även hårda krav på utbildning för att överhuvudtaget få sälja jakt, och därtill regelbunden uppföljning på hur verksamheten sköts vilket medför att det inte kan bli någon okontrollerad vilda västern där nere.
Sen bör man även ha i åtanke att bara för att elefanter enligt naturprogrammen på TV är sällsynta i en viss del av kontinenten så innebär det inte att de inte är så överjävligt talrika att de betraktas som rena skadedjur i andra delar av Afrika. Var tror du att jakten bedrivs?
Din skepsis till organiserad jakt på toppredatorer får du gärna utveckla, eftersom den är synnerligen svår att antasta utifrån såväl miljö som bevarandesynpunkt. ;)
Med kopplingen till Sverige syftade jag på jaktens värdeskapande effekt. Precis som du påpekar så skulle vi inte acceptera de höga stammar av vissa djurarter som vi faktiskt har, och intresset för att bevara biotoper för dessa skulle vara minimalt i konkurrens med större ekonomiska intressen. Tvärtom vad vissa tror så är det inte miljömupparna som gör det praktiska arbetet för att säkerställa någon mångfald. De arbetar mer efter vänsterprincipen att om vi skriker högt så gör någon annan det åt oss, och det är det ytterst sällan någon som gör.
Du slingar dig i ”nöjes”-frågan. Du säger att ordet ”nöjes” är en betoning på sånt som är totalt onödigt, om än trevlig för den som gör det. Hur var det då med sexet? Är det att betrakta som onödigt och fel om man gör det för nöjes skull, och således som bättre och mer acceptabelt om man gör det av tvång och under missnöje? Nöjesargumentet är inte hållbart.
Post a Comment