Började dagen som farbror Rössner skulle gillat med havregrynsgröt och träning. Sedan gick det utför. Har idag chockat kroppen med kundchoklad. Julbord. Kaffe. Mer Kaffe. Fick som alltid senap i en fin burk av en viss kund. Oklart varför.
Nu alltför mätt för att tillföra något av värde mer idag, känns det som. Hur amerikaner alls orkar arbeta efter att ha moffsat sina super-size meals är mer än vad jag förstår.
Kollega Z drog mig åt sidan och frågade ut mig om mannen jag satt brevid vid julfesten. Alltid samma sak.
-Jamen, ärligt vad tyckte du om XX då?
Här gäller det att vara diplomatisk, säga något positivt men inte för positivt så att hon fattar misstankar.
-Tja, han var väl trevlig (säger jag så nonchalant jag kan och anstränger mig att inte fråga om hon träffat honom efteråt och vad han tyckte om mig)
Sedan följer en låång redogörelse för hur fantastisk han är. Hur han har kontakter överallt. Hur duktig han är på sitt jobb. Yada,yada,yada. Likväl är han gift.
Z verkar klart impad av honom iaf, han hade fixat in dem på något Vip:igt med mat och hela kittet. Så nu väntar jag bara på lite inbjudningar jag med, he he
Subscribe to:
Post Comments (Atom)
2 comments:
Hej! (minns du mig?)
Känner igen det där men att vara avvaktande men ändå inte för avvaktande. Tänkte på det när kollegan kom in i lunchrummet när vi satt där igår "stör jag"
Vad sger man? JAAAAAAA!!!! Nej man gör ju inte man säger "självklart inte, varför skulle du göra det?" och sen börjar man tala om inredning av kök och blicken svalnar
Minns dig :)
Post a Comment