Friday, September 21, 2007
Och priset som kvartalets värsta hårdag går till..
Datastrul. Passar på att smita ut ett ärende. Återvänder glad i hågen med jobb i den ena handen och en överfull rykande het Latte i den andra. Tacksamt ler jag tillbaks mot den vackre man som gentlemannamässigt håller upp både dörr och hissdörr. Han ser på mig och ler ovanligt mycket. Sedan går jag förbi spegeln på kontoret. Fryser till. Förstår varför. Min senaste hårfix har blåst sönder och jag ser ut som vindrufset från helvetet. Fan. För att inte tala om alla snyggingar jag kommer att snubbla över nu på hemvägen. Keps någon?
Subscribe to:
Post Comments (Atom)
5 comments:
I know the feeling. Kräftskiva med jobbet. Regn och blåst. Då går man inte ut om man inte vill ha likadan frisyr som ett penntroll resten av kvällen. Så varför i helvete stod jag plötsligt på balkongen under ett parasoll som inte hjälpte mot horisontalregnet..?
"Keps någon?" Ja du borde antagligen ha en...
Men för att inte låta alltför dryg så kan jag berätta att tjejer med världens rufsigaste, ostyrigaste, "det lever sitt eget liv" hår är att föredra framför keps...
Kvinnor tillskriver sin frisyr på tok för stor betydelse i parningssammanhang..
Tillräckligt sensuell och feminin gångstil så kommer ni nästan undan med en trafikdödad skabbräv på huvudet...
..men bara nästan. ;)
Simon har tyvärr rätt...
sandra:I hear you! Och aldrig att man lär sig! ;)
a: Har sällan keps. Ännu mer sällan dryga pojkar ;)
simon: Nu skulle jag iofs aldrig bära nån annans skabbiga päls, but I get your point.. :)
simon/K: Möjligen att man vill känna sig fin (i håret) i vardagen utanför parningssammanhangen..Kanske inte vill ge upphov till leenden pga vindrufs ;)
Post a Comment