Torsdagskväll i Storstaden II

Torsdag- veckans privata telefonkonferens

Kvällens samtal:

1) Mamma som inleder samtalet med "-Hi,stranger"*. Undrar om jag fixar biljetter tills hon kommer och hälsar på mig.

2) Tjejkompis som inte kommer med i helgen. Men gärna en annan gång. För på Carmbridge dietens 470 kalorier orkar hon ingenting just nu. Lilla gumman, om du vill gå ner i vikt vet jag bättre metoder. Men jag vet att hon inte tar det tills sig. För felet sitter inuti hennes huvud. Jag hör att hon har lite panik. Hon söker snabba enkla lösningar.

Hon tror inte att hon klarar det där vi andra kör med. Som nyttig mat och träning. Jag är mindre men går helst inte under ens 1500kcal om jag tränar. Mår kasst annars, behöver maten. Även lite långsamma kolhydrater för att orka tänka. Förstår att hon inte mår så bra på den nivån hon ligger på nu. Önskar att hon hittar balansen. För sin egen skull.

3) Tjejkompis som varit på värsta festen. Av typen blåplåtade bilar och fina kontakter. Upplyser mig om att rödvinet är hemskt men det vita är helt okej. I händelse jag nu skulle frekventera det stället. Hon är en av de tjejkompisar som arbetat hårdast och nått längst och jag unnar henne allt hon uppnått. Tiden då hennes mamma framhöll mig som karräriskt exempel verkar alltmer avlägsen.Men hon är samma glada, omärkvärdiga tjej nu som då. Och f-n vad vi måste träffas. Sen. Vi försöker synka filofaxerna. Som vi alltid säger till varandra.

4)Tjejkompis som genomgått surgica minor. I värktablettsdimma tyckt att det verkat vara en god idé att gå till gymet efter alldelles för få dagar. Ångrat sig bittert. Men säkert skulle vara i form tills i helgen.

5)Tjejkompis som kastat p-pillersorten hon blev deppig av. Kastat ut killen. Mår f-n så mycket bättre nu. Tänker inte börja käka igen. Imponerande stark när hon vanligtvis brukar vara en ledsen liten hög vid känslomässiga smällar.

6) Kompis kille ringer. Jag undrar febrilt om hon redan fyller år och han vill lura ihop något. Sån tur har jag inte. Han är journalist. Jag har inte den minsta lust att prata med journalister. Speciellt om jag inte ens får betalt för det. Måste påminna mig om att han är snäll, seriös och att be honom fara och flyga skulle kunna inverka menligt på min vänskap med hans tjej.

Så jag säger det där som alla journalister hatar. Att jag kan briefa honom om branschen i allmänhet men han får f-n inte citera mig. Vill han ha något annat får han gå via min chef. Han går med på det. När jag lovat spana in hans reportage. Och komma över på middag nån gång.


* Hennes sätt att uttrycka att jag borde ringa lite oftare. Det var ju din tur att ringa nu. Varken jag eller syrran har riktigt fattat det där med när vi borde ringa och vems tur det är. Vi ringer varandra när vi känner för det. Fast då kan vi å andra sidan prata läänge.