Sen i lördags II

Nån Smirnoff senare blir det dans i en mysig lokal. Seriöst med musikanläggning och allt. Från början är det bara kul och avslappnat. Dansa ett helt gäng och glömma vardagen för en stund, sådär som jag älskar att göra. Jag har nogsamt undvikit min bordskavaljer, han börjar bli lite väl efterhängsen vartefter kvällen lider och jag har ingen större lust att dansa hemsnickrad salsa med honom.

Killen som kände igen mig från en tidigare fest är mer försynt. Jag känner igen hans "jag skulle vilja komma fram och prata med dig men jag vågar inte riktigt" blickar. När jag lösgör mig ur kompisgänget vågar han sig slutligen fram och prata. Han är trevlig, har ett sånt där lugnt avslappnat sätt och jag minns lite mer när han berättar vad han jobbar med. Minns att jag tyckte han var vettig på nåt sätt då med. Nu är han dessutom som en av festens fyllechaffisar, spik nykter.

Min bordskavaljer däremot är allt annat än nykter. Efter ett tag bestämmer han sig för att skippa det sociala finliret och helt enkelt grabba tag i en lämplig dam han känner för att dansa med. Han är stor och stark och jag lättar nästan från golvet när han drar med mig. Han är egentligen en hyfsad dansare men en som gärna briljerar med sina moves.Briljerar som i att böja tjejen duktigt bakåt.

Såg hur det såg ut med en tjej han dansade med tidigare. En tjej som dansat klassisk balett 11 år. Hon såg lite smårädd ut. Nu hade han dessutom tankat upp promillen en del. Jag förutsåg bruten rygg och annat elände när han drar iväg mig med orden: "hur vig är du?" Det är precis hur pinsamt som helst för han ska naturligtvis visa alla hur himla duktig han är och alla ska titta på oss. Jag hänger med så gott jag kan men bestämmer att det räcker med en låt¤ Smiter sedan iväg för att leta reda på min tjejkompis som gått i förväg till en annan byggnad.

Han hittar naturligtvis på nån dum ursäkt för att följa med. Har ingen större lust att traska iväg i mörkret med honom. Utbyter en blick med killen från den tidigare festen;"Den trevlige." Han fattar direkt och hänger på han med. Bordskavaljeren ger tillslut upp och åker hem. Värdinnan ursäktar honom med att han verkligen inte brukar hålla på sådär. Han skämdes nog duktigt dagen efter.. Jag och den trevlige killen står kvar och pratar en stund. Jag och kompis ska sova kvar. Han ska köra hem är det tänkt.

Han frågar om han får ringa mig nästa gång han är i stan (han åker dit på jobb ibland.) Jag tvekar. Klockan är halvfyra och jag står på en gårdsplan mitt ute i ingenstans och funderar på hur jag finkänsligt ska förklara att jag möjligen kan tänka mig att träffa honom igen. Som kompis. Tillslut gör jag ett undantag och ger honom mitt mobil nummer med förhoppning om att jag inte ska behöva byta ut det inom snar framtid.

¤ Fast egentligen hade det räckt med ingen alls.