Sen i lördags..I

Nyduschade och lagom uppklädda styr jag och kompis kosan bort från Storstaden för "inflyttningsfesten" i kompis nya hus. Då vägbeskrivningen abrupt avslutades med ett..." föressten, det är nog bäst att ni möter upp folk som varit hit förut på vägen, annars kommer ni inte hitta fram innan festen är slut" saktar vi in vid en busshållsplats där ett gäng lantis snorungar just baxar ett oroväckande stort antal flak öl från bussen.

Som väl är visar det sig vara en bit kvar till vår fest. En låångbit. Vi börjar förstå att vi inte skulle hittat dit utan våra guider. Efter en halv evighet på kurviga grusvägen som gud glömde är vi äntligen framme och kan kolla in nya plejset. Landet. Stort boningshus och flera småbyggnader. Spår av hästhållning. Supernajs lantisnostalgi för två Storstadstjejer.


Ett stort gäng människor har redan anlänt och jag kan snabbt konstatera att det inte är så många jag känner. Så det blir det vanliga. Hälsa på folk, med så få ord som möjligt presentera sitt namn och relation till värdparet. Jag är värdelös på namn och glömmer hälften på direkten¤. Ansikten däremot brukar jag komma ihåg.

Jag tycker därför det är något vagt bekant med killen jag just sträcker fram handen för att presentera mig för. Han däremot har full koll. För enligt honom stod vi och pratade rätt länge på en annan fest. För två år sedan. När han säger det minns jag vagt en rätt trist tillställning, exet var bortrest och jag var mer eller mindre tvungen att gå. Däremot har jag inte den blekaste aning om vad vi pratade om. Men han verkar för all del snäll och opsykopatig så jag ler förvirrat och tänker att det kanske ger sig under kvällen.

Så blir det middag. Bordsplacering, av typen noga uttänkt. Nära en engelspråkig tjej och en supertrevlig artig sambokille. Med en till en början trevlig kille som bordskavaljer. Lite väl kaxig kanske, men trevlig. Sedan:

* Jag vidgar mitt ordförråd (nytt fult ord på främmande språk.)
* Jag får höra allt om bordskavaljerns aktieklipp. Några glas senare får jag höra illasinnat skvaller och lösa rykten om ett mellanstort företag. Av typen "om jag säger att h a n är chef på den avdelningen förstår du hur illa ställt det är"(insert menande ögonkast mot personen ifråga.)
* Jag blir sedan indragen i en hetsig "tjejerna mot killarna diskussion" som slutar oavgjort.
* Får frågan om jag har barn? (naturligtvis av en lantis. Tror ni jag pratade mer med honom sen?)


* Tjejkompis försöker lura mig att dela vin med henne. Med ursäkten att bag-in-box vin inte håller sig... Jag har däremot snöat in på öl-cider-smirnoff spåret och håller mig till det.


¤ Och det är därför tur att det finns visitkort i arbetslivet. Då funkar det. Eller om nån har ett ovanligt namn.