Dagen var ändå förstörd

Läkarbesök. Känner sköterskan lite. Hon vet att jag flyger lite då och då. Propsar på att kolla mina öron. Försöker lägga dem platt bakåt mot huvudet men eftersom jag är människa och inte en arg häst, fungerar det inte så bra. Hon skäller på mig för att jag tydligen borde spola öronen, blir liksom ett ackumulat av allt skitsnack man tvingas höra på dagarna. Säger att det iofs vore skönt att slippa höra vissa personer, vilket hon finner mycket lustigt. Eftersom jag ändå tvingas gå in tidigare i morse på jobbet, passar jag på att besöka det stora köpcentret på julklappsjakt efteråt.

Har chokladförbud denna vecka så nöjer mig med att dreggla lite framför chokladfontänen som de listiga krämarna placerat ut mitt i Mammons tempel. Planen var solklar; vardag strax före lunch, skulle gå snabbt och effektivt. I år skulle jag vara sådär vuxen och välplanerad. Jomenvisst.

Resultat:

Gick jag in i rätt affär- ja.
Fick jag tag i allt det jag skulle ha-nej
Kom jag istället ut med sju andra saker jag spontant insåg att jag skulle köpa? -ja

Snabblunch med M på sushistället. M måste tvunget flörta med två kontorskillar i kön. Sedan beställer vi båda två "Mama sushi*" bara för att jävlas lite och se förvirrade miner.

4 julklappar köpta, massor kvar...snälla tomten ordna det är du snäll?


*Speciell sushivariant som är säker för gravida att äta. Vilket ingen av oss är. Eller vill se ut som, därav chokladförbudet.

Nu ska jag svära i kyrkan....

Ja, jag sitter klistrad framför Grey's anatomy varje tisdag. Men:

Nä, jag tycker inte att Dr. Derek Shepherd (Patrick Dempsey) är så speciellt snygg. Really I don't. Och nu ska jag till företagsdoktorn...

Mansdominerade minnen

En stor branschmässa för länge sedan. Män som besökare och utställare. Chefen, en manlig anställd, en influgen manlig tekniker från leverantören. Som det ju är trevligt om någon kan assistera och översätta åt. Jag.

Som tjej anses man utöver att vara monterdekoration dessutom besitta en obestridbar kompetens på andra områden. Kak och kaffe området. Det är på väg att fylla vatten i kaffekannan som jag möter den första tjejen jag sett bland utställarna, såklart med kaffekanna i hand. Vi pratar en stund och ironiserar om det faktumet. Det var hennes 5:e mässa, hon kokade fortfarande kaffe. Frågar henne om vi är de enda tjejerna, hon svarar att det finns en till.

Strax efter kommer den tredje tjejen om hörnet med sin kaffekanna...

Den kritiska massan

Fick en fråga av h om kvinnor och skvaller. Snackas det mer skit, intrigeras det mer på en kvinnodominerad arbetsplats? Tror inte det finns någon exakt siffra när det "slår över" utan beror på individerna som jobbar där även om ensidig könsfördelning kan vara en nackdel.

Vad är din erfarenhet? Jobbar du helst med samma eller annat kön eller spelar det ingen roll?

Har jobbat i alla möjliga konstellationer själv. Jobbar gärna ihop med en kille då man brukar komplettera varandra bra. Min erfarenhet är att blandat brukar blir bäst när det gäller ålder, kön, bakgrund. Bäst stämning, effektivast arbete då mindre energi går åt till paktbildning och mer till det man faktiskt är här för att göra.
Vet ett exempel där man tog in två schyssta killar på en kvinnodominerad arbetsplats och stämningen blev markant bättre. Antar att det omvända gäller även här.
Lägg till en stark och tydlig chef som plockar in positiva anställda så har du ett guldläge.

Tjejer jag känner som jobbar på mansdominerade arbetsplatser säger att det är lika mycket skitsnack och dålig stämning där men kanske uttryckt på ett annat sätt. Finns som bekant kärringar av båda könen...

...dårå del 2 Julfest

Första året som singel. Anländer med Z och hennes manliga sällskap. Hinner inte mer än in genom dörren förrän jag snubblar på klonerna. Samma grabbgäng som uppenbarligen länsat Dressmans kostym och vitskjorteförråd samma dag, till det naturligtvis blåjeans. Samma frisör.
The Blues Brothers på svenska. En av dem är lite vågad och kör vitskjorta med annan krage, men annars är de identiska.

En av dem lösgör sig ur flocken och kommer fram och pratar när jag står vid baren. Efter de obligatoriska, aha du jobbar med xx och yy, frågar han mig hur baren fungerar.

Tja, vi har en bar som just nu är fri. En bartender och ett gäng människor mellan oss och honom. Antingen kan vi stå kvar här och fortsätta kasta törstigt bedjande blickar mot bartendern i hopp om att han intuitivt ska förstå. Eller också kan du imponera stort genom att fånga bartenderns uppmärksamhet åt oss båda.

Tack men nejtack. Om han är kvällens singelmeny går jag hellre hungrig. Brukar dessutom vara snäll flicka på jobbrelaterad jippon. Blir presenterad för en blond kille som Z känner istället. Väldigt trevlig och väldigt gift. Okej, det gjorde ju inte direkt ont att titta på honom om man säger så. Kändes därför lite bra när han byter så att vi kan sitta bredvid varandra under middagen. Speciellt när jag såg blicken från de damer som tänkt sig att sitta bredvid honom. Dessutom påminde han om Lejonkillen. Samma självdistans och behagliga sätt.

Skönt med människor som är trygga nog i sig själva. Lite småflört och allmän uppskattning men utan att det behöver leda till något mer än väldigt intressanta diskussioner. Med undantag av det obligatoriska minglet och visitkortsutbytandet (vilande jobberbjudande) satt vi fyra och hade det ganska trevligt.

Fick min dos av det allmänna mingel skvallret och vet nu;

* Vem som gjort vad med vem i vilket förrådsutrymme.
*Vem som snart kommer att vara borta lite för att operera brösten.
*Vems mycket udda böjelser som sägs inkludera *ryyys* blondiner
* Vem som tyvärr kommer att sluta

Blir tvångskramad av glöggfryntliga kontorsråttor (mest kvinnliga) jag förväntas känna.

När sedan Mellanchefen brister ut i den serie spastiska ryckningar han tror är dans, var det dags för askungen att fly fältet. Lämna snygga sällskapet i händerna på de elaka kontorssystrarna och gå hem och sova. Ensam.

Jamen helgen dårå...del 1

"..och snart får jag gå hem"; var fick jag det ifrån? Det gick ju alls inte för sig. Det skulle ju drickas glögg med Kollega Z och Trevliga kollegan och annat löst folk från kontoret.

Efter en middag bestående av en pepparkaka och två skumtomtar, glögg, vin och allmänt skitsnack går Z och jag avsides för att skvallra lite. Det framstår då som en alldelles lysande ide att gå in på datorn "för att kolla lite bara". Min nya jobbdator. Under Z:as flinka fingrar. Not good. Hon söker på något på en ovanlig bokstav. Upp kommer en blogg som jag tydligen besökt. Med undertiteln "singel och oknullad" * -Men oj, oj då säger Z förvånat och bläddrar snabbt vidare under det att jag ser mitt rykte som sedesam hårt arbetande flicka fara all världens väg.

No longer the office angel liksom. Måste f-n bli bättre på att sopa igen mina elektroniska spår, även om jag inte är inne på något speciellt naughty eller olagligt. Tur att det bara var coola Z iaf, som har värre saker på sin. Hade det varit mellanchefen så hade jag f-n dött. Dessutom vill jag ha alkolås på tangentbordet med lätta elstötar som avskräcker obehöriga användare. Som mig efter glögg. Eller mellanchefen anytime. Ja, det fulmejlades lite. Lyckades dock avstyra de värsta avarterna, bända loss Z från tangentbordet och bege mig hemåt lagom glad för att se lite på underbara "Love actually". Ladda inför lördagen.

Jag vill också ha en chef som ser ut som Hugh Grant** och kan komma med erbjudanden som:
-"I am the prime minister, I could have him put down, you know.." om någon är dum emot mig.


* Tyvärr inte mer sex och snusk i den bloggen än i denna kära läsare. Var bara inte läge att förklara det för Z just då.
** Ja jag gillar Hugh Grant. Trots skandalen. Trots att han liknar "mr Player" i bekantskapskretsen.

Fredagens små optimistpuffar

¤ Lönefredag, yes äntligen påfyllning !

¤ Eftermiddagens möte gick bra.

¤ Halvfjersaren jag sedan pratade med var på gott humör men avstod från danska vitsar.

¤ Trevliga kollegan sa snälla små saker* om när jag tackade nej till äckligt danskt wienerbröd. Hans systrar och flickvän kan vara stolta över honom.

¤Och snart får jag gå hem, yipiie!

*Innehöll ord som smal, vältränad och ..du behöver väl inte..

Små saker som sänker en..

Igårkväll, telefonsamtal med bekant. Kom på mig själv med att tänka att det här måste jag berätta för H. Mr ärkecyniker himself, som skulle förstå och fälla en klarsynt och rolig kommentar om eländet. Så som bara han kan. Då slår det mig plötsligt att det aldrig blir vi. Att det inte längre är självklart att hålla den där vardagliga kontakten. Och att just det känns förbannat sorgligt.

Precis som det är långtifrån självklart att jag någonsin kommer att hitta en man med samma kvicksilversnabba fattningsförmåga, samma svarta humor. Jag kommer få genomlida framtiden tillsammans med någon som man måste bokstavera skämt för. Upprepa. Mr petmoster som hakar upp sig på oviktiga detaljer istället för att blixtsnabbt fatta helheten och krydda på med egna hisnande cynismer. En man som skrattar åt pajkastning men inte fattar ordvitsar. Strålande. Verkligen. Bra jobbat.

Försöker muntra upp mig med att poängtera saker som var mindre bra med H.
Hur skoningslös han kunde vara när han var oense med någon. Hård och kall. Imponerande och skrämmande. -Det kommer jag aldrig använda emot dig, brukade han säga. Visst. Nu tycker du att jag är gullig och söt. "Liten, vacker cockerspanielflicka".Sure. Vänta du bara, efter ett par år kommer du också att vilja skjuta mig ibland. Sådär som man känner i alla förhållanden.

Då kan det vara en ofantlig fördel med en kille som inte har det mentala försprånget som H har.
Någon som inte är lika skicklig med att spela spel som H. Någon som är rak. Mer jämnårig.
Någon som jag just nu funderar på att boka in mig på flyget till...

Julbrev

Dax att ånyo försöka sammanfatta det senaste året av sitt glamorösa liv utan att vare sig direkt ljuga eller få mottagaren att garva läppen av sig av skadeglädje. På franska. Började med att försöka lokalisera de små accenterna på nya tangentbordet. Det tog en halvtimme.

Sedan skulle det visst vara något innehåll också. "Exet. H. Inte H. H igen. Går det att vara vän med H? Lejonkillen eller ensamhet? Franskan blir sämre, men jobbet går bra." Mitt liv i ett nötskal. Låter som en fransk film:

En fransk-svensk samproduktion. Ungt lyckligt par som det går utför för av diverse anledningar.Svartsjuka och kontroll från hans sida. Hon lovar -"jag är trogen lika länge som du, men inte minuten efter..." Ett passionsdrama i ett antal månader. Slutet ännu inte färdigskrivet men lutar väl som ofta i franska svartvita filmer åt att hjältinnan gråter en massa, har sex, gråter lite till och slutar som galen. Kanske rent av blir nästa franska independent succe?

Som om det inte räckte så har folk visst förökat sig som små franska bondkaniner. En massa små "enfants" som man ska komma ihåg namnet på och skicka små söta saker till. Sluta med det är ni snälla, eller döp åtminstone alla till samma namn så att jag har en chans att komma ihåg det? Pojke- Marcel, Flicka- Sophie d'accord?

Fick ett oroande mejl häromdagen, insåg att det kommer 100 pers fler än jag trott i helgen och jag har absolut ingen aning om vad jag ska ha på mig. Ska på "klä upp dig som sjutton och låtsas att du är civiliserad fest". Måste kolla dresscoden. För mycket tankar i för liten hjärna just nu.
Plus att killkusinen fyller år i december. Vad ger man en 22 åring vars intressen är träning och dataspel. En hantel med inbyggd x-box?

What kind of fool am I?

Har hållit kontakten med Lejonkillen. Dejten som bor i en annan stad, är singel men jobbar på tok för mycket. Han som är så klar och tydlig med vad han känner och tycker, att jag får fullt sjå med att vrida och vända på hans ord, van vid att behöva omtolka allt en kille säger. Feltolka. Missförstå. Leta efter dolda budskap.

En kille som man rakt av kan fråga vad han känner - och han svarar, från hjärtat. Jag är förtjust, förvånad och inte så lite skrämd. Letar efter fel och ursäkter för att dra mig ur men han gör det inte lätt för mig, känner direkt när jag backar och fångar upp mig där.

Han försöker övertyga mig om att åka och hälsa på honom en helg innan jul. Jag tvekar, spenderade förra julen längtandes efter H. Ska jag spendera nästa längtandes efter Lejonkillen?
Eller borde jag ge oss båda två den julklappen?

Ska jag vara helt ärlig så är jag rädd att det skulle kunna bli allvar. Känns inte som om jag är redo för det, som om jag pusslat ihop alla bitar från sist hjärtat föll mot asfalten. Efter alla turer med exet och H är jag rädd för att släppa någon så nära.

Så jag gör det enda ologiska. Jag ringer H för att peppa mig själv med att vi ändå lyckas vara vänner. Naturligtvis har det motsatt effekt. Fan.

Dagens fikarumsdissning:

En stor, kladdig, sockervadd i nyllet på Gröna Lund som sålt Pariserhjulet.
Hallå skönhetsrådet/kulturminneskramare var är ni? Buss på!
Var hade ni nu tänkt att vi skulle hångla? I berg-och-whiplashbanan kanske?

Comatose

Trevlig konversation igår, tröttare än vanligt i morse. Bara de mest basala funktionerna igång. Inte de mest begåvade hjärncellerna som innehar morgonskiftet hos mig. Snarare "trailor trash teamet" som bara förstår enkla kommandon och håller ställningarna tills backup av nyväckta smartceller drar igång nångång efter 8.30 . I bästa fall.

Nej, jag är inte morgonsur om ingen surar på mig. Bara trött och förvirrad. Vilket är helt okej om man har folk man känner och tycker om runt omkring sig. Som kramar en och låter en vakna till liv innan de förväntar sig att man ska producera flerstaviga ord. Då gör det liksom ingenting att man är liten och värnlös innan man tagit på sig den mentala rustning man behöver för att klara sig helskinnad bland alla udda existenser i Storstaden.

Men i morse. Gymet. Perverst mycket folk för att vara hemska morgontiden. En tjej som får utbrott över vågen i omklädningsrummet, som ändå visar minst 5kg mindre än vad man egentligen väger. Fast det sa jag förstås inte till henne, någon överlevnadsinstinkt har man ju.

Till dig som försökte prata norska på mig i morse vill jag bara säga följande:

¤Min hjärnas skandinaviska språkcentrum öppnar 8.30*

¤Att du sedan försökte dra norska skämt iklädd tre nummer för små sloggitrosor fick mig att allvarligt överväga att byta träningstid.

En Storstadsfrukost** senare lyckas jag nästan övertyga mig själv+kund om att jag var både vaken och påläst. Kan iofs bero på att kunden var trött hon med. Så trött att hon glömde sitt anteckningsblock hos mig. Som jag just nu överväger att skumma igenom på jakt efter snuskiga hemlisar eller elaka kommentarer.

Nuts

* Om du inte är kompis, eller vi befinner oss på krogen och du är en så snygg kille att det kompenserar upp Runar faktorn i att du talar norska.

** "Storstadsfrukost express" bestående av Red Bull light+banan, icke att förväxla med den riktiga frukost jag oftast äter.

Alla singlars förhoppning

"I know there's someone out there, waiting for me
There must be someone out there
- There just has to be"

(Ur Madonnalåten "Has to be", tack Kim )


Såklart det finns någon för dig därute. Det gäller bara att hitta honom eller henne.
Imorgonbitti träning för att bättra på oddsen.

Guldvax?

-Ninde, vad kostar det att vaxa benen egentligen? säger mitt lunchsällskap, en singelkille på 28. Som är heterograbbig och inte simtävlar.

N:-Eh, varför undrar du? (brazilianskt grabben, möjligen. Never mind the other stuff.)

Han:- För jag tyckte att 4000kr verkade lite dyrt...

N:-Jo det är på tok för mycket.....(hej ensamstående mamman, välj mellan hyran eller benvax)

Efter en låång stunds nystande klarnar bilden. Det är hans jobbarkompis som frågat en salong, som julklapp åt sin tjej(öh, va romantiskt?). Om nämda tjej inte är skapt som en "Old irish sheepdog" så måste det vara en borttagning som varar för all framtid. Eller en mycket smart säljare med näsa för förvirrade pojkvänner.

These shoes are made for walking?

Tjejkompis: Du har stl 37 va?

N: Ja...(här vill mina fötter hävda att de hellre haft 37.5 i just denna italienska modell, men de tystnar inför diverse hot om att alltid gå i högklackat.)

Tjejkompis: Jag har använt dem en gång, kan inte gå i de klackarna. Du får dem om du vill.

Behöver jag tillägga att klackarna på stövletterna var löjligt låga. Att jag bar dem hem från min kompis igår. Byte. Trofé. Tröstskor.

Dagens gnäll

Söndag. Åter bland de levande. Ömt väckt av taktfasta hammarslag från grannen som byggde om. Förlåt bygger om. För han lever fortfarande ety jag var för svag för att leva ut impulsen att göra något åt det.

Ikläder mig ett tjockt lager smink och slinker ner för att handla lite i sällskap med kompis. Går förbi Claes Ohlsson för att handla några elprylar och lite krafs. Inte min favoritaffär men planen var att det skulle gå snabbt och smärtfritt. Var ju helgen innan löning då alla vettiga människor redan gjort av med storhandlingskapitalet på skor och bara kan handla enstaka småprylar.

Alla vettiga människor ja. De andra befann sig inne på Claes Ohlsson, före mig i kön.
Samtliga föga kassakökompatibla individer. I den händelse någon av dessa skulle ha förirrat sig in bland mina begåvade läsare följer här en kort genomgång i folkbildningssyfte.


Kassa: Här betalar man sina varor. Med giltigt kort eller gällande valuta som man lämpligen ser till att ha redo i tassen.

Information: Här ställer man sina små långsöka frågor om sortiment, leveranser, varans kemiska sammansättning, vad som kan kopplas samman med vad osv.

Repetetion:
Kassa=Betala. Information=Fråga. Med såhär långt?

Exempel på gott kassavett: Heja på kassörskan om hon ser hejbar ut. Betala. Gå.

Exempel på dåligt kassavett: Uppehåll kassörskan in absurbdum med irrelevanta frågor*
Ställ till med världens scen och bli arg på kassörskan för att
hon inte kan ge dig snikpris på förra veckans kampanjvara.
Gå iväg och hämta sju saker du inte fattat skulle till för att
den lilla lampan skulle lysa. Ta god tid på dig. Gå sedan före
alla i kön stolt uppvisandes alla små saker du plockat upp
på vägen.

* Som irrelevant räknas att fråga den 18 åriga kassörskan hur elen i ditt svartbygge från 1932 är dragen. Samt att försöka avtvinga henne och hennes 22 åriga kollega en intensivkurs i el lära allt medan kön växer. Skäms på dig och ställ dig sist i kön.

En mysig hemma helg i förkylningens tecken

Ja jag är djupt ironisk nu. För som alla vet är det sambomänniskor som prioriterar mysiga hemmakvällar för att riktigt rå om varandra. Laga franska culinariska mästerverk och idka...andra franska saker. Singlar som sitter hemma en helg däremot är övergivna. Outcasts. Oälskade.

Själv låg man hemma i sällskap med Farbror Feber och Fröken Självömkan. Allt medan det vackra Storstadsfolket gjorde sig redo för att gå på festen man visserligen tackat nej till men nu ville gå på just för att man inte kunde. Tre ynka mail i inboxen. Alla roliga msn kompisar ute på dejt med mr/ms perfect.

Nåväl, vad var väl en bal hos Lukas, man hade ju tak över huvudet och tv som sällskap. Alltså vad visar man en helgkväll ? Nada. Förstår hur folk som bara har tv:n som sällskap måste bli om detta är vad jag genom febern minns:

Fredag: Borat hos Letterman. Lär Martha Stewart bädda en säng. Eller var det tvärtom?
egentligen fusk och förinspelat från torsdagen men den skiten som actually sändes gick
inte att titta på. Vad har ni gjort av Battlestar Galactica?

Lördag: Extrema djur. Hurtigt kaxig amerikansk speakerröst presenterar lista
på djur som skrämmer vettet ur folk. Piece of cake, me like djur. Lite skeptisk mot ormar irl men annars okej. Trodde jag. Tänk så fel man kan ha. Nu vet jag att det finns en vidrig liten fisk och flera arter ännu vidrigare mask att oroa sig för.
"Entering your body through your most private parts "som speakern särskilt
framhöll innan jag lyckades stänga av. Som en filmversion av den
reklam för hästavmaskning (komplett med detaljerade bilder) som en gång
startade min mask-fobi. Somnade med speakerröstens betryggande visdomsord i öronen.
"Worms, be afraid, be very afraid-worms are everywhere..."


Vaknar av Norrlänningen som vill muntra upp mig och vidarebefodrar ett sms hans chef skickat :

"Vad är det för fel på din mobil? Jag har försökt ringa flera gånger men det kommer bara en röst som säger: Abonnenten du söker har sex. Var god vänta. Det är för närvarande tre samlag före. "

Ja du Norrlänningen, vad är det för fel på din chef...

Today

Förkyld (psykosomatiskt?)

Sitter i självvald karantän och tackar för att dagen är ganska lugn.

Försöker lägga all kommunikation skriftligt då jag låter som en halvstrypt smurf i tfn.

Tack men nejtack, kära kollega. Jag vill inte prova dina "jättebra-mot- förkylningspiller" som du införskaffade på din senaste resa. En cocktail av smärtstillande, antibiotika och uppiggande som kollegan knaprar vid minsta tecken på förkylning. Jag är förkyld, inte ebola smittad.

Jag tror mer på c-vitamin och sova i helgen.

The Gift

What can I give you, my lord my lover,
You who have given the world to me,
Showed me the light and the joy that cover
The wild sweet earth and the restless sea?

All that I have are gifts of your giving-
If I gave them again, you would find them old,
And your soul would weary of always living
Before the mirror my life would hold.

What shall I give you, my lord, my lover?
The gift that breaks the heart in me:
I bid you awake at dawn and discover
I have gone my way and left you free.

(Sara Teasdale)

Yesterday

Lättinfluerad som man är blev det pizza med M på lokala bodegan igår. Utan ost dock, jag är knäpp på så sätt, äter ofta utan. Suckraloscola och sällskap av en av de få personer som vet hela historien om mig och H. Är ju det också, han och jag har inte fått finnas officiellt, även om vi tagit risker ibland. M påminner mig om att jag knappt har något jag fått av H. Ville inte att han skulle ge mig dyra presenter, kändes fel i min personliga moralklausul. Saknar tyvärr "golddigger genen". My bad. Å ena sidan är det lite av en lättnad att inte längre ha H's höga krav över sig.

Han föraktar feta tjejer. Vill att tjejen ska vara i bärbar storlek. Förväntar sig snygga kläder och höga klackar till vardags. Har på allvar erbjudit mig anställning ett flertal gånger. On account of beeing me. Jag har tackat nej. Det är så man ska göra va? Upprepa dåliga sidor. Och sedan vänja sig med att träffa vanliga killar igen. Delad nota killar.

Ge mig några dagar bara med engelsk poesi (min last), Gilmore Girls och självömkan. Som jag ägnade resten av kvällen åt. Not that bad this time.

H. slutet?

Igår. Som alltid när vi inte setts på ett tag tänker jag samma sak. Shit, vad snygg han är! Snygg kostym, slips, inte ett gram på fel ställe. Det blonda håret klippt i en smårufsig frisyr. Den där blandningen av buspojke och världsvan man. Odräglig och oemotståndlig. Men någonting har ändrats. Lite av magin är borta och jag kan se klart. Lyssna på den inre rösten.

Vi pratar länge, så som vi skulle ha gjort för länge sedan. Om komplikationer och variabler som killar kallar det. Känslotjafs ni vet. Hans nuvarande familj och om att börja om.

Han pratar först, erbjuder det jag tidigare ville. Det betyder så oerhört mycket att han gör. Även om jag måste tacka nej. Ser på honom och ser inte en framtid med familj och barn i honom, inte nu längre. Där har jag ändrat mig, inte han. Tror att han på något plan är lite lättad samtidigt som vi båda är lite sorgsna. Beklagar det faktum att vi inte träffades innan han skaffade familj. Då skulle vi tagit ett år och seglat ihop. Får bli i nästa liv.

Han säger att han inte heller vill mista mig som människa. Att han gärna vill hålla kontakten ändå. Inte som i vänner "i brist på bättre" utan som i vänner "för att livet vore så fattigare annars".


Det är det rätta att göra, men det svider. För inom mig bär jag osäkerheten att jag inte ska vara intressant nog att duga "bara som vän". Igår kändes det bra. Idag lite småledsen.

H.Som det började

Blev inte av att träffas i helgen. Igår tog jag komp och han "representerade", så att vi skulle få tid att prata ut. Umgås, promenera hand i hand och äta gott. Bara vara.

Pratade om hur vi en gång träffades. Vi kände varandra ytligt genom jobbet(inte samma jobb), jag var förlovad, han var gift. Jag tyckte redan då att han var trevlig men skämtade bort hans intresse. Fanns inte i min världsbild att göra något annat. Då.

Så träffas vi ute i Storstadsvimmlet en kväll. Han fast besluten att få mig i säng. Jag till en början road, sedan alltmer förbannad. Talade om exakt vad jag tyckte om gifta män som jagar yngre tjejer. Vad jag tyckte om männen och tjejerna som ställer upp på det. Om hur lite hans status och fina bil imponerade på mig. Om att hans bästa drag vore att gå hem och göra sin fru lite glad. Mig skulle han inte inbilla sig att han klarade av, även om han påstod sig springa en mil om dan. Dessutom var jag redan upptagen med en jämnårig träningfreak.

Mycket nöjd med mig själv tar jag ytterligare en klunk alkohol och ser in i H's leende ögon.
Han har senare berättat att det var då han blev allvarligt intresserad. Jag bröt mönstret. Bjöd på motstånd, en utmaning.
Hade förväntad mig att han skulle bli förbannad eller påstå att jag ljög. Istället så berättar han ärligt och utan omsvep hur han tänker och resonerar. Om orsak och verkan, utan att skylla ifrån sig. Bara för att han vill att jag ska förstå.

Han blev min vän och mentor i och utanför jobbet. Någon att lita på, kanske just därför att jag kände till hans dåliga sidor. Vi träffades inte alls på ett halvår men bibehöll kontakten. Han gav mig styrkan att bryta upp från det som blivit ett dåligt förhållande. Höll på att trilla dit ordentligt på honom då. Han drog sig undan, blev rädd för vad han satt igång.

Jag stapplade vidare på egna ben. Tills han kom på att han inte kunde leva utan mig. Min tur att bli rädd och backa. Inse allvaret i situationen, hur många personer det skulle påverka.
Sådär håller vi på fram och tillbaks, förmår aldrig riktigt riktigt släppa varandra.
"Bredvid oss två är alla andra som bleka kopior av vad man kunde ha fått", som H uttryckte det.
Så vi tar en paus, för att tänka. Igår var det färdigtänkt.

Appropå ingenting

I morgon dejt med H. Nu nervös. Vaffödå?
Tror han vill prata känslor. Sabla karl, det är ju mitt jobb ju!

Lön för mödan?

Låt oss säga att man blir inkastad i något som man vanligtvis är bra på. Som man denna gång skjuter upp att arbeta med till förmån för mer krävande projekt. Tills absolut sista minuten då man får slänga ihop något på övertid och sedan bara se glad ut. (Hej chefen, nej alla dina anställda jobbar hårt. Seså schas ut med dig från min blogg nu.)

Sen är det bara att trava in och inkassera det synnerligen oförtjänta berömmet för ett gott arbete. Samtidigt bara vet man att om man hade lagt ner sin själ i detta och jobbat som tusan hade man knappt fått ett tack. Världen är konstig.

Dagens oönskade

Amen fan. Inte han personligen alltså. Men hur tänkte jag när jag gick med på att lägga ett möte 8am en måndagsmorgon. Spenderade söndagskvällen med middags hos tjejkompis S. Sedan skulle saker förberedas. Så var det sjukligt snabbt morgonen därpå. Montag.

Jag travar yrvaket gatan fram när jag ser honom. En man som står stilla med ryggen till, utan hund. I färd med att själv markera revir om man så säger. Inte i parken runt hörnet utan självfallet vid en korsning. Instinktivt tittar jag bort och skyndar på stegen. I valet mellan de få möjliga offer som är ute såhär tidigt (mig och en kvinna närmare 40) väljer han det yngsta och blondaste. Iklädd röd jacka dagen till ära, som S säger klär mig. Som är helt okej för S att säga.

Däremot är det inte okej för honom att haspla ur sig samma sak när han kommer ikapp mig.
Jag ökar på stegen, han är nykter och vältränad och hänger lätt på. Jag bär skor man inte springer i. Dagen till ära dessutom lastad med den bärbara, div jobbpapper samt träningskläder.
Inte läge att bara be honom dra och riskera att han flippar ur. Så som den väluppfostrade flicka jag är svarar jag som goddag yxskaft och hoppas att han ska fatta vinken. Det gör han inte.

Tillslut besvarar jag hans frågor med en demonstrativ gäspning.
Han:- Du är väl inte morgontrött tjejen?

N:-Hrm...(men ge upp nångång)
Han fortsätter med lång harang om vikten av att sova på natten...
N:-Ahrm.. (Om jag vore gift med dig skulle jag också föredra att sova på natten)

När han kommer in på den gudomliga kärleken får jag nog och fräser till.

Han: -Är du troende?

N:-Vafa..(snyggt jobb Försynen, varför nöja er med att sända ett ordinärt morgonpervo min väg? Nej, ni skickar självaste Jesus pervot. Nu även i morgonupplaga alltså. I'm honoured)

Han:- För Jesus*...

N:- Du, det räcker nu!

Sätter upp handflatan i en avvärjande gest som får honom att faktiskt backa och gå bakom mig istället. Smiter in på sju-elva för att skaka av mig honom, köpa en latte och gömma mig bakom ett par grovisar** som ser förvånad på mig.

* Brukar antastas av folk som säger sig jobba på uppdrag av Jesus. Har fortfarande inte listat ut om det är för att jag ser ovanligt änglalik eller ovanligt syndfull ut.

**Grovisar, typ byggarbetare som gör det tyngsta jobbet. Med händer som ser ut att kunna idka "kast med Jesuspervon" ifall man bad snällt.

4 tassar mindre-en idiot mer

Hade tänkt skriva om annat. Om helgen. Nöjer mig med att konstatera att det finns en speciell plats i helvetet för idioter som kör på någons djur och sedan lämnar det att sakta plågas ihjäl.
Som någon gjorde med min kompis katt i helgen.

Visst, shit happens, men min första impuls vore att försöka med något av följande: lokalisera ägaren/ta djuret till veterinär/se till att det avlivades snabbt om läget var hopplöst.
Men hey, that's just me. Förmodligen partisk eftersom jag för många år sedan satt med en blödande katt i famnen som någon idiot kört på och lämnat. Den klarade sig men hade sjukt ont innan den kom till vet. För att jag har en "soft spot" när det kommer till barn och djur. Som får mig att vilja spåra upp den som körde och slå nytt rekord i 100 sätt att (ja lyssna noga nu Säpo jag sa lagligt) jävlas med den som körde. Finns massor nämligen.

Today- not such a good day

Farsdag

Till de bra pappor som man sällan hör talas om.
Till invandrarpappor som är stolta över sina döttrars framsteg.

Till de frånskilda pappor som är vuxna nog att prioritera en bra relation till sina barn framför millimeterrättvisa.
Till alla ponnypappor som kör trilskande kusar landet runt till oglamorösa småtävlingar.

Till min egen pappa för att du inte slog ihjäl oss när vi anlade "lägereld" utanför vår koja.
För att du har lärt oss att aldrig ge upp . För att du lärde mig att höga chefer bara är människor de med. Fast med snyggare kostymer och snyggare lönesaldon.

För att det är viktigt att ni finns där för oss, även om ni aldrig kan lära er namnet på Lisas favoritponny eller skilja Barbie från kopiorna. För att ni försöker och gör så gott ni kan.

Tack. Merci. Gracias. Danke.

Dagens Ego Girl

Nä hon är en härlig tjej Carolina. Kul. Dessutom var det i ärlighetens namn ett tag tag sedan hon kläckte ur sig detta, även om det är med i aftonbladets radiointervju av henne idag. Men ändå:

"Jag fattar inte hur bussarna kan gå när det är strömavbrott"

Ja Carro, det är sånt jag inte fattar hur du inte kan fatta. Typ.

Familjen Addams?

-"De har åtminstone ett gemensamt intresse"

sa Trevliga kollegan glatt , appropå de två morddömda
som gifter sig idag.

HDQ for Headquarters

Har hört av sig och kommer inom kort att skicka ut någon stackare att sprida Ledningens glada budskap ibland oss. Vi väntar med spänning...

They keep coming back for more-and I ask myself, what for?

Haft sporadisk kontakt med H. Ringde honom i morse och han blev glad. Sa att han saknat mig, att vi måste träffas snart. Frågade när det passade mig. Om jag inte skulle vara intresserad av att gå på båtmässan med honom. Vi pratar båtar ett tag, något han kan men inte jag.

Jag har bott vid medelhavet, sett mer och dyrare flytande plast än vad man vanligen gör i Sverige. Imponeras icke av pengar allena. Däremot har jag alltid fascinerats av segelbåtar, gamla träseglare eller nya tävlingsbåtar, det finns något vackert hos dem alla. Precis som det finns något lockande hos en man som verkligen kan segla och vill lära ut det. Som H.

Retas med H för att han är inne på motorbåt fast han kan segla. Han säger att så länge jag inte vill gifta mig med honom ska han köra motorbåt. Skulle jag ändra mig ska han skaffa segelbåt och segla med mig i Karibien (något han vet att jag drömmer om). Han vet vad en flicka vill höra, tror ungefär hälften, men det känns bra. Han låter glad på rösten nu iaf.
Innan jag avslutar ber han mig ringa i morgon igen, lovar att göra det om jag kan.
Fattar som vanligt ingenting men antar att det ska tolkas som att han fattade vinken sist och nu ska visa fortsatt intresse. Har lovat träffa honom och prata ut så snart vi båda kan.

Lejonkillen har haft mycket men hör av sig då och då. Vill absolut att jag kommer dit och hälsar på. Har sagt att jag ska försöka sy ihop något med jobbet, på så sätt skulle jag bara behöva lägga till någon hotellnatt. Skulle vara smidigast för alla parter. Han fattar och skickar förslag på hotell som ligger bra till. Antar att det ska tolkas som intresse?

Det börjar bli mycket nu...

Borat och Barhäng i helgen

Blev mer "pubbing" än "clubbing" i helgen som var. Jag, M och Barndomskompisarna med respektive. Guiness, vitt vin, alkoläsk, amerikanska piloter och verbala nostalgitrippar.
Samt på barndomsvännens begäran, en bio med filmen som hade premiär i helgen.

"Borat", filmen som är ett enda gigantiskt långfinger emot politisk korrekthet och dubbelmoral. Där Sascha Baron Cohen (fd. Ali G) som Kazakstansk reporter reser runt för att lära sig av det stora föregångslandet "The us of a". Där förekommer:

*Kazakstan-Borats hembygd och vaggan till våra fördomar om honom.

*Borat själv. Kvinnofientlig antisemit med empatiproplem och tomtenissepyjamas.

*Manligt Aggrohångel the Kazakstanian way*. Utspelar sig mellan man av kroppstyp "hårig strandad val" resp. "Kazakstans svar på Stig-Helmer".

*Borat själv, som i sann hycklarkomik slätar av andra män samtidigt som han fördömer homosexualitet.

*Empatiskt frisläppande av husdjur.

*Amerikansk roadtrip i glassbil.

*Försök att påtvinga C.J (Pamela Anderson) Brudklädsel.

*Sjungande av Kazakstansk nationalsång (the Borat version) inför rodeopublik.

*Lektioner i vett och ettiket.

* A lot of shit. Bokstavligen. Så att man önskar att mor och far Cohen låtit Sasha upprepa "Bajskorv" sju miljoner gånger som normala dagisbarn. Så hade det räckt med en gång nu.

*Lysande "doku-humor" speciellt när man filmar amerikanska reaktioner/fördomar.

Inget för känsliga själar. Kunde varit bättre, men solklart sevärd för oss övriga.

Kazakstans regering är dock lagom glada över hur landet porträtteras i filmen.
Sascha Baron Cohen's kommentar som rollfiguren Borat är: "Jag stöder min regering i beslutet att stämma den j-a juden" (syftande på honom själv). Folk med sådan svart självironi måste bara nå framgång.

*Klädda exakt så som Gud tyvärr måste ha skapat dem.

Sjöslag i Österled?

Styrelsen på Tallink (som äger Silja Line) har varit ute och haft kul. På den egna båten. Med den egna personalen (läs pigor och slagpåsar). Kan inte ha varit kul för de anställda. Inte ens när vi åkte 600st 18 åringar på samma båt, lyckades vi spöa upp och hota personalen. Om det nu var det som hände?

Kul var iaf att höra Keijo Mehtonen (från Tallink) besvara reporterns frågor.

Reportern:-"Men ni har ju blivit utkastade från minst en bar?" ("och kastat fisk i matsalen och..)

Keijo: -"Det kan jag inte säga".

Reportern:-"Men berätta hur fulla ni var då?"

Kejo: -"Ja, som normalt. (eftertänksamt) Som normala kryssningspassagerare"

Aha, normal finsk "skyddsfylla" alltså?
Och hur fulla är ni när ni verkligen är fulla då?

Hur byter en blondin till vinterdäck?

Välj ut en lämplig man. Antyd att byte av däck är ett svårt/farligt (läs manligt) projekt.
Lägg huvudet på sned och le.

Invänta frågor om hurvida du redan har fått på vinterdäcken. Har du gjort som jag sa så borde hjälpsamma erbjudanden om att byta dessa nu komma från mannen ifråga.

Le stort, vifta med ögonfransarna och säg -Tack vad gullig du är..

Eventuellt kan mutor i form av nybakade kakor och komplimanger behövas (se överkurs).

Njut av dina fina nya vinterdäck.

Fantomen är hård mot de hårda

Dagis var bra. Man lärde sig saker. Som att om man är liten och blond och blir nedbrottad av någon mycket större och starkare så har man två saker att välja på:
1) Ge sig och låta sig hunsas. 2) Bitas hårt, varvid motståndaren förvånat släpper taget och man kan komma loss lite. Sedan ses man med respekt av dagisets tuffingar (nä vi slår någon annan, hon e liten men hon bits).

Samma sak i vuxenlivet. H försökte tänka själv.Visa hur vidsynt och generös han är (vi har båda lidit av svartsjuka partners). Blev lite fel där. Är inte intresserad av någon som försöker närma sig mig via H. Av folk som försöker bestämma åt mig. Får mig att regrediera till dagisnivå och bitas. Ge honom det mothugg män av H's kaliber behöver.
Så jag säger ifrån ibland, markerar min gränser. Jag är inte bra på det men jag börjar lära mig nu. Lära mig av H.

Verkligt taskig är jag däremot inte. Inte när jag tjafsar om att jag tycker att avskjutningen av älgstammen är för stor. Inte när jag rakt och ärligt ger honom svar på tal om relationer.

Verkligt taskigt vore att understå mig att gå upp i vikt. Att höra av mig på olaga tid. Att säga ord som "jag behöver dig" och annat som får män att lämna spår efter rivstarten i parketten.

N. - Ingens leksak

Treat them like shit- then they'll come back asking for more?

Ja snälla, snälla säg att det är så det funkar. För om inte har jag nog bränt lite broar med H nu. Merde.

Män säger att de vill ha starka självständiga kvinnor

-Men när de får precis vad de ber om klarar de inte av oss, säger hon den framgångsrika dystert. På väg ut ur ännu ett förhållande där han känner sig hotat av hennes framgång.

H säger sig vilja ha en stark självständig tjej. Lätt för honom att säga, lätt för honom att vara stödjande när han själv är en alfamale på alla plan. Tillräckligt högt uppklättrad i företagshierarkin för att kunna kosta på sig att stödja en ung tjej som ändå aldrig hinner hämta in hans försprång. The alfamale theory, fördom eller fakta?

Läs artikeln:
http://www.expressen.se/index.jsp?d=876&a=738002

Snökaos

"Snö, snö, vackra vita bolstervar, man snavar på en driva-
och strax på huvet far" (A. Christie)

Ska försöka mig på en försiktig hypotes. På hösten kommer regn och lövhalka. På vintern kommer Kung Bore med snö i släptåg. Vinterdäck, köra vettigt och/eller kollektivtrafik som inte fryser fast kommer att behövas. Samt om allt annat fallerar en Plan B för att ta sig hem.

Detta vet man i Vladivostock . Icke så i Storstaden. Big surprise varje gång. Mitt i natten dirigerat en potentiell nattgäst till närmsta spårtrafik, en kompis kille som gett upp försöken att ta sig med bil hem från city efter ett antal timmar i "snökö".

Och i en lägenhet mitt i city ser Norrlänningen ner på Stadsbornas försök att hantera snön. Skadeglatt skrattande ringer han hem till mor och far i "Myggträsk" och rapporterar. Krasst konstaterande att fjollträskfolket inte är kloka någonstans.

Djävulen och jag

Hade ganska kul ihop igår på Halloween festen. Så kul att vi under kvällens lopp fick limma på hörntänder* och horn igen. Han var söt, charmig men dessvärre klasskompis med M's lillebrorsa så jag var artig nog att låta bli att bita honom, men dansa gjorde vi. Kändes som en fin idé igår att boka in träning ikväll efter jobbet. Känns mindre lysande nu. Lite småtrött idag.

Jepp, var vampyrflicka*.