Har hållit kontakten med Lejonkillen. Dejten som bor i en annan stad, är singel men jobbar på tok för mycket. Han som är så klar och tydlig med vad han känner och tycker, att jag får fullt sjå med att vrida och vända på hans ord, van vid att behöva omtolka allt en kille säger. Feltolka. Missförstå. Leta efter dolda budskap.
En kille som man rakt av kan fråga vad han känner - och han svarar, från hjärtat. Jag är förtjust, förvånad och inte så lite skrämd. Letar efter fel och ursäkter för att dra mig ur men han gör det inte lätt för mig, känner direkt när jag backar och fångar upp mig där.
Han försöker övertyga mig om att åka och hälsa på honom en helg innan jul. Jag tvekar, spenderade förra julen längtandes efter H. Ska jag spendera nästa längtandes efter Lejonkillen?
Eller borde jag ge oss båda två den julklappen?
Ska jag vara helt ärlig så är jag rädd att det skulle kunna bli allvar. Känns inte som om jag är redo för det, som om jag pusslat ihop alla bitar från sist hjärtat föll mot asfalten. Efter alla turer med exet och H är jag rädd för att släppa någon så nära.
Så jag gör det enda ologiska. Jag ringer H för att peppa mig själv med att vi ändå lyckas vara vänner. Naturligtvis har det motsatt effekt. Fan.
Subscribe to:
Post Comments (Atom)
3 comments:
Hälsa på!
Han kanske är en sån där som menar vad han säger.
Han kanske är underbar.
I vilket fall, ju snabbare du vet desto bättre.
Håller med Kin M. Go Girl. Vem vet, kanske det är Han.
kim/peppe: Tack, kanske har ni rätt. Vet inte vilket som skrämmer mig mest. Att han är hemsk och jag kommer få tillbringa julhelgen med att tröstäta julgodis för att glömma. Eller att han ska vara så underbar att jag kommer gå runt och tråna efter någon som bara fläckvis kan nås via mobil/sniksnöre uppkoppling under helgerna..
Post a Comment