H.Som det började

Blev inte av att träffas i helgen. Igår tog jag komp och han "representerade", så att vi skulle få tid att prata ut. Umgås, promenera hand i hand och äta gott. Bara vara.

Pratade om hur vi en gång träffades. Vi kände varandra ytligt genom jobbet(inte samma jobb), jag var förlovad, han var gift. Jag tyckte redan då att han var trevlig men skämtade bort hans intresse. Fanns inte i min världsbild att göra något annat. Då.

Så träffas vi ute i Storstadsvimmlet en kväll. Han fast besluten att få mig i säng. Jag till en början road, sedan alltmer förbannad. Talade om exakt vad jag tyckte om gifta män som jagar yngre tjejer. Vad jag tyckte om männen och tjejerna som ställer upp på det. Om hur lite hans status och fina bil imponerade på mig. Om att hans bästa drag vore att gå hem och göra sin fru lite glad. Mig skulle han inte inbilla sig att han klarade av, även om han påstod sig springa en mil om dan. Dessutom var jag redan upptagen med en jämnårig träningfreak.

Mycket nöjd med mig själv tar jag ytterligare en klunk alkohol och ser in i H's leende ögon.
Han har senare berättat att det var då han blev allvarligt intresserad. Jag bröt mönstret. Bjöd på motstånd, en utmaning.
Hade förväntad mig att han skulle bli förbannad eller påstå att jag ljög. Istället så berättar han ärligt och utan omsvep hur han tänker och resonerar. Om orsak och verkan, utan att skylla ifrån sig. Bara för att han vill att jag ska förstå.

Han blev min vän och mentor i och utanför jobbet. Någon att lita på, kanske just därför att jag kände till hans dåliga sidor. Vi träffades inte alls på ett halvår men bibehöll kontakten. Han gav mig styrkan att bryta upp från det som blivit ett dåligt förhållande. Höll på att trilla dit ordentligt på honom då. Han drog sig undan, blev rädd för vad han satt igång.

Jag stapplade vidare på egna ben. Tills han kom på att han inte kunde leva utan mig. Min tur att bli rädd och backa. Inse allvaret i situationen, hur många personer det skulle påverka.
Sådär håller vi på fram och tillbaks, förmår aldrig riktigt riktigt släppa varandra.
"Bredvid oss två är alla andra som bleka kopior av vad man kunde ha fått", som H uttryckte det.
Så vi tar en paus, för att tänka. Igår var det färdigtänkt.