Dagis var bra. Man lärde sig saker. Som att om man är liten och blond och blir nedbrottad av någon mycket större och starkare så har man två saker att välja på:
1) Ge sig och låta sig hunsas. 2) Bitas hårt, varvid motståndaren förvånat släpper taget och man kan komma loss lite. Sedan ses man med respekt av dagisets tuffingar (nä vi slår någon annan, hon e liten men hon bits).
Samma sak i vuxenlivet. H försökte tänka själv.Visa hur vidsynt och generös han är (vi har båda lidit av svartsjuka partners). Blev lite fel där. Är inte intresserad av någon som försöker närma sig mig via H. Av folk som försöker bestämma åt mig. Får mig att regrediera till dagisnivå och bitas. Ge honom det mothugg män av H's kaliber behöver.
Så jag säger ifrån ibland, markerar min gränser. Jag är inte bra på det men jag börjar lära mig nu. Lära mig av H.
Verkligt taskig är jag däremot inte. Inte när jag tjafsar om att jag tycker att avskjutningen av älgstammen är för stor. Inte när jag rakt och ärligt ger honom svar på tal om relationer.
Verkligt taskigt vore att understå mig att gå upp i vikt. Att höra av mig på olaga tid. Att säga ord som "jag behöver dig" och annat som får män att lämna spår efter rivstarten i parketten.
N. - Ingens leksak
Subscribe to:
Post Comments (Atom)
No comments:
Post a Comment