Idag den 31 oktober," la vielle de Samain" som fransmännen säger, avslutas det keltiska sommaråret och vinteråret tar vid. I den "skarven*" kan vi få möta feer, häxor och allehanda oknytt som vanligen inte vandrar på vårt klot. Samt även en och annan jänkare som hittat ytterligare en fin anledning att käka godis och sälja svart/orange plastskräp. Men för all del. Happy Halloween åt alla o en var!
Själv ska jag skulle jag gärna möta en 300 år ung alvpojke. Med spetsiga öron.
*Gränsen mellan vår värld o deras är som tunnast då. Sägs det..
Wednesday, October 31, 2007
Vilken planet skulle du styra?
| You Should Rule Jupiter |
 Huge and hot, Jupiter is a quickly turning planet with short days and intense gravity. You are perfect to rule Jupiter, because you are both dominant and kind. You have great strength and confidence, but you never abuse your power. You are always right. Even if you make mistakes, you compensate for them... before anyone knows it. Headstrong and ambitious, you always have a goal in mind. You are optimistic and believe thing things will always work out. |
Fredagsphone
I fredags. Ser fram emot en för ovanlighetens skull lugn hemmakväll. Har precis sjunkit ner framför en dvd film när telefonen ringer. Privatmobilen. I andra änden av lägenheten. Sedan sedvanlig "lokalisera-mobilen-och-svara-innan-den-slutat- ringa-spurt".
Svarar och möts av en glad men något förvånad mansröst. Som söker norrlänningen, är han månne där? Jag förklarar att det här inte är norrlänningens mobilabonnemang längre och att han är på resande fot just idag. Han presenterar sig, sitter och lägger in uppgifter i en förening norrlänningen är med i. Ger honom norrlänningens nya mobilnummer. Han tackar och lägger på.
Tre sekunder senare ringer han upp igen. Får inte tag i norrlänningen (som är någonstans utan täckning.) Behöver lägga in lite uppgifter ikväll, kunde jag möjligen bekräfta vilka uppgifter som var aktuella o inte?
Eftersom jag är en snäll tjej som inte vill sätta norrlänningen i klistret verifierar jag uppgifterna han har. Samt ger ut norrlänningens nya hotmail och sånt. Han knattrar mödosamt på datorn. Tackar översvallande, ursäktar sig för besväret och vi lägger på.
Sätter mig tillrätta framför dvd:n just som telefonen ringer igen en stund senare. Samme man. En tredje gång.
"..ja, förlåt att jag stör. Igen. På en fredag och allt" (Ingen fara jag har ändå tydligen inget liv. Bara en fåfäng förhoppning om att få tillbringa en enda fredagkväll i sällskap med min dvd och enstaka kompis sms.)
Han:"-Men, jo. Eh. Du skulle inte kunna ge mig telefonnummret och det där igen?"
Jag:"-Va? Det du just fick?"
Han:"-Ja..*generat* Ursäkta jag skrev in allt jag fick av dig på datorn..."
Jag:"-Ja?"
Han: "-Å sen så..ja, alltså *harkel* jag är inte så bra på det här med datorer.." (no shit?) "Allt bara liksom försvann.."
(För min inre syn ser jag en medelålders man som förtvivlat försöker klura ut hur ett elementärt office program fungerar. Skulle gissa att han är några år över 40 och gift. Annars skulle han kunna det där. Eller iaf inte sitta med det en fredagskväll. )
Jag: "-Försvann?!"
Han:"-Ja, alltså jag trodde jag sparade allt. Men nu är det på nått sätt borta..."
*kort paus* ( Ja, jag kan ha suckat.Djupt. Längtat tillbaks till min film.)
Upprepar uppgifterna sedan han försäkrat mig om att han nu övergått till att spara dem med en metod han behärskar. Penna och papper.
Han:*generat* "-Men det här behöver vi kanske inte berätta för norrlänningen?"
Jag: "-Ha,ha okej ska undvika att säga det till honom då.." (Men jag lovade aldrig att inte blogga om det, he he)
Han:"-Ja, förlåt. Jag är verkligen kass på datorer."
Jag:*börjar tröttna* "-Ha,ha ja.. du får väl gå en kurs eller nåt.."
Han: "-Ja... Tack så mycket. *ångerfullt* Och nu har jag stört dig tre gånger. På en fredagkväll..." (Ja,ja sluta tjata och lägg på nån gång.)
Dagen efter ringer norrlänningen och rapporterar. Jag passar på att kolla,mycket riktigt är han minst 45 år och gift. Ansedd som hyfsat trevlig. Men inte direkt alfamale quality. My God, I'm good. (Här är det meningen att ni ska nicka instämmande. Inte muttra något i stil med "å va var det där för skryt.." )
Tydligen hade han ringt norrlänningen och brett på om vilken trevlig tjej jag är. Bah. Hade han varit yngre och ogiftare hade han möjligen fått se på trevlig. Möjligen.
Svarar och möts av en glad men något förvånad mansröst. Som söker norrlänningen, är han månne där? Jag förklarar att det här inte är norrlänningens mobilabonnemang längre och att han är på resande fot just idag. Han presenterar sig, sitter och lägger in uppgifter i en förening norrlänningen är med i. Ger honom norrlänningens nya mobilnummer. Han tackar och lägger på.
Tre sekunder senare ringer han upp igen. Får inte tag i norrlänningen (som är någonstans utan täckning.) Behöver lägga in lite uppgifter ikväll, kunde jag möjligen bekräfta vilka uppgifter som var aktuella o inte?
Eftersom jag är en snäll tjej som inte vill sätta norrlänningen i klistret verifierar jag uppgifterna han har. Samt ger ut norrlänningens nya hotmail och sånt. Han knattrar mödosamt på datorn. Tackar översvallande, ursäktar sig för besväret och vi lägger på.
Sätter mig tillrätta framför dvd:n just som telefonen ringer igen en stund senare. Samme man. En tredje gång.
"..ja, förlåt att jag stör. Igen. På en fredag och allt" (Ingen fara jag har ändå tydligen inget liv. Bara en fåfäng förhoppning om att få tillbringa en enda fredagkväll i sällskap med min dvd och enstaka kompis sms.)
Han:"-Men, jo. Eh. Du skulle inte kunna ge mig telefonnummret och det där igen?"
Jag:"-Va? Det du just fick?"
Han:"-Ja..*generat* Ursäkta jag skrev in allt jag fick av dig på datorn..."
Jag:"-Ja?"
Han: "-Å sen så..ja, alltså *harkel* jag är inte så bra på det här med datorer.." (no shit?) "Allt bara liksom försvann.."
(För min inre syn ser jag en medelålders man som förtvivlat försöker klura ut hur ett elementärt office program fungerar. Skulle gissa att han är några år över 40 och gift. Annars skulle han kunna det där. Eller iaf inte sitta med det en fredagskväll. )
Jag: "-Försvann?!"
Han:"-Ja, alltså jag trodde jag sparade allt. Men nu är det på nått sätt borta..."
*kort paus* ( Ja, jag kan ha suckat.Djupt. Längtat tillbaks till min film.)
Upprepar uppgifterna sedan han försäkrat mig om att han nu övergått till att spara dem med en metod han behärskar. Penna och papper.
Han:*generat* "-Men det här behöver vi kanske inte berätta för norrlänningen?"
Jag: "-Ha,ha okej ska undvika att säga det till honom då.." (Men jag lovade aldrig att inte blogga om det, he he)
Han:"-Ja, förlåt. Jag är verkligen kass på datorer."
Jag:*börjar tröttna* "-Ha,ha ja.. du får väl gå en kurs eller nåt.."
Han: "-Ja... Tack så mycket. *ångerfullt* Och nu har jag stört dig tre gånger. På en fredagkväll..." (Ja,ja sluta tjata och lägg på nån gång.)
Dagen efter ringer norrlänningen och rapporterar. Jag passar på att kolla,mycket riktigt är han minst 45 år och gift. Ansedd som hyfsat trevlig. Men inte direkt alfamale quality. My God, I'm good. (Här är det meningen att ni ska nicka instämmande. Inte muttra något i stil med "å va var det där för skryt.." )
Tydligen hade han ringt norrlänningen och brett på om vilken trevlig tjej jag är. Bah. Hade han varit yngre och ogiftare hade han möjligen fått se på trevlig. Möjligen.
Tuesday, October 30, 2007
Dagens överambitiöse
Pratar med en kund i telefon. Det är tänkt att vi ska återkomma till honom senare idag. Men han ursäktar sig, kommer kanske att vara oanträffbar senare idag. Hans tjej är precis på väg att föda barn och de ska strax åka in till BB. Och karln ringer jobbsamtal.
Jag gratulerar. Utbrister något spontant, om att oj,oj, nämen då ska du väl inte sitta här med jobb heller? Jag kanske kan dra det här med någon kollega istället. (Underförstått, men herregud karl. Snällt att du vill avsluta allt, men skit i jobbet nu.Släpp det till kollegan. Släpp sa jag. Åk och var med din tjej istället, så du inte missar allt.)
Under tiden vi pratar ringer tjejen på mobilen. Vattnet har gått och det är dags,( nästan så att jag börjar bli sympati nervös själv i telefonen.)Men nejdå han ska inte vara borta från jobbet. Bara barnet är ute och allt gått bra kommer han fortsätta att hålla i det här..
Jag som i min naivitet trodde män var borta tio första dagarna vid ett nytt barn. Åtminstone. Att det fanns värden viktigare än jobbet.
Biter min tunga hårt för att inte säga vad jag tycker. Visst underlättar det för oss att han fortsätter jobba. Men som människa sjönk han just ett pinnhål i min aktning. Vafan, ett jobb är bara ett jobb. Men ett barn är ett litet under.
Jag gratulerar. Utbrister något spontant, om att oj,oj, nämen då ska du väl inte sitta här med jobb heller? Jag kanske kan dra det här med någon kollega istället. (Underförstått, men herregud karl. Snällt att du vill avsluta allt, men skit i jobbet nu.Släpp det till kollegan. Släpp sa jag. Åk och var med din tjej istället, så du inte missar allt.)
Under tiden vi pratar ringer tjejen på mobilen. Vattnet har gått och det är dags,( nästan så att jag börjar bli sympati nervös själv i telefonen.)Men nejdå han ska inte vara borta från jobbet. Bara barnet är ute och allt gått bra kommer han fortsätta att hålla i det här..
Jag som i min naivitet trodde män var borta tio första dagarna vid ett nytt barn. Åtminstone. Att det fanns värden viktigare än jobbet.
Biter min tunga hårt för att inte säga vad jag tycker. Visst underlättar det för oss att han fortsätter jobba. Men som människa sjönk han just ett pinnhål i min aktning. Vafan, ett jobb är bara ett jobb. Men ett barn är ett litet under.
Monday, October 29, 2007
In the arms of an angel - Sarah Mc Laughlin
"You spend all that time waiting for that second chance.
For a break that would make it okay.
There's always some reason to feel not good enough.
And I need some distraction
Oh beautiful release
Memories seep from my veines
Let me be empty
Oh, and weightless and maybe
I'll find some peace tonight
-In the arms of the angel
Fly away from here
From this dark cold hotel room
And the endlessness
That you fear.."
Vinterblygsjuka?
Måndagstrist väder, Mordorväder. Regn? -Nejdå, det droppar lite bara, sa Mellanchefen. Vilket skulle visa sig vara en omskrivning för regn på längden och tvären när jag väl gjorde mig ett ärende ut. För dagsljus är bra, har man ju hört.
Byter kappan mot en gammal vindtygsjacka jag har på jobbet. Bad hairday. Och glasögon. Dagar som dessa då man försöker göra sig så osynlig som möjligt. Vilket inte är lätt när man står vid kassan. Med en illorange pumpa i famnen.
Naturligtvis står det en snygg kille bakom mig i kön. Och ler. Och en liten pryl fastnar på bandet och han påpekar det för kassören å mina vägnar. Sträcker sig fram och räcker över den. Jag tackar och ler. Han ler. Så plötsligt blir jag av någon outgrundlig anledning blyg. Sådär som jag nästan aldrig blir. For no apparent reason. Flyr in på lokala kaffemojen för en snabb latte.
Där sitter Storstadens fem snyggaste hantverkare. Of course. Jag svär att det är en konspiration att sånt bara inträffar på dåliga hårdagar. Släng in regnrufs och glasögondag med så höjer du sannolikheten ytterligare.
Så nu sitter jag här på jobbet. Sedesamt blyg. Bara någon pratar med mig så rodnar jag nästan. Men det talar vi tyst om är ni snälla.Har ju ett rykte att tänka på. Ett antal fester att gå på framöver jag behöver vara mitt vanliga sociala jag.Kan jag ha drabbats av Vinterblygsjukan? Hur botar man det? Är det smittsamt?
Byter kappan mot en gammal vindtygsjacka jag har på jobbet. Bad hairday. Och glasögon. Dagar som dessa då man försöker göra sig så osynlig som möjligt. Vilket inte är lätt när man står vid kassan. Med en illorange pumpa i famnen.
Naturligtvis står det en snygg kille bakom mig i kön. Och ler. Och en liten pryl fastnar på bandet och han påpekar det för kassören å mina vägnar. Sträcker sig fram och räcker över den. Jag tackar och ler. Han ler. Så plötsligt blir jag av någon outgrundlig anledning blyg. Sådär som jag nästan aldrig blir. For no apparent reason. Flyr in på lokala kaffemojen för en snabb latte.
Där sitter Storstadens fem snyggaste hantverkare. Of course. Jag svär att det är en konspiration att sånt bara inträffar på dåliga hårdagar. Släng in regnrufs och glasögondag med så höjer du sannolikheten ytterligare.
Så nu sitter jag här på jobbet. Sedesamt blyg. Bara någon pratar med mig så rodnar jag nästan. Men det talar vi tyst om är ni snälla.Har ju ett rykte att tänka på. Ett antal fester att gå på framöver jag behöver vara mitt vanliga sociala jag.Kan jag ha drabbats av Vinterblygsjukan? Hur botar man det? Är det smittsamt?
Sunday, October 28, 2007
Vintertider
Jo, jag kom ihåg att ställa tillbaks klockan en timme i helgen. Till och med innan mamma ringde för att påminna mig. Nästan så att det är vuxenvarning på det. Du kom väl också ihåg?
"Fall back - Spring forward"
Friday, October 26, 2007
Dagens: uppmaning till brott
På väg hem från klippningen. Glad i hågen försöker jag fåfängt få en skymt av nya frisyren i alla blanka ytor som passeras. Klockan är mycket. Jag trött o disträ och i hast på väg hem då jag hejdas av en tonårskille utanför Pressbyrån.
Som artigt frågar om jag inte, snälla, snälla, kan tänka mig att köpa ut cigaretter till honom. Det kan jag inte. Men min första impuls* var, vafan visst. Tycker ärligt att det är en fånig lag och tyckte lite synd om grabben.
Visst, rökning är skadligt och socialt oaccepterat i vårt samhälle. Men vafan 18 år? Kunde räckt med 15. Någon tonårsrevolt måste de små stackarna kunna få. Har man inte större problem än att ungen tjyvröker så är det väl inget att bråka om.
Om jag vore tonårsförälder skulle jag vara mer orolig över det faktum att min unge (speciellt om det var en tjej) stod och häckade utanför Pressbyrån o letade vuxna som var beredda att köpa ut, än att de kunde knata in o handla själva.
* Den andra var. Visstfan det är ju olagligt. Vilket också stör mig. Att det är olagligt när det finns så mycket värre saker samhället-vi behövde bekämpa.
Som artigt frågar om jag inte, snälla, snälla, kan tänka mig att köpa ut cigaretter till honom. Det kan jag inte. Men min första impuls* var, vafan visst. Tycker ärligt att det är en fånig lag och tyckte lite synd om grabben.
Visst, rökning är skadligt och socialt oaccepterat i vårt samhälle. Men vafan 18 år? Kunde räckt med 15. Någon tonårsrevolt måste de små stackarna kunna få. Har man inte större problem än att ungen tjyvröker så är det väl inget att bråka om.
Om jag vore tonårsförälder skulle jag vara mer orolig över det faktum att min unge (speciellt om det var en tjej) stod och häckade utanför Pressbyrån o letade vuxna som var beredda att köpa ut, än att de kunde knata in o handla själva.
* Den andra var. Visstfan det är ju olagligt. Vilket också stör mig. Att det är olagligt när det finns så mycket värre saker samhället-vi behövde bekämpa.
Ninde nyklippt
Ja..igår äntligen. Cut, suture and close-som de brukar säga i amerikat. Eller kanske inte suture då. Så osams var vi inte.
Istället fick jag en kram och prisrabatt som plåster på såren för att det var lite strul med att få tid. Exakt så som det ska gå till. Sen tog det lite extra tid för jag skulle fylla på några slingor i en annan blond nyans och så var vi tvugna att stänga av hårtorken för att kunna babbla lite ostört. För det var ett tag sen sist.
Hur det blev? Va, XX kr och man ser fan ingen skillnad, skulle det ha hetat i Hemstaden. Men lite guldblondare ton, lite kortare och lite uppklippt på sidorna o kortare lugg. Not bad at all. Om jag får säga det själv.
Även om jag blir lite orolig varje gång. Rädd om håret nu när jag sparat ut det långt igen. Skulle aldrig låta vem som helst sätta saxen i det. My precious. Hökar oroligt när nya saker ska provas, även om jag litar på klipptjejen.
Istället fick jag en kram och prisrabatt som plåster på såren för att det var lite strul med att få tid. Exakt så som det ska gå till. Sen tog det lite extra tid för jag skulle fylla på några slingor i en annan blond nyans och så var vi tvugna att stänga av hårtorken för att kunna babbla lite ostört. För det var ett tag sen sist.
Hur det blev? Va, XX kr och man ser fan ingen skillnad, skulle det ha hetat i Hemstaden. Men lite guldblondare ton, lite kortare och lite uppklippt på sidorna o kortare lugg. Not bad at all. Om jag får säga det själv.
Även om jag blir lite orolig varje gång. Rädd om håret nu när jag sparat ut det långt igen. Skulle aldrig låta vem som helst sätta saxen i det. My precious. Hökar oroligt när nya saker ska provas, även om jag litar på klipptjejen.
Thursday, October 25, 2007
Dagens: manlig logik?
Igårkväll. Killkusinen travar förbi som hastigast för att låna en sak. Sin vana trogen mitt under Grey's Anatomy*. Han kastar en förströdd blick på skärmen. Frågar varför O'Malley är otröstligt ledsen. Jag förklarar att han just haft sex med Izzie.
Han kollar på Izzie.
Killkusinen: Men vaddå, va fan är han ledsen för, ville hon inte eller?
Jag: Jomen alltså,de är kollegor. Och han är gift. Därför han är ledsen.
Killkusinen: Amen, vafan. Han kan väl bara sätta på henne igen då. (Skakar på huvudet och går.)
* Disclaimer. Ja, den är lite over the top ibland. Kollar då och då.
Han kollar på Izzie.
Killkusinen: Men vaddå, va fan är han ledsen för, ville hon inte eller?
Jag: Jomen alltså,de är kollegor. Och han är gift. Därför han är ledsen.
Killkusinen: Amen, vafan. Han kan väl bara sätta på henne igen då. (Skakar på huvudet och går.)
* Disclaimer. Ja, den är lite over the top ibland. Kollar då och då.
Äntligen klippning?
Håll tummarna nu govänner. Nu ser det ut som om den ständigt uppskjutna klippningen ska vara avklarad innan helgen. Förutsatt att inte något mer oförutsett inträffar. I stil med att himlen faller ner. Har varit det ena osannolika förhindret efter det andra. Hade nästan börjat frukta att jag skulle få framleva mina dagar som huvudhårversionen av Cousin It. Nu är det fan dags. Grooming.
Wednesday, October 24, 2007
Dagens kvinnor kan*: Kokett knarkdrottning
"Kokett och klädd i exklusiva märkeskläder förvånade Sandra Avila polisen med att be om fem minuter till att bättra på sin make-up när insatsstyrkan stormade in på den dyra restaurangen i Mexico City där hon satt och åt. Hon ses slänga med håret och vinka glatt till kameran på bilderna från gripandet för några veckor sedan.
Sedan dess har den romantiska bilden av en knarkdrottning som manövrerat ut de hårdföra männen växt närmast lavinartat i Mexiko. Hon har fått sig tillägnad en egen "narcocorrido" som spelas konstant på radio..."
Amerikansk überpolis har slutligen haffat Sandra Avila, bruden som lett en av Mexikos största narkotikasyndikat. Tydligen en väldigt lönande sysselsättning.
"Pengarna från denna lukrativa handel spenderade hon på bostäder, dyra frisörer och lyxartiklar. I slutänden var det dessa exklusiva vanor som gjorde att polisen hittade henne." Ur DN 23 oktober
Way to go, säger jag bara! Inte knarkbiten, men det andra. Antar att ledaren för insatsstyrkan skattade sig lycklig att de inte slog till i hennes hem. Hade kanske slutat med ett gäng plågade manchopoliser som fått spendera en halv dag med att agera smakråd åt någon med en miljon plagg och sju miljoner skor. Ser framför mig hur de gråtande ringer polischefen; buhu..jag orkar inte mer, hon är värre än min tjej...En miljon kläder och hon säger att hon inte har någonting att ha på sig. Har vi verkligen inga brudar eller fjollor ni kan skicka hit?
Nu plockar de henne på en restaurang. Vad gör hon? Hon ber helt kallt snubbarna vänta under det att hon bättrar på sminket. You go girl! Skulle gjort samma sak själv, alla gånger. Nu undrar jag bara vad man måste göra för att den svenska insatsstyrkan ska rycka ut. Räcker det med att gå mot röd gubbe en jädrans massa gånger?
Hela artikeln här:
http://www.dn.se/DNet/jsp/polopoly.jsp?d=148&a=707662
*Kvinnor kan. Göra det snyggare.
Sedan dess har den romantiska bilden av en knarkdrottning som manövrerat ut de hårdföra männen växt närmast lavinartat i Mexiko. Hon har fått sig tillägnad en egen "narcocorrido" som spelas konstant på radio..."
Amerikansk überpolis har slutligen haffat Sandra Avila, bruden som lett en av Mexikos största narkotikasyndikat. Tydligen en väldigt lönande sysselsättning.
"Pengarna från denna lukrativa handel spenderade hon på bostäder, dyra frisörer och lyxartiklar. I slutänden var det dessa exklusiva vanor som gjorde att polisen hittade henne." Ur DN 23 oktober
Way to go, säger jag bara! Inte knarkbiten, men det andra. Antar att ledaren för insatsstyrkan skattade sig lycklig att de inte slog till i hennes hem. Hade kanske slutat med ett gäng plågade manchopoliser som fått spendera en halv dag med att agera smakråd åt någon med en miljon plagg och sju miljoner skor. Ser framför mig hur de gråtande ringer polischefen; buhu..jag orkar inte mer, hon är värre än min tjej...En miljon kläder och hon säger att hon inte har någonting att ha på sig. Har vi verkligen inga brudar eller fjollor ni kan skicka hit?
Nu plockar de henne på en restaurang. Vad gör hon? Hon ber helt kallt snubbarna vänta under det att hon bättrar på sminket. You go girl! Skulle gjort samma sak själv, alla gånger. Nu undrar jag bara vad man måste göra för att den svenska insatsstyrkan ska rycka ut. Räcker det med att gå mot röd gubbe en jädrans massa gånger?
Hela artikeln här:
http://www.dn.se/DNet/jsp/polopoly.jsp?d=148&a=707662
*Kvinnor kan. Göra det snyggare.
Våga vägra Golf
Ni kan sluta skicka reklampeggar nu. Tänker inte ta grönt kort i år heller. When hell freezes over I will. Fjantar.
Tuesday, October 23, 2007
One of those days...
När man får ta en massa skit för någonting någon annan har gjort. Det är smällar man får ta. I normala fall skyddar man sin kollega och slätar över. I normala fall när man kommunicerar med en vettig människa. Det här var inte det normala fallet. Det här var clashen mellan Slarvpelle och Byråkratberit. Med mig i mitten. Den senare med ett triumferande leende. Och tanken slog mig. Tänk om vi båda vore mindre civiliserade.
Tänk om vi skulle lösa konflikten som man gjorde på dagis. Med en schysst fajt. You, me, outside-now! Vinner jag vill jag inte höra ett pip mer om policy hit eller dit. Vinner du kan du få inside story om Slarvpelles eskapader. Tror fan att jag skulle ha kunnat vinna den fajten idag faktiskt. Skulle garanterat sparat oss båda tid och trassel. Givit utlopp för lite frustrationer. Huvudvärk har jag också.
Tyvärr är man vuxen i yrkesrollen. Man biter ihop. Tackar sin lyckliga stjärna för att man helgarderat sig, sparat gamla underlag. Vilket ByråkratBerit snart kommer att bli varse.
Update: Ninde - ByråkratBerit 2-1
Tänk vad lite visad (fejkad eller uppriktig) förståelse för en Beritiansk arbetssituation kan göra. Brukar undvika i det längsta att skälla på Beritianer o andra som är tillräckligt långt ner i näringskedjan för att få ta all skit som egentligen är ämnad för Managementet. Jag lät henne förstå exakt vad jag tyckte om vissa rutiner. Samtidigt som jag poängterade att inget var riktat mot henne personligen. Fick en förklaring. Och ett uppriktigt leende.
Tänk om vi skulle lösa konflikten som man gjorde på dagis. Med en schysst fajt. You, me, outside-now! Vinner jag vill jag inte höra ett pip mer om policy hit eller dit. Vinner du kan du få inside story om Slarvpelles eskapader. Tror fan att jag skulle ha kunnat vinna den fajten idag faktiskt. Skulle garanterat sparat oss båda tid och trassel. Givit utlopp för lite frustrationer. Huvudvärk har jag också.
Tyvärr är man vuxen i yrkesrollen. Man biter ihop. Tackar sin lyckliga stjärna för att man helgarderat sig, sparat gamla underlag. Vilket ByråkratBerit snart kommer att bli varse.
Update: Ninde - ByråkratBerit 2-1
Tänk vad lite visad (fejkad eller uppriktig) förståelse för en Beritiansk arbetssituation kan göra. Brukar undvika i det längsta att skälla på Beritianer o andra som är tillräckligt långt ner i näringskedjan för att få ta all skit som egentligen är ämnad för Managementet. Jag lät henne förstå exakt vad jag tyckte om vissa rutiner. Samtidigt som jag poängterade att inget var riktat mot henne personligen. Fick en förklaring. Och ett uppriktigt leende.
Monday, October 22, 2007
Goodie bag !
Jag fick en "goodie bag*", vet inte om det är det faktum att de är gratis/icke köpbara och bara ges vid vissa tillfällen eller vad det är, men jag och Storstadskompisarna är tokiga i dem. Tjejkompis lyckades inte bara släpa hem det jag beställt (en svart o en vit t-shirt, duschcreme och franska cosmo) hon hade dessutom lyckats nosa upp vårt favoritmärke i München. Där lyckats charma till sig en varsin goodie-bag-de-luxe åt oss. Hon knaprade toscakakan, den människan har fan en negativ förbränning, som jag skulle hata henne för om hon inte var så snäll.
Jag gick lös på dermatologiska underverk med namn som "Brume Ecran Ondes Electromagnétiques & Pollution Urbaines" som tydligen ska säkerställa att man inte utvecklar dataskärmsnylle som vissa, icke namngivna, översminkade, åt det ekonomiavdelningsaktiga hållet.Dessutom, fuktighetskräm, ansiktsvatten och den där Cinderella creamen.. Den som jag nästan glömt bort. När man varit ute igår. Och vill se snygg ut idag. Allt i en söt necessär. Me sooo like.
Sov med den bredvid sängen. Vaknade glad. Inte ens det faktum att jag fick fel morgontidning kunde dämpa humöret. Nu får den följa mig på lååång dag. Sen förhoppningsvis hinna hem utan att missa halva Cesar Millan som förra veckan.
* Vilket jag full av glädje och stolthet försökte delge Trevliga Kollegan i morse. Han började förvirrat svamla om godis. Måste nog ta upp hans bristande kompetens på det området med Gulliga Flickvännen vid tillfälle. Fick vänta ända tills Kollega Z kom förbi innan jag fick den efterlängtade responsen; imponerad glädje och klädsam avundsjuka.
Jag gick lös på dermatologiska underverk med namn som "Brume Ecran Ondes Electromagnétiques & Pollution Urbaines" som tydligen ska säkerställa att man inte utvecklar dataskärmsnylle som vissa, icke namngivna, översminkade, åt det ekonomiavdelningsaktiga hållet.Dessutom, fuktighetskräm, ansiktsvatten och den där Cinderella creamen.. Den som jag nästan glömt bort. När man varit ute igår. Och vill se snygg ut idag. Allt i en söt necessär. Me sooo like.
Sov med den bredvid sängen. Vaknade glad. Inte ens det faktum att jag fick fel morgontidning kunde dämpa humöret. Nu får den följa mig på lååång dag. Sen förhoppningsvis hinna hem utan att missa halva Cesar Millan som förra veckan.
* Vilket jag full av glädje och stolthet försökte delge Trevliga Kollegan i morse. Han började förvirrat svamla om godis. Måste nog ta upp hans bristande kompetens på det området med Gulliga Flickvännen vid tillfälle. Fick vänta ända tills Kollega Z kom förbi innan jag fick den efterlängtade responsen; imponerad glädje och klädsam avundsjuka.
Sunday, October 21, 2007
Hemmasöndag
*Promenad (hostig sen igår så joggning faller)
*Baka Toscakaka
*Tvätta kläder
*Ringa de vanliga söndagssamtalen.
*Hämta Kompis på Flygplatsen. Mata henne med kaffe (nymalda kaffebönorna) och kaka. Tacka snällt för de mutpresenter¤ som hon förhoppningvis har med sig.
*Lyssna på detaljerad recension av jobbmässa. Förmodligen få ytterligare ett tillfälle att instämma i att Mellanchefer är vårt kors att bära i detta liv.
Vad gör du på en vanlig söndag?
¤Note to self. Förvissa dig om att hon har dem med med sig redan på flygplatsen. Om inte, åk hem igen.
*Baka Toscakaka
*Tvätta kläder
*Ringa de vanliga söndagssamtalen.
*Hämta Kompis på Flygplatsen. Mata henne med kaffe (nymalda kaffebönorna) och kaka. Tacka snällt för de mutpresenter¤ som hon förhoppningvis har med sig.
*Lyssna på detaljerad recension av jobbmässa. Förmodligen få ytterligare ett tillfälle att instämma i att Mellanchefer är vårt kors att bära i detta liv.
Vad gör du på en vanlig söndag?
¤Note to self. Förvissa dig om att hon har dem med med sig redan på flygplatsen. Om inte, åk hem igen.
Saturday, October 20, 2007
Lördag i realtid
Den här helgen skulle jag vara hemma och ta det lugnt. By myself. Facit såhär långt:
* Började dagen med att avverka några trådlösa telefonsamtal samtidigt som jag plockade lite (jag sa aldrig att jag inte fick prata med någon.)
* Hade tråkigt. Inte kunnat träna som jag brukar pga hostan vilket gör mig rastlös.
* Hade mer tråkigt. Beslöt att jag ändå borde åka förbi jobbet som hastigast och plocka upp lite prylar samt jobbdatorn.
* Bestämde att jag var värd lite tröstshopping. Behövde ju nya jobbskor av typen snygga-men-respektabla-samtidigt-som-du-inte-dör-av-att-gå-en-heldag-i-dem. Bland annat. Dagens inköp:
1) 2 Par svarta pumps. Ett par bekväma med 8,5cm klack. Ett par glammigare med silverfoder och spetsigare klack. Så att det första paret skulle ha en kompis från samma affär att prata med i skohyllan hemma.
2) Dyra favvis schampot från Kérastase (att avlösa snik Finesse med när håret klagar.)
3) En grå munkjacka. Med gissa vilket tryck på ryggen?
4) En nyckelring. Med samma figur som munkjackan.
5) 2 hg av mitt favoritte. Grönt te med Japansk körsbär.
6) 2 hg kaffebönor med apelsinchokladsmak(expeditens favoriter)
7) Ett vitt blockljus (att avlösa det kortaste i ljusfamiljen hemma.)
8) 1 lackstång. För att det fallit på min lott att se till att det finns en inför uppesittarkvällen innan julafton. Och det råkade ligga en vid kassan där jag köpte ljusen.
Dessutom: Gick in på en affär och frågade expediterna vid kassan vad en liten fickspegel i snyggt fodral kostade. De frågade ägaren som stod en bit bort. Han frågade vem som skulle ha den. De pekade på mig. Jag log snällt. Fick den gratis. Antingen gillade han blondiner, eller så såg jag oklippt och fattig ut.
När jag vänder mig om för att gå säger den ena expediten surt till den andra:
"Har du märkt att det bara är till tjejer som han ger bort saker ?"
Nu sitter jag och dricker det gröna teet. Iklädd munkjackan.
Tills i morgon ska jag nog leta fram den där meditations cd:n. Kan bli en dyr "lugn" helg annars..
* Började dagen med att avverka några trådlösa telefonsamtal samtidigt som jag plockade lite (jag sa aldrig att jag inte fick prata med någon.)
* Hade tråkigt. Inte kunnat träna som jag brukar pga hostan vilket gör mig rastlös.
* Hade mer tråkigt. Beslöt att jag ändå borde åka förbi jobbet som hastigast och plocka upp lite prylar samt jobbdatorn.
* Bestämde att jag var värd lite tröstshopping. Behövde ju nya jobbskor av typen snygga-men-respektabla-samtidigt-som-du-inte-dör-av-att-gå-en-heldag-i-dem. Bland annat. Dagens inköp:
1) 2 Par svarta pumps. Ett par bekväma med 8,5cm klack. Ett par glammigare med silverfoder och spetsigare klack. Så att det första paret skulle ha en kompis från samma affär att prata med i skohyllan hemma.
2) Dyra favvis schampot från Kérastase (att avlösa snik Finesse med när håret klagar.)
3) En grå munkjacka. Med gissa vilket tryck på ryggen?
4) En nyckelring. Med samma figur som munkjackan.
5) 2 hg av mitt favoritte. Grönt te med Japansk körsbär.
6) 2 hg kaffebönor med apelsinchokladsmak(expeditens favoriter)
7) Ett vitt blockljus (att avlösa det kortaste i ljusfamiljen hemma.)
8) 1 lackstång. För att det fallit på min lott att se till att det finns en inför uppesittarkvällen innan julafton. Och det råkade ligga en vid kassan där jag köpte ljusen.
Dessutom: Gick in på en affär och frågade expediterna vid kassan vad en liten fickspegel i snyggt fodral kostade. De frågade ägaren som stod en bit bort. Han frågade vem som skulle ha den. De pekade på mig. Jag log snällt. Fick den gratis. Antingen gillade han blondiner, eller så såg jag oklippt och fattig ut.
När jag vänder mig om för att gå säger den ena expediten surt till den andra:
"Har du märkt att det bara är till tjejer som han ger bort saker ?"
Nu sitter jag och dricker det gröna teet. Iklädd munkjackan.
Tills i morgon ska jag nog leta fram den där meditations cd:n. Kan bli en dyr "lugn" helg annars..
Friday, October 19, 2007
Robbie Williams - Come undone
"I'm contemplating, thinking about thinking, is overrated;
-Just get another drink in.
Watch me come undone"
8 Saker jag inte tänker ge någon chans:
Simon utmanade mig. Brukar jag kunna motstå en utmaning?
Nähä. Dåså:
1: Jazz. I alla former. Spelar ingen klarinett om det är trad-/glad-/storbands eller fan och hans mosters form av jazz. Hate em' all. Ja, jag har hört jazz. Har blivit svårt utsatt och till och med medtvingad på konserter av en massa galningar i släkten. För mig är och förblir jazz en melodilös, ångestframkallande pretto dynga. Om jag någonsin mer behöver genomlida jazz tutande på lokal ska jag fan ha stora hörlurar med rockklassiker på högsta volym i ren protest.
2: Komjölk. Att dricka som det är utan att blanda ut med mat eller kaffe. Brrr. Ren mjölk i glas har jag envist vägrat dricka sedan jag var tre år, till stor förtvivlan för vissa grenar av min släkt. Enligt Hemstadens bönder borde jag nämligen ha fallit död ner av kalcium brist för länge sedan.
3: “Älska ditt hjärta”-kampanjen från Becel. Ja, jag älskar mitt hjärta. Jag ger det raps och olivolja. Vad jag har på mackan? Helst mjukost och gurka eller Ägg och kaviar. Bredbart flott har jag aldrig varit förtjust i och köper bara om någon annan vill ha.
4: Rasism: Oavsett om den finns hos svenskar eller utlänningar. Själva idén att en människas vettighet skulle hänga ihop med en viss hudtyp är löjligt skrattretande. För mig finns det bara två typer av människor. De bra och de dåliga. Som min farmor brukade säga. Idioter finns det överallt.
5: Fördomsfulla religionsutövare som ogenerat prackar på andra sina "sanningar". Om du säger till mig: "Vi Bogdalier tror att Gud bor i... och det är viktigt för oss att göra si eller så.." Då ska jag lyssna. För även om jag inte håller med så respekterar jag att du upplever det som viktigt.
Men om du istället säger till mig att "Du vet, Gud bor i... och det är viktigt att man gör si och så..." Då har du automatiskt talat om för mig att du anser din tro vara den enda som får räknas.
6: Kedje-jävla-mejl och tiggarbrev av typen som ska skickas i tusen ex till de närmaste 75 stackare du inte längre vill ska räkna dig som vän. Skulle inte tro det.
7: Rosa bandet: Nej. Jag är ledsen. Jag har försökt se igenom jippot, alla tusen artiklar med läskiga bilder och artister på rad i rosa globen. Intalat mig att kanske öh, blir det pengar i rätt pott i slutänden. Jag blir bara illa berörd över jippot. Jag vägrar bli påmind om det läskiga ordet på c i oktober varje år. Bli påmind om att den smärta jag sett hos folk jag känner kan drabba. Igen och Igen. Vägrar få sånt uppkört i halsen av beskäftiga artister som vill få schysst pr. Blir bara anti då. Skänker hellre pengar på egen hand.
Stänger av när folk talar om vad jag borde göra. Som min kompis M brukar säga varje gång nån tjatar om att undersöka sina bröst. "Skulle aldrig falla mig in. Nån jävla nytta ska man väl ha av moderna män."
Gäller för övrigt många andra välgörenhetsgalor på temat "världens barn" och liknande. Kan de inte bara dra på någon schysst film och köra nummer att skänka pengar på istället för vanlig reklam? Måste alla tragedier bli underhållning?
8: Bungy Jump. Aldrig. Däremot kan jag tänka mig att hoppa fallskärm igen. För går det fel där är det sannolikheten rätt stor att det blir sayonara på direkten. Misslyckad bungyjump är större risk att överleva. Som ett vårdpaket. Dessutom är jag höjdrädd som tusan och Bungy är precis värsta höjden. Verkar dessutom kort och brutalt i jämförelse med fallskärm.
Jag utmanar: Mr K, rollx, ängeln, verbal, björnen, kristina in vivo, Kim, Peppe och alla andra som inte gjort den och känner sig manade. Skriv en kommentar bara så jag vet om att ni antagit den om ni svarar på egen blogg.
Nähä. Dåså:
1: Jazz. I alla former. Spelar ingen klarinett om det är trad-/glad-/storbands eller fan och hans mosters form av jazz. Hate em' all. Ja, jag har hört jazz. Har blivit svårt utsatt och till och med medtvingad på konserter av en massa galningar i släkten. För mig är och förblir jazz en melodilös, ångestframkallande pretto dynga. Om jag någonsin mer behöver genomlida jazz tutande på lokal ska jag fan ha stora hörlurar med rockklassiker på högsta volym i ren protest.
2: Komjölk. Att dricka som det är utan att blanda ut med mat eller kaffe. Brrr. Ren mjölk i glas har jag envist vägrat dricka sedan jag var tre år, till stor förtvivlan för vissa grenar av min släkt. Enligt Hemstadens bönder borde jag nämligen ha fallit död ner av kalcium brist för länge sedan.
3: “Älska ditt hjärta”-kampanjen från Becel. Ja, jag älskar mitt hjärta. Jag ger det raps och olivolja. Vad jag har på mackan? Helst mjukost och gurka eller Ägg och kaviar. Bredbart flott har jag aldrig varit förtjust i och köper bara om någon annan vill ha.
4: Rasism: Oavsett om den finns hos svenskar eller utlänningar. Själva idén att en människas vettighet skulle hänga ihop med en viss hudtyp är löjligt skrattretande. För mig finns det bara två typer av människor. De bra och de dåliga. Som min farmor brukade säga. Idioter finns det överallt.
5: Fördomsfulla religionsutövare som ogenerat prackar på andra sina "sanningar". Om du säger till mig: "Vi Bogdalier tror att Gud bor i... och det är viktigt för oss att göra si eller så.." Då ska jag lyssna. För även om jag inte håller med så respekterar jag att du upplever det som viktigt.
Men om du istället säger till mig att "Du vet, Gud bor i... och det är viktigt att man gör si och så..." Då har du automatiskt talat om för mig att du anser din tro vara den enda som får räknas.
6: Kedje-jävla-mejl och tiggarbrev av typen som ska skickas i tusen ex till de närmaste 75 stackare du inte längre vill ska räkna dig som vän. Skulle inte tro det.
7: Rosa bandet: Nej. Jag är ledsen. Jag har försökt se igenom jippot, alla tusen artiklar med läskiga bilder och artister på rad i rosa globen. Intalat mig att kanske öh, blir det pengar i rätt pott i slutänden. Jag blir bara illa berörd över jippot. Jag vägrar bli påmind om det läskiga ordet på c i oktober varje år. Bli påmind om att den smärta jag sett hos folk jag känner kan drabba. Igen och Igen. Vägrar få sånt uppkört i halsen av beskäftiga artister som vill få schysst pr. Blir bara anti då. Skänker hellre pengar på egen hand.
Stänger av när folk talar om vad jag borde göra. Som min kompis M brukar säga varje gång nån tjatar om att undersöka sina bröst. "Skulle aldrig falla mig in. Nån jävla nytta ska man väl ha av moderna män."
Gäller för övrigt många andra välgörenhetsgalor på temat "världens barn" och liknande. Kan de inte bara dra på någon schysst film och köra nummer att skänka pengar på istället för vanlig reklam? Måste alla tragedier bli underhållning?
8: Bungy Jump. Aldrig. Däremot kan jag tänka mig att hoppa fallskärm igen. För går det fel där är det sannolikheten rätt stor att det blir sayonara på direkten. Misslyckad bungyjump är större risk att överleva. Som ett vårdpaket. Dessutom är jag höjdrädd som tusan och Bungy är precis värsta höjden. Verkar dessutom kort och brutalt i jämförelse med fallskärm.
Jag utmanar: Mr K, rollx, ängeln, verbal, björnen, kristina in vivo, Kim, Peppe och alla andra som inte gjort den och känner sig manade. Skriv en kommentar bara så jag vet om att ni antagit den om ni svarar på egen blogg.
Thursday, October 18, 2007
Hair crisis
En trip till duktiga hårklippningstjejen stod på schemat ikväll. Hon som jag nästan känner. Som är den enda som jag vill ska röra mitt hår. My precious. Was long overdue. Jag hade sett fram emot det. Längtat.
Stoiskt uthärdat. Noga tajmat den dag dag då hon skulle fixa snyggt hår till helgen. Så fel jag hade. Så ringer hon, och måste tyvärr ändra. Vad ska jag nu ta mig till? Panikklippa luggen själv. Eller uthärda helgen som ett blont rufsigt yrväder. Merde.
Stoiskt uthärdat. Noga tajmat den dag dag då hon skulle fixa snyggt hår till helgen. Så fel jag hade. Så ringer hon, och måste tyvärr ändra. Vad ska jag nu ta mig till? Panikklippa luggen själv. Eller uthärda helgen som ett blont rufsigt yrväder. Merde.
H
Ringde i morse och frågade om jag inte tyckte att det var en god idé att vi åkte iväg någonstans snart, bara vi två. På en alldelles egen konferens. Jag hostade på honom. Och nu ska jag överdosera hostmedicinen lite så jag kan prata på folk en stund utan att verka alltför döende.
Wednesday, October 17, 2007
Good girl gone bad?
Några har satt ihop ett "hur kristen är du test*"
http://www.megaone.com/sffs/test2.htm
Detta blev mitt resultat:
"Satanisten: Du lever i synd och du är dessutom stolt över det. Enligt dig finns inte Gud och om han finns är han helt onödig. Vi är alla gudar och det finns inget rätt eller fel. Du är onanist såväl som vegan - du njuter av pornografi och allt som är fel.
På den yttersta dagen kommer Satan att välkomna dig med öppna armar och det är först då du kommer att förstå att du har valt fel Herre. Vi ber för dig och om du vill försöka att förändra ditt syndiga leverne så är du hjärtligt välkommen att kontakta oss. "
Jag har aldrig påstått att gud inte finns. Det är fullt möjligt att han sitter däreuppe och skakar bekymrat på huvudet åt er. Läs även deras "fråga pastorn". Där pappor som "kärleksfullt agar" sina nittonåriga döttrar och andra höjdare får svar på tal från prästen som själv avstår från "sexualitetens förbannelse". Riktig humor.Uppdatering: Och jo jerry. Du har nog rätt. Det måste bara vara fejkat för att driva med fundamentalister:
Utdrag: http://www.megaone.com/sffs/pastorn.htm
".. Att döma av beskrivningen du gav av pojkarna, så är de nog satanister, eller möjligtvis kommunister. Att de sminkar sig tyder även på att de är homosexuella. Troligtvis är de allt ihop.."
* Cred till mr på vars blogg jag hittade testen.
http://mrbp.eu/
http://www.megaone.com/sffs/test2.htm
Detta blev mitt resultat:
"Satanisten: Du lever i synd och du är dessutom stolt över det. Enligt dig finns inte Gud och om han finns är han helt onödig. Vi är alla gudar och det finns inget rätt eller fel. Du är onanist såväl som vegan - du njuter av pornografi och allt som är fel.
På den yttersta dagen kommer Satan att välkomna dig med öppna armar och det är först då du kommer att förstå att du har valt fel Herre. Vi ber för dig och om du vill försöka att förändra ditt syndiga leverne så är du hjärtligt välkommen att kontakta oss. "
Jag har aldrig påstått att gud inte finns. Det är fullt möjligt att han sitter däreuppe och skakar bekymrat på huvudet åt er. Läs även deras "fråga pastorn". Där pappor som "kärleksfullt agar" sina nittonåriga döttrar och andra höjdare får svar på tal från prästen som själv avstår från "sexualitetens förbannelse". Riktig humor.Uppdatering: Och jo jerry. Du har nog rätt. Det måste bara vara fejkat för att driva med fundamentalister:
Utdrag: http://www.megaone.com/sffs/pastorn.htm
".. Att döma av beskrivningen du gav av pojkarna, så är de nog satanister, eller möjligtvis kommunister. Att de sminkar sig tyder även på att de är homosexuella. Troligtvis är de allt ihop.."
* Cred till mr på vars blogg jag hittade testen.
http://mrbp.eu/
Och hur var din kväll?
Igår. Intressant föreläsning. Som drar över tiden. Samåker med fd. kollega som ska åt samma håll. Inkluderar oplanerat stopp för nattning av hästar i stall. Beundra det vackra nyförvärvet. Försöka att låta bli att gulla för mycket med fölet då jag fortfarande har jobbkläder och nya klackskor.
Komma hem och se sig i spegeln, få en liten chock. För sminket har fått en intressant "camo touch" av torv/hästmats-smutsig hästmule puss på kinden. Ser inte klokt ut.
Inse att klockan är 23.00 och att min "middag" bestått av en redbull light och en complimentary karamell min ex kollega tryckte på mig med uppmaningen "blodsocker". Funderar på att äta något. Steker på några kötbullar och kokar några grönsaker att blanda med överbliven pasta.
Får bli till morgondagens matlåda. Nu orkar jag inte. Lite seg och hostig. Borde ta det lugnare. Tar en banan och hostmedicin och går och lägger mig. Drömmer om H. Kanske borde byta hostmedicin. Eller sluta undvika honom.
Komma hem och se sig i spegeln, få en liten chock. För sminket har fått en intressant "camo touch" av torv/hästmats-smutsig hästmule puss på kinden. Ser inte klokt ut.
Inse att klockan är 23.00 och att min "middag" bestått av en redbull light och en complimentary karamell min ex kollega tryckte på mig med uppmaningen "blodsocker". Funderar på att äta något. Steker på några kötbullar och kokar några grönsaker att blanda med överbliven pasta.
Får bli till morgondagens matlåda. Nu orkar jag inte. Lite seg och hostig. Borde ta det lugnare. Tar en banan och hostmedicin och går och lägger mig. Drömmer om H. Kanske borde byta hostmedicin. Eller sluta undvika honom.
Tuesday, October 16, 2007
Idag kl 11.00
Kommer Hovrätten att meddela Fjärrkontrollsprofilerna och Svenska folket hurvida det sätt de förra skadade en 19 åring på är att betrakta som ett brott eller ett helt legalt beteende i Sverige år 2007.
http://www.svd.se/stockholm/nyheter/artikel_496165.svd
Uppdatering:
Äntligen.Då har en enig Svea Hovrätt fastslagit att Stureplansprofilerna båda är grova våldtäktsmän. Att rätten inte köpte snacket om att det är normalt att tjejen går sönder av mycket sex. Att även tjejer har mänskliga rättigheter.
http://www.gd.se/Article.jsp?article=115549
http://www.svd.se/stockholm/nyheter/artikel_496165.svd
Uppdatering:
Äntligen.Då har en enig Svea Hovrätt fastslagit att Stureplansprofilerna båda är grova våldtäktsmän. Att rätten inte köpte snacket om att det är normalt att tjejen går sönder av mycket sex. Att även tjejer har mänskliga rättigheter.
http://www.gd.se/Article.jsp?article=115549
Monday, October 15, 2007
Dagens högoddsare
Om man får mejl. Från en avsändare man inte känner. Med en engelspråkig standardformulering av typen "You've been invited to contribute to...". Vad är då oddsen att det inte är skräpmejl? 1 procent? Så okej Lary T, har du inte förklarat dina ärlig avsikter tills i morgon är sannolikheten tyvärr rätt hög för att du åker oöppnad i inboxrensningen..
Update: Going. Going. *Poff* Gone..
Update: Going. Going. *Poff* Gone..
Är du lycklig?
Hemkommen från Hemstaden. Trött som en utvandrad gnu. Då är det inte ett bra läge att "bara kolla av mejlen". Där ute i sajberspejsen olyckligen råka snava över MJ, killkompisen som blev kär i mig. Som fan är oneline alla skumma tider, som jag trodde att jag blockat.
Som jag endast haft sporadisk kontakt med sedan han återvänt från NYC. Vi utbyter artighetsfraser. Han säger att han saknar mig. Jag frågar hur det är med en italiensk tjej han dejtade ett tag. Efter det att han flyttat från stan. Han svarar att han är singel, att han inte vill ha nån tjej. Och jag mitt nöt, frågar : varför?
Varpå han svarar:
" Nä, kan jag inte få den jag vill ha så får det va..."
( Men snälla.. Och nä det var inte italienskan han syftade på..)
Vi pratar vidare. Jag försöker avsluta när han ställer frågan. På allvar.
"-Är du lycklig?"
Och jag blir helt ställd.
Som jag endast haft sporadisk kontakt med sedan han återvänt från NYC. Vi utbyter artighetsfraser. Han säger att han saknar mig. Jag frågar hur det är med en italiensk tjej han dejtade ett tag. Efter det att han flyttat från stan. Han svarar att han är singel, att han inte vill ha nån tjej. Och jag mitt nöt, frågar : varför?
Varpå han svarar:
" Nä, kan jag inte få den jag vill ha så får det va..."
( Men snälla.. Och nä det var inte italienskan han syftade på..)
Vi pratar vidare. Jag försöker avsluta när han ställer frågan. På allvar.
"-Är du lycklig?"
Och jag blir helt ställd.
Thursday, October 11, 2007
Tidig blogghelg
I morgon ska jag jobba utanför kontoret och sedan köra tillbaks en bil till Hemstaden där helgen skall tillbringas. En bil som inte är min. Så håll tummarna att det inte blir oväder då är ni snälla. Trevlig helg!
I Lördags
Åh, vad jag älskar folk som sover över och faktiskt sover. Länge. Så att jag tyst kan smyga upp och duscha och fixa till mig innan jag är tvungen att vara social. Vid halv 12 tiden fick doften av rostat bröd och kaffe ett rufsigt huvud att höjas ur bäddsoffan. Och två förvirrade ögon kasta panikblickar på klockan. Jag älskar såna kompisar, älskar att det inte är jag. Det får mig att känna mig så duktig som varit vaken nästan en hel timme*. Ordentlig liksom.
Lyckas med nöd och näppe krångla mig ur att bli meddragen på ett par timmars fotosession med hung-over kompis på stan, släpar mig haltande hemåt istället. Känner att jag behöver två saker om jag ska orka med kvällen alls. Lite lugn. Och skavsårsplåster**.
Sen åker jag in och överaskar mamma med att vara nästan lika tidig*** som hon är. Sen går vi och käkar kinesiskt. Uppdaterar varandra om de senaste dagarna. Jag berättar om Kamerakompis och att vi satt och pratade med några Hemstadianer till rätt sent. Min vana trogen utelämnande vissa detaljer,de flesta faktiskt. Utom att det blev lite sent. När min mamma kommer med det chockerande avslöjandet att hon minsan också var ute igår. Hon och vänninnan hade varit på bio. På söder. So far soo good. Även mammor går på bio. Men sen visar det sig att de hade gått vidare. På söder. Min lilla mamma. Som är av typen som tycker Gondolen och Waldemarsuddé är trevliga ställen. Nu hade hon varit på Snaps, Muggen och nåt mer ställe. En fredagskväll. Upprörande. Chockad utbrister jag:
-Men mamma, du kan ju inte gå på Snaps. En lördagskväll. Värsta stället. Du kan ju bli rånad eller nåt. Händer massor ju.
-Nädå, det var ingen fara. Det stod två stora starka vakter utanför...
( Jamen kära mamma, vakterna här är inte alltid..äsch det hon inte vet det lider hon inte av. Fast jag måste nog kolla upp hennes umgänge lite..he he Eller ordna livvakt)
Och jo, de hade haft trevligt. Fast de tyckte det var lite väl hög musik på Snaps.
Sen går vi på Folkoperan och ser Zarah. Musikalen om Zarah Leanders liv med utmärkta Ulrika Tenstam i huvudrollen. Camilla Thulins läckra scenkläder. Fin inlevelse, bra sång. Men hade hoppats få veta lite mer om Zarah som person. Lite tunnt låtmaterial, kunde gjorts lite mer av "Vill du se en stjärna" och liknande musik av hennes dåtida material. Slutsats. Intressant uppsättning om än lite blek, om en kontroversiell svensk diva.
*Och enda anledningen till det var är väl att min mor, vis av erfarenhet ringde för att påminna mig om att jag lovat träffa henne på kvällen. Samt att jag inte på några vilkor fick glömma biljetterna.
**Note to self. Nästa gång nya skor=Skavsårsplåster eller tejp i väskan.
***Min mor är punktlig. För att inte säga konstant tidig. Hon kan därför inte fatta att jag och syrran kommer prick. Oftast. I pur taksamhet för att hon ville käka ute idag och jag slapp storstäda lägenheten på morgonen var jag tidig.
Lyckas med nöd och näppe krångla mig ur att bli meddragen på ett par timmars fotosession med hung-over kompis på stan, släpar mig haltande hemåt istället. Känner att jag behöver två saker om jag ska orka med kvällen alls. Lite lugn. Och skavsårsplåster**.
Sen åker jag in och överaskar mamma med att vara nästan lika tidig*** som hon är. Sen går vi och käkar kinesiskt. Uppdaterar varandra om de senaste dagarna. Jag berättar om Kamerakompis och att vi satt och pratade med några Hemstadianer till rätt sent. Min vana trogen utelämnande vissa detaljer,de flesta faktiskt. Utom att det blev lite sent. När min mamma kommer med det chockerande avslöjandet att hon minsan också var ute igår. Hon och vänninnan hade varit på bio. På söder. So far soo good. Även mammor går på bio. Men sen visar det sig att de hade gått vidare. På söder. Min lilla mamma. Som är av typen som tycker Gondolen och Waldemarsuddé är trevliga ställen. Nu hade hon varit på Snaps, Muggen och nåt mer ställe. En fredagskväll. Upprörande. Chockad utbrister jag:
-Men mamma, du kan ju inte gå på Snaps. En lördagskväll. Värsta stället. Du kan ju bli rånad eller nåt. Händer massor ju.
-Nädå, det var ingen fara. Det stod två stora starka vakter utanför...
( Jamen kära mamma, vakterna här är inte alltid..äsch det hon inte vet det lider hon inte av. Fast jag måste nog kolla upp hennes umgänge lite..he he Eller ordna livvakt)
Och jo, de hade haft trevligt. Fast de tyckte det var lite väl hög musik på Snaps.
Sen går vi på Folkoperan och ser Zarah. Musikalen om Zarah Leanders liv med utmärkta Ulrika Tenstam i huvudrollen. Camilla Thulins läckra scenkläder. Fin inlevelse, bra sång. Men hade hoppats få veta lite mer om Zarah som person. Lite tunnt låtmaterial, kunde gjorts lite mer av "Vill du se en stjärna" och liknande musik av hennes dåtida material. Slutsats. Intressant uppsättning om än lite blek, om en kontroversiell svensk diva.
*Och enda anledningen till det var är väl att min mor, vis av erfarenhet ringde för att påminna mig om att jag lovat träffa henne på kvällen. Samt att jag inte på några vilkor fick glömma biljetterna.
**Note to self. Nästa gång nya skor=Skavsårsplåster eller tejp i väskan.
***Min mor är punktlig. För att inte säga konstant tidig. Hon kan därför inte fatta att jag och syrran kommer prick. Oftast. I pur taksamhet för att hon ville käka ute idag och jag slapp storstäda lägenheten på morgonen var jag tidig.
Wednesday, October 10, 2007
Fredag sen då.. III
Ja herregud. Vi gick vidare. Sen:
* En av de medföljande killpolarna är riktigt snygg. Blont rufsigt hår. Stort leende. Och tyvärr oförmögen att prata om något annat än sitt, i hans tycke, skitcoola jobb. Jag blir såå impad. Inte.
* Sk. drar iväg mig till nån av killens kompisar och påstår att jag skulle bli perfekt som modell för nån reklam han är inblandad i. Han håller lydigt med. Dementerar att det skulle ha något som helst samband med en tight budget och en modell som hoppat av i sista minuten vilket cyniska jag torrt annmärker.
* "Underverket" blir svartsjuk när Sk. pratar med en annan kille. Drama utbryter. Han går iväg. Hon går iväg. Ingen fattar någonting.
* Slutar med att Sk, jag och tjejkompis traskar över ungefär halva stan.Till fots. Tills jag får blåsor av de nya skorna och Sk. börjar se rätt skräcklagen ut och mumla om att "vi får f-n inte tappa bort henne". Visar sig att hon har glömt sin plånbok i killens lägenhet och hon har ingen aaning om var hon nu befinner sig om vi skulle lämna henne. Vi lugnar henne. Försäkrar att vi aldrig skulle lämna en Hemstadian åt sitt öde djupt inne i Stora Stygga Staden.
* Utan killen är Sk. mer av sitt gamla jag. Vi tar ett avskillt bord och kan hänge oss åt en stunds ohämmad Hemstadsnostalgi. Prata om hennes fotbollsfavorit. Om Jantelagen och folk vi känner i Hemstaden.
Saker vi hoppas egentligen inte hände sedan:
* Att jag i ett mycket sent skede skulle ha lovat Tjejkompis (hon med kameran¤) att ta bilder av mig. Med eller utan kläder. Sagt att jag litade på hennes smak. Uttryck som "du får låna min kropp, bara inte anschiktet syns¤¤" ska ha använts. Vilket jag sedan fick ägna morgondagen åt att dementera inför en väldigt munter tjejkompis.
* Att vi sedan tog värsta omvägen med taxin hem. För att:
1) Bli av med oönskade beundrare som tyckte att det var onödigt att tre blondiner
"skulle gå hem alldelles själva."
2) För att säkerställa att Sk. levererades till rätt pojkväns-port och där var i stånd att knappa in rätt portkod och ta sig in. (Något som den unge taxichaffören fann ganska lustigt och fick honom att spontant underhålla oss med anekdoter om tokiga taxikunder resten av vägen hem.)
* Luttrad som jag är erbjöd jag Sk. att sova över hos mig om hon ville. Men trots allt möda med att få hem henne hade hennes kväll slutat i än mer Drama. Samt att hon tog in på hotell. Ingen fattar någonting. Igen. Kommer nog få hela storyn via syrran så småningom. Tills dess är jag bara väldigt glad att vara singel.
¤ Nä, kameran låg i tryggt förvar hemma hos mig. Tack gode gud för det.
¤¤ Här har jag tydligen tänkt till så pass att jag även i det tillståndet insett det karriärmässigt olämpliga i att återfinnas på vågade (om än aldrig så svartvitt konstnärliga) bilder.
* En av de medföljande killpolarna är riktigt snygg. Blont rufsigt hår. Stort leende. Och tyvärr oförmögen att prata om något annat än sitt, i hans tycke, skitcoola jobb. Jag blir såå impad. Inte.
* Sk. drar iväg mig till nån av killens kompisar och påstår att jag skulle bli perfekt som modell för nån reklam han är inblandad i. Han håller lydigt med. Dementerar att det skulle ha något som helst samband med en tight budget och en modell som hoppat av i sista minuten vilket cyniska jag torrt annmärker.
* "Underverket" blir svartsjuk när Sk. pratar med en annan kille. Drama utbryter. Han går iväg. Hon går iväg. Ingen fattar någonting.
* Slutar med att Sk, jag och tjejkompis traskar över ungefär halva stan.Till fots. Tills jag får blåsor av de nya skorna och Sk. börjar se rätt skräcklagen ut och mumla om att "vi får f-n inte tappa bort henne". Visar sig att hon har glömt sin plånbok i killens lägenhet och hon har ingen aaning om var hon nu befinner sig om vi skulle lämna henne. Vi lugnar henne. Försäkrar att vi aldrig skulle lämna en Hemstadian åt sitt öde djupt inne i Stora Stygga Staden.
* Utan killen är Sk. mer av sitt gamla jag. Vi tar ett avskillt bord och kan hänge oss åt en stunds ohämmad Hemstadsnostalgi. Prata om hennes fotbollsfavorit. Om Jantelagen och folk vi känner i Hemstaden.
Saker vi hoppas egentligen inte hände sedan:
* Att jag i ett mycket sent skede skulle ha lovat Tjejkompis (hon med kameran¤) att ta bilder av mig. Med eller utan kläder. Sagt att jag litade på hennes smak. Uttryck som "du får låna min kropp, bara inte anschiktet syns¤¤" ska ha använts. Vilket jag sedan fick ägna morgondagen åt att dementera inför en väldigt munter tjejkompis.
* Att vi sedan tog värsta omvägen med taxin hem. För att:
1) Bli av med oönskade beundrare som tyckte att det var onödigt att tre blondiner
"skulle gå hem alldelles själva."
2) För att säkerställa att Sk. levererades till rätt pojkväns-port och där var i stånd att knappa in rätt portkod och ta sig in. (Något som den unge taxichaffören fann ganska lustigt och fick honom att spontant underhålla oss med anekdoter om tokiga taxikunder resten av vägen hem.)
* Luttrad som jag är erbjöd jag Sk. att sova över hos mig om hon ville. Men trots allt möda med att få hem henne hade hennes kväll slutat i än mer Drama. Samt att hon tog in på hotell. Ingen fattar någonting. Igen. Kommer nog få hela storyn via syrran så småningom. Tills dess är jag bara väldigt glad att vara singel.
¤ Nä, kameran låg i tryggt förvar hemma hos mig. Tack gode gud för det.
¤¤ Här har jag tydligen tänkt till så pass att jag även i det tillståndet insett det karriärmässigt olämpliga i att återfinnas på vågade (om än aldrig så svartvitt konstnärliga) bilder.
Mer fredag II
Visst kan vi alla vara osäkra när man träffat någon ny som ska presenteras för bekantskapskretsen. Men ganska snart står det klart att det är något som känns fel. Sk. är inte sitt vanliga kaxiga jag. Hon försöker för mycket. Vill få oss att framstå som så coola tjejer. Så uppenbart framställa oss i bra dager för att impa på nya killen. Visa att hon är en cool tjej som "känner folk" hon med.
En av killarna har ett jobbproblem, utan att tänka slänger jag ur mig en möjlig lösning. Sådär som man gör ibland om man kan. Då måste hon självfallet betona vilken osedvanligt smart tjej jag är tills jag generat skruvar på mig och mumlar något om att man blir ganska cynisk efter ett antal år i Storstaden. Man lär sig saker.
En av killarna har ett jobbproblem, utan att tänka slänger jag ur mig en möjlig lösning. Sådär som man gör ibland om man kan. Då måste hon självfallet betona vilken osedvanligt smart tjej jag är tills jag generat skruvar på mig och mumlar något om att man blir ganska cynisk efter ett antal år i Storstaden. Man lär sig saker.
Fredagen dårå I
"Ring mig på mobilen så möts vi upp." Jaaa. Jättebra. Om jag då lydigt ringer, då vill jag att du ska ha en hum om var du befinner dig. Jag vill inte, jag upprepar, inte höra dig säga.."öh, vi är på nåt ganska känt ställe* ni måste komma...öh ett par gator upp..öh..Peter/Kalle/Victor vahettere nu igen där vi är?" Skrap..prassel..åtföljt av mycket vag vägbeskrivning via pojkvännen, inte heller han infödd Storstadskille.
Snyggt men aningens för kallt klädda trasslar vi oss dit för att med egna ögon få beskåda underverket. Syrrans kompis nya kille. Syrrans kompis (henceforth referred to as Sk.) presenterar oss. Gör stort nummer över att puffa runt oss att hälsa på honom och alla hans polare.
Jag placerar mig taktiskt med Sk. mellan mig och underverket. Så att han måste sträcka sig lite när han ska "intervjua" mig. För det gör han. Spänner sina blå ögon i en och jag bara försöker spela blond,glad, ofarlig. Hoppas att han inte analyserar alla sin tjejs kompisar utan att det bara är hans sociala sida.
Hur var han då? Tja, såå shaggtastisk tyckte jag och tjejkompis inte att han var. Han klär sig avslappat snyggt, hyftsat snygg, ser yngre ut än han är.Vill gärna passa in i öfvre tjugoårsåldersfacket fast han är ett antal år över 30. Men ändå, det saknas nåt. Värme kanske.
Sk. däremot verkar helt betagen av honom. Hon har alltid tränat mycket och sett bra ut. Men nu när hon är singel igen har hon kapprustat. Noterar hårextensions och något med hyn, små ojämnheter hon fixat till på någon klinik. Undrar förstrött om det är aha-syror eller laser. Är diskret nog att inte ta upp det inför killarna, säger bara att hon ser fantastisk ut när hon kramar om mig. För det gör hon.
* Nåt ställe på söder. Never heard of.
Snyggt men aningens för kallt klädda trasslar vi oss dit för att med egna ögon få beskåda underverket. Syrrans kompis nya kille. Syrrans kompis (henceforth referred to as Sk.) presenterar oss. Gör stort nummer över att puffa runt oss att hälsa på honom och alla hans polare.
Jag placerar mig taktiskt med Sk. mellan mig och underverket. Så att han måste sträcka sig lite när han ska "intervjua" mig. För det gör han. Spänner sina blå ögon i en och jag bara försöker spela blond,glad, ofarlig. Hoppas att han inte analyserar alla sin tjejs kompisar utan att det bara är hans sociala sida.
Hur var han då? Tja, såå shaggtastisk tyckte jag och tjejkompis inte att han var. Han klär sig avslappat snyggt, hyftsat snygg, ser yngre ut än han är.Vill gärna passa in i öfvre tjugoårsåldersfacket fast han är ett antal år över 30. Men ändå, det saknas nåt. Värme kanske.
Sk. däremot verkar helt betagen av honom. Hon har alltid tränat mycket och sett bra ut. Men nu när hon är singel igen har hon kapprustat. Noterar hårextensions och något med hyn, små ojämnheter hon fixat till på någon klinik. Undrar förstrött om det är aha-syror eller laser. Är diskret nog att inte ta upp det inför killarna, säger bara att hon ser fantastisk ut när hon kramar om mig. För det gör hon.
* Nåt ställe på söder. Never heard of.
Tuesday, October 09, 2007
En god morgon
Vaknade innan väckarklockan. Glad. Går upp frivilligt. Fortfarande omotiverat glad. På en vardag. Tror ni det är något allvarligt?
Monday, October 08, 2007
To be continued..
I morgon mer om svartsjukedrama och gnagsår. Nu dags för måndagskvällens sista aktivitet. Förhoppningsvis hinner jag hem strax efter 20 ikväll. Lagom för att se min idol Cesar Millan på tv4+.
Ingen lugn fredag
Möter upp kompis från Hemstaden på stan. Hon som jag saknar ibland. Efter en tur i affärer visar det sig att ingen av oss ätit ordentlig lunch (jag lite frukt o kaffe, hennes uppdragsgivare hade matat henne med vad som säkert var trendigt men ganska oätligt.) Således fredagmiddag med Cesarsallad och vitt vin. Låt mig bara säga att kombinationen fredagströtthet+vittvin+tom mage inte är att leka med. Någonstans där formades visionen om en hyfsat lugn kväll. Kanske ett glas till på något trevligt ställe. Sedan hem. Så blev det inte.
Först paniksamtal från kompis ang planerad företagsmiddag. Dagen innan hade det upptäckts att den tilltänkta restaurangen fått problem med sitt utskänkningstillstånd. Med skräckbilder av en firmafest utan alkohol för ögonen hade hon fått jaga rätt på en ny krog. Nu var hon rädd att de enda som visade sig villiga att inkvartera ett så stort sällskap med så kort varsel skulle vara ett bottennnapp. Att torka skulle råda och hon få skulden. Jag lugnar henne. Säger att jag hört att det stället ska vara helt okej. Och om inte så är väl en av cheferna norrlänning. Han har säkert en dunk o en tratt i reserv*
Nästa samtal är från andra Hemstadsmänniskor i Storstaden. En av syrrans kompisar som har träffat en kille här i stan. En kille jag hört massor om. Bland annat att han pluggat suspekt mycket och allltför suspekta ämnen för att gå hem bland Hemstadsfolket. Således är han varken lärare, ekonom eller tekniker. Utan pluggat en massa åt det psykologiska hållet. Och såna personer är, som vi alla i Hemstaden vet, inte riktigt kloka. Just en sån person vill nu väldigt gärna träffa sin tjejs bekanta från Hemstaden. Och hans killkompisar skulle tycka det var jättekul om vi hängde med. Jag och tjejkompis ser tvekande på varandra. Tillslut kapitulerar vi inför nyfikenheten. Måste ju se om psykokillen som syrrans kompis är helt såld på ser så bra ut som det sägs.
Som en duktig assistent släpar jag solidariskt kameraväska och kompis hem till mig för att byta om. Is på ögonen. Kvällssminkning. Snygga nya skor med skaplig klack. Allt för att möta konkurrensen av kompis som köper sina byxor på barnavdelningen och egentligen skulle kunna body doubla med vilken fjortonårig modell som helst. Gracil är bara förnamnet**. Ingen som ser henne kan tro att hon faktiskt äter. Utan att spy.
En redbull kombi senare är vi på g. Förhoppningsvis är vi tillräckligt snygga för att psykopojkvännen ska glömma att se oss djupt i ögonen och försöka psykoanalysera oss som han enligt otillförlitliga rykten gör i tid och otid.
* Var "min" norrlänning som lärde mig. Folk i Storstaden går visst på vad som helst gällande norrlänningar, nästan så att jag gör det med.
** Det sägs att jag har vackra händer. Men hon har så gracila gester. Som en mänsklig gasell. Men det säger jag förståss inte till henne. Så gör man inte i Hemstaden. Istället vet hon att hon alltid kan ringa mig. Anytime. Om hon behöver prata. Detsamma vet jag att jag kan göra.
Först paniksamtal från kompis ang planerad företagsmiddag. Dagen innan hade det upptäckts att den tilltänkta restaurangen fått problem med sitt utskänkningstillstånd. Med skräckbilder av en firmafest utan alkohol för ögonen hade hon fått jaga rätt på en ny krog. Nu var hon rädd att de enda som visade sig villiga att inkvartera ett så stort sällskap med så kort varsel skulle vara ett bottennnapp. Att torka skulle råda och hon få skulden. Jag lugnar henne. Säger att jag hört att det stället ska vara helt okej. Och om inte så är väl en av cheferna norrlänning. Han har säkert en dunk o en tratt i reserv*
Nästa samtal är från andra Hemstadsmänniskor i Storstaden. En av syrrans kompisar som har träffat en kille här i stan. En kille jag hört massor om. Bland annat att han pluggat suspekt mycket och allltför suspekta ämnen för att gå hem bland Hemstadsfolket. Således är han varken lärare, ekonom eller tekniker. Utan pluggat en massa åt det psykologiska hållet. Och såna personer är, som vi alla i Hemstaden vet, inte riktigt kloka. Just en sån person vill nu väldigt gärna träffa sin tjejs bekanta från Hemstaden. Och hans killkompisar skulle tycka det var jättekul om vi hängde med. Jag och tjejkompis ser tvekande på varandra. Tillslut kapitulerar vi inför nyfikenheten. Måste ju se om psykokillen som syrrans kompis är helt såld på ser så bra ut som det sägs.
Som en duktig assistent släpar jag solidariskt kameraväska och kompis hem till mig för att byta om. Is på ögonen. Kvällssminkning. Snygga nya skor med skaplig klack. Allt för att möta konkurrensen av kompis som köper sina byxor på barnavdelningen och egentligen skulle kunna body doubla med vilken fjortonårig modell som helst. Gracil är bara förnamnet**. Ingen som ser henne kan tro att hon faktiskt äter. Utan att spy.
En redbull kombi senare är vi på g. Förhoppningsvis är vi tillräckligt snygga för att psykopojkvännen ska glömma att se oss djupt i ögonen och försöka psykoanalysera oss som han enligt otillförlitliga rykten gör i tid och otid.
* Var "min" norrlänning som lärde mig. Folk i Storstaden går visst på vad som helst gällande norrlänningar, nästan så att jag gör det med.
** Det sägs att jag har vackra händer. Men hon har så gracila gester. Som en mänsklig gasell. Men det säger jag förståss inte till henne. Så gör man inte i Hemstaden. Istället vet hon att hon alltid kan ringa mig. Anytime. Om hon behöver prata. Detsamma vet jag att jag kan göra.
Friday, October 05, 2007
Nedräkning
Kompis ringde. För att meddela att hon lyckligen anlänt till Storstaden. Biljetter till morgondagens kulturella evenemang uthämtade. Ett potentiellt trixigt jobbproblem kvar att lösa. Ett.
Sen ska jag med gott samvete gå tidigt för en gångs skull. Ta kompis på en tur i Storstadens shopping qvarter. Dricka en stor kopp varm choklad på något mysigt fik och prata ihop oss. Because I'm worth it.
Sen ska jag med gott samvete gå tidigt för en gångs skull. Ta kompis på en tur i Storstadens shopping qvarter. Dricka en stor kopp varm choklad på något mysigt fik och prata ihop oss. Because I'm worth it.
Thursday, October 04, 2007
Insikt
I morgon kommer kompis till stan. Åt det fotografiska hållet. Hon ska bo hos mig. Vanligen enbart kul. När hon inte anländer i sällskap av jättekameraobjektivet Hugo. Vilket, har jag just insett, är precis vad hon kommer att göra nu. Det känns inte stabilt alls.
Appropå temadagar
Inspirerad av A.
Värnlösa barns dag: Internationell dag för oss dumjönsar som icke äga något automatvapen.
Gnälltisdag: Valfri tisdag under perioden november-april då vi håller liv i allsvenskan i kverulanti.
Internationella ekotransportsdagen. Dagen då vi låter bilen stå och tar häst/cykel/bärstol till jobbet.
Internationella antiallergikerdagen: Dagen då Fido eller Misse ostraffat får följa med till jobbet.
Internationella tabloidtränardagen: Dagen då skandalblaskjournalisterna tvingas till etik och språklig vidareutbildning under det att prao-elever sköter spridningen av bilder på Brittans strip-tease och artiklar med samhällets självutnämda offer som "talar ut".
Internationella sanningssägardagen. Den enda dag om året då du ostraffat kan påpeka för chefen att hans andedräkt osar svavel eller för din pojkvän att han inte är riktigt så bra som han tror. Sedan har ni ett par timmar på er att komma fram till en lösning. För vid midnatt raderas automatiskt alla minnen av din "sanning" ur folks medvetanden..
Internationella hunk dagen: En dag för alla kvinnor (och vissa män) som fått för lite uppmärksamhet. Alla kvinnor med snygga pojkvänner måste dessutom släppa ut dem på singelmarknaden för en dag för att säkerställa utbudet.
Har nyligen varit i blåsväder pga de årliga våldsamma "svartsjukekravallerna" och kan därför i likhet med sin tidigare motsvarighet "internationella babe-dagen" komma att utgå från och med nästa år enligt ett av alliansen nyligen presenterat förslag.
Någon dag jag har glömt?
Värnlösa barns dag: Internationell dag för oss dumjönsar som icke äga något automatvapen.
Gnälltisdag: Valfri tisdag under perioden november-april då vi håller liv i allsvenskan i kverulanti.
Internationella ekotransportsdagen. Dagen då vi låter bilen stå och tar häst/cykel/bärstol till jobbet.
Internationella antiallergikerdagen: Dagen då Fido eller Misse ostraffat får följa med till jobbet.
Internationella tabloidtränardagen: Dagen då skandalblaskjournalisterna tvingas till etik och språklig vidareutbildning under det att prao-elever sköter spridningen av bilder på Brittans strip-tease och artiklar med samhällets självutnämda offer som "talar ut".
Internationella sanningssägardagen. Den enda dag om året då du ostraffat kan påpeka för chefen att hans andedräkt osar svavel eller för din pojkvän att han inte är riktigt så bra som han tror. Sedan har ni ett par timmar på er att komma fram till en lösning. För vid midnatt raderas automatiskt alla minnen av din "sanning" ur folks medvetanden..
Internationella hunk dagen: En dag för alla kvinnor (och vissa män) som fått för lite uppmärksamhet. Alla kvinnor med snygga pojkvänner måste dessutom släppa ut dem på singelmarknaden för en dag för att säkerställa utbudet.
Har nyligen varit i blåsväder pga de årliga våldsamma "svartsjukekravallerna" och kan därför i likhet med sin tidigare motsvarighet "internationella babe-dagen" komma att utgå från och med nästa år enligt ett av alliansen nyligen presenterat förslag.
Någon dag jag har glömt?
Kanelbullens dag
Tvärtemot vad man skulle kunna tro inte en helledig dag vikt för att äta kanelbulle och skvallra med kompis på favoritfiket. Nej, upp i arla morgonstund för möte hos kund där dagen börjar med att ett fat kanelbullar sticks under näsan på mig. Tack, men nejtack, bara kaffe blir bra. Mina smaklökar har inte riktigt vaknat än*.
Men det är ju alltid kul med arbetsplats där den personalansvarige tar sitt personalansvar på tillräckligt allvar för att länsa ett medelstort bageri på kanelbullar före 08.00. Krävande men givande möte. Två riktigt trevliga personer. När jag ska gå trugas jag på en påse med bullar. Den står på mitt skrivbord nu.
Och gamarna har redan börjat cirkla runt den..
* Det är därför jag nästan alltid äter nyttig frukost. Min syndiga gourmésida har ständig sovmorgon.
Men det är ju alltid kul med arbetsplats där den personalansvarige tar sitt personalansvar på tillräckligt allvar för att länsa ett medelstort bageri på kanelbullar före 08.00. Krävande men givande möte. Två riktigt trevliga personer. När jag ska gå trugas jag på en påse med bullar. Den står på mitt skrivbord nu.
Och gamarna har redan börjat cirkla runt den..
* Det är därför jag nästan alltid äter nyttig frukost. Min syndiga gourmésida har ständig sovmorgon.
Wednesday, October 03, 2007
Dagens IQ
Hur f-n kan man meddela ändring av tidigt morgonmöte utan att meddela den nya platsen/tiden i samma mejl. Nån som vill öka på spänningen i min tillvaro eller?
Fan vad trött jag blir.
Fan vad trött jag blir.
Tuesday, October 02, 2007
Men det här är bara löjligt...
Politiker Fallqvist fick inte mata sitt medhavda spädbarn mitt under mötet. Som alla andra som inte får sin vilja fram nuförtiden känner hon sig "otroligt diskriminerad". Fatta, hon får släpa med sig sitt eget barn till sitt jobb. Hon får mata/amma det under arbetstid. Vid sidan om. Man erbjuder sig att ta så många pauser hon vill. Men hon är "diskriminerad". För hon fick inte sitta i mitten på mötet i skattenämnden och göra det. Jag är kvinna. Jag applåderar de som kan och vill amma sina barn. Men kvinnor som hon gör oss andra bara en stor otjänst.
Låt mig klargöra. Amning är något fullt naturligt och bra. Jag har inget som helst problem med ammande mammor på stan, på café osv. Tycker dessutom att varje köpcentrum bör hålla gratis damtoaletter med separat amningsrum för dem som föredrar det. Men. Såvida du inte är egenföretagare som själv ansvarar för att det är okej med dina kunder så finns det i normalfallet ingen anledning att ta med dig ditt spädbarn till jobbet. Ingen. Både för barnets egen skull och för omgivningens.
På jobbet är du yrkespersonen. Jag kan inte komma dragandes med en sjuk och gnällig hundvalp till jobbet utan hänsyn till andra. Bara för att det är bekvämt. Du kan inte dra med din unge på ett seriöst möte framför kollegan som kanske just fått sitt tredje missfall fast hon inte berättar det.
Har man valt att skaffa barn kanske man ska överväga vad som är väl investerad tid. Om man är så viktig, så oersättlig, så karriärkåt att man inte kan ta ett amningsår?
Om någonting är diskriminerande är det väl just det. Att det inte ska vara okej att vara bara mamma ett eller två ynka år av en lång yrkeskarriär.
Hela artikeln:
http://www.allinfo.se/nyheter/index.asp?i=64245
http://vasteras.expressen.se/V%25C3%25A4ster%25C3%25A5s/1.862681/politikern-marie-fallqvist-fick-inte-mata-sitt-barn-pa-motet
Låt mig klargöra. Amning är något fullt naturligt och bra. Jag har inget som helst problem med ammande mammor på stan, på café osv. Tycker dessutom att varje köpcentrum bör hålla gratis damtoaletter med separat amningsrum för dem som föredrar det. Men. Såvida du inte är egenföretagare som själv ansvarar för att det är okej med dina kunder så finns det i normalfallet ingen anledning att ta med dig ditt spädbarn till jobbet. Ingen. Både för barnets egen skull och för omgivningens.
På jobbet är du yrkespersonen. Jag kan inte komma dragandes med en sjuk och gnällig hundvalp till jobbet utan hänsyn till andra. Bara för att det är bekvämt. Du kan inte dra med din unge på ett seriöst möte framför kollegan som kanske just fått sitt tredje missfall fast hon inte berättar det.
Har man valt att skaffa barn kanske man ska överväga vad som är väl investerad tid. Om man är så viktig, så oersättlig, så karriärkåt att man inte kan ta ett amningsår?
Om någonting är diskriminerande är det väl just det. Att det inte ska vara okej att vara bara mamma ett eller två ynka år av en lång yrkeskarriär.
Hela artikeln:
http://www.allinfo.se/nyheter/index.asp?i=64245
http://vasteras.expressen.se/V%25C3%25A4ster%25C3%25A5s/1.862681/politikern-marie-fallqvist-fick-inte-mata-sitt-barn-pa-motet
Em.
En sån där sjuk dag då jag vaknar före mobil väckningen och faktiskt är pigg. H vill träffa mig och långluncha. Jag har inte tid denna vecka. Jobb. Plus släkt och vänner som bjudit in sig själva att hälsa på i Storstaden. Men lite saknar jag H. Och choklad. I den ordningen.
Men det var då ett tjat...
För att vissa inte ska behöva sväva i ovisshet längre.
I Lördags:
Efter att en natt bestående av att ömsom snurra runt i sängen och ömsom drömma mardrömmar om elaka tanten/flintis farbrorn i idol var det dags. Kompis ringde för att dubbelkolla. Fylld av tvekan och onda aningar klär jag mig snyggt och möter upp henne. Försäkrar henne om att om någon med våld försöker tvinga mig att gå upp på en scen o provsjunga solo inför publik, då kommer jag att falla död ner. Att det då är hennes fel.
Säger att jag följer med. Som moraliskt stöd till henne. Men jag lovar fan ingenting. Och det spelar ingen roll vad hon säger för jag kan iaf inte sjunga. Inte på riktigt. Inte som stora delar av min släkt kan.Inse dina begränsningar-innan alla andra gör det, har varit mitt motto.
Trots mina invändningar drar hon med mig. Vi kommer in i en stor sal. Får papper i handen. Kompis envisas med att vi ska sitta mitt i. Ofördelaktigt ur, smita iväg om det skulle bli pinsamt synvinkel. Jag inser att det inte finns något sätt att bara vara åskådare. Min första tanke är "hjälp, det här är en galen sångsekt och jag är fången mitt i.."
Det dras igång direkt. Några röstövningar som jag känner igen ifrån talekonstens värld. Några som jag aldrig provat förr. Vi fnissar. Grimascherar. Men konstaterar att det verkar aningen vettigt faktiskt. Kände igen tjejen som leder från andra sammanhang, tycker hon är lite för mycket ibland
.
I just det här sammanhanget gör hon dock alla rätt. Bjuder på sig själv, spexar, får folk att släppa taget om rädslan och våga sjunga ut de där tonerna man ofta tvekar på. Jag sneglar oroligt på omgivningens reaktioner, lyssnar. Not too bad. Känns kul, ovant men läskigt att inte hoppa över svårare partier jag inte tror mig klara. Åsså funkar det plötsligt.
Lite teori, mycket kul. Vi river av två klassiska rocklåtar, sedan är det över*. Jag gjorde det. Sjöng. På riktigt. Ingen fick tinnitus. Himlen föll inte ner.
Med "för vi har faktiskt sjungit, fy fan vad vi är bra..." som ett lagom "ödmjukt" soundtrack i bakhuvudet stuttsar vi därifrån. Lite småskakis men fortfarande leende korsförhör jag kompis. Hon sa att det lät bra. Det där som kom ur min mun. Sen var det dags att gå vidare. Men det är en annan historia..
*Provsjungning och introduktion. Till en kör. Med rocklåtar. Proffs som lär glada amatörer sjunga. Skitkul. Faktiskt. De kommer på tv runt jul. Dock inte med mig. Inte detta år iaf.
I Lördags:
Efter att en natt bestående av att ömsom snurra runt i sängen och ömsom drömma mardrömmar om elaka tanten/flintis farbrorn i idol var det dags. Kompis ringde för att dubbelkolla. Fylld av tvekan och onda aningar klär jag mig snyggt och möter upp henne. Försäkrar henne om att om någon med våld försöker tvinga mig att gå upp på en scen o provsjunga solo inför publik, då kommer jag att falla död ner. Att det då är hennes fel.
Säger att jag följer med. Som moraliskt stöd till henne. Men jag lovar fan ingenting. Och det spelar ingen roll vad hon säger för jag kan iaf inte sjunga. Inte på riktigt. Inte som stora delar av min släkt kan.Inse dina begränsningar-innan alla andra gör det, har varit mitt motto.
Trots mina invändningar drar hon med mig. Vi kommer in i en stor sal. Får papper i handen. Kompis envisas med att vi ska sitta mitt i. Ofördelaktigt ur, smita iväg om det skulle bli pinsamt synvinkel. Jag inser att det inte finns något sätt att bara vara åskådare. Min första tanke är "hjälp, det här är en galen sångsekt och jag är fången mitt i.."
Det dras igång direkt. Några röstövningar som jag känner igen ifrån talekonstens värld. Några som jag aldrig provat förr. Vi fnissar. Grimascherar. Men konstaterar att det verkar aningen vettigt faktiskt. Kände igen tjejen som leder från andra sammanhang, tycker hon är lite för mycket ibland
.
I just det här sammanhanget gör hon dock alla rätt. Bjuder på sig själv, spexar, får folk att släppa taget om rädslan och våga sjunga ut de där tonerna man ofta tvekar på. Jag sneglar oroligt på omgivningens reaktioner, lyssnar. Not too bad. Känns kul, ovant men läskigt att inte hoppa över svårare partier jag inte tror mig klara. Åsså funkar det plötsligt.
Lite teori, mycket kul. Vi river av två klassiska rocklåtar, sedan är det över*. Jag gjorde det. Sjöng. På riktigt. Ingen fick tinnitus. Himlen föll inte ner.
Med "för vi har faktiskt sjungit, fy fan vad vi är bra..." som ett lagom "ödmjukt" soundtrack i bakhuvudet stuttsar vi därifrån. Lite småskakis men fortfarande leende korsförhör jag kompis. Hon sa att det lät bra. Det där som kom ur min mun. Sen var det dags att gå vidare. Men det är en annan historia..
*Provsjungning och introduktion. Till en kör. Med rocklåtar. Proffs som lär glada amatörer sjunga. Skitkul. Faktiskt. De kommer på tv runt jul. Dock inte med mig. Inte detta år iaf.
Monday, October 01, 2007
Yes!
Jo, jag var nervös innan. Med huvudet fullt av onda aningar och memorerade ursäkter i stil med "jag är bara här som sällskap åt min kompis" följde jag motvilligt med. Var inte så hemskt som jag befarat. Intet idoljury dissande så långt ögat nådde. Bara lite småläskigt. Men jag gjorde det. Och vet ni vad? Det var kul. Så kul att jag kommer att göra det igen så fort jag kan pussla in det med allt annat.
Vad jag gjorde? Tja, utan att gå in på detaljer så involverade det sång...
Vad jag gjorde? Tja, utan att gå in på detaljer så involverade det sång...
Subscribe to:
Posts (Atom)