Fredagsphone

I fredags. Ser fram emot en för ovanlighetens skull lugn hemmakväll. Har precis sjunkit ner framför en dvd film när telefonen ringer. Privatmobilen. I andra änden av lägenheten. Sedan sedvanlig "lokalisera-mobilen-och-svara-innan-den-slutat- ringa-spurt".

Svarar och möts av en glad men något förvånad mansröst. Som söker norrlänningen, är han månne där? Jag förklarar att det här inte är norrlänningens mobilabonnemang längre och att han är på resande fot just idag. Han presenterar sig, sitter och lägger in uppgifter i en förening norrlänningen är med i. Ger honom norrlänningens nya mobilnummer. Han tackar och lägger på.

Tre sekunder senare ringer han upp igen. Får inte tag i norrlänningen (som är någonstans utan täckning.) Behöver lägga in lite uppgifter ikväll, kunde jag möjligen bekräfta vilka uppgifter som var aktuella o inte?

Eftersom jag är en snäll tjej som inte vill sätta norrlänningen i klistret verifierar jag uppgifterna han har. Samt ger ut norrlänningens nya hotmail och sånt. Han knattrar mödosamt på datorn. Tackar översvallande, ursäktar sig för besväret och vi lägger på.


Sätter mig tillrätta framför dvd:n just som telefonen ringer igen en stund senare. Samme man. En tredje gång.

"..ja, förlåt att jag stör. Igen. På en fredag och allt" (Ingen fara jag har ändå tydligen inget liv. Bara en fåfäng förhoppning om att få tillbringa en enda fredagkväll i sällskap med min dvd och enstaka kompis sms.)

Han:"-Men, jo. Eh. Du skulle inte kunna ge mig telefonnummret och det där igen?"
Jag:"-Va? Det du just fick?"
Han:"-Ja..*generat* Ursäkta jag skrev in allt jag fick av dig på datorn..."
Jag:"-Ja?"
Han: "-Å sen så..ja, alltså *harkel* jag är inte så bra på det här med datorer.." (no shit?) "Allt bara liksom försvann.."

(För min inre syn ser jag en medelålders man som förtvivlat försöker klura ut hur ett elementärt office program fungerar. Skulle gissa att han är några år över 40 och gift. Annars skulle han kunna det där. Eller iaf inte sitta med det en fredagskväll. )

Jag: "-Försvann?!"
Han:"-Ja, alltså jag trodde jag sparade allt. Men nu är det på nått sätt borta..."
*kort paus* ( Ja, jag kan ha suckat.Djupt. Längtat tillbaks till min film.)

Upprepar uppgifterna sedan han försäkrat mig om att han nu övergått till att spara dem med en metod han behärskar. Penna och papper.

Han:*generat* "-Men det här behöver vi kanske inte berätta för norrlänningen?"

Jag: "-Ha,ha okej ska undvika att säga det till honom då.." (Men jag lovade aldrig att inte blogga om det, he he)

Han:"-Ja, förlåt. Jag är verkligen kass på datorer."
Jag:*börjar tröttna* "-Ha,ha ja.. du får väl gå en kurs eller nåt.."

Han: "-Ja... Tack så mycket. *ångerfullt* Och nu har jag stört dig tre gånger. På en fredagkväll..." (Ja,ja sluta tjata och lägg på nån gång.)

Dagen efter ringer norrlänningen och rapporterar. Jag passar på att kolla,mycket riktigt är han minst 45 år och gift. Ansedd som hyfsat trevlig. Men inte direkt alfamale quality. My God, I'm good. (Här är det meningen att ni ska nicka instämmande. Inte muttra något i stil med "å va var det där för skryt.." )

Tydligen hade han ringt norrlänningen och brett på om vilken trevlig tjej jag är. Bah. Hade han varit yngre och ogiftare hade han möjligen fått se på trevlig. Möjligen.