One of those days...

När man får ta en massa skit för någonting någon annan har gjort. Det är smällar man får ta. I normala fall skyddar man sin kollega och slätar över. I normala fall när man kommunicerar med en vettig människa. Det här var inte det normala fallet. Det här var clashen mellan Slarvpelle och Byråkratberit. Med mig i mitten. Den senare med ett triumferande leende. Och tanken slog mig. Tänk om vi båda vore mindre civiliserade.

Tänk om vi skulle lösa konflikten som man gjorde på dagis. Med en schysst fajt. You, me, outside-now! Vinner jag vill jag inte höra ett pip mer om policy hit eller dit. Vinner du kan du få inside story om Slarvpelles eskapader. Tror fan att jag skulle ha kunnat vinna den fajten idag faktiskt. Skulle garanterat sparat oss båda tid och trassel. Givit utlopp för lite frustrationer. Huvudvärk har jag också.

Tyvärr är man vuxen i yrkesrollen. Man biter ihop. Tackar sin lyckliga stjärna för att man helgarderat sig, sparat gamla underlag. Vilket ByråkratBerit snart kommer att bli varse.

Update: Ninde - ByråkratBerit 2-1
Tänk vad lite visad (fejkad eller uppriktig) förståelse för en Beritiansk arbetssituation kan göra. Brukar undvika i det längsta att skälla på Beritianer o andra som är tillräckligt långt ner i näringskedjan för att få ta all skit som egentligen är ämnad för Managementet. Jag lät henne förstå exakt vad jag tyckte om vissa rutiner. Samtidigt som jag poängterade att inget var riktat mot henne personligen. Fick en förklaring. Och ett uppriktigt leende.