Vinterblygsjuka?

Måndagstrist väder, Mordorväder. Regn? -Nejdå, det droppar lite bara, sa Mellanchefen. Vilket skulle visa sig vara en omskrivning för regn på längden och tvären när jag väl gjorde mig ett ärende ut. För dagsljus är bra, har man ju hört.

Byter kappan mot en gammal vindtygsjacka jag har på jobbet. Bad hairday. Och glasögon. Dagar som dessa då man försöker göra sig så osynlig som möjligt. Vilket inte är lätt när man står vid kassan. Med en illorange pumpa i famnen.

Naturligtvis står det en snygg kille bakom mig i kön. Och ler. Och en liten pryl fastnar på bandet och han påpekar det för kassören å mina vägnar. Sträcker sig fram och räcker över den. Jag tackar och ler. Han ler. Så plötsligt blir jag av någon outgrundlig anledning blyg. Sådär som jag nästan aldrig blir. For no apparent reason. Flyr in på lokala kaffemojen för en snabb latte.

Där sitter Storstadens fem snyggaste hantverkare. Of course. Jag svär att det är en konspiration att sånt bara inträffar på dåliga hårdagar. Släng in regnrufs och glasögondag med så höjer du sannolikheten ytterligare.

Så nu sitter jag här på jobbet. Sedesamt blyg. Bara någon pratar med mig så rodnar jag nästan. Men det talar vi tyst om är ni snälla.Har ju ett rykte att tänka på. Ett antal fester att gå på framöver jag behöver vara mitt vanliga sociala jag.Kan jag ha drabbats av Vinterblygsjukan? Hur botar man det? Är det smittsamt?