Efter chocken i lördax

Hade vi kul. Riktigt sådär galen tjejkvällskul som man inte behöver ha vare sig sprit eller killar för att ha. Bara riktigt oseriös gladmusik, fjantiga schlagers och gamla hitar vi kunde sjunga med i. Och det gamla gänget, hon som är så duktig på att dansa och göra snygga påhittade pantomimer till låtarna. Jag hängde på och det sa flärp i skallen och vi hade riktigt genuint kul som om vi vore två 10 åringar.

Kvällens...

¤ kommentar: Blond kille som svarar i mobilen inne på toan (gemensam tjej o kill)
1) "-Jo jag är på XX. Men du, jag har just gått in på toa med tre snygga tjejer, så jag har inte tid att snacka med dig nu. Ja, jag ringer dig i morgon....."
2)"- Såhär gör vi inte i Göteborg" förskrämd västkustare vi snavade över på vägen ut från toan, just som det gick upp för honom att den var Ally Mc Beal gemensam. Får nog omvärdera min tidigare uppfattning om gbg:are som trevliga, roligt avslappade partymänniskor.

¤ Que?: Den okända tjej som dök på mig vid garderoben med orden."- Meen neeej, du får inte gå nu redan." Och jag som bara ville hänga in ett överflödigt plagg ju..

¤ Partnerbytare: Jag som inte orkade bugga med en kille. Körde den gamla fina:- jag kan inte, men min kompis kan. Innan han hann protestera bussade jag min kompis på honom. Min kompis med tävlingsdanskarriär i baggaget. Han fick det minst sagt svettigt. Jag och tjejkompis hukade bakom en pelare och småfnissade. Inte snällt. Men kul.

¤ Snyggaste: Min gamla klasskompis Glamour Girl (GG). Som vissa elakt hävdade skulle få frysa spinninghäcken av sig som straff för sin medvetet sena ankomst. Jag vann den vadslagningen då hon sin vana trogen seglade förbi hela lönelördagskön genom att åberopa frändskap med någon som mycket väl kan ha hetat Greger. Hon gör elegant entré med ett glatt "Iiiih" (kasta sig om halsen och krama alla kompisar, hälsa artigt på övriga). Vi svarar likadant. Hon är bara sån. Lite för glamoursnygg och allmänt lyckad för att passa avundsjuka tjejer. Jag har känt henne sedan vi var små och red ihop, jag uppskattar henne för den roliga kompis hon är bara.

¤Omogna kommentar: "-Meeen fy, hon kan ju bara inte vinna. " (ang. melodifestivalen).
"-Näe, henne kan vi inte skicka till finalen i Europa,
hon är ju fet!" (två supersmala tjugonånting tjejer vid baren)


¤Positiva överaskning: Barbie klonerna. Någons medsläpade 22 åriga bekanta som jag lovat vara trevlig emot. Trevlig som i inte rulla med ögonen och sucka högljutt när de frågar ut mig om mitt jobbs förmåner. Inte om själva jobbet. Visade sig inte vara så illa som jag först befarat. Två ganska trevliga tjejer med åtminstone ett par fungerande hjärnceller var.

¤ Nostalgitripp: När vi plötsligt hörde en gammal favoritlåt från tonårstiden. Och vi dansade ett helt gäng och körde samma moves som då. Ivrigt påhejjade av två söta bögar brevid.

La comedienne

Rigor mortis. Ungefär så lössläppt var personen framför mig. Jag tvekade ett ögonblick, så beslöt jag att ta risken att slänga in en liten oskyldig vits för att lätta upp stämningen. Fick till något knappt halvfyndigt om internationella kvinnodagen. Som kanske alstrat ett leende hos en normal person. Så icke hos mr Likstel. Likstel brast ut i hysteriska fnissande läten à la "Hemlige Arne". Jag ljuger inte om jag säger att han småfnissade i fem minuter, endast avbrutet av flera påpekanden i stil med he,he den var bra. Läskigt. Undrar alltid hur såna personers liv ser ut om de är så svultna på vardagshumor. Kan inte säga att jag ser fram emot att träffa honom snart igen.

Ninde dissar

Hade tänkt berätta om resten av helgen men sticker emellan med ett av mina favorit hat objekt. Golf. Moderatbandy. Hole in one och birdies. Hela kittet. Det började som ett skämt p.g.a ett gäng sällsynt idiotiska golfare. Ett par historier om osmidiga omvandlingar till golfbanor. Sedan blev det en principsak för mig, H och några till. Även om det är socialt smidigt. Ett bra sätt att umgås med kunder. Ett bra sätt att synas. Säkert bra motion för pensionärer och andra nördar.
Jag vägrar golf. Så sluta skicka mig peggar och annat krafs. Det intresserar mig inte.
Varför är jag så anti? Här är en av anledningarna:

http://aftonbladet.se/vss/nyheter/story/0,2789,1008413,00.html

Veckans oförtjänta uppmärksamhet:

Lördag. Tjejmiddag på lokal. Schlagershow. Fniss och firande. Showgänget som får några riktiga entusiaster i publiken att sjunga med. Kanonstämning. Så händer en sån där sak som bara händer mig. Jag sitter snällt med mina kompisar i publiken, minding my own business.
När jag plötsligt får en stor strålkastare riktat på mig. En av de snygga runtskuttande showartisterna lägger armen om mig och utbrister i mikrofonen:
"-Och här har vi en tjej som vi vill uppmärksamma lite extra i kväll..." Varpå allt tystnar och alla ser nyfiket förväntansfullt på mig....

Genom min chockade hjärna virvlar tankarna:
1. Hjälp, hur ser sminket ut i strålkastarljuset (hej fåfänga).
2. Hjälp, om de försöker få mig att sjunga inför alla så bara dör jag. Dör.
3. Vad i helafriden? Någon med mig skämta aprilo? (snabb blick på kompisarna som ser lika förvånade ut själva).
4. Kan det anses ofint av mig att diskret försvinna in under bordet och där kvarstanna tills stället stänger?

Det är vid sådana tillfällen som ens bildning och uppfostran (dagis) kan rädda situationen.
Trots förblindande strålkastare har jag barndomens bus streck i färskt minne och piper förskräckt:

"- Det var inte j a g , det var hon!" Samtidigt som jag gör en darrhänt gest i riktning mot bordet brevid där jag tidigare hört spridda hurrarrop.
De kompisar som följt med sedan busåldern håller reflexmässigt med och konfettiregnet avstannar, present och strålkastare drar äntligen vidare och vi kan återuppta vår helkväll.

Oscarsmåndag

Tjoho, det är måndagmorgon. Pigg och glad skuttade jag upp innan väckarklockan ens vaknat. Att dessutom upptäcka att "The Departed" fått pris* som bästa film gjorde inte morgonen sämre.

Jag log när jag gjorde havregrynsgröt, gnolade i i duschen och anlände i god tid till jobbet där jag nu i lugn och ro kollat av läget och tagit en kopp kaffe innan veckan börjar.

What's wrong with this picture? Head trauma?
Inte då. Jag har bara fyllt på med ny energi och glädje i helgen. That's all.



*Fast systersonen kommer att bli besviken när inte "Bilar" fick pris. Var verkligen pingvin-rip-offen "Happy feet" bättre?

High Flying Adored

Idag nynnar vi av någon anledning på...
http://www.youtube.com/watch?v=stL05u7bYLQ

Hon som har koll..

Som fixar presenter, kollar upp sista datum, att alla andra har koll på läget. Little miss fix-it. Det brukar vara jag ju. Så inte denna vecka. Har varit rörigt på alla fronter.
Telefonsamtal igår med en tjejkompis som ringde precis när jag haft en tuff jobbdag:

Tjejkompis: -Va kul att du också kommer på lördag... bla bla bla vi från gamla gänget bla bla
Gör jag? Lördag? Snabbkoll i filofaxen, oj det är redan nu på lördag, det hade jag förträngt.

Tjejkompis:-Vad tror du om (lång utläggning prylbeskrivning) som present ?
Jag:-Eh..jo (Present- skulle det ges present också? Shit..)
Tjejkompis:-Ja, du vet vi pratade om att gå ihop om och jag tyckte det kunde vara lagom, eftersom vi får betala maten och måste klä upp oss och.. ( Aha. Jag var iaf smart nog att delegera uppgiften.)
Jag: -Det låter jättebra. Det kör vi på. ( Har ingen aning om vad du menar helt exakt men jag litar på din smak.)

Vad skulle man göra utan snälla kompisar som höll ordning på en ibland?
Ska göra ett snyggt veckoavslut på jobbet. Sedan ett långpass på gymet för att kunna äta den där trerättersmiddagen i morgon. Jag som hade tänkt ta det lite lugnt i helgen. Inte så stora utsikter för det kännandes de tjejer som ska med ut.

En kopp avgiftning?

For Kim and A:

" Detox tea contains a combination of herbs and spices, which have been used for centuries in India to support the internal cleansing process by adjusting the fire and air energies."

Fan tro't. Kör med hypotesen att festkvällar bör utblandas med mycket frukt o grönt och osvart te. För balansens skull. För att det känns bättre än en kopp konsums blåvita. Typ.

Den sort jag köpte sist:

http://www.yogitea.nl/yogitea_gb/AyurvedicTeas/Detox.html

Otack är kroppens lön

Det är mycket nu. Dessutom har det slarvats med mat och träning på sistone. Vägde mig på gymet igår. Blev glad. Tills det slog mig att den lismande gynnaren dragit av några kilo.
Som ska bort nu genast. Helst igår. Så nu är det försakelser och renlevnad som gäller en tid framöver. Blev så taggad att jag nästan helt utav mig själv klämde in ett extrapass på gymet igår.

Det skulle börjas lugnt och fint intalade jag mig. Väl där var det mycket folk. Mycket vältränat folk.Uppvärmning mellan två snyggon. Såklart man blev motiverad och tog i lite extra . Sedan hem och äta sunt hemlagat och Detox te. Man kunde ju tro att min kropp skulle tacka mig. Istället för att idag ge mig småont i varenda muskel som jag inte mindes att jag hade. Hur var det nu H skulle säga? -Smärta är vekhet som lämnar kroppen. Jotack..

Fingertoppskänsla noll

Man åker taxi ibland, the usual bolag. Stiger in med de sedvanliga taxi hälsningsfraserna, tror att man ska få några lugna minuter att samla ihop sig mellan två möten. Inget kunde vara mer fel.

Taxichaffören:- Aha, på tjänsteärende?
Jag:- Ehm..( ånej, en pratkvarn. )
Taxichafför: -Jobbar du här ? ( pekar på byggnaden jag just lämnat. )
Jag:- Nej. Möte (suck.)
Taxichafför: -Aha, vad jobbar du som?
Jag:- Säljare. (Men ge upp nångång.)
Taxichafför: (glatt) -..och då blir nästa fråga vad exakt gör ni..bla som bla bla..(Men för i h-vete)
Jag:-Mmm... (sammanbitet)

När inte ens argt prasslande med jobbpapper eller enstaviga morranden avskräckte honom var jag till slut tvungen att bokstavera för honom att jag måste jobba lite. En annan dag kan jag prata om din dotters skola och din morbrors karriär. Inte just nu.

Det är såna dagar som jag önskar att jag hade en annan typ av jobb. Ett sånt där nosiga frågor kunde besvaras med ett nonchalant;

"-Sure we can talk about that. But then I'd have to kill you." (Gärna illustrerat med en demonstrativ klapp på pistolhölstret). Sedan njuta av den skrämda tystnad som uppstod. Kunna samla tankarna. Vara redo att möta nästa småpratare med ett leende istället.

Semlad och glad

Nu räcker det. Resten av veckan blir det minimorötter eller frigolit* till kaffet.



* Frigolit a.k.a Riskakor

Semla, någon?

Semla-från simila (lat. för vetemjöl).
Som Gustav III's farsa åt ihjäl sig på.
Även kallad hetvägg eller fastlagsbulle.
Eller "temlor"av Ture Sventon.

Idag är det tillåtet. Bara idag under fettisdagen kan kroppen inte tillgodogöra sig de tomma kalorier som en vanlig semla* innehåller. I morgon börjar fastan. Tänker äta årets sista semla idag. Tradition är också att ringa och terrorisera kompis-med-konditori-förflutet. Det enda hon hatade mer än att behöva lägga upp en miljon kladdiga semlor, var att i detalj behöva redogöra för alla ingredienserna för sura gamla tanter. Som de fina kompisar vi är brukar vi vid valda tillfällen påminna henne om den tiden. Tanken är att hon ska uppskatta sin nya tillvaro lite mer om vi då och då tvingar henne att redogöra för innehållet i wienersemlor...


Frågan är bara vad man ska välja för sort?

http://www.tasteline.com/default.ns?lngItemID=1954

*Ja, jag petar diskret undan det mesta av mandelmassan. Klarar inte av för mycket supersött.
Och vem äter semlor med het mjölk..brrr..

En ska int' schlagerblogga, men...

Okej jag bandade festivalen i Foppalandet. På norrländsk begäran.
Låt oss säga som såhär;

Om Sebbe:

"- Om du är kille och envisas med djupt ringat linne, så raka bort ryamattan eller ta på dig mer kläder. Ger sunkiga strandraggarvibbar annars. Bara krucifixet och fake Rolexen som saknas. Bordellgardinen du hängde över ska jag inte ens gå in på. Sen har jag ett svagt minne av att du faktiskt sjöng något också. Men jag kan ha fel."

Om Måns:

"-Cara mia, oh yes. Typisk schlagerrefräng. Otypiska kläder, ovanligt snyggt."

Helg:

Fredag : Gymträning och praktiska måsten. Gick bra, kunde t.o.m höja lite vikt på samtliga maskiner.

Lördag: Grym träningsvärk. Mamma i staden. Gå på Muncha utställningen på dansmuseet. Äta Sushi. Äntligen få se "Djävulen bär Prada" på bio tillsammans. Återfå min julklappsbok med samma titel som både mamma och sedan Storasyster först norpat och läst. En fin liten familjetradition vi har. Diskutera saker på en mamma tillåten nivå. Således inget om H.

Söndag: Inser att det idag faktiskt fanns en orsak till varför jag inte skulle hinna morgonsimma med S. Förbannar det faktum att jag lovat hjälpa en släkting med inflyttning och inredning. Väl där lika förbluffad som alltid över hur mycket skit folk har. Inte för att jag bor i något stilrent h-vte själv men ändå, det måste finnas en bortre gräns för hur mycket fula prydnadssaker folk kan ha innan det blir olagligt.Sätter upp gardiner, möblerar om och hjälps åt att sätta upp tavlor. Hon blir nöjd i slutänden iaf. Bjuder på filet mignon och glass. Hinner precis hem till Rockstar supernova och de obligatoriska telefonsamtalen på söndagkväll.
Idag: trött, troligen beroende på frånvaron av alkohol och nattklubbsliv i helgen.

Bitchfredag

Jag borde ha sett tecknen redan i morse. Började med bråk på gymet. Två som rök ihop om någon skitsak, värsta vuxendagiset. Försöker hålla mig utanför onödigt tjafs i den mån det går.
Startar inte bråk och biter bara tillbaks om jag blir bitchad på. Som jag blev senare under dagen.
Helt oprovocerat verbalt påhoppad. Först blev jag lite chockad, för det var så totalt opåkallat, för att jag såg hur taggad hon var. Hur hon bara längtade efter en rejäl gräl urladdning. Och en liten liten figur inom mig stod och jublade "whoa catfight" jag vill också...Hade vi träffats i ett annat sammanhang kanske jag hade tagit tillfället i akt och barnsligt huggit på hennes krokar. Haft ett praktgräl. Men nu har jag istället tvungen att ta kontroll över situationen, just calmly stand your ground, som man fick lära sig på nån käck kurs. Mig rubbar du inte en millimeter idag, har redan hört nog med skit.

Känner igen hennes uppstressade typ, håller man sig lugn själv men säger ifrån brukar man vinna. Biter tillbaks utan att gå in i hennes konflikt och hon vacklar till. Inser. Ber om ursäkt, berättar om sin stressade helvetesvecka. Vi diskuterar att det är ett växande problem att allt fler är stressade intill flippningsgränsen i Storstaden. När vi skiljs åt tackar hon mig. Önskar mig en trevlig helg.

Kära fru Ribbing

Alla hjärtansdagspresent i form av en mindre roman. Av någon jag möjligen hånglade lite med i somras. Vilket han tydligen inte kan glömma. Blev utmaning. Blev en lång novell med verkliga händelser blandat med hans önskedrömmar. Jo, ganska ekivokt men utan att vara vulgo. Såpass välskrivet att jag utan tvekan hade publicerat det om jag gav ut en glassig tjejtidning. Nedlagt jobb på, skulle applåderat. Om det nu inte vore så solklart vem tjejen i handlingen var.

Och nu undrar jag bara vad etikettsboken föreskriver att jag ska göra?

En annorlunda present

Jag måste erkänna att jag är lite ställd över en annan alla hjärtans dags present som väntade på mig när jag kom hem...som jag inte riktigt vet hur jag ska förhålla mig till.

Alla hjärtans dag

Blomsterbud, röda rosor.
Champagnecocktail på Gondolen.
En vacker yta, tomhet inuti.

My Valentine

Passar på att ge en stor kram till alla som saknar en sådan på alla hjärtans dag.
För i morgon kommer det inte att bli något bloggande för min del.

Åter från Tandis

Jodå såklart det var ett litet hål. Nu utrotat men svullen bedövad kind.
Funkade faktiskt att distrahera sig med att räkna kvadrater och areor men fastnade på ett udda högt tal så nästa gång ska här läras räkneövningar...Visualiserade sedan hur jag skulle puffa bort tandis och med ett enda skutt förpassa mig ut till tryggheten. Sjåpade mig lite för sakens skull, tills tandis lovade ge mig ett litet mjukdjur som tröst, för att jag var så duktig. För även om man nu inte ska få nya hål som vuxen så var tydligen övriga tänder hyfsat glada och välskötta.
En stund senare hastar jag lättad och något fattigare tillbaks mot jobbet.
Hamnar brevid några killar på tunnelbanan, som pratar sinsemellan på spanska.
Tittar upp för att se var vi är och han fångar min blick. "Du är söt" säger han bara sådär, med ett leende. Jag gör mitt bästa för att verka cool och oberörd. Inte så talför ändå med halva tungan bedövad...

Tandplågarn

Jo, jag ser dig. Du ler antingen sådär överlägset säkert eller också skruvar du besvärat på dig just nu. Kanske hoppas du precis som jag att de här blir mina sista inlägg i ämnet på väldigt väldigt länge. Jag hade förträngt det, men idag är det dags för den där allmänna undersökningen som herr Tandis så listigt lyckades lura på mig när jag sist var och fixade gadden jag haft sönder.

Lite dum tid bara, mitt i en arbetsdag, försökte ringa och omboka på en återbudstid någon morgon eller kväll men Tandis inskärpte det faktum att han idag skulle ha tid att laga om de hittade något hål. Vilket jag inte skulle vara alltför säker på att slippa, nödbedd som jag varit att släpa mig dit.. (ni hör skräckmusiken i bakgrunden?).

De sista dagarna har jag dock legat lågt med det faktum att jag ska till Tandis. Man får så mycket käcka förslag från folk annars. Historier från tiden då tandläkaren dubblerade som byns-slaktare (60-tal?) dammas av och berättas med en sällan skådad inlevelse.
Gjorde misstaget att undslippa mig att jag skulle till tandis inför en kund som genast fick något djävulskt i blicken och kläckte ur sig* en extremt hemsk historia som jag av barmhärtighetsskäl ska bespara er detaljerna från. I stora blodiga drag innehållande precis allt som kan gå fel i händerna på fel tandläkare samt den rekonstruktiva käk och plastikkirurgi som krävdes efteråt..

Tack som f-n hörru. Oj, vad motiverad jag blev att gå dit plötsligt. Not.
Ursäkta om jag inte direkt sprudlar över av entusiasm. Men låt oss se det från den ljusa sidan. Jag kommer att få minst en av följande saker:

1) Minst en halvsöt komplimang ( invagga kunden i falsk trygghet, få henne att slappna av och tro att hon är bland vänner. Grundkurs ett på Käftis, I'm sure. )
2) En intressant icke tandrelaterad diskussion.
3) Ett gemensamt skvallerutbyte om personer vi båda känner till.

Dessutom fick jag faktiskt också ett tips av en annan kund, som sa:

"-När jag ligger där i tandläkarstolen och stirrar upp i taket, brukar jag försöka fästa blicken på rutorna som täcker lysrören i taket. Sedan räknar jag dem. Tar ut area och omkrets. Delar in i jämna områden...." Sådär fortsatte han med räkneövningar och kvadratrötter som skulle dras osv. Behöver jag säga att han var ingenjör?

Whatever works for you. Själv brukar jag citera gamla engelska dikter eller låttexter när jag inte lyssnar på tandläkarens utläggningar. Tyst naturligtvis, man villl ju inte att han ska tro att man är knäpp eller skrajsen av sig..



* Ska jag vara ärlig så inledde hon faktiskt med " du blir väl inte skrämd om jag berättar en liten historia ?" och som den idiot jag är svarade jag leende; neejdå med hela den tuffhet jag inte kände.

Dagens whoho!

Dagen började med seriös avsaknad av choklad och någon att slå på. Strul och slit. Sedan en ljusning. Lunch. In på akademibokhandeln för att kolla alla hjärtansdagskort . Då ser jag.
Den efterlängtade. En alldelles sprillans ny bok om familjen Walsh*. Den här gången om den näst yngsta familjemedlemmen Anna. Som jag har väntat.

Fattar ni hur stort det här är? (ja ni kan sluta skaka på huvudet och förfasa er över chick-lit nu). Hann med en snabblunch och en ynka ruta 60% choklad och nu spinner jag som en katt. En katt som hela eftermiddagen övervägt om man kan ta boken med sig och smita in i något förråd och tjyvläsa lite. En katt som kommer ha en helkväll med en stoor kopp japanskt körsbärste och en förväntat bra bok. Vila mina trötta fötter efter helgens dans och långpromenader över halva stan.


* "Anybody Out there" av M. Keyes

"And I still haven't fooouund what I'm looking for..."

Sjöng bandet i lördags och vi och sjöng med...

Kvällen innehöll bland annat:

* Urgod middag med några av de människor jag helst umgås med. Mycket skratt, prat och uppdateringar ur varandras liv. Saknade bara M och den där lillebrorsans kompis som inte kunde komma.

* Melodifestivalen. Igen. Tydligen. Jag och en killkompis hade exakt samma min när vi upptäckte det på en tv-skärm. Två levande frågetecken som en perfekt illustration av den nollkoll vi har i år. Vi tittade då och då till på det som utan ljud pågick i bakgrunden. Luuk i klänning. Luuk i kallingar. Kille i paljetter. Luuk med glada hysteriskt vinkande artister. Frågan är således inte bara "vann rätt låt?" utan även "vann en låt?" "eller var det hela en enda lång pantomim mellan Luukska klädbyten?".

* Blivit utfrågad om och ombedd att förklara Leo di Caprios sexighet för två heterokillar jag känner. Jamen hur säger man det på ett artigt sätt. Jomen asså, om ni ser till att bli lite kortare, charmigare, busigare och skaffar er världens utstrålning så kan vi diskutera saken. Slutade med att en av killarna nöjt konkluderade att han nog borde vara glad att han inte fattade Leos storhet. Borde ju betyda att han var superstraight. (Oh, glad we got that sorted out. Inte ens den mest dysfunktionella gayradar skulle ta fel på dig grabben. )

* Ganska bra cover band på scenen.

* Tjejkompis V som var kvällens snyggaste. Så snygg att all manlig tankeverksamhet avstannade inom 5 meters radie när hon kom gående. Så att hon utöver sedvanliga tjej-tjej komplimanger man kan få av andra tjejer t.o.m fick frågan om hon hade kille. På tjejtoan.

*Dj musik. Glädjen i att bara dansa järnet i ett gäng. Kliva in i musiken och glömma allt annat för en stund. Köra lite Shakiramoves. Mer dans än drinkar.

* Fördelen med blandat gäng är att man i nödfall kan peka lite diffust in i gruppen och säga,
"-Tyvärr inte, min kille står därborta..." Vad är föressten grejen med trenden att komma framskuttandes och "bjuda upp" när det inte är lugna låtar? När man precis har dansat non-stop i två timmar och avviker från gruppen två minuter för att ta något att dricka. Vad hände med vanlig hederlig "komma fram och prata först?".

* Lördagsaktivt sönderfall i enheter. Vissa avvek hem, vissa ville till andra ställen. Vi var sju stycken som sedemera kom att avsluta kvällen på den där båten som borde sjunkit för länge sedan. Den där som alla stans desperata killar befann sig på.

* Kvällens kommentar: En kompis kille som kom och räddade oss från två efterhäng som försökte utröna var vi kom ifrån¤
"-Republica Uzbekistan, njet svedezi"

¤ Nu menade killarna iofs vilken del av Storstaden. Men med en underlig blick på killen (som inte kan någon ryska egentligen) dröp de iväg. Resten av kvällen kallade vi honom Boris och överträffade varandra i påhittade ryskinspirerat antydningar.

Fredagsflit

Istället för en mjuk nedtrappning emot helgen blev fredagen en sista urvridning av mina arbetskrafter. Nu är de slut. Resten av tiden tänker jag spendera planerandes helgen.
Enligt uppgift kommer födelsedagsbarnets lillebror med på helgens utgång. Samt nästan alla lillebroderns kompisar. En av dem är rätt snygg. Nä inte intressant så, men en trevlig kille bara. Han, jag och två till hade hur kul som helst när vi hamnade på samma båt i somras. Vi började med hjälp av drinkar att synkronisera våra mentala åldrar till en lagom låg nivå. Där höll vi oss hela kvällen. Sprang runt och dansade. Jäklades med folk, gömde hyttnycklar och lyckades reta upp en finsk vakt modell större. Kändes som när man var liten och lekte med grannkillen ungefär. Kan nog bli kul på lördag...

Dagens Storstads cyniska

Fikarummet. Brevid en av damerna från ekonomin. Som beklagar sig över att hennes man var sen igår för att han fastnade i trafikkaos. Tydligen någon som hoppat framför tåget någonstans.
Allt hon kunde säga var: "-Men måste de hoppa i rusningstrafiken, bla, bla,bla...folk som jobbar och ska hem...kunde tänka på...bla bla bla....dumma kommentarer bla bla."

(Däremot får de gärna hoppa under lågtrafik då det ändå bara är seniorer, arbetslösa och annat låginkomst trash som frekventerar kollektivtrafiken, eller vaddå? Go home, count your blessings och skänk en tanke till personens anhöriga och de som måste ta reda på olyckan istället.)

Jag brukar hålla käft och undvika henne men nu kunde jag bara inte hålla mig från att fråga vad i hela friden hon satt och sa.

En människa finner livet så outhärdligt att hon/han hellre avslutar det framför ett tåg.
Av anledningar som varken du eller jag ens kan föreställa oss.
Och du är irriterad på att din man blev sen.

Visst, vi bor många i staden, man stänger av, det finns en gräns för hur många människor man kan engagera sig känslomässigt i. Men någon slags medmänsklig respekt borde man ha. Fan.

Dagens upprörd svensk

Danskarna använder toplessbrudar i en kampanjfilm för sänkta hastigheter. Svenska väg och trafikforskningsinstitutet har nu skickat ett upprört protestbrev till sina danska kollegor. Passar illa med institutets jämnställdhetspolicy. Håller helt med. Som protest tänker jag inte lätta på gasen förrän det är lika många halvnakna grabbar med i filmen. Sådeså.

http://aftonbladet.se/vss/linkoping/story/0,2789,995432,00.html

http://expressen.se/index.jsp?a=869747

Dags för en timeout?

Medeltemp feb 29 grader..

http://www.aftonbladet.se/vss/resor/story/0,2789,861620,00.html

En trött tjej..

Efter en lång gårdag som börjat med tidig träning såg jag fram emot en lugn kväll. Laga köttfärsås att frysa in, pyssla lite, lägga mig tidigt. Det var planen.

Så ringer telefonen med upprörd kompis. I färd med att författa en halv roman till sin nya endast-engelsktalande chef. Som bara kan kommuniceras med via mejl. Kompis är duktig på sitt jobb, ett jobb som hitintills inte krävt förmågan att kunna uttrycka sig på perfekt affärsengelska för att uppmärksamma sin chef på ett fel i löneberäkningen eller problem i den löpande verksamheten.

Vid midnatt igår hade hon kört fast ordentligt och ringer mig och läser vad hon skrivit. Sedan försökte jag själv tre trötta gånger innan jag lyckades trassla ut orden till någorlunda begriplighet. Trötta som f var vi båda, normalt hade jag ringt mamma och bett henne om hjälp men nu var det mitt i natten och bråttom.

Visst, engelska är ett världsspråk men ibland blir det löjeväckande. Vad är mest effektivt? Att alla anställda på ett av amerikaner uppköpt företag plötsligt ska kommunicera internt på något som ska föreställa engelska. Eller att den ende som inte talar svenska ska lära sig det/skaffa en assistent som kan ta vissa personalfrågor på svenska?

Mauritius here I come..?

Morgonpasset på gymet. Kliver in i omklädningsrummet och möts av två tjejer som brukar träna i samma aerobicsgrupp som mig. Följande diskussion utspann sig:

Tjej1:-Nämen hej Ninde, vi pratade just om dig!
(Oh, that can't be good)
Tjej2:-Ja...bla bla bla vadslagning om vem av oss som har rätt...

Jag: "-?!?"

Tjej 1: "-Ninde, visst var det du som skulle åka till Mauritius?"

Jag: "-Jag önskar att jag kunde svara ja på den frågan men, nä tyvärr det var inte jag"

Tjej2 till Tjej 1"-Ha, jag visste att det inte var Ninde, men du trodde mig inte"
Tjej1 (besviket)"- Men vem kan det då vara?...bla bla liten blond...."
Sådär fortsatte de..

Lämnade dem åt sitt öde och smet in i träningssalen där jag fick fullt sjå att hävda mitt revir gentemot en ny tjej. Stod för nära. Hatar sånt. Ska du stå upp i mig ska du baske mig kunna alla rörelser så att jag slipper hålla ett öga på att du inte snavar in i någon när du kommer av dig.

Min städade uppsyn får ibland misfits att ty sig till mig i tron att jag är en snäll och ofarlig person. Har något med avsaknaden av tuppkam och piercing att göra. Försöker blåsa upp mig och se arg ut. Överdriva aggresionen i utfallsrörelserna tills hon backar undan lite.

Tar det som ett tecken från ovan på att det nu snart är dags för långresa igen. Vem vet, kanske rentav Maritius? Ska bara försöka signa en sponsor först.

Juvenil Demens?

Telefonsamtal.

Kompis:-Du kommer väl med på lördag ?
Jag:-Lördag?..hm (snabb titt i filofaxen, syns inte-finns inte. Kanske var det då jag skulle vara hemma och spara pengar och flytande kalorier. Äta ångkokta grönsaker. Läsa något uppbyggeligt. Meditera. )

Kompis:- Du vet det var ju då vi skulle gå ut. Hela gänget. Helkväll.... du kommer väl?...

Jag förnekar givetvis all kännedom om att jag skulle blivit tillfrågad. Tills jag vagt börjar minnas hur hon frågade mig. Hur jag sa "troligen okej" för flera veckor sedan. Småläskigt. Kan det vara åldersrelaterad glömska?

Igårkväll gick en dröm i uppfyllelse

Sportoutlet. Rea. Egentligen är jag more-of-a Nike girl. Men lyckades ändå fynda träningsbyxor, sportbehå och en liten tight t-shirt som kunde anses uppfylla anständighetskraven i styrketräningsrummet, en matchande nyckel/kort snodd åkte också med.
Dreglade en stund över en alldelles förtjusande liten rosa adidas väska. Såg redan framför mig hur den skulle pryda mig när jag seglade in på gymet. Såg priset. Suckade. Motstod frestelsen.

Så nästan framme vid kassan såg jag dem. Basketbollarna. En sån som jag velat ha egen ända sedan jag var liten. Helst skulle man ha korg och nät med som de har i alla amerikanska filmer. Plockade upp den, stutsade lite. Intalade mig att den kunde vara kul som tidsfördriv. Att systersonen skulle bli glad nästa gång han kom på besök. 100 onödiga pix på rea och den var min*. Så nu saknar jag bara korgen och en egen backyard. Eller ett schema för när grannen under går ut..

*Ja, jag är vuxen. Nästan.

Helg:två

Söndag

Natt:
Välartad som jag är tar jag t-banan, Tjejkompis åt sitt håll, jag åt mitt.Glad, trött och ont i fötterna efter en kväll i snygga men inte speciellt foträta klackar. Ensam. Eller nja. Jag hamnar brevid ett killgäng, men så f-n heller att jag står, har ont i fötterna efter kvällens traskande kors och tvärs. Några invandrarkillar och så en blond svensk kille bredvid mig. Hinner se dem byta en blick i samförstånd. Jag tänker aha-here we go.. Sedan börjar invandrarkillarna jiddra på arabiska. Först med varandra sedan mot den svenska killen. Som säger att han inte förstår. Frågar mig om jag fattar vad de säger. Sedan säger han åt dem att de ska snacka svenska. De svarar att han kan ta och snacka deras språk.

Det är så uppenbart att de egentligen är polare som bara larvar sig. Jag är varken tillräckligt road eller oroad för att bry mig. Bara trött.Bredvid mig spelar Svenne Banan alltmer frustrerad i sina försök att få mig involverad i deras diskussion.

"-Eeenglish Pliis" (tänk tydlig svensk accent). Hans "polare" garvar och svarar nåt på arabiska.
Jag iklär mig vad jag hoppas är min "du ska inte vara så himla säker på att ingen fattar vad du säger bara för att du pratar ett annat språk - min." Tillslut rotar jag djupt i minnet och slänger fram en arabisk hälsningsfras som jag lyckas sätt någorlunda snyggt. Mottagaren hajjar till och svarar artigt. Sen skrattar vi och jag passar på att smita av. Min mamma har ju lärt mig att man ska gå när det är som roligast. Innan folk blir riktigt jobbiga.

Söndag : Elljusspåret isgata. Istället långpromenad i Sjöstaden.
Passa på att hälsa på kompis i närheten, ditledd av doften av nybakade bullar.

Helg:en

Fredag: M kommer över, vi lagar god citronkyckling i ugn.

Lördag:

Långpromenad i solen. Uppladdning inför kvällen då jag hoppades få Tjejkompis att sluta sitta hemma och nostalgideppa till "Juanes" , inför hot om att konfiskera skivorna. Få henne ersätta "A Dios le Pido"med "Adios Stupido". Inledning med thaimat på kvällen. Papaya med lime till efterätt..urgott! Slänger en önskeslant i en damm vi passerar på väg ut och önskar, tja, vad önskar jag? Lejonkillen tror jag.. Och jodå, hon har just blivit ihop med "mr no good news-a.k.a Stupido". Igen. Sort of. (Tar ett djupt andetag. Försöker att inte sucka alltför uppgivet. Vara förstående. Stödjande. Inte ställa mig upp och skrika, men fatta, lämna honom, han bara utnyttjar dig. För det är hennes beslut, hennes liv. Hon vet redan vad alla tjejkompisar tycker.)

Hör hur hon ursäktar honom. Sådär som man gör när man ännu inte givit upp:

* Han är tekniskt sett fortfarande gift med en annan-jamen det var bara för att få Greencard

* Han "råkar" göra en annan tjej med barn, ett barn han sedan inte engagerar sig i.-jamen det var under det halvår vi inte var ihop.

* Han hoppar mellan olika struliga jobbprojekt, frilansar och snyltar gärna ekonomiskt på min kompis.-Jamen han ska börja plugga så snart han får klart alla papper så han kan få CSN/Jamen jag kan ju bjuda honom.

*Han genomgår 30 årskris och har svårt att ge bindande löften om framtiden.

* Hon vill prata ut. Han vill undvika konflikt.

*Hon säger att det ska bli annorlunda den här gången. Att hon ska ställa krav. Medger samtidigt att det går sisådär..

Det här var ett axplock. Men är jag överkänslig eller är det dålig prognos på det här projektet? Är det bara jag som tycker att han har en skyldighet att satsa 100% eller släppa taget och låta henne gå vidare ?

Som om han kände på sig att vi pratade om honom så ringer han när vi sitter och äter. Frågar vad hon gör. Hon berättar. Han säger, aha, Ninde; är inte hon singel nu?

Det visar sig att han har en singelpolare han vill matcha ihop med mig. Som tydligen varit på samma fest som mig och exet någongång i forntiden. Vill komma förbi och möta upp oss, gå ut ihop. Jag gör livliga avvärjande gester. Han må vara hur snygg som helst. Är han Spanska Svinets kompis är han direkt diskvalificerad.

Slutar med att vi går vidare själva. Utgång på sydsidan. Inget på Debaser, definitivt inte Kvarnen men så hittar vi något fullt acceptabelt på samma breddgrader. Får sällskap av ett gäng trevliga New Zeeländare i 25 års åldern. I vars fotoalbum vi förmodligen kommer att förekomma tillsammans med en målande beskrivning av vad de skulle önskat hände sedan.

Fredagsfarbror

Gymmorgon. Nytt pass, några bekanta ansikten, ganska ok. Dristar mig till att strosa in i styrkerummet och köra lite cross-trainer och någon maskin i väntan på passet. Upptäcker till min förvåning att det sitter ett gammalt skröppel på min tilltänkta maskin. Med gammal menar jag verkligen urgammal i mitt gyms sammanhang. Ett senigt litet farbrorämne. Byter förvånad blick med en tjej i min ålder. Hon tänker nog ungefär samma sak. "Har farbror gått lite fel kanske? Vill farbror låna min mobil och ringa någon?" "Nu slutar han benpressa och bara sitter still, ska han fundera länge eller?" Hjälp, tänk om han har fått hjärtproblem, hur var det nu med hjärt och lungräddningen?" Jo, jag blir alltid lite nojjig såfort karlar över en viss ålder anstränger sig i närheten, oroar mig alltid för att de ska förta sig och stroka sig..

Så blir maskinen äntligen ledig och min sympati sjunker raskt undan då jag inser att gubbfan lyfter mer än mig i benpress. Mycket mer. Inte konstigt att han bara orkade 3 reps i taget. Om han nu inte kör med samma nöje som jag och en kompis. Lyfter på lägre vikt och sedan diskret myglar på lite extra vikt innan man lämnar över maskinen. Bara för att få se den där odrägliga kontors killen kämpa med tyngden och tvingas sänka. För att sedan se på en med förnyad respekt i blicken.

Note to self: Måste bränna ihop egen gymmusik och ta med om jag ska börja styrketräna oftare. I morse spelade de Linda Sundblad (?) med "Oh, Father" Visst kopplingen synd-religion i all ära men "oh father I've been having these thoughts and I wonder, is heaven still open for me?"
Det är ungefär det sista man vill nynna på i en gemensam gymlokal. Och ja, jag har fortfarande eländet på hjärnan...

Dagens Dyslexia

"Vi beklagar det inräffade"

"..inkonsikvent"

Akta er, snart ringer jag Horace..

Väntans tider

Sitter och väntar på lunch. Inte ens kul lunch. Bjudlunch. Flygmässigt försenad sådan. Började misstänka att de glömt bort mig. För att sedan plötsligt minnas, jamenvisstja, henne skulle vi ju äta lunch med. Då skulle det redan vara försent, man skulle finna mig borttynad bredvid ett avgnagt tangentbord. Men jag skulle vara ett sjukt snyggt lik, mejkad och snyggt kontorsklädd. Smalare än en size-zero modell skulle jag ligga där när de sent omsider finner mig. Nä nu går jag ut och plundrar fruktkorgen...