Lördag. Tjejmiddag på lokal. Schlagershow. Fniss och firande. Showgänget som får några riktiga entusiaster i publiken att sjunga med. Kanonstämning. Så händer en sån där sak som bara händer mig. Jag sitter snällt med mina kompisar i publiken, minding my own business.
När jag plötsligt får en stor strålkastare riktat på mig. En av de snygga runtskuttande showartisterna lägger armen om mig och utbrister i mikrofonen:
"-Och här har vi en tjej som vi vill uppmärksamma lite extra i kväll..." Varpå allt tystnar och alla ser nyfiket förväntansfullt på mig....
Genom min chockade hjärna virvlar tankarna:
1. Hjälp, hur ser sminket ut i strålkastarljuset (hej fåfänga).
2. Hjälp, om de försöker få mig att sjunga inför alla så bara dör jag. Dör.
3. Vad i helafriden? Någon med mig skämta aprilo? (snabb blick på kompisarna som ser lika förvånade ut själva).
4. Kan det anses ofint av mig att diskret försvinna in under bordet och där kvarstanna tills stället stänger?
Det är vid sådana tillfällen som ens bildning och uppfostran (dagis) kan rädda situationen.
Trots förblindande strålkastare har jag barndomens bus streck i färskt minne och piper förskräckt:
"- Det var inte j a g , det var hon!" Samtidigt som jag gör en darrhänt gest i riktning mot bordet brevid där jag tidigare hört spridda hurrarrop.
De kompisar som följt med sedan busåldern håller reflexmässigt med och konfettiregnet avstannar, present och strålkastare drar äntligen vidare och vi kan återuppta vår helkväll.
Subscribe to:
Post Comments (Atom)
9 comments:
Manlig servitör? Isf limmade han nog på dig. Gammalt schlagershow-knep..
filosofia: Ha,ha snarare hade han totalt misstolkat vanligt urflippat tjejspråk och trodde vi firade en födelsedag. Skulle då vara så smidig och överaska oss med reklamprylar och lite uppmärksamhet..
Haha! Underbart. Eller kanske mer det motsatta. Jag hade dött.
Äh... tacka och ta emot. Hade ju vart sjukt roligt om du satt där och låtsades samtidigt som det riktiga födelsedagsbarnet satt halvt missnöjd brevid. För man kan ju i det läget inte gärna ställa sig upp och säga..
"...*Host* Jo, det är så att jag också fyller år..." :-)
sandra: Var inte långt ifrån där :/
a: Ha,ha..ja eller hur? ;)
Jag är lite besviken på dig nu...
Hmpf, verkligen hmpf. Och hade du suttit bakom mig hade jag vänt mig om och pekat och sagt; nej, jag vill inte sjunga, men han där bakom vill nog spela för er.. he he
Det hade kunnat bli ett stort ögonblick i mitt liv. Ska genast börja fundera på låtvalet.
Ha,ha okej. Fast om det blir ditt stora genombrott och du blir megastjärna så får du göra en gratisspelning för mig och mina tjejkompisar som tack. Sådeså :)
Post a Comment