Bitchfredag

Jag borde ha sett tecknen redan i morse. Började med bråk på gymet. Två som rök ihop om någon skitsak, värsta vuxendagiset. Försöker hålla mig utanför onödigt tjafs i den mån det går.
Startar inte bråk och biter bara tillbaks om jag blir bitchad på. Som jag blev senare under dagen.
Helt oprovocerat verbalt påhoppad. Först blev jag lite chockad, för det var så totalt opåkallat, för att jag såg hur taggad hon var. Hur hon bara längtade efter en rejäl gräl urladdning. Och en liten liten figur inom mig stod och jublade "whoa catfight" jag vill också...Hade vi träffats i ett annat sammanhang kanske jag hade tagit tillfället i akt och barnsligt huggit på hennes krokar. Haft ett praktgräl. Men nu har jag istället tvungen att ta kontroll över situationen, just calmly stand your ground, som man fick lära sig på nån käck kurs. Mig rubbar du inte en millimeter idag, har redan hört nog med skit.

Känner igen hennes uppstressade typ, håller man sig lugn själv men säger ifrån brukar man vinna. Biter tillbaks utan att gå in i hennes konflikt och hon vacklar till. Inser. Ber om ursäkt, berättar om sin stressade helvetesvecka. Vi diskuterar att det är ett växande problem att allt fler är stressade intill flippningsgränsen i Storstaden. När vi skiljs åt tackar hon mig. Önskar mig en trevlig helg.