Efter en lång gårdag som börjat med tidig träning såg jag fram emot en lugn kväll. Laga köttfärsås att frysa in, pyssla lite, lägga mig tidigt. Det var planen.
Så ringer telefonen med upprörd kompis. I färd med att författa en halv roman till sin nya endast-engelsktalande chef. Som bara kan kommuniceras med via mejl. Kompis är duktig på sitt jobb, ett jobb som hitintills inte krävt förmågan att kunna uttrycka sig på perfekt affärsengelska för att uppmärksamma sin chef på ett fel i löneberäkningen eller problem i den löpande verksamheten.
Vid midnatt igår hade hon kört fast ordentligt och ringer mig och läser vad hon skrivit. Sedan försökte jag själv tre trötta gånger innan jag lyckades trassla ut orden till någorlunda begriplighet. Trötta som f var vi båda, normalt hade jag ringt mamma och bett henne om hjälp men nu var det mitt i natten och bråttom.
Visst, engelska är ett världsspråk men ibland blir det löjeväckande. Vad är mest effektivt? Att alla anställda på ett av amerikaner uppköpt företag plötsligt ska kommunicera internt på något som ska föreställa engelska. Eller att den ende som inte talar svenska ska lära sig det/skaffa en assistent som kan ta vissa personalfrågor på svenska?
Subscribe to:
Post Comments (Atom)
2 comments:
Fördelen med att husera på toppen av pyramiden.. ;)
Hm..njut av studentlivet du, så länge det varar ;)
Post a Comment