Alla hjärtansdagspresent i form av en mindre roman. Av någon jag möjligen hånglade lite med i somras. Vilket han tydligen inte kan glömma. Blev utmaning. Blev en lång novell med verkliga händelser blandat med hans önskedrömmar. Jo, ganska ekivokt men utan att vara vulgo. Såpass välskrivet att jag utan tvekan hade publicerat det om jag gav ut en glassig tjejtidning. Nedlagt jobb på, skulle applåderat. Om det nu inte vore så solklart vem tjejen i handlingen var.
Och nu undrar jag bara vad etikettsboken föreskriver att jag ska göra?
Subscribe to:
Post Comments (Atom)
7 comments:
Run forrest, run!!
hade han själv skrivit det? I så fall... mycket skumt.. eller romantiskt beroende på vilken läggning man har. Jag bedömer det som skumt.
Oj, lite jobbigt. Det var ju sådant man gjorde på 1900-talet.
Tror etikettsboken skulle råda dig att lägga upp texten för allmän beskådan här så att vi kan hjälpa dig ta ett vettigt beslut om vad du skall göra! ;)
Det är klart att han inte kan glömma ert heta hångel!
filosofia: *asg*
ängeln: Oh yes, of that I'm sure. Känns både smickrande och rejält skumt.
björn: You wish, ha ha
Skulle aldrig slänga upp någon annans material, dessutom är det en lååång historia.
kim: Du, det verkar f-n inte bättre? ;)
Tycker skumheten till trots att det var ganska vackert gjort.
Om inte annat så tänk på att han tagit modet till sig och lämnat ut sitt innersta till dig, ett trevligt svar att du känner dig smickrad men kanske inte är intresserad trots allt kan vara på sin plats?
Men det är ju bara ett förslag ;)
mr K : Jo det var exakt det jag menade, var trots allt ganska utlämnande för honom.(Plus att jag framstod som värsta drömtjejen i hans text) Var mer själva formuleringen av "tack, men nej,tack" som ger mig huvudbry, just den situationen var ju lite ny.
Post a Comment