Tandplågarn

Jo, jag ser dig. Du ler antingen sådär överlägset säkert eller också skruvar du besvärat på dig just nu. Kanske hoppas du precis som jag att de här blir mina sista inlägg i ämnet på väldigt väldigt länge. Jag hade förträngt det, men idag är det dags för den där allmänna undersökningen som herr Tandis så listigt lyckades lura på mig när jag sist var och fixade gadden jag haft sönder.

Lite dum tid bara, mitt i en arbetsdag, försökte ringa och omboka på en återbudstid någon morgon eller kväll men Tandis inskärpte det faktum att han idag skulle ha tid att laga om de hittade något hål. Vilket jag inte skulle vara alltför säker på att slippa, nödbedd som jag varit att släpa mig dit.. (ni hör skräckmusiken i bakgrunden?).

De sista dagarna har jag dock legat lågt med det faktum att jag ska till Tandis. Man får så mycket käcka förslag från folk annars. Historier från tiden då tandläkaren dubblerade som byns-slaktare (60-tal?) dammas av och berättas med en sällan skådad inlevelse.
Gjorde misstaget att undslippa mig att jag skulle till tandis inför en kund som genast fick något djävulskt i blicken och kläckte ur sig* en extremt hemsk historia som jag av barmhärtighetsskäl ska bespara er detaljerna från. I stora blodiga drag innehållande precis allt som kan gå fel i händerna på fel tandläkare samt den rekonstruktiva käk och plastikkirurgi som krävdes efteråt..

Tack som f-n hörru. Oj, vad motiverad jag blev att gå dit plötsligt. Not.
Ursäkta om jag inte direkt sprudlar över av entusiasm. Men låt oss se det från den ljusa sidan. Jag kommer att få minst en av följande saker:

1) Minst en halvsöt komplimang ( invagga kunden i falsk trygghet, få henne att slappna av och tro att hon är bland vänner. Grundkurs ett på Käftis, I'm sure. )
2) En intressant icke tandrelaterad diskussion.
3) Ett gemensamt skvallerutbyte om personer vi båda känner till.

Dessutom fick jag faktiskt också ett tips av en annan kund, som sa:

"-När jag ligger där i tandläkarstolen och stirrar upp i taket, brukar jag försöka fästa blicken på rutorna som täcker lysrören i taket. Sedan räknar jag dem. Tar ut area och omkrets. Delar in i jämna områden...." Sådär fortsatte han med räkneövningar och kvadratrötter som skulle dras osv. Behöver jag säga att han var ingenjör?

Whatever works for you. Själv brukar jag citera gamla engelska dikter eller låttexter när jag inte lyssnar på tandläkarens utläggningar. Tyst naturligtvis, man villl ju inte att han ska tro att man är knäpp eller skrajsen av sig..



* Ska jag vara ärlig så inledde hon faktiskt med " du blir väl inte skrämd om jag berättar en liten historia ?" och som den idiot jag är svarade jag leende; neejdå med hela den tuffhet jag inte kände.