Fredagsfarbror

Gymmorgon. Nytt pass, några bekanta ansikten, ganska ok. Dristar mig till att strosa in i styrkerummet och köra lite cross-trainer och någon maskin i väntan på passet. Upptäcker till min förvåning att det sitter ett gammalt skröppel på min tilltänkta maskin. Med gammal menar jag verkligen urgammal i mitt gyms sammanhang. Ett senigt litet farbrorämne. Byter förvånad blick med en tjej i min ålder. Hon tänker nog ungefär samma sak. "Har farbror gått lite fel kanske? Vill farbror låna min mobil och ringa någon?" "Nu slutar han benpressa och bara sitter still, ska han fundera länge eller?" Hjälp, tänk om han har fått hjärtproblem, hur var det nu med hjärt och lungräddningen?" Jo, jag blir alltid lite nojjig såfort karlar över en viss ålder anstränger sig i närheten, oroar mig alltid för att de ska förta sig och stroka sig..

Så blir maskinen äntligen ledig och min sympati sjunker raskt undan då jag inser att gubbfan lyfter mer än mig i benpress. Mycket mer. Inte konstigt att han bara orkade 3 reps i taget. Om han nu inte kör med samma nöje som jag och en kompis. Lyfter på lägre vikt och sedan diskret myglar på lite extra vikt innan man lämnar över maskinen. Bara för att få se den där odrägliga kontors killen kämpa med tyngden och tvingas sänka. För att sedan se på en med förnyad respekt i blicken.

Note to self: Måste bränna ihop egen gymmusik och ta med om jag ska börja styrketräna oftare. I morse spelade de Linda Sundblad (?) med "Oh, Father" Visst kopplingen synd-religion i all ära men "oh father I've been having these thoughts and I wonder, is heaven still open for me?"
Det är ungefär det sista man vill nynna på i en gemensam gymlokal. Och ja, jag har fortfarande eländet på hjärnan...