Helg:en

Fredag: M kommer över, vi lagar god citronkyckling i ugn.

Lördag:

Långpromenad i solen. Uppladdning inför kvällen då jag hoppades få Tjejkompis att sluta sitta hemma och nostalgideppa till "Juanes" , inför hot om att konfiskera skivorna. Få henne ersätta "A Dios le Pido"med "Adios Stupido". Inledning med thaimat på kvällen. Papaya med lime till efterätt..urgott! Slänger en önskeslant i en damm vi passerar på väg ut och önskar, tja, vad önskar jag? Lejonkillen tror jag.. Och jodå, hon har just blivit ihop med "mr no good news-a.k.a Stupido". Igen. Sort of. (Tar ett djupt andetag. Försöker att inte sucka alltför uppgivet. Vara förstående. Stödjande. Inte ställa mig upp och skrika, men fatta, lämna honom, han bara utnyttjar dig. För det är hennes beslut, hennes liv. Hon vet redan vad alla tjejkompisar tycker.)

Hör hur hon ursäktar honom. Sådär som man gör när man ännu inte givit upp:

* Han är tekniskt sett fortfarande gift med en annan-jamen det var bara för att få Greencard

* Han "råkar" göra en annan tjej med barn, ett barn han sedan inte engagerar sig i.-jamen det var under det halvår vi inte var ihop.

* Han hoppar mellan olika struliga jobbprojekt, frilansar och snyltar gärna ekonomiskt på min kompis.-Jamen han ska börja plugga så snart han får klart alla papper så han kan få CSN/Jamen jag kan ju bjuda honom.

*Han genomgår 30 årskris och har svårt att ge bindande löften om framtiden.

* Hon vill prata ut. Han vill undvika konflikt.

*Hon säger att det ska bli annorlunda den här gången. Att hon ska ställa krav. Medger samtidigt att det går sisådär..

Det här var ett axplock. Men är jag överkänslig eller är det dålig prognos på det här projektet? Är det bara jag som tycker att han har en skyldighet att satsa 100% eller släppa taget och låta henne gå vidare ?

Som om han kände på sig att vi pratade om honom så ringer han när vi sitter och äter. Frågar vad hon gör. Hon berättar. Han säger, aha, Ninde; är inte hon singel nu?

Det visar sig att han har en singelpolare han vill matcha ihop med mig. Som tydligen varit på samma fest som mig och exet någongång i forntiden. Vill komma förbi och möta upp oss, gå ut ihop. Jag gör livliga avvärjande gester. Han må vara hur snygg som helst. Är han Spanska Svinets kompis är han direkt diskvalificerad.

Slutar med att vi går vidare själva. Utgång på sydsidan. Inget på Debaser, definitivt inte Kvarnen men så hittar vi något fullt acceptabelt på samma breddgrader. Får sällskap av ett gäng trevliga New Zeeländare i 25 års åldern. I vars fotoalbum vi förmodligen kommer att förekomma tillsammans med en målande beskrivning av vad de skulle önskat hände sedan.