Alla barnen ramsor

"Alla barnen leker med knivar, utom Ivar
-för det är han dom skivar."
Deklarerar systersonen med glad röst.

-Nå? Storasyster (inte fullt lika glad) på tfn inväntandes bortförklaring till ännu en dumhet jag lärt syskonbarnen. Jag tänker febrilt. Känner igen ramsan, vagt. Från när jag var liten och han var ännu mindre. Inser just att Killkusinen nog inte kommer att efterfrågas som barnvakt till syskonbarnen på ett tag framöver.

Dagen har i övrigt bjudit på en snäll fe (kund), en tvättäkta hä.. f'låt ekonomiansvarig, mig själv ironiskt stajlad i svart med pumpagubbar i öronen. Ska halloweenfika snart, avsluta lite jobb och byta om på kontoret inför kvällen.

All Hallows Eve

Idag den 31 oktober," la vielle de Samain" som fransmännen säger, avslutas det keltiska sommaråret och vinteråret tar vid. I den "skarven" kan vi få möta feer, häxor och allehanda oknytt som vanligen inte vandrar på vårt klot. Samt även en och annan jänkare som hittat ytterligare en fin anledning att käka godis och sälja svart/orange plastskräp. Själv ska jag sminka mig, limma fast hörntänderna och ge mig på jakt efter en400 år gammal alvpojke med spetsiga öron.

Ska det vara så svårt varenda gång ?

Fall back - Spring forward

Varje höst ska du ställa tillbaks klockan en timme, varje vår fram den en timme.
Frågor på det? Ställ dem nu isåfall. Så slipper du ringa mig två gånger om året och fråga.

"För tiden, den står stilla, det är vi som går?"

Idag har jag:

Raskt promenerat halva D-gården runt istället för att följa min hormoniella instikt och sitta hemma och sura och tröstkäka choklad (tack vänner för att ni släpar ut mig).

Motstått frestelsen att köpa skor och istället köpt en praktisk kombinerad hammare+3skruvmejselar i ett på designtorget (sjukt många vuxenpoäng ?)

Dagens lunch/middag bestående av lättlatte+ macka istället för chokladboll.

Dessutom, igår kväll bangade jag fjortisaktig Halloween fest för att kolla in "The Crow" med M.

Kanske håller man på att bli gammal?

Winds of change?

Lugnt utanpå, stormvarning inuti. Lejonkillen har jobbat exceptionellt mycket även för någon som håller på att jobba ihjäl sig. Lite oro i botten där även om han känns sällsynt mentalt stabil och vettig. Ingen orkar i längden med att jobba till 200% sedan måste man hämta andan, tanka energi på nytt. Eller trava vidare rakt in i den berömda väggen. Vi har pratat om sånt. Han vet att jag stödjer honom. Säger att jag är gullig som bryr mig om. Backar ett steg och låter honom ta initiativ till kontakt, han skickar små stressade gulliga sms. Jag svarar. Avvaktar rätt läge när vi båda har tid och ork att ta nästa steg. Nästa steg närmare eller bortifrån varandra.

H hör av sig dessto flitigare. När han kan, vilket i princip utesluter helger. Kanske menar han allvar, har saknat mig, vill satsa på oss. Kanske saknar han bara en yngre och blondare dekoration? Kanske triggar mitt avståndstagande Jägaren i honom. Får honom att säga saker han vet att blondiner vill höra, inbilla mig att han uppskattar mig för saker som ligger bortom yta och kropp. För mitt inre. För att vi delar samma svarta humor, samma syn på så mycket i tillvaron.

Han är fantastisk, både drömmannen och en manchoidiot på en och samma gång.
Känner hur lätt det vore att halka dit, anpassa sig efter en man igen. Han ber snällt och jag överväger att strunta i morgonträningen, ändra planer för att passa honom.
Den här gången har jag dock lärt mig, skulle en kille gjort det? Inte en chans. Vad var det exet brukade säga?" Mina träningstider är heliga." Då så. Tänk som en kille. Prioritera dig själv och alla andra kommer att göra det med. Anpassa dig in i absurbdum och ingen annan behöver göra det.

Säger till H att jag inte kan ge honom några löften. Att jag inte har någon omedelbar önskan att tillhöra någon. Jag är min egen, det räcker just nu.

Grattis på internationella nalledagen*

Nalletrauman I :

När jag som 5 åring fick lämna ifrån mig Nalle för att han skulle "baggageröntgas" på en flygplats. Jag var otröstlig, helt säker på att han skulle komma ut på andra sidan som någon ond slags ond docka. Han överlevde men slutade svara på tilltal.

Nalletrauma II:

Den dagen jag övergav Nalle till förmån för en annan art av mjukisdjur vid namn Snuffels, som följt mig runt på alla längre resor jag gjort själv.

Nallecitat: "När man talar med en björn med mycket liten hjärna får man inte glömma bort att långa ord kan förvirra honom". The one and only Nalle Puh. Ofta citerat av mig och Trevliga kollegan när vi har att göra med sällsynt dumma små "björnar".

Nalleerkännande:
Ja, jag har en nallemaskot. Liten. Det är han som skriver DTK delen på högskoleprovet åt mig. Det är samma nalle som fått även den suraste bänkgranne på den svinigaste tenta att le.



*Inte bara teddybjörnar utan alla nallar. Speciellt närstående nallar i mänsklig skepnad, av den sorten som man gärna vill bli tröstkramad av. Kram på er och tack för att ni finns!

Det näst bästa

Igår : Nytränad, ganska smal, med gott samvete.
Idag: Något skamsen boaorm

Varum? Jo, de jobbiga möten jag stålsatt mig inför gick mer än bra. Sista kunden sa dessutom det varje ömhetstörstande singeltjej vill höra. Skulle du vara intreserad av att provsmaka några choklad sorter? Såklart man ställer upp. I rent forskningssyfte givetvis.

Favorit blev 70% mörk belgisk choklad samt "getmese" choklad med fyllning med "chevrè smak". Låter jätteäckligt men är en höjdare med ett gott rödvin. Fick med mig några hem som jag ska ha bjuda kompis på ikväll till dessert. Efter kycklinggryta med vildrismix. Tjejkompis kanske ska tilläggas. Inte H. Spelar svårflörtad denna vecka.

Lycka är....

Att få blommor via blomsterbud till jobbet. Av en kvinnlig kund som uppskattade mitt jobb.
Blir lika barnsligt glad varje gång det händer, me like" mutor utan krav på motprestation". Ljust rosa rosor, nejlikor och lila nånting....den dyrare varianten. Nästan lika fina som min favorit röda långskaftade rosor.

Att dessutom få nöjet att se Ekonomidamen arbeta upp lite falsk vänlighet när hennes nyfikenhet tar överhanden och hon bara måste kolla vem som skickat mig blommor.

Mer behövs inte för att få mig på gott humör trots att jag ska ha två jobbiga möten på varandra i eftermiddag. Mer blommor åt folket!*

* Eller kanske killar inte uppskattar det på samma sätt? Här är det mest tjejer som får blommor iaf.

Professor Kalkyl istället för långlunch med H

Just överlevt en halv dag i sällskap med professor Kalkyl och hans små statistiska ideer.
Inte så att han inte är världens snällaste man, för det är han. Tyvärr lider han av den typ av mentala störning som får patienten att tvångsmässigt rita diagram över precis allting. Och då menar jag inte den typ av solklara cirkeldiagram som brukas på vanliga möten. Nej, såklart udda diagramstyper som inte är menade att brukas utanför KTH's skyddade verkstad.

För att liksom spä på eländet har han p.g.a en tidigare lyckträff från min sida inleds i tron att jag förstår eländet. Vilket innebär att varje ändring som görs genererar ett nytt diagram som han glädjestrålande skickar över, likt ett barn som gjort en ny teckning.

Själv är jag mycket för att för att förenkla och effektivisera. Således en nästan hel dag med att intensivt klura ut vad karln menar samt rensa ut de värsta avarterna. Inte bra. Nu ont i huvudet, troligen träningsvärk. Tror jag sträckt en hjärncell eller två.

Nu en macchiato (dubbel esspresso + lite skum) , ramlösa och huvudvärkstablett , the cornerstone of an healty diet.

Söndag

Lunch med prettoparet i karriären och deras miniorer. Hade helst valts bort tillförmån för folk högre upp på min lista men än en gång krävde allmän hyfs att present skulle överlämnas.

Som den väluppfostrade flicka jag är ikläder jag mig ett leende och åker för att beundra nya huset, den fyrhjulsdrivna, de två barnen. Familjen pretto som har allt. Varsitt roligt stimulerande jobb. Två ursöta, friska, högst normala barn. Katt. Möjlighet att åka på semester.

Är de nöjda? Inte då. Vet inga som klagar så mycket som de. På hur jobbigt de har det. Hur få timmar dygnet har så att de inte hinner allt de vill. Tills det nästan säger *flärp* i skallen på mig och jag blir "kd-crazy" och vill utbrista nåt i stil med "men herregud människor ni har två friska barn, ni har varandra. Måste ni statusstressa så? Måste ni bo i ett hus ni knappt har råd med? Om svaret på frågorna är ja. Go home, count your blessings. Och sluta klaga.

Slutar med en segdragen diskussion om olika nyanser av kakelplattor, där hon velar mellan tre snarlika nyanser medan han inte kan se någon skillnad. Tror jag ska vara singel ett tag till..

*********************************************************

Söndagmiddag

Hos en kompis som flyttat utanför Storstaden, rakt ut i obygden med ny kille. Kille som är trevlig men nu beordrats lämna byggnaden p.g.a tjejmiddag. Blir god mat och en massa skvaller.
Jag samåker med Storstadstjej nr1 och Storstadstjej nr 2.
När vi ska åka har det (big suprise !) blivit mörkt. Så här lät det på väg till bilen som stod några meter bort:

nr1:- "Meeh, det é ju jättemörkt ju!"
nr2:-"Ja, herregud hur kan nån vilja bo såhär? Man ser ju ingenting alls ju!"

Ninde:-"Meeh, vilka Storstadsbrudar ni é...vänta lite" (Paus för Mc Gyver moment då jag med mobilen som ficklampa ledsagar nr1 o 2 till bilen.)

Hemresan ägnas åt att:

*Beklaga det faktum att kompisens visserligen trevliga kille, tvunget skulle komma från obygden istället för Odenplan.

* Dystert konstatera att hon visseligen saknar oss men ändå verkar trivas.

* Att oddsen för att hon ska återvända till civilisationen istället för att rota sig i den lantliga myllan är ganska dåliga.

*Nostalgiska återblickar på en tillvaro då "alla" bodde inom busshåll.

Lördag

Saker jag vill/respektive inte vill höra på en lördag:

- 07.00 "God morgon". (Låt oss förtydliga, kl 07.00 på en lördag är inte god morgon. Det är "förlåt att jag ringer och stör, men tänkte att du kanske borde veta att; det brinner/regeringen har utfärdat undantags tillstånd." Så resonerar alla jag känner utom mor och far. Således 7 am. Väcks av min ömma moder som mellanlandar i Frankfurt och tar tillfället i akt att ringa och påminna mig om att jag lovat hämta henne på flygplatsen. F-n vad jag hatar folk som befinner sig på resa och ringer hem sjukt tidigt på morgonen. När folket i fråga inte är jag själv som befinner mig på ett trist hotell i västernlandet. Finns förmildrande omständigheter då, lysande bortförklaringar.

+ Åh, va kul, då ses vi på festen ikväll. (kompis som också var bjuden).

- Säg inget till den och den ...(som inte är bjudna).

+ Är det inte dags för en riktig utekväll snart? (unisont)

- Meeh, inte diit ju, oorkar inte köa halva natten (30 årig seniordam med spetsade öron)

+ Jag kan be X och Y sätta upp oss på gästlistan så det bara är att gå rakt in. (Trendig bekant med låg röst till mig och M).

+ Snygg frisyr! (klippte mig i fredags:4 cm kortare, rödblonda slingor som smälter in perfekt och ger en varm blond nyans, plus plattång och en massa silikondroppar för att få rakt hår...tröttnar på självfall ibland)

+ Jag kan mejla receptet (värdinnan som fått välförtjänta komplimanger för sin goda mat).
- Det är grädde i ( elaka tjejens upplysning till fettfobikern som just lyckats äta).

På det hela taget en lyckad lördag som avslutades med skjuts hem av norrlänningen som uppehöll sig i samma kvarter och således fick den ätliga delen av mutgodiset mamma kom med.

Nästa gång någon vill bli hämtad/få hjälp med något på väg hem från resa så vill jag ha ett gäng produkter från Clarins, annars vidarekopplar jag telefonen på obestämd framtid. Begrips?

Ja, jag erkänner...

Lejonkillen.Han ringde mig igår, så fort han visste att jag var hemma. Han messade mig idag. Han vill så mycket. Vi pratar om att ses. Om den omöjliga ekvationen att kordinera våra kalendrar. Om att det nästan är tur att vi bor långt ifrån varandra och är ganska upptagna. För att det annars lätt skulle bli för nära, för snabbt.

Jag säger inte att han alltmer ofta oinbjuden dyker upp i mina tankar. Att jag saknar honom lite.
Att det är därför jag backar lite när det blir för mycket.

För jag hör varningsklockorna, hör mig falla in i flickvännsrollen. Den roll jag burit med korta avbrott enda sedan gymnasiet. Hör mig bli mjuk och fjantig.
Behöver en iskall cyniker som kan ge mig lite perspektiv. Behöver H, som är onåbar denna vecka. Fan...

"Förkylningsmedel kan ge livsfarliga biverkningar"

Here we go again. Löpsedlar*. Läkemedelsverket vaknar och gläffser förbud istället för att rutinmässigt rensa i Naturmedelsfloran.

Kontentan är att anti-förkylningsmedel som innehåller blomman "Röd solhatt" kan ge allergiska reaktioner. Samma allergifamilj som tex. gråbo och kamomill.
Något som en normalbegåvad allergiker har stenkoll på. För övriga har apoteken varit så vänliga att sätta ut små varningsskyltar. Har man problem att läsa dem borde man kanske tänka sig för innan man handlar okända substanser. Som Echinagard. Eller skurpulver.

Om vi nu ska vara upprörda och allergivänliga en stund, vore det inte angelägnare att börja med att ifrågasätta om vanlig mat** i så stor utsträckning måste innehålla "spår av nötter/soja " ?
Samtliga ämnen som får allergiker att anta en klädsam blålila ansiktston.

Man skulle ju kunna tänka sig tydliga innehållsförteckningar och extra information till allergiker.
Men nejdå, förbud blir bra. Jättefint. Verkligen.


**För att inte tala om halten av fett och socker i en ordinär restauranglunch, där kan man snacka om "livsfarliga biverkningar", men det är en annan diskussion.

*Missat artikeln?
http://www.dn.se/

Jo, han är trevlig..

Gårdagens middagsdejt. Höll upp dörrar och gentlemannade sig, samtidigt som han gnällde över bristen på dylikt bland svenska män i hans ålder. Gav diskret inlindade komplimanger.
Fick lite "Lady och Lufsen vibbar" av restaurangen först , men litade på att han inte tänkt sig att puffa kötbullar med mig.

Jag hade haft en sån där "struntar-i-lunchen-för-det-körde-ihop-sig-pga-sjuk-kollega-dag" på jobbet. Piggnade dock snart till när jag blev matad och rätt oförtjänt uppskattad.

Så till desserten händer det där som bara händer mig. Hade beställt kaffe. Får kaffe och kaka som tydligen ingår. 3 Minuter senare kommer kocken ut med en till kaka, av en liknande kaksort, som jag bara måste smaka, den med.. Båda efter gammalt familje recept. Jag som inte är speciellt förtjust i kakor utom chokladkladdiga. Ser jag ut som om jag behövde gödas eller? Övertygar diskret sällskapet om att han nog vill ha den ena.
Det är fördelen med att dinera med en kille, de brukar inte skylla på någon skum diet som jag och mina kompisar.

I snacket mellan himmel och marknadsföring snavar vi på ämnet vänskap.
Speciellt den där delikata frågan om vänskapen mellan män och kvinnor.
Hur mycket den kan ge, hur kvinnor och män behövs för att kompletera varandra i företagens arbetsgrupper såväl som i livet i övrigt.

Kan kvinnor och män vara vänner? Som i vänner som inte ligger med varandra*? Som i kompisar som ger dig en annan syn på verkligheten ?
Eller havererar det oftare i svartsjuka och/eller olycklig kärlek?

Sista åren med exet bröt jag med många killkompisar. För hans svartsjukas skull. För att det blev enklast så. Ett av undantagen är norrlänningen som egentligen var exets kompis från början. Nu umgås de inte längre, däremot håller jag och norrlänningen på hans initiativ kontakt.
Vilket jag tyckte kändes skumt i början, ville inte att han skulle "välja bort" exet pga mig.
H påstår att han är hemligt förälskad i mig och därför fortsätter vara mestdels singel. Väntandes troget som en labrador på mig. Tror verkligen han har fel för en gångs skull.

Trevliga kollegan och jag går bra ihop men umgås inte mycket privat. Vi är mer som när man i lågstadiet placerade bråkiga killar med lugna tjejer för att få en lugn klass. Istället fick man två bråkiga elever som nu hittade på extra förslaget bus. Ungefär så. Dock mer nytta än bus.

Hittade en fin artikel på detta tema som jag tänkte länka till. Fick en massa jobb på halsen och nu har jag glömt var jag läste den. Har varit en lång dag som inletts med för lite sömn i natt.

Ska bara förbereda något "hemuppgiftsaktigt" kurstrams inför morgondagen, så får jag gå hem och se på "Bonde söker fru."



* Förlåt min heteronormativitet, såklart en tjej kan ha roligt som sjutton med en homosexuell killkompis, goes without saying. Menar två personer som teoretiskt sätt skulle kunna...

Lejonmejl och middagsdejt

I min strävan att finna fel på alla killar, för att med gott samvete kunna förbli singel, granskar vi nu Lejonkillen. Trodde jag varit för ocool som ringde. Fick ett mejl igår och ett idag som bekräftar motsatsen. Men asså vaddå nu då? En kille som faktiskt menar det han säger, bara rakt på sådär. Men hallå? Hur ska jag kunna övertolka det där? Är ju faktiskt mitt jobb som tjej att analysera sönder killens ord på jakt efter dolda budskap. I alla år som sambo och således auktoritet på "killspråket" har jag genomlidit timslånga samtal på temat: "jamen vad menar han egentligen när han säger....."

Vad får mina tjejkompisar höra nu? Han är jättetrevlig *fliin*. Han skriver gulliga mejl *ännu bredare flin*. Jag som redan har rykte om mig att vara "hemlig" (omskrivning för att förtiga de saftigaste detajlerna) kommer nu att bli anklagad för att mörka totalt. Osolidariskt utelämna detaljerna som livar upp slentrianmässiga sambos och får dem att fortsätta umgås med lösaktiga singlar. När vi nu är inne på lösaktig så har jag faktiskt en dejt ikväll...

Till mitt försvar vill jag säga att det faktiskt är jobbrelaterat. Sort of. Och* jobbet är som ni alla fattat ett ställe jag inte flirtar på. Han är en f.d kund från en annan stad som nu slutar och ville bjuda mig på lunch för att tacka för den här tiden. För att vi haft ett så gott samarbete, för att vår kommunikation alltid fungerat så bra. (Såklart den gjorde, jag tänker åt oss båda, övertygar dig om att dina förslag är jättebra...med vissa ändringar. Ler och löser problemet. Det är när du försöker tänka själv som problem uppstår).

Anyways, långlunch spikad och klar när jag får in en massa möten i eftermiddag. Jobbstrul.
Han föreslår middag** istället. Jag tvekar. Men han är bildad, rolig, trevlig och jag är utråkad och hungrig, så jag säger ja. Men inbilla er inget, han är gift så jag ska vara snäll. Bara lägga huvudet på sned och lyssna, le lite med ögonen. Ha en trevlig kväll. Sedan tacka artigt för kaffet.


* Hej min gamla svenska lärare! Att jag inleder meningar med och är min hämd till dig för att du inte gav mig MVG i svenska. Och har du inte några skrivningar du borde rätta istället för att läsa tjejers bloggar?

**Inga klädproblem denna gång, blir office bitch ända ut i kritstrecken. Lättare att verka seriös då. Och blir han för trevlig ska jag fråga hur hans fru mår.

Jaha, var ska jag börja

Akta dig flicka lilla, sabrering är farliga saker sa man. Du som har så fina händer, kommer göra illa dig... Jomenvisst, fixar sabreringen som ni alla vet utan en skråma, vare sig på mig eller festföremålet.

Vad händer när man trotsar statistiken?

Jo, glad i hågen travar jag på söndagen in till Storstadens köpkvarter. Via sjuttielva ställen tillslut i skoaffären. Som den enkla flicka jag är har jag bara tre krav. Skorna ska vara skitsnygga, inte så dyra att jag behöver råna någon pensionär först, och så ska jag helst kunna gå i dem utan att avlida.

Hittar ett par som jag provar, helt okej men lite stora. Provar en storlek mindre, får på den ena men inte den andra. Vad göra? Jo, allt går med lite våld. Vet ju att det är rätt storlek, får bara inte ner foten för nåt dumt veck. Alltså tar jag ett stadigt tag om stövletten och tar i för kung och fosterland. På det reagerar skon ungefär som den argsinta boken i Harry Potter.
Den biter ifrån, pressar vassa felkonstruerade metalldelar rakt in i fingrarna.
Blodvite uppstår. Jag drar åt mig tassen och skvallrar för förskräckt personal som omhändertar eländet.

Jag som är så tuff i jobbet. Vad säger jag då? See you in court? See you in Blogg? Hur-i-h-vete kan ni sälja felkonstruerade eländen? Får ni fanimej ge mig 90% rabatt på allt i affären?

Nej, I am a mes. Ursäktad och omplåstrad lommar jag slokörad ut. Ratad av en sko.

"Den rätta knycken"

Nu har jag lärt mig! Whoho! Gick bra igår med sabreringen. Nervös som bara den innan. Hade nog inte fått av folien om jag inte förberett det. Flaskorna var väl kylda. Ett snärtigt snitt (inte för hårt)...inte en glasskärva, glaset sprucket jämnt och fint precis där det skulle.

Blev mycket uppskattat. Kändes bra. Ser svårare ut än det faktiskt är, när man väl kommit på knepet. Festföremålet hedrat med tal. Bordskavaljer bestående av ett stycke gift och tråkig man. Med ännu tråkigare fru surt blängandes i närheten.Tänker nu vara odräglig och skryta för alla jag känner resten av dagen. Samt belöna mig själv med att titta på nya skor.

Vet dock inte om jag gjorde en mindre bra sak innan. Snackade med Lejonkillen på msn på lördagsmorgonen, en kort stund innan jag var tvungen att gå. Vi har haft mycket båda. Han bad mig ringa innan jag åkte till festen. Han skulle vara ute med sina killkompisar, jag sa att jag kunde ringa en annan gång. (Vem vill snacka med en tjej bara för att höra hennes röst när han är ute med killkompisar?). Han ber mig ringa ändå, jag ringer. Han väntar på en buss så vi pratar några minuter bara, han säger att det var kul att jag ringde. Kan inte låta bli att undra om jag gjorde fel som ringde, borde kanske fortsatt varit cool och "inte haft tid". Var så nervös då innan festen, var skönt att höra hans röst. Som man till skillnad mot H kan ringa en helg, även om vi båda är upptagna med saker. Kanske ocoolt av mig. Samma problem som vanligt. Vad killar säger kontra vad de menar. Skillnaden däremellan. Vad han sagt om mig till sina kompisar, kompisar som han nu ska visa att tjejer ringer och jagar honom på mobil en lördagskväll? Eller om han faktiskt bara saknade mig som han säger. Meeh, för mycket champagne igår för att överanalysera det vidare just nu. Behöver promenera i solen, förslagsvis till en skoaffär.

Mardröm

Värsta mardrömmen i natt. Att jag vaknade och slog H's mobil nr utan att tänka mig för. Att han dessutom svarade samtidigt som frun sov brevid. Sådant jag aldrig skulle drömma om i vaket tillstånd. Ska man behöva oroa sig för att slå hans nr i sömnen nu också? Gömma telefonen ifall man skulle börja gå i sömnen? Som om man inte hade tillräckligt med nojjor redan? Tog det säkra före det osäkra, steg upp och bloggade på helgen för ovanlighetens skull. Upprepar nu mantrat "somna om, skönhetssömn, somna om....zzz"

Fredagen den Trettonde

* Började med att släpa mig till gymmet. Halvdöd. För hårdkörning enligt nya rutiner. Osminkad, blek och trött. Vikarierande som ledare på passet är gymets enda verkligt sexiga kille. Han som inte är speciellt snygg egentligen men har det. Det som gör en generad bara han hejar på en.
Var ungefär sjugånger svårare att försöka se snygg ut samtidigt som man kordinerar armar och ben och fortfarande är yrvaken.

Halvstrulig jobbdag. Trött. Försökt förklara för en 25 årig kille skillnaden mellan Cava och Cava (champagneträningen). På slutet favoritkunden, alltid glad och trevlig.


Ska gå och ta en lott på hemvägen, sedan hem och ladda med Kill Bill eller liknande så att man kommer i stämning för att finslipa sabreringen. Fixa naglar. Hälla i M champagnen. Sova tidigt.

I morgon gäller det....

Killsnack-om inte håll för öronen

H.
The one and only. Otroligt snygg men inte en ålder jag normalt faller för (för gammal och för gift). Vi har kastat lite neutrala mejl fram och åter. Jag har klarat av att vara cool. Han har varit i Landet Långtbort på affärsresa. Ringde igår, hemma och mellanlandar bara. Saknar honom, behöver träffa honom för att reda ut vad jag känner. Underbart att höra hans röst, tungt att vi inte hinner träffas innan han åker en vecka igen.

Känt honom i ett par år. Kom varandra närmare när jag och exet hade problem. Han som hjälpte mig att bryta upp, gå vidare. Trodde jag skulle gå till honom, trodde jag med, ett tag.

Han är en alftamale av guds nåde, självsäker, snygg, erfaren men ändå busig som en liten kille. Den jag kan prata med om allt från fallskärmshoppning till fransk poesi. Den person som får alla andra att se ut som bleka kopior. Men fel för mig. Hade hoppats att vi skulle klara att bara vara vänner. Han har erbjudit mig allt, äktenskap, bra jobb osv. Jag har bett honom lova att inte skilja sig för min skull. Ska han skilja sig ska det vara för att han inte vill leva med familjen längre, för att det inte funkar. Oavsett mig. Saknar honom som f-n även om jag inte vill erkänna det.

Lejonkillen

Bor inte heller här i Storstaden. Känslomänniska som jobbar mycket. Annars underbar. Skickat ett flertal mejl sedan vi sågs. Vill veta allt om hur jag tycker/tänker/känner. Viktigt för honom säger han. Sitter med hans mejl just nu, osäker på vad jag ska svara. Lite rädd att släppa honom för nära just nu.

MJ

Min killkompis. Med en kropp som en gud, snäll men inte så smart som H och Lejonkillen. Som jag trodde skulle kunna vara tränings/bio kompis. Blev tyvärr kär i mig. Nu ledsen. Jag försöker
trösta men det är inte så lätt när jag är orsaken.

Datakillen

Jobbkontakt som jag gärna lunchar med. Han vill mer men är för mesig för att ställa krav.

Norrlänningen

Bara en kompis. Som en stor trygg brorsa. Med skoter.

Igår en la casa de Ninde

Champagnen* anlände, som sig bör kall och gratis (inte jag som betalade den).

Sabreringen börjar
Vis av varningarna garderar jag mig med tunna "kirurghandskar" vilket var tur för den första flaskan går sönder väldigt nära handen, tydligen var den för liten storlek. Halva flaskan far i bitar och golvet skuras ofrivilligt av innehållet. Jag klarar handen tack vare handsken.**

Provar en fullstor, lyckas få in ett snyggt "snitt" och sabrera den till fullt drickbart skick!Whoho, I'm best! Tog den på andra försöket! Slickar i mig berömet från M och en annan kompis, tills jag ser instruktionerna och inser att snittet helst ska vara helt plant. Mitt är lite snett.
Hm, får träna en gång till ikväll, sen ska det baske mig sitta. Vilket innebär att det blir champagne ikväll igen, anyone for champagne?* Hårt liv man lever, glamour i Storstaden.

*Nja, inte äkta vara på träningsrundorna. Blev Frexinet(stavas det så) som ju alltid är okej om man vill ha snik skumpa. Sedan Henric Åkessons mousserande som tja...ett N av 5 möjliga, inget jag skulle köpa.

** Don't try this at home, gå nu inte hem och testa med förskäraren på ölflaskan så du gör illa dig. Krävs nykterhet, försiktighet och speciella grejor. Och tillstånd från din fru som måste städa upp eländet...

Bonde söker...igen

"Hej, hopp falleralla la och bonden tar en fru...."

Snälla säg att jag hallucinerade pga konstigt hälsokostte, för vad jag uppfattade under tv programmet var saker i stil med:

-"När jag först såg Andreas (en av bönderna) så fastnade jag först för hans hus. Bla bla bla, för sådär har jag alltid drömt om att bo...å sen såg han inte allt för tokig ut så...."

Vänta nu, är det så man ska göra som singel? Har jag fattat allt så fel? Borde jag istället:
-"Hej, jag heter Ninde, jag såg ditt namn i taxeringskalendern, och ditt hus/bil/båt..bla bla och sedan såg du inte allt för hemsk ut så jag tänkte att vi kanske kunde...hallå?G i c k du nu?

Vidare kommentarer ur programmet:

Böndernas omdömmen om tjejerna de "speeddejtade":

-"Hon avreagerar sig med röjsåg och det är ju alltid bra." (där ligger man i lä...)
-"Hon va ju... trevlig, åsså jävligt fina tuttar, hö,hö" (gäsp, kunde du väl besparat tittarna)

Från Tjej till Bonde under dejten:

-"Och va ere för fel på dig då?" (snygg fråga på en dejt tjejen, smidigt liksom)

Bondens omdöme om samma tjej:
-"Jaaa...hon hade ju bra jobb å så. Jag önskar henne lycka till med att hitta en kille, moaha ha ha ha...(ironiskt garv)

Nästa par hade också en fin konversation:
-"Vad gör du när du är trött?"
-"Sover"

Visst det är säkert nervöst att dejta inför tv kameror. Men vissa personer måste ju bara vara skådespelare. Såå klantig/otrevlig/osmidig är väl ingen att man inte kan småprata med vem som helst i 5 minuter? Eller?

Nu går vi äntligen hem och sabrerar lite, om jag inte bloggar i morgon så är det för att jag fortfarande saknar några fingrar....

The Nobel Prize of politisk korrekthet

Orhan Pamuk fick det.
Inte Astrid Lindgren. Inte Marian Keyes. Inte Claes Ohlsson (Insjön).
Nehepp, jahapp...och idag klockade Ekonomidamen in på ny rekordtid från jobbet ner till biblioteket för att ställa sig i kö på hans samlade utgåvor.

Själv har jag haft en sån där dag då man faktiskt måste jobba på riktigt. Hoppas det inte är en ny trend bara...

Sexdröm i natt

Ja, du kan sluta flina nu. Inte en sån dröm man vill ha. Mer en sådan som innehåller ett stycke visserligen snygg men ack så mesig kille ur bekantskapskretsen. Som man inte vill känna på det sättet.

Drömde att jag var hos honom en sen kväll och inte orkade åka hem. Att jag somnade på soffan och vaknade av..tja, ni fattar.

Drömeländet stannar inte där, nej det fortsätter in på morgonen efter. Att vi "väcks" av att det ringer på dörren. Där står hans brorsa (tillika kompis med mitt ex) och flinar menande när han upptäcker oss båda i underkläder en helgmorgon...

Tack för den liksom, när man äntligen drömmer nåt kul är det med fel person hmpf. Dessutom var han inte ens bra i drömmen.
Beklagar mig för M som stenhårt hävdar det där om att om man inte vill att en dröm ska slå in ska man berätta för alla man drömde om. Jomenvisst.

Antingen skulle han dö av chocken att en väluppfostrad flicka tänkte på honom på det sättet.
Som jag helst inte gör.
Eller mer troligt skulle han få ett sånt där odrägligt "aha, jag visste väl att du bara spelade svårfångad" flin. Huvaligen. Måste varit det där hälsokostteet jag drack igår, starka grejor..

Viktigt samtal

Mitt under fikapausen ringer hon, emergency call strax innan hon går ombord på flygplanet. För att tvinga mig att spela in nån dum tv film ikväll. Så j-a viktigt att hon knappt törs åka på jobb resan innan jag bedyrat att jag ska spela in eländet. Dessutom ska jag sms:a litteraturpristagaren i litteratur till en annan dåre utomlands. Så himla viktigt att få veta det just den sekunden det släpps. Förstår mig inte på en del människor. Really I don't.

Uppdraget var enkelt

Jag skulle dyka upp i tid, hålla tal. Iklädd snygg långklänning, uppsatt hår, the works.. No problema. Me like, ny klänning som behöver visas upp.

Fast, kom man på, då kan du ju överlämna champagnen med, öppna den elegant för festföremålet. Sure, så långt var jag med. Borde förstått att brainstormningen inte var över, att det såklart måste krånglas till.

Så ringer telefonen. -" Ninde, vet du hur man sabrerar champagne*?"
(Visst i teorin, men...)

-"För vi tänkte att det skulle se jättecoolt ut om du ville öppna den genom sabrering. Som avslutning på talet liksom..

På fusklappen jag får med "sabrerings sabeln" står ...."ofta uppnås en bubblande effekt hos gästerna", bubblande av skratt då eller?

Jag har till på lördag att finslipa tekniken på billigare bubbel. Inväntar utlovad leverans av snik-skumpa. Ångrar mig nu. Lite.
Undrar varför jag inte kan motstå en utmaning. I'm a girlie girl. Tycker vassa sablar läskiga. Saknar en officer och en gentleman. Är ynkligt. Jag vet.

Ska prova iallafall...

*Sabrera att öppna flaskan genom att "slå av" glaset i flaskhalsen.
www.sabrerachampagne.se/index.php?s=forstasida

Mission Completed

Säger jag till Storasyster, när hon ringer igen. Lätt misstänksam. Som om jag skulle ha haft en helkväll igår istället för att slava å hennes vägnar, ha hmpf. Misstrodd man är. Hunsad. Talar om vilket besvär jag haft å hennes vägnar, hur jag t.o.m avskrämt säljaren skrivet kvitto. Överdriver. Lite lätt. Antyder att hon är skyldig mig en stor gentjänst. Ska hem och fundera ut vad ikväll, till smörstekta kantareller som plockades i helgen, mums.

Alla känner apan...

Kliver in på affären i utkanten av Hemstaden. Vid tillfället chict stajlad i fleecetröja, 3 nr för stora byxor (M90), syrrans stövlar och fiskeprylar* i bilen. Till och med Hemstadsdialekten är påtagen.
Det första expediten (som jag mig veterligen aldrig träffat förr) säger är:

-"Nämen hej Ninde!" (Hur vet hon vad jag heter? med undantag för några numera preskriberade klubbtävlingar och nåt inslag i lokalblaskan är jag inte känd ens där).

-"Jasså, du är hemma och hälsar på i helgen?"

N:-"Ehrm, jaa..."(inte den blekaste vem människan är, bäst att spela med).
exp:-"Synd, med vädret, bla, bla bla...vad hade ni planerat bla bla?"
N:(Hjälp,vem sjutton ä r hon, någons syrra? någons nya svartsjuka tjej? tänk snabbt nu..)
N:-"Njae, tänkte väl mest ta det lugnt, fiska, plocka svamp..."

exp:-"Annars kan ni ju åka och titta på (mycket lokalt evenemang), det är ju ganska nära dina föräldrar" (shit, h u r vet hon det? måste ringa syrran bums).

Ringer Storasyster i panik...vi grubblar. Hon känner henne inte heller.
Frågar far o mor som tror att hon kanske "kände igen bilen".
Kände igen bilen? Bilen som jag sist körde upp för ett år sedan?
Som hon bara kände igen sådär, genom glasdörrar, ute på parkeringen?
Hurdå? Så lite kunder att hon hinner memorera nummerplåtarna?
Ibland är de nästan lite läskiga under den gemytliga ytan, Hemstadsfolket.

Jepp, "alla känner apan, apan känner typ ingen"...numera.

* Slutresultat en gädda till Grå Katten, ett förlorat drag pga gammal lina (så ofta fiskar jag), ifall du undrade.

Dagens horoskop för Lejonet*

"Du får försöka medla i ett mellanhavande av något slag. Ditt omdöme är gott, och du kan säkert hitta en lösning"

Ditt omdöme är gott..mohaha ha vilket skämt.
"-Jag litar på ditt omdöme", var det sista Storasyster sa ,innan hon satte in en massa pengar på mitt konto. För att ordna upp hennes "mellanhavande" (betala och hämta ut några varor hon köpt här i staden.) Som den kuvade lillasyster jag är, gör jag naturligtvis det, ordnar upp allt åt henne.

Eller också betyder "..du kan säkert hitta en lösning", att jag, som den kreativa snorunge jag är, kan bjuda halva bekantskapskretsen på krogen ikväll... För att sedan köra variant på snyft klassikern -"Jamen, det är sant, det kom en stor elak pojke och tog min plånbok"...Hm, den som läser bloggar får se.

N: Just nu en ovanligt rik blondin...med tveksamt omdöme.

* Jepp, dagens sanning, i Metro.

Grå katten

Föräldraskapet förvarnat att inte vänta på mig, vet att jag kommer sent efter 30års festen. Grå katten däremot sitter uppe och väntar. Smyger in för att mötas av högljutt jamande och stooora anklagande ögon.- "Vaar har du varit så länge? Jag har faktiskt väntat! " Han darrar indignerat med morrhåren och jamar oavbrutet tills jag går och lägger mig och somnar med en spinnande katt på fötterna.

Han är en fd. sommarkatt jag hittade liten och mager, med tovig päls för två år sedan. Plockade hem honom, satte upp lappar överallt i hopp om att någon ville ha honom. Ingen ville, så nu bor han hos mina föräldrar och jag har blivit " människan som plockade hem mig", någon han kusligt nog alltid vet när hon ska komma hem.

Systemåterställning av hjärnan pågår

För att återigen gå från Hemstadslunk till Storstadsstress, vänja lungorna vid lägre syrehalt i luften.

Vi skulle åka samma bil till Hemstaden i fredags, jag och killkusinen.
Han hade en uppgift. En. Att ta med lyssningsbar musik så att vi slipper höra kass radio utanför Storstadsregionen. Fixade han det? Nej, såklart inte.

Vad sänder då de stora statliga kanalerna på en fredagskväll? Hitlistan, 80-tal,90-tal? Rock, pop, techno? Nejdå, psykodelisk plingplong kontra uselt dansband.

Det slutar med att vi torterar oss själva med att häckla "Sven-Hugos" och "Karl-Börjes" senaste klämmiga bitar direkt från Trollhättan tills vi får in lokalkanalen i Hemstaden. Med texter bara lite uslare än de jag och M gnetade ihop i vårt legendariska band, anno åk 2. Dansband, brrr....

Fredagsfaktorn

Var hög. Jobbet flöt. Problem löstes. Kunder log. Chefen log. Alla var tramsiga och oseriösa ända in i fredagssjälen. Framför mig hägrade en Hem till Hemstadenhelg. Och så ringer hon, Curlingmamman, killkusinens mor.

Får inte tag i lillsonen (snart 22år), som nyligen lämnat hemstaden och flyttat in i mina kvarter. Curlingmamman är av den åsikten att han nog kommer att: svälta ihjäl (tre meter till närmaste affär/restaurang), bli bortrövad (tyvärr jag har bott här längre och inte lyckats bli det än) eller i största allmänhet sitta ensam och hemlängtande (alltid 3 polare och dator hos honom).

Alltsedan vi var små (han var liten, jag aningens mindre liten) och en liten incident varvid jag övertygade honom om att hans nybadade hamster inte skulle torkas i micron, så åtnjuter jag en viss respekt hos curlingmamman.

Så hon ringer mig, för att jag som tjej ska extramamma honom, vilket jag ger fullständigt tusan i. När curlingmamman blir för jobbig brukar jag sms:a ungfan att hans mamma ringer mig. Annars fungerar det ganska bra. Han lever sitt liv, jag mitt.

Jag yppar inga historier om extranycklar som behöver lånas kl4 på morgonen, tjejer som svartsjukt jagar honom osv. Vi är rörande ense om hur artiga och skötsamma ungdommar vi är. What goes on in Storstaden stays in Storstaden.

Nu är det alltså snart helg, 30årsfest där majoriteten kommer att vara sambos och/ eller släkt. Ingen kommer att fatta vad jag jobbar med eller varför jag bor i Storstaden. Fjolårets skämt kommer att återanvändas. Jag kommer att få veta vem som skilt sig/flyttat isär/vänstrat hamnat i onåd sedan sist.
Min singelstatus kommer att kommenteras med uppmuntrande förslag på "kallesbrorsaskusinsbrylling". Överlever jag det får jag äntligen gå hem till mor och far. Somna med en stor grå katt spinnande på magen. Andas renare luft. Plocka svamp, träffa syrran och syskonbarnen. Chilla ner lite. Ladda batterierna.

Dan före doppare dan

Killkompis: Jag är nog bättre på att vara kompis, än på att vara pojkvän. Alla mina förhållanden har slutat olyckligt.

N: Du, inga förhållanden slutar lyckligt. Vore de lyckliga skulle de inte sluta.

En msn stund senare

Killkompis: Gå med ut ikväll? Dränka våra sorger?

N: Nej, gå du, mina sorger är simkunniga. Ska ge dom en omgång på gymet istället. Måste kunna gå upprätt i morgon vettu. 30 årsfesten i morgon.

Deppdag

Nä, hörni om man skulle ta och skita i allt. Ta sitt pick och pack och flytta ut på Landet. Kunna ha häst igen, hund katt...en flock barn så småningom. Med en alldelles vanlig händig man. En sån som kan bära en på starka händer, som är lugn o trygg i sig själv. Eller också inte. Snavar hem och råkar slå på TV:n i
"Bonde söker fru".

Det där programet jag slutade se efter det att en av deltagarna liknat kärlek med "känslan av ett elstaket i aschlet". För dig som inte har snavat över ett påslaget elstaket i mörkret kan jag säga att, nej, kärlek är det f-n inte.

Dum som jag nog är sitter jag kvar. För att se uppföljningen. Hur många hugade presumtiva bondfruar som skrivit in till bönderna i programet.
Schyssta tv4 poängterar desutom, jaha här har vi bonde A, du fick 16 brev å det var ju inte så många så dig ska vi inte följa. Kul för honom när han ser programet och ser bonde B som fick över 200 brev. Självförtroendehöjande.

En bonde sorterade raskt bort tjejer med barn. För han ville ha egna. Sa han.
För det är väl inte så att människoston kan föla fler gånger? Fattar man ju att det är resursslöseri att upplåta stallplats och havre åt någon annans avkomma.Få dela hennes uppmärksamhet med. Tja, han var åtminstone ärlig.

Varför bryr jag mig, jag har ju inga barn? Kanske för att jag har kompisar som har. Inte kompisar av typen "jag tar mina två hjärnceller ur skolan och skaffar barn tidigt för att sedan whitetrasha mig genom livet på döfödda kneg i väntan på en man som kan rädda mig". Snarare "skaffat barn tidigt och sedan pluggat in högskoleexamen och nu jobbar heltid på bättre jobb än mig typen."

För att jag är naiv och dum nog att hoppas på att killar som blir ihop med dem blir det för att de älskar personen i fråga. Inte för att de inte var hingstar nog att scora en tjej utan barn.

N. Ibland cynisk. Ibland glad att vara singel.

..och värre blir det

Som om det inte var illa nog får jag följande sms från supposedly hårt arbetande tjejkompis på väg att göra karriär. Nu på superviktig kurs. Med jobbet. Betald.

"Hej! Ligger på playan i xxx och latar oss i solen, lediga från kursen idag. Ikväll ska vi ut och roa oss i (skitmysig stad hon vet jag gillar). Vädret har varit toppen, 25 grader och sol..."

Svarar nåt i stil med "Din lilla gris! Var inte du i Paris för några veckor sedan?"

Får svar: "jo...mycket kurser blir det, he he..."

Ninde för bloggen i Storstaden, i 13 grader och surt regn.

En jävla dag*

Ursäkta men det har faktiskt varit det. Om ni saknar nåt ärkepucko i er närhet så kan jag säga att jag har träffat dem idag. Allihop.

Idag har jag:

Pga kollektivtrafiken, kommit försent till gymet
Delat t-bana med sveriges alla snorungar (har alla field trip idag eller har ni bränt ner alla skolor i Storstaden i natt?)

Fått hissen snodd framför näsan två ggr.
Blivit regnad på (nice move att plocka ur paraplyet igårkväll).

Förklarat elementär procenträkning för en medelålders chef (kund).
Pedagogiskt förklarat någonting 3 gånger för hysterisk kvinnlig kund.

Räddat Mellanchefen från jordens undergång (samt startade om datorn åt honom). Hört samma mellanchef poängtera mäns tekniska överlägsenhet i samtal med manlig kollega.

Lommat ut till fikarummet för att tröstäta, bafatt upptäcka att någon varit vänlig nog att omhänderta den sista chokladbollen i Bris-lådan.

Blivit voffad på av Storasyster för att jag olovandes lånat med mig hennes "Madam Secretary" bok på 574 sidor, vilken jag nu har tills i helgen på mig att läsa och återbörda i oskatt skick...annars.

Blidkat samma Storasyster genom att erbjuda mig att införskaffa 30 årspresent till Mr Syssling vi aldrig träffar, samt närvara på hans fest. Någon som vet vad han önskar sig?

Vad mer för elände ska drabba mig idag då?

* Ja mamma, jag vet att man inte ska svära utan istället försöka lura i folk att man har ett ordförråd. Sorry, my blogg-my rules.

El Passion Grande

Är det alltid med Lejonkillar, skämtar M. Jag vet, skrattar jag. Tar allt med en rejäl näve salt, som jag alltid gör. Tror inte på vad folk säger, tror på vad de faktiskt gör. Vi är båda två blåbär just urfallna ur sambokorgen men han är det blåaste bäret av oss två. Har känt M sedan första klass.Ibland är det jobbigt att hon känner mig så bra, kan fråga saker. Att jag sagt att jag klarar mig utan kärleken i mitt liv ett litet tag nu. Är bra såhär. Just nu.

M: Men om kärleken stod där ute och knackade på din dörr skulle du vägra släppa in honom då?

N: Knackar han försynt lär jag knappast höra honom i allt oväsen runtomkring. Menar han allvar får han fanimej slå in dörren och bära ut mig, då ska jag lyssna.Då. Inte förr.

Jag hör av mig

Sa han. Ja vi hörs sa jag. Han skickar sms, tack för senast kram. Idag fick jag ett mejl som beskriver mig i oroande positiva ordalag. Det talas om rådjursögon, hur fantastiskt trevlig han tror att jag är osv. Det talas om känslor, mycket försiktigt som om han vill vänja mig vid tanken. Han är modig måste jag säga. Någon som tror att han är intresserad?

Jag är fortfarande lätt chockskadad över en kille som vågar
visa sina känslor så.
Tänker på vad jag sa för ett år sedan när det var som värst mellan mig och exet. Att killar var genetiskt oförmögna att prata känslor. Tar tillbaks det, alltihop.

Dejt med en lejonkille

Det sägs att killar i lejonets tecken är de perfekta dejterna, efter helgen kan jag intyga att det stämmer. Vi träffas och tar ett glas vin i baren först, han är gentlemannen som håller upp dörrar och drar ut stolar, är uppmärksam, ger komplimanger som verkar ovanligt äkta. Han är "casual snygg" i mörkblå kavaj o skjorta utan slips, ganska likt från i somras.

Han är överförtjust över min uppenbarelse, mån om att göra ett gott intryck.
Jag är nervös innan men inser snabbt att det här kan jag ju. Det här spelet mellan man och kvinna, jag har bara suttit på avbytarbänken ett antal samboår, följt spelet på avstånd. Det är singelspelet, allt annat runtomkring jag inte kan än.

Ja, det blev en trevlig kväll. Vi åt (fråga mig inte vad, hade fullt upp med att drunkna i hans blågrönaögon). Mycket prat, mycket skratt. Senare erkänner han att han varit intresserad av mig från allra första gången vi sågs i sommras men att han inte ville säga något för att inte skrämma iväg mig, (det hade det troligen gjort, var ganska ointresserad då).

Jag är både förtjust och förvirrad. Å ena sidan wow, vilken kille. Trevlig och charmig som tusan, blandat med blyghet, humor och värme under den välartade ytan. Alla de viktiga egenskaperna.

Å andra sidan är han också känslomänniska, jag har fullt upp med att stabilisera upp mig själv ibland, skulle jag orka med ett till galet lejon i vardagen?

Jag har från första början sagt att jag inte är redo att gå in i ett nytt seriöst förhållande ännu. Han vet. Vi har pratat om det tidigare.

Ändå ringer små varningsklockor då och då, små saker han försöker luska ut.
Som om jag skulle kunna tänka mig att ha hund? (han har hund).
Som om jag skulle kunna tänka mig att bo någonannanstans än i Storstaden (han bor i en annan stad). Är jag bara nojig nu?

Jag vill ju bara leka, spela spelet. Inte leka med någons känslor.
Ha kul. Som vi hade i helgen.

Idag

Har jag inga ord.Bara ett stort leende hos en mycket trött tjej.