Är det alltid med Lejonkillar, skämtar M. Jag vet, skrattar jag. Tar allt med en rejäl näve salt, som jag alltid gör. Tror inte på vad folk säger, tror på vad de faktiskt gör. Vi är båda två blåbär just urfallna ur sambokorgen men han är det blåaste bäret av oss två. Har känt M sedan första klass.Ibland är det jobbigt att hon känner mig så bra, kan fråga saker. Att jag sagt att jag klarar mig utan kärleken i mitt liv ett litet tag nu. Är bra såhär. Just nu.
M: Men om kärleken stod där ute och knackade på din dörr skulle du vägra släppa in honom då?
N: Knackar han försynt lär jag knappast höra honom i allt oväsen runtomkring. Menar han allvar får han fanimej slå in dörren och bära ut mig, då ska jag lyssna.Då. Inte förr.
Subscribe to:
Post Comments (Atom)
No comments:
Post a Comment