Lejonkillen.Han ringde mig igår, så fort han visste att jag var hemma. Han messade mig idag. Han vill så mycket. Vi pratar om att ses. Om den omöjliga ekvationen att kordinera våra kalendrar. Om att det nästan är tur att vi bor långt ifrån varandra och är ganska upptagna. För att det annars lätt skulle bli för nära, för snabbt.
Jag säger inte att han alltmer ofta oinbjuden dyker upp i mina tankar. Att jag saknar honom lite.
Att det är därför jag backar lite när det blir för mycket.
För jag hör varningsklockorna, hör mig falla in i flickvännsrollen. Den roll jag burit med korta avbrott enda sedan gymnasiet. Hör mig bli mjuk och fjantig.
Behöver en iskall cyniker som kan ge mig lite perspektiv. Behöver H, som är onåbar denna vecka. Fan...
Subscribe to:
Post Comments (Atom)
2 comments:
Så hur går det med Lejonkillen? Jag lade ner min "drömkille". Insåg att han var just - en dröm.
Aha, va synd fast iofs bättre att inse att killen är inte är värd besväret nu än sedan man ödslat en massa tid på honom?
Lejonkillen har jag faktiskt inte lyckats hitta några allvarligare fel på än. Delvis beroende på att han är mitt uppe i karriärsklättringen och bor i en annan stad, förlänger liksom "drömfasen" något.
Vi håller kontakten och planerar att ses.
Post a Comment