Killsnack-om inte håll för öronen

H.
The one and only. Otroligt snygg men inte en ålder jag normalt faller för (för gammal och för gift). Vi har kastat lite neutrala mejl fram och åter. Jag har klarat av att vara cool. Han har varit i Landet Långtbort på affärsresa. Ringde igår, hemma och mellanlandar bara. Saknar honom, behöver träffa honom för att reda ut vad jag känner. Underbart att höra hans röst, tungt att vi inte hinner träffas innan han åker en vecka igen.

Känt honom i ett par år. Kom varandra närmare när jag och exet hade problem. Han som hjälpte mig att bryta upp, gå vidare. Trodde jag skulle gå till honom, trodde jag med, ett tag.

Han är en alftamale av guds nåde, självsäker, snygg, erfaren men ändå busig som en liten kille. Den jag kan prata med om allt från fallskärmshoppning till fransk poesi. Den person som får alla andra att se ut som bleka kopior. Men fel för mig. Hade hoppats att vi skulle klara att bara vara vänner. Han har erbjudit mig allt, äktenskap, bra jobb osv. Jag har bett honom lova att inte skilja sig för min skull. Ska han skilja sig ska det vara för att han inte vill leva med familjen längre, för att det inte funkar. Oavsett mig. Saknar honom som f-n även om jag inte vill erkänna det.

Lejonkillen

Bor inte heller här i Storstaden. Känslomänniska som jobbar mycket. Annars underbar. Skickat ett flertal mejl sedan vi sågs. Vill veta allt om hur jag tycker/tänker/känner. Viktigt för honom säger han. Sitter med hans mejl just nu, osäker på vad jag ska svara. Lite rädd att släppa honom för nära just nu.

MJ

Min killkompis. Med en kropp som en gud, snäll men inte så smart som H och Lejonkillen. Som jag trodde skulle kunna vara tränings/bio kompis. Blev tyvärr kär i mig. Nu ledsen. Jag försöker
trösta men det är inte så lätt när jag är orsaken.

Datakillen

Jobbkontakt som jag gärna lunchar med. Han vill mer men är för mesig för att ställa krav.

Norrlänningen

Bara en kompis. Som en stor trygg brorsa. Med skoter.