Äntligen igång med gymträningen igen. Favoritpasset i morse, det där man får ta ut sig sådär härligt. Märkligt hur fort det går att missa lite träning, komma ur rutinerna. Så att man milt men bestämt måste puffa sig själv tillbaks på rätt spår. För jag är ofta morgontrött men i morse var det ovanligt segt. Jag häpnade över vilka snillrika bortförklaringar min hjärna skapade för att rättfärdiga att inte träna just idag:
Jag:- Har jag inte lite ont någonstans?
Samvetet: -Nä
Jag:-Borde jag inte byta skosnöre i träningskorna?
Samvetet:-Skärp dig..
Jag:-Jamen jag hinner inte träna, tänk vad mycket annat jag skulle hinna med istället!
Samvetet:-Som vaddå?
Jag:-Åka in tidigare till jobbet för att förbereda lite istället?
Samvetet:-Vaddå förbereda? Prata m H i telefon menar du?
Jag:- Jamen, han lämnade ju faktiskt meddelande att...
Samvetet:- Låt honom vänta lite till och sluta planera efter honom!
Jag:-Jamen jag oorkar inte, vill sooova, låt mig vaa..
Samvete:-Käften. Gå upp. Klä på dig. Ät åtminstone nåt litet o march till gymet! Du vet att du vill när du väl är där. Dessutom blir du asjobbig av att inte träna. Seså schas iväg nu..
När jag väl kom till gymet kände jag hur mycket jag saknat det. Lite småprat med några innan. Sedan gå in i musiken. Glömma allt utom musiken och rörelserna. Ta ut sig. En varm dusch senare lämna gymet som en gladare människa än den som gick in.
Jag kom iväg i morse. Vet ju att "behållningen" med att träna vida överstiger nackdelarna. Kommer nog alltid att träna, alltid att ha det där behovet av att röra på mig, använda kroppen till det den är gjord för. Är vi inte alla födda med en kropp som vill röra på sig? Klättra, simma, springa, hoppa? Vad händer egentligen på vägen som får folk att tappa det där rörelsebehovet och bara vilja sjunka allt djupare i tv soffan? Vad är det som får vissa att motionera och andra inte? Genetisk slöhet eller inlärt oidrottande? Är det svårare för vissa människor att bryta det mentala motståndet mot utmaningar? Eller ger idrottandet vissa en starkare "kick" precis som vissa har "fallenhet" för en drogsort o andra inte. Om det är så, hur kan vi utnyttja den kunskapen? Sedär lite av vad jag funderar på, när jag rör mig från gymet...
Dagens motto, kroppen: Use it- or loose it!
Subscribe to:
Post Comments (Atom)
13 comments:
Åh, vad jag känner igen dialogen.Jag har den varje gång när jag ska iväg och träna .Och sen så mår jag så bra när det är färdigt !*dansar lite chacha*
Svensson blir väl bara bekvämare. Kan vi inte inse kopplingen mellan för högt kaloriintag och övervikt, som knappast klassas som kärnfysik, är det väl sällan troligt att vi inser konsekvenserna i längden av en misskött fysik?
Det är ju trots allt alltid lättare att hitta på en schysst bortförklaring eller skylla på gener än att släppa sargen och börja agera för sin egen välmående framtids skull..
Högaktningsfullt, på darrande gymsvullna armar
Simon
Jag har tagit tag jag med, med det är åh så jobbigt att komma iväg.
Snart börjar träningen. Jag har råkat lova att jag ska springa halv mara i år.
Nää jag var inte nykter! Men jag höll förra årets löfte och sprang en mil..
Duktig flicka! Se nu till att fortsätta så. Om inte lovar jag att jaga dig med blåslampa...
De där dialogerna ja, de känns ju igen. Det är skönt när man blir så pass gammal och gaggig att man inte orkar ljuga för sig själv längre. "Upp och hoppa, latkärring", väser jag då.
tania: *ler och skuttar med*
simon: Snyggt formulerat :)Du har rätt i att alla vet hur man bör sköta sin kropp, det hänger på viljan. Men ändå. Längtan att röra på sig, rastlösheten, endrofinkicken när man väl gör det, verkar tilltala vissa människor mer än andra. Bara undrade om just detta är genetik mer än inlärt :)
manual: Just keep trying :)
ängeln: Du är galen, har sprungit midnattslopp en gång det räcker! Men håll oss informerade, vi hejar på dig!
lill-krizan: Gruppträningstiderna håller jag oftast, men kan behöva den där blåslampan när det gäller styrketräningen..:)
kim: Äsch inte är du gammal, dessutom duktig med morgonpromenaderna.. ;)
Okej, jag är redo att ställa upp för dig. Kan behöva springa in mina nya träningsskor sen ändå.
Var ska vi ses för jagandet? Jag hittar inte så bra i storstan.
Det räcker om du skäller på mig här:) Fast egentligen skulle jag mygla in dig på gymet så att du kan stå och skrika på mig vid maskinerna...
Jag är inte så högljudd som jag ser ut...
Varför är slampan blå?
lill-krizan: Aha, joggingskor vid svampen dårå...;)
treetop: Om det är den fråga du ställer dig morgonen efteråt kanske herr ordvits bör sluta dra hem små smurfar? Alt. lossa greppet om halsen lite? :)
Låter utmärkt!
Hur känner jag igen dig?
Post a Comment