Jullovet I

Mina vänner jag har inte bara överlevt, jag har lyckats ha en hel del kul längs vägen med. Sammanfattningsvis:

22 Dec - Detta år skulle vi bryta traditionen och åka tidig morgon långt innan kö- bildande familjeförare vaknat. Det var Planen. Ledighet hade utkrävts, killkusinen uppskrämd i ottan, julklapparna nedstuvade. Då ringer Mellanchefen med Stort Strul. Två timmar och en vända på kontoret senare är vi äntligen på väg till tonerna av "Driving Home For Christmas". Via diverse stopp (fruktoffer till Buddahstaty, taskig vägkrog, avlämning av Killkusinen osv) äntligen hemma hos Mor och Far. Somna med en spinnande Grå Katt på magen.

Julfirande i Hemstaden som bland annat inkluderade:

* Lätt överdrivet intag av julmat och godis (men jag kom i Jessica Rabbit fordralet på nyår, häh!)

* Nostalgi Nintendo med systersonen. Som tycker det är jättekul och inte bara klagar på den primitiva grafiken som Killkusinen gör. Som är en kul liten kille som fortfarande är nyfiken. Som frågar om saker, som jag gärna busar med. Hoppar i vattenpölar och klättrar i träd. Försöker att svara så gott jag kan när han frågar om saker. Om trumpetlav och renlav. Om vad man inte bör testa "hur bra det brinner" med.

*Dialektbyte. Hörde mig själv säga "hur é leeget" till förvånad kompis i telefonen. Skämdes. Bytte om till Hemstadsdialekt.

* Besöksturné hos släkt och vänner. Nu i något utökad singelversion med gottgörande av de vi inte "hann med" förra året då vi var två. Mycket fika blev det.Förevisande av barn, gullande med barn och djur. Sedan ett efterlängtat besök hos favorit farbror och faster. I köket i deras 1800-talshus med en stora vedspisen. Fasters nybakta bröd och kokkaffe. Som är så mycket godare än allt kaffebröd.
Fast det sägs spöka i huset så är deras kök en av de tryggaste platser jag vet. Där man alltid är välkommen, där man duger bra som man är. Där jag och syrran lekte med våra äldre kusiner som små. Faster som alltid var den där moderliga snälla och farbror som var berättade sagor och spökhistorier som ingen annan. Och trolla kunde han. Ibland trollade han så framgångsrikt att saker aldrig dök upp igen. Var underbart som liten och en hållpunkt punkt när tillvaron blir jobbig som vuxen.

* Handlande på den lokala affären a.k.a "informationscentralen". Där man inte kan visa sig utan att stöta på : en gammal lärare, en klasskompis mamma, tre bekantas bekanta som blixtsnabbt frågar ut en. Så nu är det officiellt. Jag har övergått från trygg snäll samboflicka till "mans-stjälande-sex-and-the-city-singel" modell yngre. Bäst ni låser in era karlar, en 30 årig otränad "gubbe" med kepsen djupt nedtryckt och en årsförbrukning snus under överläppen är precis vad jag längtar efter. Inte.


*Den obligatoriska rastlösheten efter några dagar på landet. Kombinationen gymabstinens och Storstadsstress. "Måste hända nåt jämt" mentaliten som sätter in.
Tar lite längre tid att "ställa om sig" från Storstad till Hemstad än vad det brukade, mindre elastisk hjärna efter 25 (säger killkusinen som inte fyllt).

Det är då man kan falla för frestelsen att gå ut i en stad där man kan bli raggad på av killen man lekte med som liten. Som nu är desperat gymtränande singel som raggar på allt som rör sig, inklusive två av mina kompisar och syrrans polare. Avstod krogen på annandagen, finns inget för mig att hämta där längre. "This town ain'nt big enough for the two of us, it's not even big enough for me by myself anymore."

Istället snörde jag på mig vandrarkängorna och gick på skogspromenad. Både själv och med resten av familjen. Jag är en gå/rida/åka skidor i skogen människa.Den andra Ninde som få där jag bor nu känner. Ibland försöker jag förklara det för Storstadsfolket. Hur vackert det är med utsikten i gläntan där hjortarna brukar stå och sola sig. Utsikten från berget, lugnet stillheten, den rena luften. Allt det där man inte har när man trängs med juniorlaget i Storstadens el-ljusspår. Storstadsfolket brukar le och titta på mig med samma blick som faster och farbrors får har. Vänligt men absolut nollställt.