Som om det inte vore nog nu..

Måste jag till tandläkaren nu i veckan. Gammal grej som bitits sönder. Emotser det med samma vilda entusism som jag gör allt annat som är fysiskt och ekonomiskt smärtsamt utan att skänka någon endorfinkick. Tackar min lyckliga stjärna att jag inte har större problem.

Sist* jag besökte Herr Tandis öste han in mottagningens samtliga lösa föremål i min mun. Sedan såg han tankfullt på mig och frågade hurvida det var sant att kvinnor kunde gråta av ren glädje också?

På vilket jag svarade:

"- Hhrmff" (vilket ska tolkas som:se på mig när jag går härifrån så ska du få se på glädjetårar)

Nu går det dessutom illasinnade rykten om att han plötsligt gått och blivit misstänkt darrhänt. Redan där började de mentala dagmardrömmarna om att han darrar och slinter med borren och borrar sönder alla fina friska tänder. Känns stabilt . Fint.

Kanske borde jag byta tandläkare? Fast nä. Han är lite smågalen på ett intressant sätt. Man slipper iaf höra vitsar av typen " -Hur hälsar en golfälskande tandläkare?" "- Hole in one?" Öh,hö hö.

Dessutom kan man om det krisar få lägga upp betalningen på ett schysst sätt. Under det att han poängterar sina nära klientella band till råbarkade mc-boys i indrivningsbranschen.



* Ja jag erkänner, jag passade på att bleka tänder som var ganska okej redan innan. Lite fåfängt sätt att spendera julbonus för två år sedan.