Oaj

Åter från tandplågaren. Som utöver sedvanliga komplimanger hade vänligheten att avslöja att han var ute på en helkul kväll igår. Helkul som i flödande av champagne och öl. Att han därför idag var lätt bakis. Men att han nog skulle kunna klara av jobbet. Kanske.
Sedvanligt replikskifte:- Vill du ha bedövning?
-Bara om det kommer att göra ont? (R'u kidding? Gimmie all the drugs you've got, I'm scared)
Sedan:
-Mmmhfs
-Gör det ont?
-Lite
-Står du ut lite till? Jag är strax klar..(har man hört den förrut?)

När han börjar illustrera scener ur filmen "Tandläkaren" med att vifta med borren och beskriva hur mycket splatter där visas får jag nog och leder in samtalet på mer vetenskaplig grund. Som jonbildningar av flour och kalcium. Så får man veta hur hutlöst dyr stunden i hans sällskap blev. Snabbkoll i spegeln, jodå alla andra tänder sitter där de satt innan. Snubbla ut ur mottagningen, blek om nosen och yr av lättnad. Fast utan bokmärke eller leksak, trots att man numera betalar för sig..