Subscribe to:
Post Comments (Atom)
skip to main |
skip to sidebar
Singel efter långt förhållande med kontrollfreak. Träffar H (gift man). Jobbar som säljare i väntan på att bli mogen och vuxen, veta vad jag vill med mitt liv. Läs gärna min blogg med glimten i ögat.
Followers
About Me
- Ninde
- Att skapa är att leva, att leva är att skapa.
Gillar du min blogg?
Blog Archive
-
▼
2007
(436)
-
▼
March
(38)
- Kollegial nostalgi
- Dagens insats för jämnställdheten
- Datakillen
- Tröttonsdag
- Alphaville - Dance With Me
- Del 3. Slutet.
- Sjöslag i Österled del 2
- Sjöslag i Österled del 1
- Jo, jag överlevde...
- Checklista inför x-ning
- Madonna Racet
- Fröken hårfager
- Ringblomma-förtvivlan
- Calendula
- Söndag
- Lördag- Saint Patricks Day!
- Fredagen
- Dagens biljett direkt
- ..och kavajen mår bra?
- Äntligen härifrån
- Hold that Thought
- Preköial morgonångest
- Utmanad
- Den första riktiga vårdagen...
- Söndag
- Grappa
- Lördag: Grappa och gnäggmässa
- Fredagkväll
- Igår
- Internationella kvinnodagen
- The big boss
- Dagens föraning
- Vanedjuret
- Dagens Mutkolv
- Made to move
- Mitt i prick Johanne !
- Blanddag
- H
-
▼
March
(38)
27 comments:
Håller med. Kan inte känna någon som helst sympati med det där packet till kringresande "aktivister/terrorister"...
Kan sympatisera med syften. Kan fatta det där med ung och arg.Unga mot etablisemanget. Är metoderna jag ogillar...
Du är en större mäniska än jag då... :-)
Tyvärr försvinner all sympati, för syften, metoder osv när samma sak upprepas gång efter gång. Och när det är planerat. För det är inte en slump att det händer och skulle vara intressant med en kommentar om hur trakassera oskyldiga genom att förstöra deras bilar, affärer, andra människors livsverk gör dem själva mindre dåligt behandlade... Nepp. Nada sympati från min sida.
Ha,ha actually rätt säker på att du är den större av oss. Fysiskt iaf ;)
Men ja, menade att jag från början kan känna sympati för vissa saker. Men håller med dig om att sympatin försvinner när de beter sig som de gör. :(
Det får vi hoppas att jag är :-) För mitt ego om inte annat...
a: ha,ha okej ;)
I en demokrati får vi de ungdomar vi förtjänar, på gott och ont...
Sedan känns ju inte Johannes "vem-det-är-mest-synd-om-resonemanget" helt fräscht:
"En alldeles för stor del av jordens befolkning lever i fattigdom, saknar utbildning, uppehållstillstånd och hopp om framtiden. Engagera er i något vettigt i stället."
pm: Visst finns det alltid någon som har det sämre än dig. Men i princip ger jag henne rätt. Skulle förstått det om det gällde indragna brödransoner för en svältande befolkning.Liv eller död. Men våld för att behålla sitt klubbhus..nja..
Antagligen ligger det mer bakom än bara ett klubbhus (och vad media väljer att redovisa), plus att kravallturisterna på plats skiter nog i vilket...
pm:Vänder mig fortfarande emot principen. Ska vara ett sjuhelsikes livräddande ändamål om det ska vara befogat med de medel de använder...Titta på Tibet och jämför liksom..
När det gäller kravallturismen har du helt rätt..
Jag hör vad du säger. Och spelar mest lite tonåring, men man gör det lite enkelt för sig när man pekar finger så fort frustrationen rinner över hos hormonstinna tonåringar...
Visst, våld är inte bra. Och förkastligt när det drabbar oskyldiga individer och deras egendom. Men jag anar att problematiken finns att hitta på ett djupare plan. Sure, inga svältande barn. Men att bli trampad på upprepade gånger gör ont, ovasett sammanhang...
Helt allvarligt tycker jag Johannes text säger mer om henne själv än om något annat...
Floskel-VM:
Den som inte är röd när hon är ung, har inget hjärta. Den som inte är blå när hon är äldre, har ingen hjärna.
:-)
pm: Har farbror månne svikit sin ungdoms ideal kanske ;)
Skämt åsido, jag är den första att försvara rätten att vara ung och frustrerad/förbannad över hur samhället ser ut. Utan det skulle samhället stagnera.
Det jag hör av ditt resonemang är, visst våld och oskyldiga är förkastligt..men. M e n vaddå? Smällar man får ta? För vad?
Faktum kvarstår, frustrerad eller ej, det finns saker man inte gör.Exempel, bara för att jag ogillar minkfarmer så tycker jag inte det är rätt att släppa ut minkar.
Kul med floskel VM, ha ha. Vi brukar köra lite floskelbingo i smyg jag och några kollegor. Samt den berömda "gissa floskeln" (pick right bullshit) Inför besök "ovanifrån"? ;)
Have one for you: "If you can't beat me, join me.."
Jag sviker inte mina ideal, jag utvecklar dem... ;-)
Men.... Men media blåser gärna upp till storm så fort någon kreativ fotograf plåtar lite justa bilder på en batong och ett brinnande bilvrak.
Precis som att debatten om ett ungdomshus kan kännas lite småsint, sker ju också användandet av rubben "KRIG" synnerligt vårdslöst. Det är ju inte så att folk dör i gatustrider... Brinnande bildäck ser maffigt ut på bild och krossat glas låter farligt - simpel våldsporr som tonårssvensson imponeras av och medelålderssvensson förfasar sig över...
Och ja, det tillhör samhällsbilden. Tyvärr.
Floskel-VM: Har det något med Kanada att göra?
pm: Kan ge dig rätt i en sak. Media piskar upp stämningen. Vinklar och drar till med "krigs rubriker" alltsomoftast.
Har med oss alla att göra :)
VM: Fifth rule of strategy in sales and márketing... ;-)
Klart som fan folk förfasas över att få sina bilar uppbrända och sina saker sönderslagna... Det är inget jävla ungdomligt motstånd utan vandalism. Demonstrera och protestera. Fine. Men visa att du brinner för rättvisefrågor och sånt som står dig nära är inte samma sak som att bränna upp något.
a: Håller med (även om du har en tuffare attityd än mig i just det fallet:)
a: Jag förundras över den som är så i kontroll över sina känslor att hon kan kontrollera sin eld till fullo.
;-)
PM: Kontrollera sin eld till fullo :-)
Förstår vad du menar men det är fullständigt ohållbart som argument. Vad är okej att göra i skydd av sin okontrollerbara eld då? Och är det verkligen att jämställa med ett större engagemang för att man tar till dessa, åtgärder enligt vissa, upplopp enligt mig?
Är inte det att nedvärdera andras engagemang?
Men som avslutning så anser jag att jag är värd att förundras över... :-)
a: Nja, okej eller inte... Det jag ville tydliggöra var endast att jag har förståelse när handlingar urartar. Även om jag inte nödvändigtvis sympatiserar med det aktuella syftet.
Träng in mig tillräckligt långt i hörnet och jag vet att min vrede inte enbart kommer att yttras i sittdemonstrationer och blogginlägg...
Sedan att det skulle tyda på ett större engagemang att välta en papperskorg än att skriva en insändare till Expressen låter jag vara osagt.
Och vem är det egentligen som nedvärderar vem? ;-)
Så trängd i ett hörn är det mesta okej? För att hellre än förlora ensam så drar vi olycka över några fler?
Ett slags öga-för-öga samhälle...
Menade inte att nedvärdera dig alls om det var så du uppfattade det. Håller inte med dig för fem öre iofs. Men engagemang som kommer från en hemsida som ber om hjälp till danska bundsförvanter däremot känns inte så äkta i min värld...
a: Jag repeterar och förtydligar då detta verkar ha utvecklats till en "våldsdebatt". Jag vet inte om "okej" är ordet jag skulle använda. Men att säga att krig alltid är av ondo är fint och vackert, men väldigt naivt.
Den som aldrig varit trängd, kan heller aldrig förstå. "Öga-för-öga-samhälle" har vi alltid haft, och kommer alltid att ha. Om du har barn förstår du vad jag menar.
Någon personlig nedvärdering tog jag inte åt mig. ;-) Det var mer en replik på din värdering av olika "uttryckssätt"...
Det där med hemsidan förstod jag faktiskt inte alls...
Först, givetvis drogs saker till sin spets i förra inlägget om att "allt är okej". ;-)
Om vi håller oss till dessa aktioner/aktivister. Är ju lite svårt att komma ifrån våldsdiskussionen när du skriver att du kan ha förståelse för att saker urartar även om du inte sympatiserar med syftet. Sällan man läser om demonstrationen som urartade till ett saft&kak-kalas... ;-)
Jag kommer aldrig ha förståelse för att det urartar oavsett syfte. De vill bli lyssnade på, accepterade, bli rättvist behandlade osv. Det vill jag med. Blir jag det alltid? Nej det tycker jag nog inte.:-) Att de i det läget anser att olagliga handlingar är sista utvägen är ju ett bevis på att det samhället som de vill ska lyssna på dem inte är ett samhälle vars normer och lagar de inte behöver lyssna på eller följa. Och då finns det i slutändan risk för att det urartar och det kan man förstå ibland?
Förstår det inte. Nu går jag hem och tittar på tv istället :-)
a: För ordningens skull. Det var nog redan Johanne som drog saker till sin spets genom att använda fattiga barn i Afrika...
En saft&kak-demonstration skulle jag hoppa med i alla dagar i veckan... ;-)
Jag måste tillstå att du har en fascinerande inställning och tro på demokrati och icke-våld. Och jag erkänner att jag inte kan stå för samma knyta-näven-i-fickan-filosofi.
Jag är av uppfattningen att ALDRIG slå först, att undvika våld i absolut längsta mån. Men om jag blir angripen tvekar jag inte en sekund att skicka angriparen tillbaka till medeltiden.
För att återknyta till artikelns egentliga grund, så kan jag inte sympatisera med handlingar som urartar utan faktisk grund. Men vad jag förstår har förhandlingar mellan berörda parter skett under en lång tid, innan kravallerna.
Betänk även att många förändringar av det demokratiska samhällets regler har skett efter "olagliga handlingar"...
Det handlar ju till en viss del att kunna inse att man inte vinner alla strider. Och att välja dem rätt. Att då i desperation förstöra saker som åtgärd är föga konstruktivt. Ibland är det att spela martyr som är det bästa.
"Får jag inte som jag vill ställer jag till det för dig."
Knappast ett sätt att få folk att sympatisera med dig och dina åsikter.
Kan man aldrig förstå att man vinner inte allt och att det är så världen fungerar så är det snarare så att man har en sjukt egocentrisk självbild enligt mig... Där man utan tvekan sätter sina behov före andras.
Sen så är givetvis en jämförelse med svältande barn och ett ungdomens hus inte direkt relevant. Lite som att hävda att vi har ett öga-för-öga samhälle för så reagerar barn ;-) hehe...
Och visst, många demokratiska samhälleliga förändringar har kommit genom våld. Bara se på franska revolutionen som var tidigt ute... Men är det att jämställa med att slåss för ett hus?
a: Förvisso ger jag dig rätt gällande martyrskapet. Men ibland kräver det västerländska demokratiska samhället andra uttrycksformer för att skapa opinion (via media). Om det är konstruktivt eller inte, bör väl avgöras från fall till fall... ;-)
"Att tala till bönder på bönders vis..."
Ibland det enda sättet att få gehör för sina åsikter.
Självklart kan man inte vinna "allt". Men den som anser sig aldrig vunnit något, vill till slut vinna vad som helst...
Åter igen håller jag med dig om att liknelsen mellan ett ungdomshus och svältande barn är patetisk. Men jag vill klargöra att min hänvisning till "Om du har barn förstår du vad jag menar", mer hade att göra med att den som känner sig trängd tar till desperata metoder - krök ett hår på mitt barns huvud och jag slutar aldrig slå...
Apropå fransmännen. Slogs inte de också om ett hus, eller var det ett slott... ;-)
Lite förenklat kan man väl säga att de slogs om ett hus... ;-)
Post a Comment