Utmanad

Utmanad av a.

Regler: Varje spelare börjar med att skriva sex underliga/egendomliga saker om sig själv. Bloggare som blir utmanade ska skriva sex saker om sig själv i sin blogg och samtidigt ange reglerna för spelet. Bloggaren väljer sex nya bloggare och gör en lista av deras namn. Efter att det är gjort skriver bloggaren en kommentar i deras bloggar för att låta dem veta att de har blivit utmanade och att de ska läsa utmanarens blogg för mer information.

Sex underliga/egendomliga saker om Ninde. Bara sex? Hm, here goes:

1) När jag var liten var jag rädd för lastbilar. Speciellt den där sorten med lastflak som fraktar sten och grejor vid byggen. Trodde på fullt allvar att deras hobby var att köra över små blonda tjejer. Skuttade långt ut i diket när de kom farandes.

2) Jag var även livrädd för yngre män med mustasch, började gråta när de tilltalade mig och gömde mig bakom syrran. Är fortfarande djupt skeptisk om de inte är Hercule Poirot typen eller gråhåriga gamlingar, då är det bara coolt.

3) Jag är inte rädd för att dö. Det enda som skrämmer mig är att behöva dö ensam, utan någon som håller handen. Följdaktligen kändes det helt okej att hoppa fallskärm tillsammans med en snygg instruktör (tandem). Men tveksam om jag skulle vilja hoppa solo.

4) Jag är en jäkel på att vända pannkakor i luften. Men äter sällan såna själv.

5) Jag har en grej med kyrkor som jag inte har berättat för så många. Tror det började när jag bodde utomlands och bodde nära en stor fin kyrka. Strax före jul hade jag värsta hemlängtan och slank in där, på den vägen är det. När jag kommer till en ny stad besöker jag gärna en kyrka. Dels för att det ofta är fina gamla fönster, fina konstverk som säger mycket om orten. Dessutom är det en speciell atmosfär i riktigt gamla kyrkor, speciellt domkyrkor. Men också för att det är en stunds andlig uppkoppling, en plats att tanka lite energi på. Tända ljus för folk jag mist eller är orolig för. Lite eftertanke. Däremot vill jag vara ifred med mina tankar när jag gör det. Blir skitirriterad om det kommer fram nån ihärdig typ och ska pitcha sig själv just då. Såna kyrkor går jag inte gärna tillbaks till. Som Katarina kyrka.

6) Varje gång jag ser en gul bil får jag impulsen att slå till någon. När vi var små hade syrran, jag och kusinerna en skojig lek för tråkiga bilresor. Den som först såg en gul bil* fick temporär amnesti att slå till den bredvid utan att drabbas av sedvanliga hämdaktioner. Efter vissa smärre incidenter skärptes reglerna och man fick bara slå på armarna. När de äldsta kusinerna fick körkort fick dessutom inskärpas att man icke bör lappa till föraren mitt under filbyte (killkusinen såklart.) Annars är det fritt fram om man är den som först ropar gul bil. Kan nog tacka bilsemester med Storasyster för att jag har sjukt snabb reaktionsförmåga idag.

* Gula personbilar. Inte postens, taxibilar eller andra stripade bilar gills. Jag utmanar Rollx, Skilda Pappan, K och alla andra kommentatorer som inte redan gjort den..