Sjöslag i Österled del 2

*Utfrågning av två inbitna Alphafans. Om min favoritlåt med Alphaville. "-Och säg nu inte Forever Young." Tss..trodde ni jag skulle gå på den enkla. Tvekar ett ögonblick mellan "Fallen Angel" som var min favvis som liten men som skulle kunna feltolkas nu. Klämmer i med "Sounds like a Melody". I long remix format. Det godtas. Även om hardcore fansen vill hävda att "The Jet set" slår den..

Det visar sig att de liksom jag lyckades mygla sig in på en tidigare Alphaville konsert (-99?) och nu hoppas vi på en upprepning av den. Visserligen äldre bandmedlemmar men det var jordens tryck och allsång vid scenen då.

Så kommer då Alphaville upp på scenen. Jag erfar en Anna Skipper moment och tänker, Cross-trainer, diet...ge mig ett par månader och fria händer... Inser direkt att vi kan glömma jordens tryck. För det är läskigt hur långt gubbifieringen av bandet gått, Marian Gold¤ uppträder i utanpåskjorta och skägg. Han kan fortfarande sjunga, men är lite för trött för att rocka järnet. Bäst är en omarbetad lugnare version av "Dance with Me" och "Forever Young" till största delen sjungen av publik med tändare i näven...
Hälften av behållningen är faktiskt att sjunga med andra fans som också är knäppa nog att kunna texterna utantill (tack syrran för att du indoktrinerade mig som liten).

Sedan :


*Tequila Race. Då vi hitills mest druckit Red Bull varianter är vi efter en dryg timmes dansande och sjungande redo att höja tempot lite. Någon insisterar på tequila. Samma hyttkompis som införskaffat det där vetenskapligt utprovade anti-bakfyllemedlet¤¤
Såklart vi måste hänga på. Givetvis enbart i syfte att vetenskapligt testa medlet under naturtrogna förhållanden i den miljö den bäst lämpar sig för.

¤¤Revigör. Att jag och tjejkompis redan där skulle ha benämt medlet Revital och försökt intala sötmenkorkad mansperson om att det var vetenskapligt utprovat av Vitamininstitutet i Schweitz, ser jag som enbart lögn och förtal. ( Det inträffade minst två tequila senare.) Seg blev man hursomhelst dan efter. Fast mannen med hammaren var ovanligt snäll och beskedlig..även för oss som inte brukar dricka tequila.

På tjejtoan. En tjej som kollar misstänkt länge på mig. Jag börjar nästan misstänka att hon igenkännt Madonnaklänningen och nu planerar att brotta ner mig och sno den. Fast det är något bekant med tjejen.. hon kommer på det först och springer efter mig ropandes mitt namn.

Naturligtvis en avlägsen släkting som precis fyllt 21 och får vara med oss gamlingar och hylla favoritbandet. Hejdar mig i sista stund från att utbrista något i stil med -Nämen hej M, vad STOR du har blivit. Inte världens smartaste drag att säga till någon som balanserat på dansanorexigränsen större delen av tonåren.Även om jag syftade på stor som i vuxen. Mest stolt över mig själv för att jag tänkte efter innan jag sa något för en gångs skull, stuffar jag vidare med ett löfte om att höras av. Som vi alltid brukar lova på släktmiddagar och liknande.



¤Som jag faktiskt länge trodde hette Marian Gold på riktigt. Ety jag var liten nog att inte fatta att det bara var en pr-omskrivning för Hartwig Schierbaum.