Gott Nytt 2010!

Jodå jag har massor att berätta. Om jul i Hemstaden. Men först nu dags att smita ifrån jobbet i hyfsad tid idag för en gångs skull. Packa om. Bege mig till Kuststaden för traditionellt nyårsfirande. Med bubbel. Och löften. With the usual suspects.

Mellandagsmellanlandning i Storstaden

Jobb igen på ett halvtomt kontor. Lite smådisträ sådär. Fullt upp med att beundra de modiga männen som skottar taket på huset mittemot. Be en tyst bön att de inte ska halka och slå sig. Ekonomitanten kommer förbi. Nickar bekymrat och fäller beundrande kommentarer. Högst troligen första gången vi två är eniga om något. Ever. Allt medans vanligtvis Trevliga Kollegan surt muttrar om att de minsan bara gör sina jobb. Dessutom har de säkerhetssele och allt. Faktiskt. Sådeså.

Resten av dagen spenderat med att reda upp andras problem och leta uppgifter folk som nu är långlediga glömt skulle ha varit inne nu innan årsskiftet. Gamla surdegar. Typiskt mellandagstrams. Lägg till det en dator som strular. Och jag som hade hoppats på stiltje här. Lugna vatten. Bloggtid.

En riktigt God Jul

Till er alla. Var ni än firar den.

Köra hem till Hemstaden musik

Bloggens traditionella juldikt*

1:" Midvinternattens köld är svår, tio små nissar i djupsnö går. Rävsax gömd under täcke vitt, knipsar Nisse avpå mitt. Livsandarna snabbt för honom tryter, snart i eget blod han flyter.

2: Nio små nissar i midnattstimma~ traskar fram imånljusstrimma. Ugglan hoar i sitt näste, istapp faller tyst frånfäste. Nisse spetsas utav tappen. Tomten ligger död på trappen.

3: Utanför dörren står gröten och ångar. Åtta nissars intresse den fångar.Under stigande hunger faten de nalkar, enstackars tomte på kanten halkar. Han kippar, han kämpar, han svettar sig blöt, men sjunker likväl i kvicksandslik gröt...

4: Många springor stugan har, där sju små tomtar in sig tar. Katten som bak dörren ruva, slukar Nisse med hull och luva. Resterna av tomtehand, suger Misse bort från tand.

5: Sex små nissar mot julbord ila, snabbt de uppför bordsben kila. När sista tomten över kanten hasar, han tappar greppet och nedåt rasar. Faller nedåt likt ett lod. Mattan röd av tomteblod.

6: Tomtar fem i väldig iver, springer runt, ty hungern river. Nisse snubblar på sitt skägg, faller rätt på knivens egg. Lilla Nisse stackars saten, rinner ut i sillsalaten.

7: Fyra nissar har festat på sill. Och nu de törsten släcka vill. Mot glöggen de springer i samlad tropp och tar för sig av drycken i varsin kopp. Ner faller Nisse i glögghett hav, likt skållad mandel faller hans skinn av.

8: Tre små tomtar i granen svingar, mellan ljus och änglavingar. Nisse sig för nära våga, strax han står i ljusanlåga. Doftar snart likt vidbränd stek~ ångrar då sin ystra lek.

9: Två små tomtar omkring sig tittar, då en smäll-karamell de hittar. Nisse ner på den då hoppar, men för detta den ej stoppar. I tak , på golv och på gardin med frans, finns nu Nisses hjärnsubstans.

10: Husbonn stiger upp i natten, för att kasta lite vatten. Under husbonns tunga toffla, Nisse blir till krämig våffla. Snön ligger vit lite här och var, inte en j-a tomte finns kvar... "


* Oklart upphov. Men vi brukar köra den vid jul jag o syrran.

När det lackar mot jul..

Sista helgen innan jul:

Lördag: Fm. Julavslut på träningen. Tjej från träningen som vill att vi ska byta mobil nr. Så vi kan ta en fika någongång. Säger att jag glömt min mobil. Vill hon så gärna får hon väl ringa mig.

Lite snabb julshopping emellan.

Kväll: Glöggfest med tjejgänget hemma hos en S.

Uppdatering om det senaste. Kompis med flashiga jobbet berättar Lost in Translation anekdoter ifrån senaste trippen. Då hon lärt sig den hårda vägen skillnaden emellan olika kulturer. Som att ett rum fullt av människor nickar och ler inte nödvändigtvis behöver vara ett tecken på att de har förstått vad du just sagt. Alls.

Vi andra lite blekare. Lite tröttare. Två där har barn och är trötta för det. Vi andra jobbar halvt ihjäl oss. En kan inte sova för att hon nog inte får fortsätta jobba kvar efter jul. Knappast såhär vi hade tänkt oss att det skulle vara. Vuxenlivet. Suck.

Söndag: Guskelov avinbjudet kompis med pojkvän som skulle kommit över. Så jag kan stressa runt och fixa de sista klapparna/tvätta/städa/packa inför helgen i lugn o ro. Samt förbereda jobb inför måndagen.

Måndag: Jobba som ett litet skållat troll. Eventuellt köra hem till Hemstaden. Fast troligen inte. Troligare tisdag.

Senast tisdagkväll: Köra hem till Hemstaden med en bil mer fullastad av julklappar än Tomten himself.

I Hemstaden. Ordna sista julsakerna. I Hemstaden. På Hemstadsdialekt. Där expediterna möjligen är lite tröttare i julruschen. Men aldrig snäsiga. Sedan. Glömma vardagen ett tag. Glömma att jag måste jobba i mellandagarna. Fira jul. Andas ut. Förhoppningsvis. Phew. Vad gör ni i jul?

Då kör vi lite traditionellt julpynt då...

Va, kom det snö i år igen?

Att vakna på morgonen och inse att världen plötsligt blivit vit och ljus av årets första riktiga snö är lika magiskt* varje gång. Jo. Erkänn.

Och Hemstadsflickan i mig jublar och vill ut bara dra på mig kläderna och störta ut och leka i snön. Ungefär där brukar jag minnas att jag nu är vuxen. Att det var andra saker jag förväntades göra idag. Jobb att prestera. Tider att hålla. Så jag samlar mig. Iklär mig vuxenrollen. Håller masken.

Intalar mig själv att det bara är jag som kastar en blick ut genom fönstret, ser att det börjat snöa igen. Hoppas alltid på nytänk av någon i ansvarig ställning. Få höra dem utbrista: wow, snöbollskrig! Kom igen nu, nu skiter vi i det här och går ut och leker en stund..alla mot alla, vad säger ni? Men det händer såklart aldrig.

Sneddar igenom en park på lunchen. Där en pappa åker snowracer i en backe med en liten parvel. Såg hur härligt ut som helst. Tur för honom att han hade barnet med. Annars hade jag fasen snott den och tjuvåkt ett par gånger. Sådeså.

Med tunga steg går jag vidare. Inser att jag borde låtsas vara vuxen nu. Storstadsvuxen. Jag förväntas icke längre ägna mig åt dylika glädjeämnen. Jag förväntas glädjas på Storstadsvuxnas vis. Som att le förundrat skadeglatt åt den årliga underhållningen när fullpackade SL bussar kör fast på samma ställe varje år. Utan att lägga värmeslingor. Utan att utrusta bussarna med sandautomater. Utan att salta eller sanda extra vid vissa hållplatser. Samma sak. Varje år. De håller hårt på sina traditioner där SL.

* Sedan är det väl inte lika mycket magi över Storstadens snöskottningsupphandling. Policyn: "äh, skiten regnar ju ändå bort snart, låt det ligga. Även med några brytna lårbenshalsar tjänar vi på att låta folk halka runt ett tag.." blir en aning påfrestande efter några dagars snöfall.

Tvättstugilainen

Just had to go down there. Jo. Ibland är man nödd och tvungen.* Hann inte se honom förrän det var försent att vända. Min kompis exgranne. Han den lite udda. För vilken tvättstugan är veckans event. Stannar hela tiden i tvättstugan. Med en termos kaffe. Tidningar. The works.**


Han sken upp direkt när han insåg att han skulle få sällskap. Öppnade munnen. Och sen pratade han oavbrutet som en speedad treåring ändå tills jag var på väg ut genom dörren.

Visserligen är jag tjej. Supposedly med simultankapacitet. Men jag hade föredragit att bara pyssla med tvätten samtidigt som jag i huvudet gick igenom morgondagens jobb. That was not to be. Jag plockade med tvätten och gjorde ett halvhjärtat försök att städa undan lite.

Han traskade efter och gjorde sitt bästa för att underhålla mig. Visa mig sin nya mobil. Sin kollektion miniskruvmejslar. Sina favvoklipp i mobilen på kraschande bilar och obskyra finska hårdrocksband. Berättade i sitt tycker säkert enormt spirituella anekdoter vars huvudpoäng var att bevisa vilken Schumacher han själv var bakom ratten. Samt icke att förglömma en hejjare på att skruva isär saker. Och ihop. Jojomän. Han hade minsan lagat massor av saker folk slängt. Flera gånger. Han hade rentav med ett par demoex ned i stugan om jag ville se?

Sen blev det värre. Prata-om-sin-nya-jobb-bil värre. Jag fattar inte. Hur i hela glödheta kommer man på att prata bilar med mig? Och ska du promt skryta om ditt bilskrälle ska det väl för fan vara en Porsche och inte en Svenne Bananbil som halva befolkningen kör? Men men. Eftersom erfarenheten har lärt en att det är säkrast att hålla med galningar och invagga dem i tron att man är vänligt sinnad och helt okej med att låta dem hållas i sin egen lilla värld så mumlar jag lite tankspritt instämmande. Samtidigt som jag hör honom nämna ord.

Ord som fullständigt saknar betydelse för mig. Som kompressor och turbo i jämförelse med någon annan med bara turbo. Prestanda. Motorkapacitet. Och nånting med hästkraft och liters-nånting och acceleration. Tror jag iaf. Zoomade ut ett tag där. Hummade instämmande tills han liksom avstannar lite och jag förstår att jag förväntas säga något. Så jag mumlar något vagt om att det låter bra. Och styr raskt över samtalet på biobränslen samtidigt som jag lite smidigt backar mot utgångsdörren. Mumlandes något om att jag hade jobb att förbereda.

* Har normalt tvättmaskin i lägenheten men behövde tvätta mycket o ha torkskåp.
** Han har tydligen en lillebror med. Som ingen jag känner sett. Men bara tanken på att det finns två av dem är skrämmande nog. Om han nu inte hittat på honom för att få boka två maskingrupper själv. I wouldn't put it past him.

Jackjakt

Det blev kallt. Jag tröttnade på att frysa. Insåg att jag behövde en ny* varm sportjacka inför vinterns övningar. Jag har ganska enkla krav: Den ska vara svart, ha luva med fuskpäls, vara sjukt varm, med insvängd midja eller iaf inte jättebylsig. Praktisk och vindtät för att tåla lite utomhusliv. Bekväm att röra sig i. Men inte fullklistrad med töntiga loggor. Ett bra märke. Utan att vara 5000kronors-klassen. Finns det? I helsike heller..


1:a Försöket: Härom veckan. I mindre stad. Har en kompis med mig. Som påstår att jag ser jättesnygg ut i jackan jag provar. Frågar expediten om jag får hänga undan den. Får jag inte. De har tydligen bara ett ex kvar. Det jag provar. Kompis påstår att jag ser sjukt smal ut i den. Jag tar den. Mot bättre vetande.

Jo, den är snygg på. Sedan bara lite petitesser. Som att den är supertunn och inte värmer ett endaste dugg. Med andra ord, ännu en i raden av typiska plagg som gjorda för kortdistans i Storstaden. Sådana som jag redan har hemma. Ett antal. Slutar med att jag lämnar tillbaks den.
2:a Försöket: Häromdagen. I Storstaden. Velar mellan två jackor i sportaffär.

En tunnare, en tjockare. Tar den tjockare på öppet köp. Den är bra varm. Fast tight över bysten och stor över midjan. Kunde ha varit en aning längre modell med. Lite mindre kortjacka stuk. Ska det vara så jädra svårt att sy en tjejstorlek så att den faktiskt passar tjejer? Inte bara minimodellen av den manliga som känns bylsig och stor på sina ställen. Blir så trött på sånt här. Allt är gjort för biffiga män på 1.80 i sportaffärer. Allt. Utom möjligen konståkningprylarna.


Kan ju inte bara vara jag som enda tjej** som vill ha snygga men praktiska friluftskläder med alla finesser? Inte bara jag som inte är tyst och tacksam för att typ en av tio modeller och aldrig den senaste teknologin finns i damversion? Och kära Sportkedjor. För fasen sluta anställa enbart yngre män som inte har en jädra aning om nånting mer än sin senaste score i Wii golfen. Gör som sportaffären hemma i Hemstaden. Anställ en tjej som själv sportar. Iallafall en. Jag lovar att ni kommer att tjäna på det.

Men den här jackan då? Oh well. The jury's still out on that one. Men troligen kommer den lämnas tillbaks. Kan inte köpa en jacka för några tusen som jag inte är helt nöjd med. Å andra sidan måste jag tvunget ha en tills jag åker iväg från stan i helgerna. Har inte tid att springa runt halva stan. Det är nu man skulle ha en personal shopper. Eller en assistent/slav som kunde göra grovsållningen här. Fan.


* No way jag visar mig ens i Hemstaden iklädd någon av mina gamla skidjackor. Hur i helsicke kunde jag tycka att gult var okej på en sportjacka? Vitt? Eller kungsblått? Jisses.

** Enda tjej som inte är av typen som är byggd som en rysk kulstöterska då.

I söndags: julkonsert

Vackert. Stämningsfullt. Luciatåg. Julsånger. Kör som anammat den där trenden med publikkontakt. Några körmedlemmar som jag antar skulle föreställa sakta och värdigt skrida ned och ställa sig bland publiken. Helt säkert bara jag som associerade deras inmarsch med scener från en film. Scener där zombisarna sömngångaraktigt närmar sig på jakt efter oss andra..

Och julfest med jobbet..

Den där kvällen med glögg i glada med och motarbetares lag.

* Där vi kan börja med att konstatera att inledningen med glögg på nästan tom mage inte kanske är världens smartaste move. Tanken att två skumtomtar skulle stoppa glöggen ifrån att ta hissen rakt upp var kanske inte min smartaste plan ever. Inte fan hjälpte en peppis med ädelost till heller. Totalt värdelösa.

*Trevliga kollegan. Som faktiskt är en av få människor som bara blir roligare när han dricker. En av få man faktiskt står ut med att höra på när han blir mer pratsam.
* Z och jag värsta radarparet. Gotta love her. Vi dansa järnet. Sjunga med i julsånger ;

"You better watch out
You better not cry
You better not pout
I'm telling you why: Santa Claus is coming to town
He's making a list, he's checking it twice
He's gonna find out who's naughty and nice.
Santa Claus is coming to town.
He's sees you when you're sleeping, he knows if you're awake.
He knows if you've been bad or good. So be bad for goodness' sake..."


Varpå hon den sura ifrån ekonomin¤ naturligtvis måste påpeka att det ska vara "naughty o r nice. Att man ska vara 'good' istället för 'bad'. " Z tittar på henne. Ler lite medlidsamt och säger, "Aha, du tänker så? "

* Det var när jag såg Mellanchefen föreslå prickkast med vad han kallade "mina golfbollar". Förevisandes oss ett par pingisbollar, som jag förstod att det var dags att dra sig därifrån.

Och du Tomten. Om du läser det här. Så vill jag poängtera att jag inte hade något med det där töntiga tricket med plastfolien att göra. Nästan inget med nyplanteringen i stora krukan i fikarummet. Och bara lite med "omstylingen" av en sällsynt pedantisk motarbetares skrivbordslådor. Bara så du vet.

¤ Hon har slutat tjata om att jag borde vara kontorets Lucia nu iaf. Maybe she doesn't have a death wish after all.

Kursen

* Så dålig uppkoppling att man dristar sig till att försöka sig på värsta retroprylen. Refilla extramobilen genom att köpa refill över disk. Mano a mano. Man knallar in på närmaste By-ICA, ety man har ett svagt minne av att man brukade köpa sådant där. Inte då. Man frågar artigt i kassan. Möts av ett; "Nej, sånt säljer vi inte här. Gå till kiosken vid XX istället. I den här byn försöker vi att inte konkurrera med varandra.."

Underförstått, till skillnad mot era Storstadsmässiga dog eats dog attityder då. Jag visste väl att jag borde ha tänkt på att byta från Storstadsdialekt till något mer neutralt innan jag klev in där.

* Och sedan. Tja. Ordinär kurs. Somligt interessant. Annat, i mitt tycker slöseri med min tid. Springer på en bekant ifrån förr. Lejonkillen. Beklagar mig lite. Antyder att jag skulle ha haft mycket mer användning av en annan typ av kurs. Lite mer inom det hans företag sysslar med.

Han säger att jag borde ta två veckor ledigt då om inte mitt jobb vill skicka mig. Komma till hans stad. Fixa den där kursen via hans företag. Erbjuder sig att ordna allt. Jag säger tack. Men du kommer väl ihåg mina principer. Det där med att inte blanda jobb och privatliv.¤ Han säger jo. Absolut. Viktigt det där med att hålla isär jobb och privatliv. Försäkrar hur seriös och tråkigt jobbfokuserad han själv är.

Lite senare får jag ett mejl . "Säg bara till om du ändrar dig. Intensivkurs på dagarna och mysiga middagar på kvällarna ..?"


¤ Vi dejtade ett tag.

Summering av veckan som gått

Alldelles för mycket jobb. Och snudd på för mycket jobbglögg på det. Fortfarande massor att blogga om. Om ekorrhjulet bara kunde sluta snurra så fort ett litet tag.

Oanständiga förslag

Tjae. Det finns sådant man bloggar om. Och sådant man inte bloggar om. Fast vi kan väl slå fast en sak iaf. Att försöka marknadsföra sitt förslag med argument som: "vill du verkligen missa en sån här chans?" gör en om möjligt ännu mer övertygad om att det inte är just det man vill. Missa honom.

Jetlag

Jodå jag har landat i Storstaden. Kommer uppdatering. Ska bara kravla upp ur den igenkorkade inkorgen först.

Oh Crappy Connection..

But I'll be back. With tales from Countryside. Utslitna joggingskor. Oanständiga förslag. Kaffe. Och ännu mera kaffe. Kurs med Kurt och alla de andra. Avslut med att smita förbi *Hemstaden en sväng.


* Nejdå. Jag tar egen bil. Givetvis bara för att spara in en företaget en tågbiljett. Jomensåatt. Att Hemstaden råkar ligga lite på vägen är enbart en slump. Säger vi.

Halvtid

Veckan i korthet..

+ Kul blandning av kursdeltagare. Inte bara idioter för ovanlighetens skull.

? Den rutiga skjortan kurskarl 1 burit typ varannan dag hitills.*

- Inga Mariannekarameller i mutgodisskålarna.**

- Viss orutin med wb färgpennor och sladdar/pp emellanåt. Hur svårt kan det vara att kolla av pennorna/uttagen lite innan?

- Upprepning av uttjatade uttryck. Nu vill jag inte höra någon tjata om att "styra upp" på mycket, mycket länge.

+ Kunnat smita ut och powerwalka/snabbjogga en liten stund varje dag/kväll. Snudd på dagsljusdos i höstmörkret.

- Mordorvädret***. Nästa gång tänker jag kräva att få kursa någonstans med vettigt väder.****

+ Söta pojkar.

+ F.d kollega.

+ Miljöombytet. Att kunna se stjärnorna igen.

+ /- Det lite lägre tempot. Bra ibland. Otåligt ibland.

- Själva kursupplägget¤. Men visst. Ännu en kurs. Kanske inte den jag skulle ha valt i första hand själv. Men iofs inte jag som betalar. Eller bestämmer.

- All uppkoppling utanför själva kurslokalen. Jodå det gick. Men en snitthastighet av 0.0102 Mbits/decenium kan inte fildelning vara ett speciellt vanligt förekommande på bygden här. Långt troligare då att användaren hinner dö av hög ålder innan han ens lyckats ta sig ut på nätet.¤¤



* Kanske har han en hel uppsättning rutot därhemma, vad vet jag? Eller så har han bara två skjortor och måste tvätta varje kväll. Därav varannandagandet.
** Nästan snudd på skandal va?
*** -2 og regn är väl iofs mer oväder än väder.
**** Jag tänker ligga på beachen halva dagen i 25 gradig sol-väder här.
¤ Ja, ja lite små saker jag gillade skarpt. Men inte en vecka skarpt.
¤¤ Ja, jag är en bortskämd Storstadsbo i det här avseendet. Men herregud people. Inte bredband. Inte ens brädband. Snigelsnöre I tell you, snigelsnöre.

Veckan som gått.

Reda ut jobbstrul. Avsluta saker. Förbereda för att vara borta på kurs i två veckor. Precis hur hektiskt som helst. Och hela lägenheten full av nytvättade kläder. Som väntar på att strykas och packas ner. Som jag inte gjorde igår. Därför att jag prioriterade att gå ut och käka sushi med en kompis. Bäst att passa på att fylla på förråden med Storstadens bästa. Som sushi och riktig capuccino.* Måste ju passa på att bunkra lite. **

Ska ju lämna Storstaden i två veckor för småstaden. Två veckor i obygden. Kanske med ett snabbt mellanspel i Hemstaden om jag har tur, innan jag åker tillbaks till Storstaden. Men två veckor. Lantluft. Långa promenader på lunchen. Eller eh.. November. Kompakt mörker strax efter lunch. Storstadsfolket ser medlidsamt på mig. Jag ler tappert. Man har ju bott på landet. Lite lantluft är bara bra, även om det råkar vara november. Säger man. Och packar reflexvästen. Just in case.

Har ni tur och det finns hyfsad uppkoppling kan det bli några blogginlägg. Är det tystnad har jag antingen träffat drömprinsen på kursen och har inte tid att blogga. Eller också är det en så muppig och seg anslutning att jag inte idds.


* Ja, inte samtidigt dårå. Grönt te till sushin.
** Kanske ta med något glassigare än lokalblaskan att läsa också. Som franska Cosmo. Sedan överlever jag nog vad som helst. Inklusive sunkigt automkaffe.

No Choo's but Shoes

Trist men sant. Så sugen att köpa dem. Men mycket jag behöver införskaffa just nu. Och inte ens min välvilligaste tolkning kunde få de här att passera som vinterskor. Men å. Vill ha. En sån där gång jag önskar att jag bodde så att jag kunde lägga pengarna på såna skor och snygga sommarklänningar året runt. Istället för hela skor. Och bylsiga vinterplagg. Som jag måste nu. Glammfaktor lika låg som temperaturen ute.

Men alltså nya skor. Svarta stövletter. Med iaf lite klack. Lite annat smått och gott.

Saknar dock fortfarande en varmare vinterjacka. Helst svart. Skitsnygg. Varm utan att vara bylsig. Gärna med insvängd midja. Sen är det ju en fördel om den är gratis också. Eller iaf inte kostar en halv förmögenhet. Tips emottages tacksamt.

På gymet i helgen

Underbart att träna. Inte lika underbart att byta om sedan. Jippo efteråt. Ungefär en zillion totalt onödiga, icke gymanpassade människor som vimlade runt och såg förvirrade ut. Såpass att jag påmindes om att jag borde trycka upp den där t-shirten med en av mina favoritfilmrepliker* på:

"Individials are smart. People are stupid, panickly animals."

De hade att gå in i omklädningsrummet. Stänga dubbeldörrarna efter sig. Ta ett ledigt skåp. Helst inte alla på samma ställe. Byta om. De misslyckades redan vid dörrstängandet. Lyckligt ovetande kom jag och en annan tjej ut ur duschen. Med handduken nonchalant svept om höften**. Så rundar vi hörnet och står nästan öga mot öga med det glada grabbgänget där utanför. Samtidigt som en fet blond kossa*** och hennes idiotkompisar superlångsamt strosar in. Utan att stänga efter sig. Utan att använda mellandörrarna. Involuntary boobflashing. Tacksomfan för det. Kan man få välja sina nakenchocksmoments själv kanske?

Och ärligt talat. Om det är en för komplicerad uppgift att dra igen en dörr efter sig. Då kanske man inte ska knalla runt själv. Då kanske man skulle må bättre av att bo i ett sånt där mysigt gruppboende där speciellt utbildad personal kan förklara vardagens små utmaningar för en? Som hur dörrar fungerar.

Muttrade instämmande¤ och blängde argt när den andra tjejen skällde på henne. Sen när jag var på väg ut stod hon och höll upp ytterdörren vid receptionen för mig o fjäskade. Som om det skulle hjälpa. Vänta bara. Går hon i vägen för mig igen blir det någon klassisk omklädningsrumshämd. Samtidigt som jag med oskyldig uppsyn nynnar på ; "Haven't you people ever heard of, closing a Goddamn door.."



* Guldstjärna till den som först tar vilken film..
** Varför händer sånt inte den gången man packat jättebadlakanet hugo. Eller en betydligt större necessär som kompliment.
*** Och ja, hade hon varit en benig kossa hade jag varit lika irriterad över det. Och utseendet stör mig generellt bara när någon är en idiot. Inte annars.
¤ Jo, jag vet. Men jag orkade inte. Och tro mig, hon sa ju allt som behövde sägas. Jag behövde bara hålla med. For moral support. Sedan himlade vi med ögonen lite i samförstånd åt idioterna.

Less

Det har varit en tuff vecka. Jag behöver desperat en avkopplande tjejfilmskväll. Och nya skor. Eller som kollega Z och jag brukar säga till varandra;
"When the going gets tough, the tough go shopping."

Ja, nog är det fredagen den trettonde alltid..

Inte gnälla så mycket var det ja. Fast å andra sidan. Då skulle ni inte ha något att läsa idag. Så vi kör en fredagsdiss...

Tack så j-vla mycket:


En av mina kära grannar. Som kom hem glad i hågen i sällskap med några lika glada polare. Halv fem på morgonen. Beslöt att det var solklart läge för lite Guitar Hero. På en volym som generöst lät grannarna vakna till hans plågsamma ljudförsök. Verkligen storsint. Ett gäng påtända chimpanser kunde inte ha gjort ett sämre jobb. Och när han väl tystnade var det för sent att somna om.





Kompis*. Som ju inte kunde veta att hon inte skulle klicka på den där länken i det där mejlet. Inte då. Hon "trodde ju det var något kul." Att det sedan skulle vidarebefodras till samtliga kontakter i hennes adressbok kunde ju inte hon veta. Nädå. Blir storligen förvånad när jag hör av mig till henne. Och en smula bestört när hon inser att samma mejl gått ut till hennes chef. Gamla kursare. Hennes ex. På tal om virus. När kommer ett inboxfilter man kan sätta som sållar ut mejl på dålig engelska? Skulle eliminera 99% av all oönskad skit redan där.



Lunchmöte. Och av alla människor jag någonsin jobbat med var det ju tvunget att vara en av två personer jag har lite svårt för som jag skulle råka på igen. Som jag var tvungen att artighetsprata med. Som jag nu kommer vara tvungen att träffa i jobbet med jämna mellanrum. Strålande. Verkligen. Enda trösten är väl att hon har gått upp i vikt sedan sist. Heh.

Vädret. Jag just som man invaggats i någon slags falsk trygghet med ett antal plusgrader vrider någon klantskalle däruppe väderreglaget till Kyla. Inte torr snövacker kyla. Utan trist blåsig Storstadskyla. En sån dag när man kan undra vad ens förfäder egentligen pysslade med. Visst, jag fattar principen med att sprida sig över världen. Följa viltet. Upptäcka nya horisonter. Så långt är jag med. Och jag begär inte att de skulle paddlat på måfå på jakt efter en söderhavsö. Men h ä r av alla platser? Här där man i tiden före Centralheizung, fick spetta loss häcken ifrån permafrosten på morgonen, här blir bra. Starkt jobbat förfader, högst omtänksamt av dig.

Karaktärsdanande om inte annat. Fast kanske inte riktigt rätt klimat för den där kjolen idag. Almost froze ass off bara på väg till jobbet i morse**. Kommer säkert bli sjuk. Få åka till sjukhuset för att anskaffa resistensskapande pencillin av fel typ av en lindrigt skandinavisktalande AT:are. På en helg. Vänta 36 timmar bland svinisbärare. Få svinisen som straff för att jag inte hoppade på första vaccinationsvågen med de från jobbet som ansåg sig behöva gå före riskgrupperna. Strålande. Verkligen. Eller öh. Kanske kan man vända den här eländes dagen till sin fördel genom att ta en lott. Hoppas på ett bättre avslut.





* Soon to be referred to as my close personal aquintance.
** Jo, jag vet. "Är huvudet dumt, får kroppen lida". As they say in Hemstaden.

Tragedi by proxy

En kompis som kommer över på en fika. Jo, jag anade att det var något, en anledning till hennes låga profil på sistone. Men jag hade ingen aning. När hon berättar är det ett sånt där ögonblick då tiden stannar. Allt blir allvarligt. Glasklart. För en gångs skull hittar jag inte orden. För det finns inga. Inga ord starka nog att lindra. Bara hålla om. Lyssna. Försäkra att jag kommer att finnas där. Att hon har oss. Sina vänner.

Sedan pratar vi om något annat. För att hon vill det. Behöver få tänka på annat för att orka. Och jag tänker att det borde fan vara nog nu. Finnas en gräns för vad en och samma människa ska behöva vara med om. En eländeskvot som, när den är fylld, hindrar en ifrån att drabbas igen framgent.

Sedan hon gått skäms jag lite. För att jag ibland gnäller. Trots att jag har det rätt bra. Sedan ringer jag pappa. Gratulerar på Fars dag. Försäkrar mig oroligt om att han och mamma mår bra. Sen tjatar jag lite överbeskyddande på dem om svinisvaccinet. Om att inte jobba för mycket. Ta hand om sin hälsa. Bafatt jag vill ha dem kvar. Länge.

Ja, helgen då

Träning: Valda delar av innegänget har droppat av. 45-kilosdelen. Bara slutat sådär. Couldn't hack it I guess¤. Vilket innebär att jag blivit sjukt smal, ung och vältränad i ett slag. I jämförelse med de som är kvar. I almost like.

Festen: Med ryskt tema. Inte som i oligark-stå i guldspeedobrallor/minkpäls o mkt smink unt prata i mobilen med en cigg i näven. Utan mer som i svårmodigt kulturell, svartklädd pre revolutionen men ändå med en touch av kalla kriget mystik-ryskt.

Meny: Blinier med "kaviar"*, hackad lök och gräddfil. Rysk "champagne". Öl i papperspåse. Vodka. '

Klädsel: Svart. Alternativt trenchcoat och skum uppsyn. Samt 60 tals portfölj märkt JätteHemliga Handlingar.

Uppsyn: Intelligent men svårmodig. Tänk missförstått kulturellt geni.

Sport: Schack. Såklart.

Samt dans. Samt allsång till Rasputin och annat ryskrelaterat.

Försök att briljera med ryska klassiker: Ett. Lyckades inleda samtal med kvällens belästaste genom att på frågan "favvo Dostojevski" inte svara Brott och Straff. Utan en obskyr antologi där samtliga huvudpersoner är döda som ligger på kyrkogården och har långa konversationer. Misslyckas med att få ett svar på frågan varför folk i ryska klassiker alltid har minst tre namn var man förväntas hålla reda på. Varav minst ett brukar vara Sasha.

Kvällens kanske något överförfriskade: Killen som plötsligt började dela med sig av veckans jobb på en liten ort. Där en stackars ung tjej jobbat ute i urskogen med trist jobb och sällskap av en trist gubbe. Sett sjukt uttråkad ut. Såhär efteråt var han mer och mer övertygad om att hon måste ha tyckt det varit kul när det dök upp en kille i hennes egen ålder. Nu när han tänkte rätt på det skulle han kunnat slå vad om att hon hade sagt ja till en snabbis med honom bara för att hon var så uttråkad. Ja det skulle hon verkligen ha gjort. Attans att han varit för feg för att fråga bara.

Språk: Mycket haltande försök att prata någon slags ryska. Vissa svårigheter att hålla igång en konversation där. Då de flesta, i likhet med mig har ett ryskt ordförråd som utgörs av: hej, jag heter, tack, glass, jag vet inte. Vodka. Lite småjobbigt att hålla igång en konversation då. Eller hej, jag vet inte. Vodka tack.**

"Jag mötte Lassie" utbytt mot KGB agenter vi mött som födelsedagsbarnet utan tvekan kammade hem.***

Fått veta att jag var en "go tjej". Vad nu det betyder. Ungefär tre gånger. Och killen var inte ens från Göteborg.¤¤

* Nä inte äkta Beluga. Tyvärr. Officiellt av miljöskäl och icke enbart besparingsskäl.

** Glass fanns tyvärr ingen. Och jag tycker inte ens om Vodka.

*** Sett Gulliou köpa snus och tidningar på Macken.

¤ Eller också var det den nya jättespegeln någon självcentrerad mupp satt upp.

¤¤ Vilket iaf hade varit en förmildrande omständighet.

Not for the faint hearted

Tandläkaren. Jag trodde vi förstod varandra. Jag trodde faktiskt det. Att vi hade rollfördelningen klar här. Han är glad och positiv. Jag tiger och lider som en snäll patient. Men på sistone har han börjat visa oroande opsykologiska tendenser tycker jag. Så jag hintar lite diskret om att han, om han nu tvunget måste se så allvarlig ut när han jobbar, kan hinta om att saker går som de ska. Så att jag vet. Och slipper måla upp hur katastrofscenarion.*



Som jag hoppas att de fick lära sig på Käftis. Patientpsykologi. Jodå, de hade visst nån sån kurs. Typ någongång, inskjuter han glatt. Sedan tar han den största spruta jag någonsin sett. Viftar med den väldigt nära ansiktet. Och droppar den där klassiska meningen: "Ok-ej. Det här kan göra lite ont.." ** Man tar ett djupt andetag. Stålsätter sig. Inser lättad att det inte alls var så farligt. Varpå han bekymrat tillägger att han hoppas att jag klarar mig på det där. Att han slipper sticka i gommen. För då gör det minsan "betydligt ondare."



Sen bet jag honom. Hans eget fel. Fast det gjorde ingenting sa han. Inte alls. "Var ju faktiskt bara trevligt. "*** Jo, han sa så. Men kanske kommer det dröja ett tag innan han proppar någon full med bedövningsmedel och sedan ber dem bita ihop. Utan att sätta sina egna fingrar i säkerhet först.



Och jodå. Det gick bra. Kakbit. Eller vi hoppas det. Och nu tycker jag det finns ord som vi helst inte säger högt på ett tag. Som tandläkare. Och nya visdomständer. Sådana som har ett dödsstraff hängande över sig om de strular igen.









* Scenarion i stil med: "Tyvärr. Jag kunde visst inte fixa det här. Jo, jag vet att jag sa att det var en vanlig lagning fast på ett bökigt ställe. Men jag slant lite. Och tyvärr måste vi rotfylla nu. Och dra ut visdomstanden. Och ett par tänder till så jag kan jobba lättare. Eller vänta vi måste nog amputera jäms med halsen. Ja, så blir det nog. Ledsen för det. Men du slipper iaf fixa håret, det är väl bra.."



** Elementär psykologi någon? Hört talas om förväntad smärta värre än den faktiska smärtan ? Nähä. Inte det.



*** Måste man vara lite udda för att komma in på tandläkarhögskolan. Eller blir man det gradvis?

Dagens gnyyl

Jo, jag ska berätta om helgen. Träning. Fest med KGB tema. Farsdag. Ett hemskt avslöjande. En icke datorkompatibel kompis. Just nu lite upptagen med att nojja bara. Tandläkare senare idag. Long awaited lagning. Utlovat svår. Bökigt ställe. Svårt att sätta bedövning. Ser fram emot det ungefär lika mycket som forntida fransmän såg fram emot Vikingarnas besök.

Gift

Inte som i den där tvåsamhetsunionen där två människor lovar att göra livet surt för varandra tills dess döden skiljer dem åt. Utan som i betydelsen present på anglikanska då. Närmare bestämt födelsedagspresent till Killkompis som fyller år i helgen.

Som om jag inte hade annat att göra just nu. Men men. Needs must. Och jag hade en vattentät plan. Om jag slängde i mig en macka på stående fot skulle jag kunna fara ner som ett litet skållat troll på lunchen till den där pojkklädesbutiken*, handla och sedan snabbt tillbaks. Hur smidigt som helst. Or so I thought. Visade sig att det låg en heelt annan sorts butik där nu. Så ofta handlar jag Killkläder numera.

Fick bli Plan B och en annan butik lite senare istället. Där jag irrar in på herravdelningen. Det tog ungefär två nanosekunder innan söt manlig expedit kom skuttandes och undrade "om jag ville ha smakråd?" Jag har iofs en ganska bra uppfattning om vad Killkompis gillar och ogillar i klädväg. Samt en vag aning om storlek. Men fjärran vore det mig att säga nej till en manlig expedit med hundvalpsblick och sådär precis lagom pojkrufsig frisyr. ** Så jag ler snällt och svarar snällt på hans ledande fråga, att jo, det är en present. Till en Killkompis. ***

Vi inleder lite fint med en diskussion om manlig kroppsbyggnad. Om storlekar och hurvida saker skulle kunna vara för trånga i ärmarna eller inte. Allt illustrerat med att Söt Manlig Expedit dystert konstaterar att han ju inte direkt har det problemet¤ att kläderna är för trånga över bicepsen.¤¤ Fylld av medkänsla med honom letar jag förtvivlat efter rätt ord när jag ska beskriva Killkompis kroppsbyggnad. Muskulösare? Nej, det är taskigt. Större? Hm. Lite hm större än dig och lite kortare?

Jag petar lite försiktigt i en trave tröjor jag vet att Killkompis skulle gilla.
Manlig expedit: -Bra, val, de där är jättesnygga. Och sköna att bära. (Bra där killen. Bygg in en positiv känsla..)
Jag: (uppmuntrande) -Uhum. (Snygg. Ser nästan hetero ut faktiskt. Fast i Storstaden kan man kanske jobba i klädaffär även som heterokille. Eller?)
Manlig expedit (mindre föreläsning) : Bla bla bla det där är en känd designer de använder faktiskt fast de går inte ut med det, bla bla bla prisvärt. (Han sa designer. Betyder det att han är bög? Han står bara o ler uppmuntrande och viftar med ögonfransarna för att det ingår i säljrollen. Så måste det ju vara. )
Jag: (kastar en blick på några t-shirts)
Manlig expedit:- Känn på dem får du känna. Hur mjuka och sköna som helst.
Jag (fingrar på tyget): -Jo, jättesköna. Skulle nästan vilja ha en själv. (Men hallå där blondie. Vem skriver mina repliker egentligen?)
Manlig expedit (frestande): - De finns i tjejmodell med. Ska jag gå över till tjejsidan och hämta några åt dig? (Damn he's good. Lite tur att han inte jobbar med mitt favvomärke. Kunde bli dyrt.) Jag avböjer artigt. Han småpratar glatt hela vägen till kassan. Tar god tid på sig och slår in. Förlänger bytesrätten. Ber mig vänta lite. Går över till tjejsidan. Kommer över med ett litet parfymprov på en ny parfym. Tänkte jag kanske skulle passa i den. Jag ler smickrat¤¤¤. Är glad i säkert hela tre minuter innan jag börjar smånojja över varför han inte gillade min nuvarande deo.








* Ja, herr då. Fast herr ger väl lite väl gubbe-med-hatt vibbar , i det här sammanhanget va?
** Han skulle ju kunna bli ledsen om jag inte ville ha hans hjälp. Förkrossad rentav. Och så kan vi ju inte ha det, eller hur?

*** Måste ju ha en rimlig förklaring till att jag vet storleken mer på ett ungefär än exakt.
¤ Tänk lång och smal. Fast snyggsmal. Inte spinkig.

¤¤ Men vafan. Du är kille. Sluta tjejnoja om bicepsen. Eller flytta till Hemstaden. Där kan du se ut hursomhelst som kille. Bara din bil har rätt antal hästkrafter.

¤¤¤ But wait. You forgot to reinforce the customer. Är ju här du skulle ha nickat och sagt något beskäftigt om vilket bra val kunden gjort/att du är säker på att killkompisen/pojkvännen/mannen/brorsan/Belzebub blir glad över den.

Inte en dag för tidigt

Det här är solklar diskriminering. Inte av något diffust illasinnat patriarkat. Utan av en statlig myndighet ledd av way-past-bäst-före-bebis-datum tant med klämkäcka "graviditet är ingen sjukdom" slogans. Vad nu det har med saken att göra. För samma myndighet skulle ju inte fråga hur sjuk någon var. Utan hurvida arbetsförmågan var nedsatt eller ej. Punkt.

Det är glädjande att DO slitit sig ifrån sina övriga åtaganden med viktigheter som krogkö diskriminering och dylikt en stund för att fokusera på något som kan drabba halva den yngre befolkningen. Den som avviker från den manliga normen. Tragiskt att det ska krävas av privatpersoner att driva frågan till domstol för att få svart på vitt att staten inte ska ägna sig åt diskriminering.

Gravida borde få en egen enhetlig försäkring att nyttja om de inte klarar av att jobba på som vanligt in i det sista, vilket ytterst få gör. Den ska vara snabb, enkel och utan tjafs. Det tjänar alla på. Den gravida kvinnan, barnet och även sjukvården som slipper belastas i onödan med komplikationer som kunde ha undvikits om kvinnan hade fått ta det lite lugnare ett par ynka veckor.

Halloweenhelg i Hemstaden

Träffa Mor och Far. Syster Yster, Systersnubben, Systersonen och lilla söta Systerdotter.

Åta mig att demonstrera hur man firar en riktig Halloween genom att laga världens godaste pumpasoppa. Få hemodlad pumpa till skänks. Levererad till bron. Där spendera en ungefärlig halvtimme väl påpälsad med att tranchera då jag snabbt insåg att den var ett par storleksklasser över vad jag skulle orka bära in.

Där ställas inför frågeställningar man aldrig ställs inför i Storstaden. Som vad som är det bästa verktyget att gröpa ur en pumpa med är. Kan meddela att två olika sorters vassa köksknivar att ta loss köttet/kärnorna och sedan gröpa ur resten av inkråmet med en hammare innan man gör lyktor funkar rätt bra.

Sedan jag lyckats skaka fram Garam Masala, Aioli och lite annat exotiskt i kryddväg från Hemstadens (och kanske även Sveriges) dyraste ICA blev soppan succé. En klart lyckad kväll. Lite utklädnad. Godis. Rostade pumpakärnor. Spökhistorier*. Och trevligt sällskap.

Samt Grå Katten. Som är lite kluven. Iofs jätteglad över sällskap av människor som han godkännt. Men nu har han noterat att det kommit ett litet nytillskott i familjen. Som iofs är jättespännande. Men emellanåt låter lite illa. Han sitter gärna med. Fast lite i säkerhet lite högre upp. Och betraktar allt med sina nyfikna, mandelformade kattögon.

Lagom till Halloweenhelgen hade han passat på att skaffa sig ett lite lätt rivet öra. Troligen en souvenir från att ha avhyst någon som inkräktat på hans revir. Han vägrade berätta. Såg bara väldigt nöjd ut med sig själv när han kom hem. Passade på att gräla lite på honom för den rufsiga pälsen istället. Han svarade med att spinna, glittra med ögonen och bita lite lätt i borsten när han tyckte jag borstat honom länge nog.


Dagen efter slita lite mer på de redan nästan utslitna jogginskorna. Träffa på två andra Hemstadstjejer i min ålder ute på joggingtur. Naturligtvis stanna och prata. Konstatera förmodligen historisk händelse då jogging inte är direkt vanligt i de trakterna. Sedan skiljas åt. Sedan jag fått stående inbjudan att komma över nästa gång jag hade vägarna förbi tjejen som bodde närmast. Och själv utfärdat sammalunda. Nästa gång jag hon såg min bil stå utanför den lilla stugan jag numera kan husera fritt i sedan Syrran o Systersnubben skaffat eget.

Sen gå hem till mor och far. Få detaljerad redogörelse vems barnbarn tjejen som bodde närmast var ihop med**. Placera henne i den sociala infrastrukturen. Sådär som man gör i Hemstaden.

Träffa på grannar i Hemstaden. Få den, i Hemstaden helt naturliga frågan om hurvida jag "känner igen folk som åker förbi på vägen än?" För om jag inte kände igen bilarna kunde jag ju bara "ta en tur runt i trakten. Så ser du vad folk har för bilar. Så du vet menar jag.." Jo. För det vore ju hemskt att inte veta vilka grannar som framför de typ fem bilar som åker förbi på byvägen per dag. Vore ju minus dagens huvudnöje i Hemstaden redan där.

Och nu är man tillbaks i Storstaden. Här där man inte känner igen några bilar alls. Inte ens hypotetiskt kan muttra något om "det var då tusan vad Börje far fram och tillbaks idag då. Han har ju redan farit till kiosken en gång. Det här är andra gången.."

* Systersonen helt lyrisk. Underhöll mig med bloddrypande skräckhistorier från senaste träningslägret han varit på. Han älskar sånt. Precis som jag gjorde i hans ålder. Eller föressten fortfarande.

** Hon var ihop med den där lille fräknige småretsamme killen vi brukade möta på på cross när vi var ute och red i skogen. Killen vars pappa i sin tur gick i samma skola som min pappa här i Hemstaden fast var lite yngre. Och ville jämt hänga efter när min pappa o hans Storebror lekte fast de tyckte han mest var i vägen.

Idag av alla dagar..

Såklart att jag skulle få jobba över idag. Måndagen efter det att jag kom sent hemkörandes ifrån Hemstaden. Sådär lite lagom luftombytes/sömnbrist trött. Jamen självfallet. Att jag aldrig lär mig.

Now you play nicely while I'm gone

Det är mycket nu. Först kurs med jobbet. Sedan till Hemstaden för lite Halloweenfirande. Kommer bli mycket liv IRL och troligen ingen tid att blogga på några dagar.

Mer i helgen..

Bjöd över Killkusinen. Med nya tjejen. Lite sådär trevande som det ju gärna blir när alla parter försöker göra ett gott intryck. Killkusinen på strålande humör. Visar sig från sin bästaste sida. Ansträngde mig att inte gapa av förvåning när han frågade om jag ville ha bärhjälp.* Utan att besvara mitt jakande svar med ett vitsigt "ring Poolia då". Fattade såklart att han bara ville visa nya tjejen vilken schysst kille han vill att hon ska tro att han är. Såklart man håller masken. Låtsas som att han gör sånt jämt.





Och jodå. Tjejen verkar ju trevlig. Söt. **Den målmedvetna sorten. Redan givit sig i kast med att stajla om i hans lägenhet. Fått honom att förstå att han behövde en ny inredning. En ny fondvägg. Inte nog med det. Hon hade hade dessutom fått honom att göra jobbet själv. Utan pappas hjälp. Bara det hade jag snudd på betalat för att se. Killkusinen inte direkt känd som handyman. Jag hummade naturligtvis medkännande när han berättade om sina vedermödor. Samt höll med honom om att hans pappas råd om att han skulle spackla först säkert var, som han själv uttryckte det, "sånt där onödigt skit" som man inte orkade hålla på med.





Killkusinen, berättar stolt att flickvännen minsan också är kattmänniska.*** Två stycken har hon t om. Som överväger att flytta med hem till honom." Så nu har man gått och blivit djurvän.." inskjuter han glatt när han ser min frågande min. Jag spelar med. Undviker att dra upp saker som The Hamster Incident¤. Eller hans suicidala eremitkräfta. Det hon inte vet lider hon inte av.

För att ytterligare bättra på hans nya image som mogen och ansvarstagande kungör Killkusinen med ett leende att han kanske t om ska göra slag i saken och ta det där körkortet nångång.¤¤
Imponerad av hans plötsliga mognad erbjuder jag mig välvilligt att utnyttja mina goda grannrelationer för att försöka mygla till honom en plats i vårt eftertraktade garage om han nu klarar kortet och köper bil.

Varpå han skiner upp och förklarar att det vore ju toppen. För det vore ju småtrist att behöva betala garageplats. När jag förtydligar att så bra kontakter har jag inte. Han får betala garagehyra som alla andra, men skulle slippa stå i kö i hundra år för atte ns få en plats, ser han storligen förvånad ut. Hej och välkommen till verkligheten.


Sen går jag ner till tvättstugan o läxar upp hans ohängda polare som flyttat in i samma område. Nästa gång kommer han sno någon annans torkskåp när han inte orkar boka tid.¤¤¤



* Nämde att jag tänkte rensa ut/flytta lite grejor framöver.


** Fast. Är jag som jag tycker eller yngre tjejer sjukt mycket smink numera? Är lättsminkade naturlighetslooken på vardagar helt ute?


*** Sånt räknas högt i Grå Kattens familj.


¤ När jag var liten o han ännu mindre. Och jag avstyrde hans planer att torka bada o torka familjehamstern i micron.

¤¤ Nej, han är inte förståndshandikappad. Bara lat.

¤¤ ¤Det har sina fördelar att ha satt sig i respekt redan när han kom över och lekte med Killkusinen i tioårsåldern. Tror inte han insett att han är minst 30kg större och starkare än mig numera.

Lättnad är

Att träffa någon. En kortare historia från förr. Igen. Och liksom inse att han är sig lik, men att man aldrig kommer att se på honom på det sättet igen. Samtidigt som han tycker att du är all that. Fortfarande.

Det här är fan humor

Lite emot själva tanken att betala någon enbart för att prata om mig själv i en timme. Skulle själv bli uttråkad efter max en kvart. Dessbättre hade jag tydligen missförstått det hela. Man betalar alltså för att kunna snacka skit om andra. Till någon som har tystnadsplikt och inte får skvallra. Genialt. Lite som när man går till tandläkaren då. Fast utan smärta.

Just another manic Friday?

Ja, ni hör ju själva hur illa det låter. Kan vi inte bara komma överens om att "Dress Down Friday" också betyder "Slow Down Friday"? Snälla.

Cadeaux

Jag beställde en dagcrème. Fick presentförpackning och favvo tidning på köpet. I försenad födelsedagspresent av bästaste tjejkompis som varit utomlands i jobbet. Lite vardagslyx för att lysa upp en gråtrist oktoberdag. I am a very spoiled cat I am.

Höstig helg

Höstmiddag med en gammal klasskompis från Hemstaden.
Krabba*. Morotskaka** och lite senare på kvällen rostade kastanjer med citronsmör. Precis hur gott som helst. Långa diskussioner. Om världsproblemen i allmänhet och Killar i synnerhet. Hur man ska tolka udda presenter.*** Samt hur en sann Hemstadstjej gone Citygirl bäst sätter sprätt på avverkningspengar kompis ärvt.¤

Tjejkompis visade stövlarna . Som jag redan visste att hon köpt. Eftersom hon glädjestrålande ringde mig redan på väg ut från affären. Perfekt läder. Lagom klack. Lagom höga. Skitsnygga spännen. Hade hon inte haft typ stl 35 hade jag tvingat henne att låta mig prova dem. ¤¤ Nästa steg var en väska. För ett antal tusen. Vi enades om att de var så värt det. Qualität. För ska vi bli fattiga som gamla när både ekonomin och pensionssystemet havererat får vi väl iaf se till att bli fattiga med stil. Slippa gå runt med spruckna fuskskinnsväskor när vi letar returflaskor i soporna för att dryga ut den obefintliga pensionen. Typ. ¤¤¤

Sen gick vi ut. Skulle bara till stamstället. Lite snabbt. Bara en drink. Gick ju som det brukar när man inte ska dra vidare..



* Det var den söta blonda killen som jobbade där jag köpte den. Som självfallet erbjöd sig att dela den i affären. Som sen paketerade om den. Och sänkte priset.
** Från mix. Men slängde i lite extra Philadelphiaost och lime i fyllningen.
*** Från en manlig författare.
¤ Som i avverkad skog.
¤¤ Har själv hela stl 37 åtminstone.
¤¤¤ Sjukt shoppingsugen själv. Måste bara ärva något skogskifte av någon anlägsen släkting först.

Vad man gör med kastanjer?

Förutom att fantisera om att kasta dem i huvudet på ICA personal som inte kan sitt jobb?

Man rostar dem. I ugn. Skär ett litet kryss i toppen först bara för att undvika missöden. Sen trycker man ned dem i en bädd av grovsalt i en långpanna. In i ugnen. 225 grader. Tills de är mjuka men inte stenhårda. Nånstans runt25 minuter i vanlig ugn. Sedan skalar man dem och äter med lite citronsmör. Eller också flyttar man till ett mer matciviliserat land där man kan köpa en strut nygrillade kastanjer på väg hem en mörk höstkväll som alternativ till sunkiga sibylla rullar. Kanske något för veg.rörelsen att starta upp?

Kastanjekunskap

Efter motgångarna på ICA beslöt jag att göra en liten realitycheck. Med den i min närhet med minst sannolikhet att besitta kulinariska specialkunskaper. Killkusinen.

Jag (lätt tvivlande): -Du vet vad kastanjer är va?
Killkusinen (tvärsäkert): -Ja. Typ nötter på ett träd. Trodde du inte jag visste det eller?
Jag (lätt skuldmedveten): -Ja..alltså, de på ICA visste inte det.
Killkusinen: -Jamen de är ju Stadsmänniskor. Vad tror du egentligen? Du kan ju inte förvänta dig att de ska kunna någonting heller.

I kassan på ICA

Kassörskan tittar konfunderat på kastanjerna jag lagt på bandet.

Kassörskan: -Är det här såndär lösvikt eller?
Jag: -Kastanjer.
Kassörskan: -Lösviktsgodis alltså?
Jag: -Nej. Kastanjer. Självplock.
Kassörskan: -Det är inte godis?

Jag(pedagogiskt): -Nej. Det är kastanjer*.(suck)
Från fruktdisken.
Kassörskan:-Öh. Aha. Öhum. Ursäkta. Du såg inte hur mycket de kostade?
Jag ger henne kilopriset. Hon ser fortfarande helt lost ut. Bläddrar febrilt i deras manual. Håller upp kastanjepåsen för kollega.
Kassörskan:-Kalle? Vad slår jag in de här som?

Kalle hade ingen aning han heller.**



*Och det är bara tredje gången jag upprepar det. Not too bright upstairs, are we?
**Men han gav henne iaf någon kod hon kunde använda. Samma sak upprepas varje höst när det är kastanjesäsong.

Dagens: Det kändes som en bra idé då..

Vem i hela glödheta uppfann där med att skicka bilder. Utan lägga in en spärr. Som hindrar folk ifrån att göra mindre välbetänkta saker. Typ klockan fyra på morgonen?

Saker jag inte förstår, del 175

Alla felmedicineringar på Astrid Lindgrens barnsjukhus.*
Ännu en bebis får fel medicin. En läkare ska skriva ut 60 milligram men barnet får istället 60 milliliter. Det skrämmande i det här fallet är inte att läkaren gör fel. Fel kan tyvärr alla människor göra, speciellt under stark stress.

Det riktigt skrämmande är att vårdpersonalen, den som sätter upp droppet, inte reagerar utan sätter upp en jättestor flaska för ett mycket litet barn. Istället är det föräldrarna som reagerar på flaskans storlek och hindrar personalen från att ge barnet en skadlig dos.

"...när det inträffar allvarliga fel på doseringen av läkemedel så är det oftast ett sådant här fel. Om man ordinerar något milligram fel utgör det oftast ingen fara för patienten. Om man sätter kommatecken fel eller det saknas kommatecken blir det farligt. Nästan alla sådana problem är tiopotensfel, vi är människor, säger Peter Radell."***
Jo. Så länge människor arbetar i vården kommer människor att räkna fel. Så långt rätt slutsats. Men sedan fortsätter han..

"– Men vi hoppas att Socialstyrelsen sätter press på att datasy­stemen förbättras, så att de kan reagera på tiopotensfel och varna om man sätter en betydligt högre dos än normalt."

Eh, vänta nu lite här. Visst kan man förstärka systemet med hjälp av spärrar i programmet. Dessutom kan man fråga sig varför en barnklinik med mycket små barn som patienter ö.h.t har vuxendoser av medicin på lager på samma ställe.

Men det kan ändå inte vara för mycket begärt att kräva att vårdpersonal ska kunna tänka själva. Använda ögonen. Fråga sig om mängden de har framför sig är rimlig. Kritiskt granska ordinationen. Kunna skilja på milligram och milliliter¤. Kan de inte det kan inget datasystem i världen hålla patientsäkerheten på en godtagbar nivå.




* Krismöte efter ännu en felmedicinering.
** Hela artikeln
*** Verksamhetschef för barn och anestesiavd på Astrid Lindgren.
¤ Trodde det var därför vårdpersonal var tvugna att traggla matte och läkemedelsräkning. Just för att det är så superviktigt att det inte blir fel.

Dipp

På söndagen. Söndagsångest toppad med lite existensiell ångest. Lite dåligt samvete för att man kanske har sårat någon lite. Som inte var min mening. Egentligen. Funderingar över tillvarons jäkligheter och meningslösheter. Och så en hund. Vilket passade mig utmärkt. För just en sån dag då man inte vill vara ensam. Fast man samtidigt inte orkar umgås med andra av sin egen art. Han hette Harry. Var en liten vit lurvig terriertypig sak. Inte kanske den hundsort jag skulle ha valt själv. Lite disträ. Lite förvirrad. Men snäll. Och i högsta grad matmotiverad. Vi gick långpromenad. Jag deppade. Han skuttade. Sedan hem. Liten varm pälsboll som lyssnar. Tittar med stora svarta knappliknande ögon på en. Sådär så man nästan blir lockad att skaffa husdjur igen.

Hela hejlen

En stilstudie i saker jag inte förstår.

1. Lördag. Träning. With da innegäng. Eller samtidigt iaf. Vi tränar. Direkt efteråt kommer två av dem fram till mig. Innan vi ens hunnit in i omklädningsrummet. Berättar att de är missnöjda med vissa detaljer i passets upplägg. De har minsan ringt in och klagat. Nej, inte till hon som leder passet. Till hennes chef*. För "vi betalar ju faktiskt en hel del för träningskorten och då kan man ju förvänta sig en viss standard bla bla bla". Nu tyckte de att hon kanske hade skärpt sig lite denna gång. Kanske för att hon visste att hon har ögonen på sig uppifrån. Dessutom skulle de få kompensation*. Gratisträningar. Suck. Är det bara i min värld man i första hand tar upp problem med den det berör, innan man ringer och gnäller för chefen?

2. Ostkroksincidenten. Man går på visit till folk med småttingar. Såna där små ni vet. Som enligt spridda observationer i bekantskapskretsen kan äta nån sorts socker unt salt befriade majssnacks. Majsbågar. Som en lite kul grej tar man med en sån påse. Among other things. Tycker man är smart. Insatt liksom. För att vara nån utan knodd. Det tyckte barnets mamma med.**

Däremot inte en annan av småbarnsmammorna som var med. Fast hon sa det inte rent ut. Hon insinuerade. Slängde liksom ur sig lite i förbifarten att även om just det snackset är ofarligt. Så skulle hon för sin del nog inte köpa sånt¤. Kunde ju leda vidare. Barnet kunde få smak på snacks. Kanske skapade man rentav en framtida chips unt ostbåge missbrukare. Kan säga att stämningen blev en smula frostig där, sådär mammorna emellan. Fylld av dåligt samvete för att intet ont anande ha störtat en liten oskyldig telning i framtida ostbågsmissbruk och missär ringer jag syrran. För lite reality check. När hon slutat skratta påpekar hon hur överspänd mamma 2 verkar. Tydligen typiskt förstagångare. Medans syrran har två barn nu. Trumfar tydligen de med ett barn i småbarnsvärlden. Iaf så länge inte någon annan kommer dragandes med nån 5 barnsmamma som tycker annorlunda. Typ.



* Underförstått klaga du med så får du träna gratis. Och nä, så missnöjd är jag inte. Och blir jag det nån gång tar jag det direkt med den jättegulliga tjejen som leder passet.
** Och barnet. Som tydligen utfodrats med sådana förut utan att ta skada.
¤ Underförstått "men för all del, förstör du din unge, gör det." Tydligen ingen garanti för mognad att skaffa barn.

Killkusinens kompis behöver hundvakt..

Killkusinen: -Men snälla snälla snälla, du är bra med djur. Kan inte du hjälpa honom? Han kommer avguda dig...

Jag: -Och? Vad har jag för nytta av det då?

Killkusinen: -Jo. Men men han betalar. Och så får du låna hans bil nångång om du behöver..

Jag:-Hans BMW, his precious? Shit, han måste verkligen vara desperat. Vad håller han på med egentligen?

Killkusinen: -För många järn i elden. Bilar. Och båtar. Och så misstänker vi att han har ny tjej på gång..så glömde han bort att han skulle passa sina föräldrars hund i helgen.

Jag: -Misstänker?

Killkusinen:-Ja. Han har dykt upp prydlig och vattenkammad på morgonen till jobbet. Ett säkert tecken på att han har ny tjej. I vanliga fall ser han ut som skit då..

Mamma fick rätt..

Hertha Müller fick litteraturpriset. Tror jag ska gå förbi ekonomitanten på väg till kaffeautomaten. Mumla något diffust i förbigående, om fokus på östeuropa och om att "Kungen bugar och dödar" iofs är en interessant* bok. Så hon får lite att fundera på.



* Är den säkert. Jag har inte läst den. Men titeln lät bra.

Helg

Blev ju ingen bio med S. Blev filmkväll med Norrlänningen. Jag fick välja film. Under förutsättning att det inte under några omständigheter var någon "jobbig tjejfilm." Vilket med Norrlänningens tolkning betyder, inget som på något sätt kan ingå i kategorin, drama eller skräck. Helst inget med en massa dialog och annat onödigt tjafs. Eller i vart fall inte annan dialog än den som kort och kärnfullt fyller ut mellan actionscenerna. Fanns ju bara ett val. Tropa de Elite.

Massa panga. Massa skurkar med vapenarsenal som en nationell mindre armé. Klanstyrda kåkstäder och påtända juriststuderande. Och en småsöt huvudperson i uniform som naturligtvis tillhör den hårdaste av de hårda. Bara lite lätt skadad av miljön. Och så lite musik på det. Allt dessutom utan att vara en stadardrulle från Hollywood utan på klingande portugiska. Jo. Sevärd. Jag har inga som helst problem med att se folk springa runt och skjuta ihjäl varandra i parti o minut. Men lite svårt för att se folk bli plastpåsade och dylikt. Där går min gräns.

Så skämskudden i soffan får dubblera som läskighetsbarriär. Tills Norrlänningen har sagt att kusten är klar. För han sitter lugnt kvar. Däremot klarar han inte av skräckfilmer. Alls. Go figure.

Norrlänningen har med sig filmgodis. Äckelvingummin till sig. Och något rosa godis till mig. Rosa bilar? säger jag förvånat. Inte bilar. Rosa rattar till stöd för bröstcancerfonden. Förtydligar Norrlänningen. Fatta vad kul de måste ha haft i styrelserummet på Ahlgrens när de kläckte den, spånar han vidare.
"-Nööh, om vi skulle ta och lägga in en kvinnoprofil här. Jah, ööh..vi kan ju trycka ut lite rosa bilar dårå?"
-"Neej förfan. Då kommer nån och gnäller om att det är stereotypt med rosa för tjejer, ni minns väl vilket jävla tjafs det blev om den där rosa glassen?"
-"Öh. Men du? Det är ju oktober snart. Vi kör rosa. Ock så låter vi några procent av överskottet gå till Rosa Bandet och bröstcancerfonden. Så kan ingen säga något."
-"Skitbra. Fast du, om vi skulle skita i att göra bilar och istället göra rattar. Till stöd för brösten liksom. Fattaru, rosa rattar" hö, hö, hö.
-"Lysande. Du är fan ett geni hörru. Och om någon säger något så säger vi bara vaddå, vi vill ju bara stödja cancerforskningen."

Dagens Rotvälska

Hur bra är du på skånska*?
Jag fick 6 rätt av 13. "Du förstår det mesta, men någon riktig skåning är du inte."

Phu. Var bra läskigt där ett tag. När jag kunde härleda några ord via danskrotväldskan man utsatts för via jobbet. Fick inte alla rätt iaf. Slapp anmäla det som arbetsskada.


* Snodd från dodgy hos bästaste n00ben.

Helhelg

Fredagkväll. Hade någon slags ide om att det borde vara en bra kväll att åka till IKEA på. Lagom folktomt och barn-och-handihandpar fritt. Dålig ide. Mycket dålig idé. Det var där alla idioterna var. Om jag säger att jag fick min vagn snodd* redan de första 10 minuterna inne i varuhuset och det var bara början, så får ni en ungefärlig aning. Aldrig haft så god lust att mejja ner eller "råka" tappa en fullastad porslinskartong på någon idiot på väldigt, väldigt länge.

Folk som buffas. Knuffas. Går för nära**. Är allmänt i vägen. Nyser rakt ut. Gallskriker i mobiltelefon. Folk som uppenbarligen inte har ett fungerande badrum hemma. Alternativt har hällt på sig halva flaskan billig taxfreeparfym.

Står i sju år och fingrar på hela sortimentet. Tar tre saker. Går runt hörnet. Kommer tillbaks. Lägger slarvigt tillbaks på fel ställe. Tar nya. Hämtar en kompis. Börjar diskutera hurvida en vit tallrik matchar en annan vit tallrik. Hurvida en skål är en skål eller en liten skål.

De enda normala individerna där var de stackars gulskjortade satar som hade betalt för att betjäna fredagsidioterna. Också jag förståss. Åtminstone innan jag blivit skuffeknuffad/nästan pågådd utav tillräckligt många idioter för att upphöra att vara mitt vanliga soliga jag. Och istället börja inse att det skulle ha sina fördelar att ha en småaggro kille med. Speciellt av det slaget*** som gjorde att folk höll sig på lagom respektfullt avstånd.

Aldrig mer fredagkväll där. Hellre tusen Storstrejkande små barn och tindrande nyförälskade par än fredagskvällsklientelet.

* Jag traskade in. Tog en vagn. Lade i lite saker. Sedan var jag dum nog att lämna vagnen obevakad några minuter istället för att preja mig in i en gång full med folk. Sån där IKEA-etikett från Hemstaden. Not so in Storstaden uppenbarligen. När jag kom tillbaks hade någon snott vagnen och prydligt radat upp mina saker i ett hörn. Istället för att gå ett par meter bort och ta en egen, tom vagn. Man upphör aldrig att förvånas.

** Nogfan är jag blond och hyfsat liten. Men lite jäkla personal space tack. Eller ska man behöva skaffa piercing, tuppkam, hatstirrande blick och dockmartins för det?

*** Jag tänker typ 90kg med nöd och näppe återhållen manlig aggressivitet här. Kanske med i någon trevlig vuxen moppeklubb/våldsamt arbete med tillstånd att bära vapen eller dylikt. Naturligtvis ska det enbart drabba idioter och inte mig själv. Lite som att ha en vakthund. Fast i mänsklig skepnad.

Gårdagen i korthet

Vakna med lite lätt näsblod* och ont i magen. För ovanlighetens skull lite smånervös. En sån där dag då man inte direkt brinner av iver att kasta sig ut i Rat Racet. Dessutom dag att nätverka¤. Försöka se snygguntproffesionell ut. Bilda pakter. Dag då jag inte riktigt är mitt übersociala själv. Efter en stärkande frukost bestående av bananer och mineralvatten,** samt en extra nogrann sminkning är man nästan redo att ge sig ut.

Man kommer dit. På något sätt lyckas man hamna mitt i gruppen The Young And Successfull. Fast så jädra Young är man ju själv inte längre tydligen. Among other things. Vilket man efter en stund inser när två tjejer man suttit och pratat med börjar ondgöra sig över folk i andra åldrar. Och det är då man inser att, inte nog med att man själv är äldst, de andra tror dessutom att man är minst ett par år yngre. Och man nojjar lite tyst för sig själv. Och det är nästan skönt när en sliten karriärig 35+ åring kommer fram och pratar lite. Så man själv kan känna sig som yngst och nyponrosigast i jämförelse. Ordningen återställd. But all in all. I think I did good. Försiktig optimism än så länge.

Sen ringer S. För att tala om att helgens efterlängtade bio kanske inte blir av. Att jag är brädad av en nyträffad Toy Boy.¤¤


* Inte den sortens nosblod som brattiga Storstadsbor får av för mycket suspekt pulver. Utan den sortens som overworked and underpaid Hemstadsflickor ibland får som tecken på att det är dags att ta det lite lugnare.

¤ Sånt där kontaktsakapande, Plan B, idkande som är viktigare än någonsin nu när tiderna är lite tuffare.

** Ingen matlust men jag vill verkligen inte börja käka Losec igen.

¤¤ Hon vägrar avslöja hur gammal han är. Bara att han är alldelles för ung. Très skumt.

Handyhembesök

1. Han kom. Han knackade i väggen. Jag mumlade något instämmande* om gipsväggar och betongväggar och byggfusk. Han hummade instämmande. Frågade något om reglar. Skruvade upp en lucka. Muttrade något mer om reglar. Frågade igen om jag hade bråttom. Infogade att han nog visst kunde räkna på det. Men att han inte skulle kunna klämma in själva jobbet på denna sidan jul i vart fall. Jasså, ville jag ha det gjort innan? Jamen jag kunde höra av mig iaf. Han kunde alltid hänvisa mig till nån.

2. Han kom. Han knackade i väggen. Han lyssnade. Tog fram en nyckel och knackade i alla fyra väggarna. Jag mumlade samma sak om betongvägg och byggfusk. Han skakade på huvudet och muttrade beklagande om oseriösa lycksökare i branschen. Påpekade att jag nog inte skulle tro honom om han berättade hur mycket fuffens han sett under alla år i branschen. Insköt att hans son nu jobbade med samma hantverk.** Jag försökte luska fram ett riktpris. Han skakade på huvudet. Beklagade hur hutlöst dyrt det skulle bli att ta dit folk och riva ut allt. Speciellt om folket ifråga bilade sönder skivorna och man tvunget måste införskaffa de där nya svindyra våtrumsgodkända.***

Frågade om jag inte hade någon händig kompis som kunde göra en insats och demolera lite för att få ner kostnaden. Sen kunde de fixa finliret. Vitt och eventuellt rota-avdraget. Jodå, de har iofs mycket att göra. Men ett badrum skulle de väl visst kunna klämma in mellan garantijobben med någon veckas varsel. Gav mig ett ungefärligt pris. Skulle speca allt när jag bestämt mig. Avslutar med lite underhållande anekdoter från Byggfuskets underbara värld samt att varna mig ännu en gång för att, om jag nu inte väljer hans firma iaf ta en firma som är med på branschrådets lista. Så jag inte råkar illa ut.

Så. I guess we have a winner. Blir nog nr 2. Ska bara kolla upp hur det där med rot-avdrag funkar. Samt var jag ska bo under tiden duschen är obrukbar. Samt om det är lönt att byta blandare osv på en gång eller om det inte lönar sig vid en dörsäljning.



* Samtidigt som jag ansträngde mig till max för att inte fånstirra på hans sjukt stora, lätt Karl-Johansvampiga näsa.
** Nej, jag frågade inte om han hade något kort på sonen innan jag bestämde mig. Riktigt så desperat är jag inte.
*** Det visste jag redan. Syrran har byggt om på landet. De nya är hutlöst mycket dyrare.

Handyman Hunt

Jo, så gör man, påstod min vän Norrlänningen#. Man begär in offerter. Ber dem göra ett överslag, jämför pris och tid. Meeh. Tänk om de blir jättesura när jag inte tar just dem då? Kan jag inte bara ta första bästa?* insköt jag. Norrlänningen skakar på huvudet. Frågar mig hur jag kan vara en så tuff tjej i jobbet. Jag kan ju sånt här finlir. Varför är jag då värsta mesproppen nu plötsligt? Guess he's got a point.

Så jag ringer ett par firmor. Jo, jag vet. Det borde vara tre. Men jag kroknade efter två. Så nu har vi två kandidater. Jag har iofs redan bestämt mig för nr 2. Om han inte är dubbelt så dyr som nr 1. Har pratat med bägge i tfn och de ska komma hem och titta på badrummet. And the runners up are:

¤ Kandidat nr1: Typisk Storstadsaktig hantverkarsnubbe i tfn. Blev kopplad från någon annan på firman till honom. Han hälsade mig med ett luttrat "vare en vattenskada eller?" följt av "ere bråttom eller?". Standardmodellen för vanlig halvdryg hantverkare I pressume. Blir bra som second opinion.

¤ Kandidat nr2: Trevlig, varm, telefonröst.** Lite lätt beskyddande i tonen sådär. Verkar fatta att jag kollar runt just nu. Rekommenderar mig att "oavsett vem jag väljer" bara anlita någon vars firma godkänns av branschrådet och varnar mig lite allmänt för skojare i branschen. Erbjuder sig att, efter besiktning av badrummet erbjuda fast pris istället för timbaserat. ***

Sådärja. Nu håller vi tummarna att åtminstone en av dem är något att ha. Åtminstone i ha som i baddrumsrenoveringsbehjälplig då. Samt att båda inte dråsar in samtidigt ikväll.

# Jo, försökte jag tjata lite på Norrlänningen också. Som jag tyckte borde känna någon som kände någon som kände någon. Han framhärdade att han faktiskt inte kände några såna hantverkare. Och jag nog fasen t o m fick bättre service än vad han brukade få när jag ringde runt själv.

* Första bästa från listan av de med sjuttioelva certifikat och rekommenderade av branschrådet och yada,yada,yada that is...

** Kostar säkert ett antal tusen extra redan där. I trevlighetstillägg.
*** Jo, jag fattar. Han kör hantverkarversionen av bad cop/good cop för att framstå som erfaren och rekorderlig. Men iaf trevligt med någon som klarar av att bilda hela, mutterfria, meningar i telefon.

Dagens Satir

Står Badlands Hyena för.

Off

En sån där dag. Då det känns som om livet är en enda lång uppförsbacke kantad av vardagsmonotoni och obetalda räkningar i ett allt kallare Storstadsklimat. Som om man måste slåss med näbbar och klor för att hålla sig flytande. Fast man egentligen bara känner för att gå hem och dra täcket över sig. Dagar då man saknar en famn att försvinna in i. Någon som kan tala om för en att allt kommer att ordna sig.

Anna Anka i Ankdammen

Ja hon gick stenhårt ut för att provocera. Det kan inte ha varit speciellt svårt. Bara landa med värsta åsiktsmässiga magplasket i den lilla fina korrekta ankdamen. Och de andra små ankorna i ankdammen blir jätteupprörda.

Utom KD ankan som blir förtjust över möjligheten att hon kanske kan utöva lite gott inflytande på ankhonor i hans närhet. Så förtjust att han öppet deklarerar att hon minsan är välkommen i hans flock. Sen blir det lite halvjobbig stämning i hans eget gäng så han tar raskt tillbaks det.

Andra ankor rasar i Ankebladsposten. Hon får tala ut hos Skavlan. Tja, vad säger man. Snygg PR för en dokusåpa. Vars tongivande dam nu ännu fler kommer att bänka sig för att älska att hata. I övrigt, gäsp.

Handyman

Jag: -Jag behöver en handyman.

Tjejkompis: -Ja, vem f-n behöver inte det..

Jag: -Jo, men en riktig den här gången....

Tjejkompis: -Mmm..men du? Han i Idol. Han som såg ut som Jihde. Var inte han plattsättare?

Utgång i lördags

Kille i 30 års åldern kommer fram och pratar lite. Ganska nybliven singel. Hejjar avmätt på en tjej som går förbi och tittar nyfiket på oss. Förklarar att det är hans ex. Men att det bara är så over. För att* han:
"-Vill ju helst ha en smart och snygg tjej." /tanke paus/
"-Den där var inte smart iallafall.."

Vi däremot skulle passa jättebra ihop. Enligt honom.
Jag (lätt sarkastisk): "- Alltså, jag är nog inte tillräckligt smart för dig vet du.."
Han: "-Det vet jag att du är. Du är söt./tankepaus/ Och har snygga bröst."**

Kvällens trevligaste kille var annars Le Chef. Killen som jobbar som kock på ett annat ställe. Världens goaste o snällaste. Kunde ha blivit något emellan oss en gång i tiden. Men först blev jag ihop med någon och nu är han upptagen. Numera är vi kompisar. With benefits. Benefits som består i att jag frågar honom om matlagningsråd och han mig om hundträning och tjejproblem. Dessutom lär han mig nya ord hela tiden. Som Städöl. Tydligen iskall motivation som är vilkoret för att få kockarna att städa fint efter passet på hans jobb.

Dessutom hann jag umgås lite extra med Tjejkompis M. Nyss hemkommen från kurs i Bryssel. M very successfull businesswoman. Me very impressed. Iaf tills hon försöker återge hur hon tog sig fram på sin bästa skolfranska under shoppingen efter kursen. Då skrattar jag halvt ihjäl mig.





* Nej, jag frågade inte varför det tog slut, redan då började jag fundera på ett sätt att göra en snygg sorti.


** Jamen dåså, då gör det inget att jag inte är så smart då. Fint.

Okej, då muntrar vi upp oss med min favorit badguy

Dagens morr

Ni vet en sån där person som får en att nästan avlida av ren irritation så fort han eller hon ens öppnar munnen? Var länge sedan jag var så sugen på att be någon dra åt det där varma stället med hornprytt Management som just nu..

Hyllningsinlägg till min BankTant

I begynnelsen hade jag en personlig bankman. Eller man och man. Mansperson iaf. Av den typen som hade slips som satt lite för hårt åt och och skjortor som såg lite för varma ut* över den begynnande 30årsmagen.

Jag brukade förlora mig i tankar på hur jag skulle stajla upp** honom om jag vore hans stylist/personliga hälsocoach istället för bankkund. Allt medan han passade på att dra sedvanlig säljpitch om fondsparande eller något annat sjukt långtråkigt, de få gånger jag var inne på banken.

Jag ville byta. Men jag ville ju inte göra honom ledsen.¤ Så en dag när jag bara skulle springa in lite snabbt stod hon plötsligt där. I kassan. Min Drömbanktant. Hon såg sådär trevlig-erfaren-trovärdig ut att jag blev alldelles knäsvag och direkt bad om hennes visitkort.

Så nu har jag den perfekta personliga bankkvinnan. Proffsig, erfaren och alltid med ett sådär varmt vill-en-väl-leende. När jag tycker det känns lite läskigt och funderar att låna till ny lägenhet och det är kris överallt och allt är upp och ner. Då går jag till min personliga Bank Tant. Som räknar. Jag frågar vad hon tycker. Hon ler lite beskyddande. Säger att det visserligen är ett lite dyrt område i hennes tycke. Men att hon förstår. Hon har ju en dotter i min ålder som också väljer att lägga pengar på att bo bra.

Och när hon säger att kalkylen håller så känns det lite bättre. Lite tryggare. Lite lättare att våga kasta sig ut. Just för att jag litar på henne. Hon har varit med tillräckligt länge för att ha jobbat sig igenom några ekonomiska kriser.

Själv tycker jag ekonomi generellt är skrämmande tråkigt. Boring-me-to-tears tråkigt. De enda siffror jag älskar att ha superkoll på är min säljstatistik ,löneutbetalningar och liknande. Resten ser jag som ett av straffen för att jag lever i en västerländsk civilisation. Kan med nöd och näppe uppenbara såpass mycket intresse att jag ser till att ligga på plussidan. Men i övrigt vill jag så långt det går, slippa befatta mig med tusen transaktioner och begrepp hit och dit.

Då känns det lite lättare att ha en banktant som vet vad hon talar om. Så att jag kan sitta och tänka: åh, så måste det vara. Ja, vad duktig hon är. Snygg¤¤ och snyggt klädd dessutom, inte ett dugg tantigt. Hoppas jag också ser ut sådär när jag är i hennes ålder...

Kan inte låta bli att undra om inte den ekonomiska krisen hade sett en smula annorlunda ut om vi hade haft fler erfarna banktanter på höga befattningar.



* Varför är det ofta just de personer som alltid ser lite blankkindat småsvettiga ut som väljer mörka konstmaterial som ser obekväma ut och inte andas?
** Han hade viss potential, det hade han.
¤ Säkert mitt fel att han sa upp sig och flyttade kort därefter. Jodå.
¤¤ Snygg som i snygg åt det lite elegana men mer snäll-mammiga hållet än äldre-skinny-bitch hållet.

Oh my God, there's one more of them

Finns det inte någon slags övre gräns för hur många Jihde varianter vi måste dras med?

Det rör på sig.

Det är mycket nu. Som i kanske flytta lite på mig-mycket.

Helgen

Träning på lördagen. Med de andra tjejerna. Innegänget dårå. Varav två varit på ansiktsbehandling strax innan. Och nu nojjade över att resultatet skulle förstöras av träningen. Amatörer. En av dem visar sig dessutom ha en pojkvän som råkar ha en identisk tvillingbrorsa. Tvillingbrorsa som var singel. Vilket han råkade få in i lite casual conversation när vi alla tog en kaffe efter träningen. Två gånger. Måste vara praktiskt. Identiskt DNA i dubbel upplaga som levande reklampelare för sig själv. Vad är oddsen för det liksom.¤


Födelsedagsfest i helgen. Mestadels jämna par mellan 30-40. Enda gången jag riktigt kände att jag hade behövt mer sprit. Mycket mer. För att mildra den skrämmande upplevelsen..

* Bordskavaljeren. A.k.a The Desperatly Seeking Singelkille. Hantverkare som värdinnan konspiratiriskt drog mig åt sidan och gjorde sitt bästa för att framhålla vilket kap hon tyckte han var.¤¤ Han var lite blyg först. Sedan han tankat lite flytande mod underhöll han mig genom att berätta att berätta allt jobbskvaller om de närvarande som jobbade på samma firma som honom. Inklusive öknamn. "-Visst serru. Stämningen är hård men hjärtlig, he he. Gör man ett misstag på mitt jobb så får man genast ett nytt öknamn. "

"-Han därborta tex (nickar i riktning mot en annan kille i rummet.) Han kallas för 'Ormen'. För han är så lömsk. Ringer jämt runt och försöker lura andra att ta hans skitgöra." "Och han där (nickar mot en liten försagd sak i ett hörn.) Han kallas munken. För han har inte haft nån tjej på aslänge.¤¤¤ ..och sen har vi en kille som vi kallar för Dampen. För han har nog fan alla bokstavskombinationer som finns. Helt sannslöst jobbig. Vi brukar sätta honom på att ringa folk o övertyga dem om att vi ska ha jobbet. Han tjatar hål i huvet på dem tills de går med på att anlita oss. Sa jag att stämningen var rå men hjärtlig på mitt jobb?.."

* Födelsedagsbarnet. Som blev rörd nästan till tårar av min present. Själv rätt nöjd med mig själv där. Hon var lite av ryttaridol när syrran o jag var små. Tänkte att hon skulle upp till bevis nu. Har fixat så att hon ska få rida värsta hästen. En heldag. Inklusive skjuts, foto och lunch. Samt moraliskt stöd i form av mig o syrran.
Som kronan på verket blev mitt# tilltag att köpa ett "Grattis på 30-årsdagen" kort och sedan envist hävda att det var väl 30 hon fyllde minst sagt väldigt uppskattat. Antar att förnekelse är stort bland gamlingar runt 40.##

* Smug married couples. Ett antal jämna-par-med-barn-och-hus mellan 30-40. Några trevliga. Några oh,well.. Som han som efter några glas fryntligt bekräftar att de har barn nr 2 på väg redan med orden "jomen visst, förstår ni. Nä, varför ska man vänta heller? Nä, här är det minsann inga blanka skott i bössan inte, hö,hö,hö.."¤¤¤¤ Liksom, jo vi fattar. Ni har gjort det. Minst två gånger t o m. Vill du ha medalj eller?


¤ Ja, tvillingbrorsan var singel. Tydligen. Och jag som trodde enäggstvillingar alltid gjorde samma saker. Levde samma sorts liv.

¤¤ Jo, det är säkert bra att han har en bil med dragkrok och stark motor som gjord för att köra eventuella framtida hästsläp. Men det räcker tyvärr inte. Jo, jag vet, jag är sjukt kräsen. Och när jag hör hur din kille låter efter ett par öl påminns jag om varför det är bra att vara det, he he.

¤¤¤ Jo, jag frågade. Aslänge var tydligen minst tre år iaf. Till skillnad mot den jag pratade med som bara varit singel i ett drygt år. Typ.

¤¤¤¤ Inte för att jag bryr mig nämvärt. Men kanske inte fullt lika kul för paret brevid som jag känner lite o vet kämpat ett tag med att försöka få till nr 1.

# Tack för tipset Sorken. Du är ett geni!
## Visst -10 kanske är att ta i, så nojjig är jag inte. Men själv tänker jag inte fylla mer än 25 iaf på ett bra tag framöver. Hör ni det?

Saker som bara händer mig, del 137

Man är trött och sådär lagom ofokuserad. Man kliar sig sådär lite smådisträ i ögonen. Blinkar till. Den ena linsen är kvar. Den andra har dragit. Gone for walkabout. Man gnuggar lite till. Blinkar. Muttrar. Hasar till spegeln. Listiga linsen gömmer sig. Syns inte. Men känns. Man spolar med koksalt. Linsen fnyser hånfullt och klamrar sig envist fast.

Man byter strategi. Tänker efter. Tänker att man är ju ingen rookie på linsområdet. Gäller bara att minnas vad man gjorde sist det här hände. Typ i gymnasiet. Uj. Jag gick till skolsköterskan. Hon hittade inget. Jag gick till optikern. Som färgade ögat gult för att se bättre. Han hade inte bättre tur. Skickade hem mig med orden "de brukar komma fram förr eller senare." Det gjorde den också. En morgon när jag vaknade o inte såg något på höger öga för att en dubbelvikt färgad lins lagt sig tillrätta mitt i synfältet. Hm. Men vänta nu var ju något en kille i klassen sa han brukade göra. Typ trycka i ögonvrån. Man provar. Trycker och grejar så mycket man vågar. Spolar.

Blir arg. Blir alltmer övertygad om att detta är straffet för att man övermodigt brukar slänga ur sig hur man minsan aldrig har några problem med linserna. Man avvaktar. Ögat skaver. Man försöker lokalisera den genom att peta lite i ögat. Med finger vilket bara resulterar i smärta. Man blir alltmer övertygad om att man kommer behöva åka in till ögonakuten i helgen. När allt är stängt och ingen vettig läkare jobbar. Utan någon klåpare som slinter med verktygen och... Man inbillar sig. Radar upp skräcksenarion. Hornhinneskada. Röda ögon i morgon. Linsförbud. Saker som smärtar fåfängan. Också.

Man tänker till. Linsfan måste ut. Men vänta nu. Oh. Have new cunning Plan.
Ta en ny lins. Sätt in den i samma öga på den plats den här linsen fortfarande skulle ha suttit om den inte hade varit så rymningsbenägen. Så är det lättare att känns var den lille rackaren måste vara.

En stund, några liter koksalt och en undercover-lins senare är idiotlinsen äntligen funnen. Jag kunde nästan ha svurit på att den flinade åt mig.

Murphys

Den dagen vi beslutat oss för att be Trevliga Kollegan plocka upp lunch, kom han tillbaks till kontoret och rapporterade att det varit fullt med uniformerade polismän på lokala fiket. I full färd med att beslagta varsin kopp kaffe. Det finns inte ord för att uttrycka hur besvikna kollega Z och jag är just nu.*





* När jag eller Z är där tidigt någongång är det ofelbart antingen barnvagnsmaffian eller ilskna pensionärer. Det slår aldrig fel.

Dagens Privatlektion

På lunch med Tjejkompis.
Hon: -Tack för hjälpen med franskan förut föressten.
Jag: -Ja, just ja, gick det bra?
Hon: -Mycket, den där fransmannen som kommer in ibland blev hur glad som helst när jag hackade fram mina små fraser på franska.
Jag: -Ha,ha lyckat alltså?
Hon: -Ja. Fast sen kom han tillbaks lite senare på dagen bara för att tala om för mig hur vacker jag var. Ha,ha typiskt smöriga fransmän...

Note to self: Nästa gång hon vill ha franskalektion lär vi henne frasen "Min pojkvän är mycket svartsjuk."

En enkel fråga

Jag ställde en sådan. En som kan besvaras med ja eller nej. Om den hade ställts till en vanlig människa vill säga, istället för en Svammelakademiker. Om jag fick svar på frågan? Nej. Däremot ungefär en halvtimmes utläggning om något jag inte frågat om. Jag blir så trött.

Helgträning

Den traditionella lördagsträningen.* Sjukt självbelåten med att jag börjat hasa mig iväg på helgen nu med. Nästan så att jag kan låtsas att jag är tillbaks i gamla hederliga träna 5-6 dagar i veckan tiden.** Lite kul det där med gruppdynamiken som blir när man tränar samma gäng.

Liksom lutade mig tillbaks och undrade lite hur det skulle utveckla sig, det där med allianser och vilka grupperingar det alltid blir. Vilka som pratar i omklädningsrummet o på träningen. Verkar som om jag blivit adopterad¤ av snygga-inne-tjejer gruppen nu. Vi snackar balanserande på gränsen mot size zero. Alla yngre än mig. Buhu. Verkligen självförtroendehöjare där.

Kanske inte mitt förstahandsval på gruppering egentligen.¤¤ Vill ju egentligen bara kunna ta en dusch, sätta upp håret i en hästsvans o dra på mig träningskläderna. Är ju ungefär dubbelt så jobbigt att behöva se snygg unt modemedveten ut samtidigt som man bara vill träna järnet. Men orka liksom. ¤¤¤ Hade onekligen varit enklare att liera sig lite med den där lite trivsamt avelstobukiga småbarnsmamman som frågade mig en massa förra gången. Om hon inte hade verkat sådär lite småjobbigt efterhängsen.#

Men vafan. Är väl bara bra med lite utmaning. Motstånd. Ta nya tag motivation. För även om jag slitit ut både jogging och promenadskor under sommaren så behövs lite nya rutiner nu. Gymrutiner. Så. Nu kör vi. Dubbla påsar morötter. Mer mat. Mindre onyttigt. Utöka chokladförbudet med förbud för fikabröd på vardagar. Yes. Toppform, here I come.


*2:a ggn nu. Ville bara påpeka det.
** Inte för att jag egentligen känner att jag vill det. Eller ens har tiden. Men iaf.

¤ Uppdagades att en av tjejernas kille jobbat med mitt ex. I ett slag steg min coolhetsfaktur avsevärt. Tydligen.
¤¤ Kastade en blick på dem förra gången o beslöt att det inte var värt besväret. Lite som "klassens populära tjejer" gruppen i skolan. De där man visst hade kunnat hänga på i utkanten av lite på nåder sådär. Men det var roligare att umgås med de i mitten. De man kunde vara lite mer avslappad med.

¤¤¤ Aldrig i h-vete jag står o grejar med vattenfast mascara innan träningen som vissa. Jag kör naturligt. Eller nja. Åtminstone ska här permanentfärgas fransar lite oftare. Så att jag kan låtsas att det är naturligt. He he.

# Däremot kanske jag ska börja ta skåpet brevid henne i omklädningsrummet. Så ser jag genast sjukt smal o mer vältränad ut. I jämförelse.

Och nu ska jag svära i kyrkan..

Dagens diss. Fejjan. Jo faktiskt. Jag var tveksam i början. Gav efter för tjat. Och kompis som grundat en så kul grupp. Jo, lite kul var det då. Kolla upp en massa löst folk man tappat kontakten med. Inse att kontakten kanske i de flesta fall var bäst tappad. Kolla hur gamla/feta folk som gått i samma skola i Hemstaden blivit på bild. Småskratta åt Mr Players spänniga badpojkebilder på tjejmiddagen.* Gå med i en och annan grupp. Men sedan.

Hundramiljoner fåniga tävlingar och rankingar. Mer eller mindre meningslösa symboler som ska bollas fram och tillbaks. Nätverk du inte bett om, med folk som du aldrig skulle orka träffa i verkligheten. Småsunkig bildpolicy.** Saker du inte orkar sitta och slösa tid på med ett jobb att sköta. Så man slänger in ett städat kort. Håller låg profil. Addar inte folk i onödan. Försöker hålla tillbaks sitt vanliga sociala jag en smula för att inte drunkna i vågen här. Funkar ganska bra rätt länge. Tills helt nyligen.

Tredje stora Facebook vågen når Hemstaden och folk börjar adda en hejvilt*** In väller kusiner från landet. Tjejkompis kille som jag inte träffat på ett par år, har noll gemensamt med, och noll intresse av att facebooka med.¤

Och nu har Norrlänningens kusin börjat skicka en massa fjantiga hjärtan också. Vafan liksom, trött jag blir.¤¤ Kunde han inte bara skicka det senaste hockeyskvallret¤¤¤ som vanligt?



*Jo, han har klätt på sig lite nu sedan han gifte sig i somras. Vi håller tummarna för att det håller. Faktiskt.

** No way att den sorts privata familjebilder som en del gör, på ett ställe som Fejjan som hävdar rättigheterna till dem.

*** Ja, nu, men grattis redan liksom, kommer ni nu när vi andra hunnit tröttna.

¤ Till saken hör att jag (liksom de flesta av hans tjejs kompisar) tycker han är ett stort svin sedan en rätt osnygg otrohetshistoria för några år sedan. Ingen aning hurvida han vet att jag vet eller inte. Visst, kan hans tjej förlåta honom får vi andra hålla god min. Men känns lite långsökt att han letat upp mig på Fejjan, speciellt som hans tjej och jag inte umgås så ofta utöver lite jobbluncher.

¤¤ Jo, det var jag som fick honom att gå med. Han skötte sig exemplariskt i början. Skickade små korthuggna meddelanden. Men nu plötsligt detta.

¤¤¤ Om vår favorithockeyspelare och hans lag. Favorit av olika skäl visserligen. Men ändå.

Dagens frågeställning.

Vad sjutton ska man köpa i present till en kvinnlig 40 åring? Botox?

Även i helgen

* Bjuda mamma som var i stan på födelsedagsmiddag. På restaurang. (Snilledrag av mig då jag knappast hunnit superstäda hemma denna helg.)

* Träffa kvinnlig släkting. Hon som är sådär långbent och mörhårig¤¤ och nästan overkligt vacker.¤¤¤ Sådär vacker att man skulle ha hatat henne lite i smyg# om hon inte vore en så avslappad person med svart humor, under den där fina ytan.


* Gå på vernissage. Försöka säga snälla, lagom konstkännande, saker till konstnären jag känner lite. In own opinion göra värsta intrycket. Tills misstaget att stå brevid kompis som frågar om "måla på beställning"och dylika whitetrashiga kommentarer. Konstnären ser skrämd ut. Svarar att han inte gör sånt. Kompis framhärdar. Konstnär mumlar något om diffust om skapandeprocessen och sedan något ödmjukt om prestationsångest¤. Höll nästan på att skämmas ihjäl innan jag lyckades släta över lite och dra henne därifrån.

* Hälsa på hästar. Klappa varm hästmule och andas in doften av häst. Inte hinna rida trots värsta nostalgitrippen. Jo du läste rätt, inte hinna rida. Då är något fel i prioriteringen va? Helfel.

* Prata skit med roligt jänkartroll. Jag kan ha försökt mig på att imitera en sydstats dialekt med. En smula. Och jo..han sa att han tyckte det var kul. Jättekul. Sådeså.




¤ Underförstått riktiga artister målar inte på beställning. De skapar. Men eftersom jag är en så snäll och socialt välanpassad person, fast jag är en konstnär, lägger jag fram det som att jag är rädd för att inte leva upp till dina krav av det du vill att jag ska måla av.

¤¤ Uppenbarligen brås vi på olika släktgrenar där. Jag syrran brås på de små blonda grenarna.

¤¤¤ Helt övertygad om att hon aldrig har dåliga hårdagar. Till på köpet är hon den där praktiska outdoor typen. Fast tjusig. Fortfarande grymt impad över att hon kan vända en kajak och komma upp och se ut som hon skuttat rakt ut ur en schamporeklam.

# För att hon sätter standarden så sjukt högt för oss andra.

So tired I could'nt even sleep

När jag för en gångs skull la mig tidigt vaknade jag lik förbaskat mitt i natten utan att kunna somna om. I guess sleeping is so last season. Således idag tidigt uppe. Påklädd. Frukosterad. Med massor av extratid på morgonen. Känns nästan lite scary.

Ännu en helg till handlingarna...

Freitag:
Femkamp med jobbet. Banka grodor och kasta bollar och slutligen, tillsammans med resten av Team Z utklassa Team Mellanchefen. Mellanchefen som sannolikt kan vara Sveriges sämsta förlorare och surnade genast till.

Tills någon frågade honom om hans sommar och han fick mala på om verandabygget en stund och stämningen lättade en aning. Sedan mat. Sedan flytande förtäring. Mest jag, kollega Z, trevliga kollegan och hon-från-ekonomin-som-är-mycket-trevligare-icke-nykter, som hängde ihop.

Sedan komma hem trött som en gnu. Då drabbas av insikten att man, om inte alltför många timmar, förväntas stå klarögd och postbeachfräsch.¤ Redo att träna. I baddräkt. Och att det då finns saker man behöver göra.

Saker som man skjutit upp en smula med motiveringen att fredagsgymet ändå uteblivir den här veckan och "det är ändå bäst att göra kvällen innan." Bara det att kvällen innan är liksom dåtid när jag hasat hem. Imperfektum.

Nu är det natten innan. Och man är sådär lagom trött och borde-undvika-vassa-saker-fumlig. Men kräm over alles känns sådär joxigt. Så man inleder lite storstilat med att kladda ner halva badrummet med kräm. Sedan tar man fram saker. Vassa saker. Och det kan naturligtvis bara gå åt ett håll. Åt h-vete. Blodvite. Som väl är har jag begåvats med betydligt bättre läkkött än framförhållning.

Hur det gick? Jodå det var kul faktiskt. Trots att typ alla utom jag tävlingssimmat. Således ingen som blev sjukt imponerad av min enastående vattenvana¤¤. Lite missnöjd där. Men lite motstånd är bra. Och det kommer definitivt bli en ny bra vana. Kändes faktiskt rätt bra efteråt.



¤ Postbeach fräsch, äkta eller fejkat dårå.

¤¤ Jämfört med amatörer är jag duktig. Jämfört med de som tävlingssimmat hela uppväxten är jag, well, en klar amatör.

Det är ett hårt jobb men någon måste göra det.

Nu ut för lite teambuildande AW tillsammans med med/motarbetare från jobbet. Jag är redan trött. Oh well. Sova får man göra när man blir pensionär.

And some women are from Mars ..

Lunch med småstressad Tjejkompis1* beklagar sig över Tjejkompis 2:
"- Förstår nästan att det tog slut emellan dem. Och nu kommer vi få timmar av analyser om hans känslomässiga tillkortakommanden. Jag orkar fan inte lyssna snart.."

T om jag som är van att prata sånt börjar bli lite less på vår gemensamma kompis som ska analysera sönder allting** och skickar superlånga sms svar på den enklaste fråga.

Tjejkompis1: "-Du ser. T om du är less.." Funderar ett slag...
"-Men alltså. Kan inte hon bara skaffa sig en bögkompis. Någon åt det dramatiska hållet. Som orkar lyssna i timmar?"


* Tjejkompis 1 inte mycket för hobbyterapeutiskt finlir och känslosnack. När det var jobbigt med exet erbjöd hon sig helt sonika att klå upp honom. Visserligen föga troligt, speciellt eftersom hon just gipsat armen just då. Men det är tanken som räknas.

** Vi snackar seriöst överkurs analyserande här. Inte bara sånt som de flesta i av oss andra i tjejgänget, myself included, kan köra ibland.

Grönanhelgen

Lördag. Förra helgen. Kompisar från landet på besök. Klasskompis och hennes pojkvän. När man väl lyckats lotsa dem igenom stan låter de bilen stå tills det är dags att åka hem igen. Säkrast så. Men såklart vi måste gå på Grönan. De hade ju sina lantispass att utnyttja. Norrlänningen fick följa med på ett hörn också. Så vi blev jämna par. Åka lite. Femkampa lite. Kryddhylla lite. Jag har för ovanlighetens skull inte varit på Grönan med systersonen i år. Han har blivit stor nu. Ville göra annat. Och Grönan är sig inte lik plötsligt. Scream-rides i all ära, men ihopträngda överallt?

Veteranbilarna flyttade. Pariserhjulet borta. Lugnt hörn man kan sitta o prata en stund borta. Fullt av snorungar har det alltid varit. Men nu är det på något sätt sämre. Smäckigare. Tråk-kommersiellare. Vafan. Det ska vara som det alltid har varit.* Eller i vart fall inte sämre.

Söndag. Sova. Långpromenad. Demonstrera min inbillade goda hand med djur genom att ha en bekants bekants papegoja på axeln. Samtidigt som jag försöker förtränga skräckhistorier om vad den där vassa näbben skulle kunna göra med någons fingrar. Eller nos. Nej, gojan pratade inte. Men den kunde busvissla. Typ rakt in i örat.


* Jo, jag vet. I'm having a bit of a PRO moment here. Men iaf. Grönan är ett jävla liv för mindre kul numera. Och snart ska man dit igen.