Juligen

Den korta versionen.

* Fått stryk i Battlenånting av en 14 åring-check
* Givit julklappar. Emottaget julklappar-check
* I sann Robinhoods anda donerat kundchoklad till mer välgörande ändamål istället-check
* Donerat till välgörande ändamål by choice and not by tjat-check

* Hunnit fram i god tid till Hemstaden för att både klä granen o vila ut innan Kalle Anka medans alla barnfamiljer satt i kombiköer på igenkorkad väg i -25. -check

* Fått mandeln i gröten-check

* Ställt ut gröt till gårdstomten på vanliga stället som tack för att han ser till att huset inte brinner ner och håller lite allmänt koll-check

* Lyckats få värmepumpen att fortsätta fungera i arktisk kyla-Check

* Mellandagsreahandlat in da Hemstad-check.

* Suttit redo för att kunna kasta mig in i bilen sekunden efter det att plogbilen passerat för att komma iväg innan vägen drivit igen. -check

* Tackat min lyckliga stjärna för snöstrumporna till bilen-check

* Med stigande oro noterat att Felia skaffat marginellt bättre täckning i området. Dock tänker jag fortsätta hävda att jag måste åka miltals o uppoffra mig för att kunna läsa eventuella jobbmejl under helgledigheten. Heh.

* Varit ute o rört på mig i friska och i varierande grad iskalla luften varje dag-check

* Genomlevt allt från kära återseenden till jobbiga norendramer på ett par dagar-check

* Nästan gråtit i tfn under surprise jobbsamtal. Dock med list lyckats framskjuta slutdatum för ett jan jobb. I so badly need a break right now.

* Lovat pigg 19 åring i tävlingsform att provrida hennes häst så snart jag orkar-check

* Planerat inför nyårsmiddagen tillsammans med kompis-check.

* Fått mycket att fundera på. På alla plan. -Check


Hur har du det?

God Jul och Gott Nytt År!

Tänker köra hem till Hemstaden ikväll. Ta ut lite av det sjukt mycket komp jag samlat på mig. Paus. Återhämtning. Umgås med nära och i varierande grad kära. Få frisk luft. Öppen spis. Kokkaffe. Återkommer. Kanske efter trettonhelgen. Kanske innan. Önskar dig en riktigt god jul och gott nytt. Oavsett var och hur du firar den.

Driving home for christmas

Maybe midnattsmässa i år

Bloggens traditionella juldikt

1:" Midvinternattens köld är svår, tio små nissar i djupsnö går. Rävsax gömd under täcke vitt, knipsar Nisse av på mitt. Livsandarna snabbt för honom tryter, snart i eget blod han flyter.

2: Nio små nissar i midnattstimma~ traskar fram imånljusstrimma. Ugglan hoar i sitt näste, istapp faller tyst från fäste. Nisse spetsas utav tappen. Tomten ligger död på trappen.

3: Utanför dörren står gröten och ångar. Åtta nissars intresse den fångar.Under stigande hunger faten de nalkar, en stackars tomte på kanten halkar. Han kippar, han kämpar, han svettar sig blöt, men sjunker likväl i kvicksandslik gröt...

4: Många springor stugan har, där sju små tomtar in sig tar. Katten som bak dörren ruva, slukar Nisse med hull och luva. Resterna av tomtehand, suger Misse bort från tand.

5: Sex små nissar mot julbord ila, snabbt de uppför bordsben kila. När sista tomten över kanten hasar, han tappar greppet och nedåt rasar. Faller nedåt likt ett lod. Mattan röd av tomteblod.

6: Tomtar fem i väldig iver, springer runt, ty hungern river. Nisse snubblar på sitt skägg, faller rätt på knivens egg. Lilla Nisse stackars saten, rinner ut i sillsalaten.

7: Fyra nissar har festat på sill. Och nu de törsten släcka vill. Mot glöggen de springer i samlad tropp och tar för sig av drycken i varsin kopp. Ner faller Nisse i glögghett hav, likt skållad mandel faller hans skinn av.

8: Tre små tomtar i granen svingar, mellan ljus och änglavingar. Nisse sig för nära våga, strax han står i ljusanlåga. Doftar snart likt vidbränd stek~ ångrar då sin ystra lek.

9: Två små tomtar omkring sig tittar, då en smäll-karamell de hittar. Nisse ner på den då hoppar, men för detta den ej stoppar. I tak , på golv och på gardin med frans, finns nu Nisses hjärnsubstans.

10: Husbonn stiger upp i natten, för att kasta lite vatten. Under husbonns tunga toffla, Nisse blir till krämig våffla. Snön ligger vit lite här och var, inte en j-a tomte finns kvar... "


( Oklart upphov. Men vi brukar köra den vid jul jag o syrran)

Cherry on top honey

Tackar ödmjukast finaste msn00b för utmärkelsen. Ber att få återkomma efter trettonhelgen med saker jag gillar och bloggare jag vill belöna. :)

Detsamma gäller Serafim. Ska ge listan ett ärligt försök. Efter helgerna.

Utmaning: En vit jul

Du som har små barn. Egna eller andras, i din närhet under julen. Barn. Ni vet såna där små som rör sig blixtsnabbt och är hyperkänsliga för stämningen hemma. Ni som vet med er att ni kommer umgås med dylika under helgen. Ta en vit jul. Drick julmust istället för alkohol. Men ska man inte få ta sig ett järn bara för att det är julhelg? Jodå, det får man. Men man kan välja att avstå.

Är du den som blir jobbig när du dricker kommer din familj och dina barn/släktingar få en fin julklapp i år om du låter bli. Om du tillhör de som tycker dig klara av att dricka lagom men ändå avstår kommer du vara en av de som sätter press på de andra. Ju färre som dricker, dessto färre ursäkter har för Morbror Kalle att fyllna till i helgen och bli sådär jobbig och grälsjuk som alla i hans omgivning vet att han blir. Du kommer dessutom att vara ytterligare en vuxen med snabb reaktionsförmåga som hinner hala in Morbror Kalles pigga treåring innan han drar ner ljusen från bordet han pappa somnat vid. Som kan avstyra bråket som kommer när Kalle vaknar. Så. Känns det oöverstigeligt eller antar du utmaningen?

Julklappshandla med Killkusinen

Handla barnkläder till gemensam släkting som väntar smått.
Killkusinens tjej (håller upp ett stycke yttepyttekläd): Hm. Vad tror du om den här? Vågar vi köra på ljusblått?
Jag: Jo, vi vet ju inte hundra vad det blir men de är lite typen som kan tänka sig ha blått även om det blir en tjej.
Killkusinen ( vaknar upp ur sina funderingar och försöker vara hjälpsam): Ja. Alltså vafan. Ljusblått kan väl en tjej ha? Det är ju ändå lite halvbögigt...

Sant-A-Cademy

Julklappsbekymmer?

Fortfarande inte klurat ut vad du ska ge farbror Kalle som har allt eller moster Bea som bara gnäller på allt hon får? Varför inte prova med en god gärning i år? Som att plantera nya träd eller köpa vaccin.

Rock Bottom

Sådär lite i efterhand då. Och ja, alla killar kan sluta läsa redan här. Magsmärtor. Jobba med Mellanchefen o Trevliga Kollegan. Go un peu blek och lite lättyr. Tänka inbillning. Tills förlora liteväl mycket blod på fel tid snart svimma feeling. Nejdåingenfaramedmigbehövergåhemlitetidigaretarlitekompbara. Tänka inbillning. Bara jävligt smärtsamsådan. Jag aldrighaft några såna problem. Not about to start now.
Stapplahem. Kräkas upp lunchen. Ringa upplysningen. Beskriva. Förklara blöder som en gris också. For no other apparet reason. Hoppas sköterska säga ta en alvedon o sluta gnälla. Pedagogisk sköterska förklara tycka åka in. Jag frågar om hon är alldelles säker på att jag inte åker in i onödan. Pedagogisk sköterska skrattar o förklarar att om hon skickade in folk som inte behövde åka in skulle hon knappast bli långvarig på sitt jobb. Frågar om jag har ngn som kan köra mig. Jag svarar att jag inte är döende. Jag tar en taxi. Ska bara stänga ner jobbet jag höll på med på datorn. Sen sitta ner ett tag till rummet slutar snurra o jag klarar av att hasa ner till taxin utan att svimma. Det tar ett tag.

Komma taxi. Pratsam taxichafför. Själv mest fokusera på att inte svimma. Komma sjukhus. Gå ungefär hundra mil korridor til akuten avsedd för kvinnfolk. Tänka jag visserligen inte typen som tror att allt som går mig emot är en konspiration av Det Onda Patriarkatet. Men ändå. Rätt klart att den som lägger en akut avdelning på obekvämt långhike avstånd är rätt säker på att själv inte behöva använda sig av den.

Med nöd och näppe orka gå. Komma fram äntligen, lagom yr o fin. Varpå snäll sköterska förklara att de inte har egen reception. Den finns på ett helt annat ställe ungefär tio mil bort dit jag enligt reglerna ska gå o anmäla mig. Sen fortsätter hon att prata. Något som jag tycker borde vara en vägbeskrivning. Något om vita stentrappor. Eller vafan som helst egentligen. Jag hör orden men de har ingen som helst betydelse för mig. Yrseln har övergått i en töcken. Mjuka konturer. Känsla av att falla. Vita stenbänkar o böljande konturer.


Sköterskan avbryter sig. Jag får omgående en brits. Prover tas. Sen får jag vara ifred en stund. Ligga bakom ett draperi. Mellan barnskrik och en kvinna som inte kan hålla käften. Som om hon vore den enda som hade ont. Jag känner livet bokstavligen rinna ur mig. Och en förvånad tanke som aldrig slagit mig förut. Tänk om det aldrig slutar? Tänk om min resa slutar här. Vilken gigantisk långnäsa det vore. Jag är inte rädd för döden. Jag vill bara inte att han ska komma så här. Så snart. Jag trodde dessutom att vi hade en deal döden. Om jag nu måste gå i förtid får du åtminstone rädda någon annan med min död. Inte såhär bara. Inte för att jag egentligen tror att jag ska dö. But then again the chilling thought: men å andra sidan vem av alla som gått bort snabbt har gjort det?

Hinner ligga o tycka lite synd om mig själv en stund. Innan skiftbyte. Stressad kvinnlig läkare. Den där typen som är som den där störiga bruden i klassen. Som tor att hon kan allt. Fingertoppskänsla som en skenande buffelhjord. Bokstavligen. Lite för stressad för att hinna göra en ordentlig undersökning.
Inte för stressad för att hinna fråga ut mig om mitt jobb och dessutom anteckna alla detaljer. Inte för stressad för att skälla på mig för att jag inte tagit det där cancerprovet. För stressad för att leverera någon annan konklusion än att hon inte har en jävla aning men att dubbel dos stark antibiotika nog blir bra. Och vore hon i mina kläder skulle hon inte vänta med att hämta ut den. Jag ifrågasätter. Frågar om det inte kan vara ngt annat. Något som inte ska vara där.

Säger att jag trodde snabbsänkan borde varit sämre vid en infektion. Hon mumlar ngt om att den kan visa fel. Att jag ska komma in igen om det blir värre. Jag tycker det känns fel. Men det är kväll. Jag är trött beyond trött och yr och och jag orkar inte vara jobbig lekman och mopsa mig mot hundra års medicinstudier längre. Jag åker hem o lägger mig. Tar antibiotikan. Blöder ännu mer. Senare söker jag privat. Får veta att jag haft rätt hela tiden. Att jag inte borde fått antibiotika. Har jag tur löser kroppen det själv. Har jag otur gör den inte det. Således återbesök. Är det cancer hör de av sig. Kanske t om innan julhelgen.




* Om jag hade varit städare hade jag fått ett billigare pencillin då? Arbetslös så hade jag fått två alvedon?

Dagens jultips

Kolla in da Santa Brandbook, snodd från Deep.

Värsta veckan

Julfesten: Jodå. Inga större skandaler. Mellanchefen förärade oss alla med anekdoter ur sin i hans tycke strålande karriär komplett med nedlåtande omdömmen om miljöpartister, hennafärgade frånskiljda fruntimmer, män som är mer framgångsrika än honom och alla andra som på något sätt förargat honom på sistone.

Trevliga Kollegan skötte sig som vanligt oklanderligt (han blir bara aningens pratsammare med ökad promillehalt men utan att bli pinsam.)

Kvällens överasskning: Vanligtvis Sura Ekonomitanten. Blir hon sådär mycket trevligare med sprit i kroppen kan jag fan åta mig att köpa ut åt henne på arbetstid.*

På samma destination dessutom ett annat företag med övervägande manliga anställda. Med övervägande manchomanliga dryckesvanor. Med prov på manchomanlig logik. Jeezuz. Just när man tror att man börjar förstå hur män tänker...

Manlig bekant efter visst alkoholintag: Du vet min kollega V? Du vet han som givit ADHD ett ansikte? ** Vet du vad vi gav honom i födelsedagspresent?
Jag: Nej, vad blev det? ( Vill jag veta det? Kollega V? Han som alltid har nya tjejer o ni alla andra avundsjukt påstår bara har en kvalite här i livet?)
Manlig bekant: (ger målande beskrivning av hur han o de andra Grabbarna Grus på företaget gått ihop för att göra en cementavgjutning av en..eh kroppsdel och placerat den på kollegans uppfart.)

Jag:..eh? Du menar av en...? (but why?)
Han: (nickar entusistiskt) Jajamensan. Plus att vi svetsat fast den. Fattaru' svetsat fast den. Blev skitbra. Fatta vad han fick jobba för att få loss den...Så jävla bra...

* Okej kanske inte starksprit kanske. Bara såpass att hon klarar av att betala oss lön men inte ger oss The Evil Eye om vi slarvar med reseräkningen..
** Sagt med glatt tonfall o lätt nick mot killen ifråga som stod en bit bort.


Resten av veckan tillbringad med två i högsta grad ofrivilliga sjukhusbesök. Beeen to hell and back in a week. Nu snart helg. Med någon tvekan gått med på att åka till Kuststaden som utlovat. Om jag slipper köra.

Julfest and rock bottom

I did hit it hard. Inte på julfesten men dagarna efter. Jeezuz. Antar att det var straffet för att jag skötte mig i år och inte drack så mycket faktiskt. Återkommer när jag mår lite bättre. Fan.

Just one of those days..

Dagens otacksamma

Julfest med jobbet. Jag kunde ha träffat någon av de kompisar jag försummat. Gjort något utan jobbkoppling för en gångs skull. Nejdå. Istället ska jag tillbringa ett antal dyrbara helgtimmar på en båt med sådär lagom nyktra kollegor jag sett alldelles för mycket av på sistone samtidigt som Mellanchefen talar om för alla hur förträfflig han själv tycker att han är. Det blir nog kul. Eh.

Lookalike

Du vet den där tjejen du träffar på lite då och då. Och hon är rätt lik någon. Väldigt lik när du tänker efter. Du känner henne inte sådär jätteväl men om du nu bara kom på vem det nu var hon är lik skulle du säga det till henne. Så du grubblar. Sent om sider kommer du då äntligen på vem det är hon är lik. Ridå.

Yankeeleaks

Jahapp. Wikileaks har alla möjligheter att göra en insats, avslöja förbrytelser i det godas tjänst. Och så väljer de att publicera skvaller och diplomatiska kladdlappar som knappast kommer som någon överaskning för någon det minsta insatt i internationella relationer.

Ja, man kan le lite skadeglatt åt att det trots all säkerhetsteater och dog-eats-dog mentalitet som brukar prägla amerikanska arbetsplatser kan läcka som ett såll ifrån deras diplomatiska kretsar. Men i det här fallet håller jag med Carl Bildt, den här sortens läckor kan bara skada den internationella diplomatin. En diplomat är ju som bekant utåt en person som tänker sig för två gånger innan han ingenting säger. Just därför är den inofficiella diskussionen under den diplomatiska ytan dessto viktigare. Tystnar den har vi förlorat ett viktigt vapen att ta till för att hindra en konflikt att eskalera och det kommer knappast att leda till ett öppnare samhällsklimat. Men det kanske å andra sidan inte är Wikileaks mål.

Veckans Handymanpris

Går till de mycket kompetenta Elektrikerkillarna som valsat runt i för små t-shirts här på kontoret nu i veckan. Kompetenta som inte helt oävna då. Som i såg bra ut när de arbetade. Liksom sådär kärvt handyman manligt. Slängandes sig med rätt terminologi fyllt av ord som kopplingsdosor och faser hit och dit. Dessutom lyckades de både flörta och se ut som de jobbade samtidigt. Utan att orsaka kortslutning någonstans. Helt klart proffs.

Kollega Z och jag är rörande eniga om att elprylarna måste börja gå sönder lite oftare på det här stället.

Helgens frågeställningar..

Invigningsfest. Mingel. Småsnittar. Champagne som den bör vara. Kall och gratis. Tvärtemot gängse mingelpraxis bra sort i välfyllda glas. Would have been such a shame to waste..*


Sedan goodiebag. Med smycken. Ny tidning. Mörk choklad. Underbar tvål.
Jo, jag hade kunnat köpa det där själv. Men varför blir man så sjukt glad för just Goodiebags? För att det är gratis?

Säljare av den typ som ger övriga dåligt rykte. Som attacksmörar för dig från det att du stigit in genom dörren. Tills hon, mitt i en mening ser ett ännu interessantare offer att tvångsknyta lite kontakter med och du kan andas ut.


Hur j-vla svårt kan det vara för grannen högst upp att lära sig stänga dörren till hissen efter sig så att jag slipper knata högst upp och göra det nästa gång en tant med rollator ska ut o åka hiss efter dem..

Är det bara jag som kan gå på mingelpartyn om ngt helt annat o hamna i diskussioner om varseblivningsteorier inom psykologin?


* Note to self: Även lite gratischampagne* kan tydligen ta hissen rakt upp direkt efter en hektisk dag där yttepyttesnittar ska föreställa middag.

Recap...

Veckan som gick i korthet. Jobb. Host. Strul. Mer jobb. Host.

SATC filmen: Mja. Kul. Precis så lättsmält småglittrig som jag orkade med efter en jobbig dag och några klunkar extrastark hostmedicin. Samma gamla SATC gäng i ngt äldre version. Bättre än förra filmen. Gaywedding med svanar, vardagsliv, the usual i ny fräsch förpackning. Men Abu Dhabi. Stort men. Var de verkligen tvugna att köra på det gamla slitna "spånigjänkarbrud som tror att hela världen ska anpassa sig till henne när hon reser utomlands"-spåret. Jag blir bara så trött. Ja, man får tycka precis vad man vill om andra seder och bruk. Men. Man tar baskemig seden dit man kommer. Punkt. Like it- or leave it, as they say. Suck.


Mina pensionärsgrannar är bara för söta. Har spridit ut att jag är på jakt efter en lite större lägenhet i samma område. Liksom hintat att de borde göra en insats om de vill ha mig kvar i samma kvarter. Så nu har de gått ihop. Lokaltidningen hann inte mer än utdelas innan pensionär nr 1 ringde med andan i halsen och meddelade att han hittat något som kunde vara av interesse. Åtgäldade gesten med att meddela honom att han gjorde bäst i att hålla sig undan för mig ett tag nu, I'm carrying plague. Vill inte gärna dela med mig av det till spröda små gamlingar. Så nu håller de sig på respektfullt avstånd. Vinkar glatt på avstånd. Och ringer och frågar hur det går med lägenheten. Och jag vet inte riktigt hur jag ska säga till de som glatt hoppas att jag ska bli deras nya grannar att jag inte kommer att ta den* utan att krossa deras små förhoppningsfulla pensionärshjärtan.


Förövrigt kan jag bara säga att det är sorgligt hur maktfullkomlig och inkompetent man kan vara och fortfarande inneha en tjänst i myndighets Sverige. Hey, you're supposed to work for people. Not against them. The same people that are paying your salary, remebah? Suck. Dags att förbereda för att ta det hela ett steg vidare. Dammat av lite mediakontakter. Called in a few favours. Hoppas att jag inte behöver använda dem.

Så. Helg snart. On the positive side. Beaujolais Noveaun 2010 har anlänt. På minussidan, den bör tydligen inte kombineras med den där superstarka hostmedicinen. Inte om man vill fortsätta andas iaf.

ps. Och ja. Jag ska svara på kommentarerna nu i helgen. Har haft sjukt mycket att göra bara.



* Badrummet behöver kaklas om omgående. Plus att grannen under röker. Fröken kräsen står över.

Sickleave

Men kan man få vara sjuk på det här stället kanske? Vad hände med den där gamla goda tiden då sjuk betydde bädda ner dig i soffan med en kopp te och en bra film tills du blir frisk? How I miss those good old days. I motsats till att smälla i sig artificiella substanser och tvingas stappla till jobbet ända till fredagen då man kan crasha i säng hemma. Nåväl. Fått vila upp mig lite i helgen iaf. Återkommer om jag någongång slutar hosta lungorna ur mig.¤ Med en recension av den senaaste SATC filmen. Av mina kära små pensionärsgrannars flyttplaner. För mig. Samt den där extrastarka hostmedicinen jag överdoserat en smula den senaste tiden. Blir nog bra.*Host* Bara jag får lite tid till. *Host* Tid att sova.


¤ Tänk Nicole Kidmans rollfigur ur Molin Rouge här. Blek, skör, svimningsbenägen hostandes lungorna ur sig. Fast tyvärr utan Ewan Mc Gregors armar att svimma i...

Sen i helgen har jag tackat nej till..

* En natt i gamla stan.

* Att följa med Killkusinen och hans kompis till den däringa Spelmässan dit alla fanatiker vallfärdade i helgen. Blev dock en kaffe i all hast när vi alla tre var på väg åt samma håll. Toppad med veckans mest otippade diskussion. Kattpsykolgi.

* Överambitiös söndagsträning med tysk träningfanatiker som tolkat mitt jo, det vore ju kul nångång som bokstavligt. Som i söndagen efter festen. Hördes på tonen att hon tyckte det var svagt av mig att backa för lite feber. Som jag faktiskt vaknade upp med i söndags.

* Specialinbjudan till middag med kvinnligt nätverk way outta my league. Svider som fan när man vanligen är den där supersociala. Men jag har ingenting att komma med. Än. Bara en massa lösa trådar. Hoppas på en ny chans när de jag knutit upp några av dem.

* Fika med en kompis/ Vinkväll med Tjejkompis. (Vafan hör folk bara av sig när man redan är upptagen. Murphys?)

Mr Players fest

Sådär lagom pigg. Men hade ju lovat. Värsta festen. Sova lite middag. Starkt kaffe. Klä ut sig till pigg och partyprinsessig wearing black.

Sammanstråla med Mr Players Storebror och hans tjej lite innan. Som är världens gulligaste göteborska som dessutom just gjort mig en stor tjänst. Som jag har mycket svårt att lojalitetshata bafatt en av mina Tjejkompisar sort of var ihop Storebror Player när de började umgås. Äh vafan. Tjejkompis umgås med folk jag helst inte umgås med. Så jag berättar vart jag ska för S. Och med vilka. Sen får hon föra det vidare att jag och Mr Players tjej har kontakt ibland. Big deal.

Och festen...

* Mr Players pappa. Hälsar som hastigast på honom. Tror inte han kommer ihåg mig. Undrar om han har någon aning om hur vi såg på honom då. Hur cool vi tyckte han var, hjälten med värsta häftiga jobbet och coola stilen. När Mr Player just gått ut gymnasiet och han var några och 40. Han var ju sällan hemma när Mr Player bodde hemma men när han nu var det han den goda smaken att hålla sig i bakgrunden när sonen hade kompisar hemma. Minns att han brukade tassa in och diskret vattna blommorna och upplysa om att frysen nu fyllts på med glass. Precis de uppgifter man i den åldern tyckte var lagom lämpliga för föräldrar. Minns att en av tjejerna i gänget som var där råkade säga högt det vi andra tänkte. "Fan vilken snygg pappa du har¤." Blev lite konstig stämning där ett tag. Undrar om han hade någon aning.


* En av Mr Players kompisar. Skitglad o trevlig. Tills någon råkar påpeka för honom att han har likadan frisyr som en halvslemmig kändisadvokat.

* Killbekant som gjorde idoga försök att sälja in en av sina singelkompisar genom att upprepa argumentet "meen, han är jättesnäll..".

* Tjejkompis med badbreakup-syndrome. Funderar på att skita i relationer och skaffa barn via Danmark istället. For real.

* Försök att få mig att uppvisningssabrera en Henkell Trocken. Ja ba "Meen pliis, don't insult me.." Å andra sidan var det kanske lika bra. Sabrering gör sig bäst tidigt på kvällen. Innan säkerhetstänket spårar ur.


¤ Och då hade hon inte ens sett honom i uniform. Och det vid en tid då man tyckte de flesta över 30 var typ osynlig gubbe.

Workload.Partyload. Overload...

Jobb. 110% och sedan kvällsmöten på det. Sen tidigt morgonmöte. Sen hem och möte i bostadsrättsföreningen. Jobbigt. Utdraget. Hamna brevid han den där grannen som ser så pojkaktig ut. Som jag trodde var runt 30. Istället för drygt tio år äldre. Han som skyndar sig att klämma sig ner på stolen mellan mig o tjejen i porten brevid.


Han ser sedan jävligt nöjd ut när hon kuttrar på om att han inte ser en dag över 22 ut och vill få mig att instämma. Jag nickar en smula disträ. Petar håglöst i jättemackan jag raskt ångrade att jag tog i tanken att den skulle föreställa middag. Den där alla andra slukade raskt. För mycket. För trött. Två tuggor räckte och nu försöker jag diskret begrava den i servetter och hitta ett smart sätt att bli av med den.

Som vanligt den obligatoriska träskallen som varken läst mejlen om extramötet eller överhuvudtaget fattat vad föregående talare just förklarat men ändå finner för gott att delge oss andra sina åsikter över vad han uppfattat som dagens diskussionsämne. Det finns alltid en. En.

Ordföranden som trots träskallen och gör sitt bästa för att upplysa oss om alla byråkratiska turer han haft med myndigheterna på sistone. Tillståndsformalia och stelbenta byråkrattjänstemän in absurbdum. Vid min bordsände utbyter vi leende menande blickar och han i styrelsen som själv är någonsorts byråkrat muttrar om "och där sitter ni från det privata näringslivet och flinar minsan."

Sedan. Hinna fransfärgning. Hinna klippa luggen. Hinna inpackning. Hinna hitta kläder inför Mr Players fest.

Dagens..

Mancho uppvisning: El-killen som envisas med att gå i t-shirt idag. Även utomhus.

Berömd: Jag. Av kund. Alltid trevligt när folk förklarar för en hur socialt kompetent och bra att samarbeta med jag är. Ännu trevligare vore om de väntade med berömmet till jag fått i mig lite morgonkaffe och eventuellt jourhavande hjärnceller hunnit ta över ifrån morgonautopiloten.

Dilemma: Att ringa sin mediakontakt och diskret sondera terrängen för att ligga steget före om/när man får klartecken på det. Or go by the book och invänta möte först. Därvid riskera att någon entusistiskt försöker tänka själv med mindre lyckat resultat.

Hellweek

Uppbokad med möten och en massa viktigt varje dag och ett par kvällar. Sedan uppbokad hela helgen. Känndes som en bättre idé i teorin än praktiken. Redan dubblat min koffeinranson och det är bara tisdag än. Phew.

Helgen i punktform

* Inledde helgen med att få min häck kommenterad av ett gäng fullständigt onödiga tonårskillar av typen som står och hänger utanför pressbyrån. Dagens ungdom i ett nötskal. Hela jävla nätet till deras förfogande o de ofredar gamlingar på stan. Men tacksomfan för det curlingföräldrar.

* Lördagsshopping med Vanilla Latte. Presentshopping. Maskeradfestklädsångest.

* Kallt vitt vin med Tjejkompisar. Supposedly bakteriedödande.

* Kvällens skamligaste förslag. Att hänga med hem på en f*********sm. Det nya svarta apparently. Vafan hände med att gå hem och "dricka te"?

* Söndag. Skogpromenad och S ringer o ber om en killkompis mobilnr. Antar att hon har något tungt elände som behöver flyttas nu igen..

Liten skräckhistoria

Komma till väntrummet. Starkt överväga att vända i dörren redan där. Känna sig lätt svimfärdig. Knipa med tårna. Sådär som man fick lära sig på den där dramakursen för hundra år sedan. Just knew that might come in handy some day. Skriva in sig. Dilemma. Slutligen göra något jag aldrig gjort förut. Kryssa i tandvårdsrädd i hopp om lite vip behandling. Kommer det ut i Hemstaden kommer jag för evigt få bära Storstadsfjanteristämpeln. But right there and then beyond the point of caring.

Få invänta eländet i eget bås. Brevid killen med biffiga överarmar prydda av suspekta tatueringar och lätt ommöblerad käke. Då ångra en smula att jag inte gått till den där privatkliniken i de fina kvarteren som jag först tänkt. Få små vita tabletter av snäll syster i vit rock. Dubbla dosen mot vad jag hade tänkt mig iofs. Tänka tandkirurgen kanske jobbig dag. Vill ha extra fogliga patienter. En smula beklaga det faktum att det nog vore en aning olagligt av mig att smussla undan en av dem för framtida bruk. Typ smyga i kaffet nästa gång man har att göra med någon hysteriskt jobbig människa. Men eftersom det verkar vara allmän handout på stället ber jag om extra smärtstillande också. Just to be on the safe side.

Hinna läsa nästan hela prettoinredningsblaskan innan kvinnan i vit rock kommer tillbaks och frågar om jag känner någonting. Tänka helt jävla värdelösa piller. Inte så mycket som en enda liten skär elefant i sikte. Just a little fuzzy around the edges. Ett tag hade jag hoppats att den fula konstsmöjängen på väggen skulle visa sig vara en hallucination. Dock visade den sig efter en lätt realitycheck vara riktig. Och sånt betalar folk dyra pengar för. Kör på endorfinkickar istället och toppa med koffein. Och köp konstreproduktioner av någon känd konstnär om du inget kan. Istället för något som ser ut som ett terapiprojekt.

Komma kirurg. Tänka ser stabil ut. Spritfri andedräkt. Ickedarrande händer. Snälla, icke sadistiska ögon och allmänt lugn. All good signs. Komma in. Få halvligga i tandläkarstol. Sedesamt begravd under skynke. Very much Kill Bill Moment där. Som i den delen då Beatrix blir levande begravd. Kontemplera möjliga tekniker att ta sig ur kista i den situationen. Eller hurvida man i den situationen bara skulle orsaka en massa jord som rasade in till ingen nytta..fast om man hade en stabil ficklampa..? Återbördas till verkligheten att en stor spruta viftas ett par cm ifrån mitt ansikte och en försäkran om att "just den bedövning brukar göra rejält ont att sätta."

Ska bespara er resten. But other than that he did good. Efteråt. Vackla ut. Tacka nej till att ligga ned en stund. Inte för en jädra liten visdomstand. Dock känna mig en smula ynklig. Bli beordrad sitta ned. Sitta väntrum. Bita kompress. Tills rummet slutat snurra och jag vågar smita ut. Sjukt glad över att ha överlevt.

Russian Roulette

Ok. Let's drive..

Då var det dags. Tandeländet ska dö. Vill. Inte. But hey, tänka positivt var det. Med lite tur hinner jag avlida av ren skräck innan eländet hinner börja. Sådärja, då känns det lite bättre. Or who am i kidding here? I'll be the one screaming "give me all the drugs you've got". Återkommer med rapport. Om jag överlever.

Little tale of horror..

I helgen..

M:-Och när ska den dö då?
Jag:- På torsdag.* Men jag ser fan inte fram emot det.
M:-Fast vänta nu lite här.. Sa du inte att han var rätt snygg tandkirurgen?

Jag:-Jo, iofs... **
M: -Och han erbjöd dig droger? L e g a l a droger.
Jag: -Japp. Massor. In any shape or form. Fast jag är ju egentligen lite emot sånt..***
M: - Men ta det. Herregud. En snygg man erbjuder dig riskfria droger och du gnäller?

Jag: -Hm. När du framställer det så... Hm.

* Bökig visdomdjävlatand. Hade bönat o bett att få en fredagstid men mötts ett olycksbådande mummel om att det var nog säkrast att göra det dagen före en vardag. Ifall något gick fel.

** Inte helt skräckinjagande iaf. Snälla ögon. Inga uppenbara tecken på sadism.

*** Bit ihop. Just take the pain är mer Hemstadsmässigt.

Is it just me..

Eller är mäklarkillar alltid extremt flörtiga?

Tecken på att du blivit stammis hos din lokala koffeindealer II

Baristan har slutat fråga dig vad du ska ha. Hon räknar kallt med att du stoppar henne i tid om du vill ha något annat än den vanliga vuxenvällingen. En dubbel-lätt-latte i mitt fall. Även om jag i smygg funderar på att go i lite wild n' crazy någon dag. På en cortado. Vad dricker du?

They came first for the...

Mycket att göra idag så jag länkar till eminenta Msn00b istället. Hon säger ungefär det jag tänker i ämnet iaf. I övrigt nöjer jag mig med att citera Martin Niemöller..

"They came first for the Communists,
and I didn't speak up because I wasn't a Communist.

Then they came for the trade unionists,
and I didn't speak up because I wasn't a trade unionist.

Then they came for the Jews,
and I didn't speak up because I wasn't a Jew.

Then they came for me
and by that time no one was left to speak up."

Fredagshumor

Recap

Helgen som var...
Lördag: Biodejt. Trevligt. Men bara trevligt. Och sent.

Söndag: Tydligen sedan länge utlovad träningsdag med S. Som ringde för att påminna mig om att en lördagsdejt på intet sätt kunde räknas till godtagbara ursäkter* för att avvika ifrån den överenskomna träningsnystarten. Jag hatade henne en smula då om vi ska vara helt ärliga.** Innan. Även om jag tackade henne efteråt.
Så. Springa. Hinderbana. Asjobbiga övningar. Sen avsluta med att springa lite till. Snabbdush. Sen sushi på restaurang. Utan att strecha tillräckligt. Sen ont i varenda muskel jag inte har i flera dagar.

Dennna vecka. Jobbstrul. Och mer strul. Nu möjlig lösning i sikte.


Och nu helg igen. Kanske åka till Kuststaden. Inte bestämt mig helt hundra än.






* Till godtagbara ursäkter räknas att man hastigt avlidit eller brutit alla ben i kroppen. Ungefär.

** Hon är sjukt morgonpigg. Det är jag däremot inte.

Riksdagis?

Men vad är det för j-vla dagisbarn vi har till politiker? Är ni fem år gamla eller? Ska vi byta ut talmannen mot ett gäng erfarna dagisfröknar kanske? Som kan lära er att ibland måste man kunna sitta brevid någon man tycker är dum i hela huvudet . Som kan se till att alla har gått på toaletten i tid innan omröstningarna. Herregud.

Årets Nobelpris i medicin

Går till Robert Edwards, provrörsbefruktningens fader. Något som har fått Vatikanen att gå i taket. Påven är upprörd. Vad är väl några våldtagna korgossar/gravida nioåringar mot riktigt upprörande saker? Som att barnlösa par ska få en chans att bli föräldrar. Eller för den delen att de som inte kan eller vill ta hand om fler barn ska få en chans att slippa det. Sånt är ju långt mer upprörande. Verkligen.

Inlägget jag hade hoppats slippa skriva...

Eller i andra hand hade jag tänkt vänta tills att jag hade tid. Tid att sätta mig ned och skriva något långt och välformulerat. That's just not gonna happen anytime soon. Men iaf. Valet.

Ja, jag blev chockad jag med. Hade ju trott att Piratpartiet skulle ta hem en betydligt större andel av missnöjesrösterna. Men å andra sidan var det inte många veckor sedan jag levde i den naiva tron att alla kandiderande partier skulle få ställa upp i slutdebatten i tv. Att även småpartierna skulle få vara med. Ställas mot väggen. Frågas ut om hela sitt partiprogram. Inte bara få komma fram i debatten nån gång då och då när det handlar om deras profilfrågor. Jag trodde på en öppen debatt. Att väljarna själva skulle få ta ställning till om småpartierna bara var enfrågepartier eller om deras resonemang höll fullt ut när de inte bara fick mala på om sina favoritämnen. Istället las locket på. Leden slöts. Svarta får uteslöts.

Och vi andra, vi som inte röstar på sd uppmanades att förena oss. Gå med i Facebooksgrupper för inbördes beundran där vi alla kan slå oss för bröstet och tala om för varandra vilka fina, vidsynta och rättskaffens medborgare vi är. Så toleranta att vi tolererar allt. Utom oliktänkande såklart. För såna kan vi inte tolerera, det fattar ni väl själva. Såna där inskränkta. Som inte är som oss. Som har konstiga åsikter. Låt dem inte tala för bövelen. Låtsas som om de inte finns så kanske de försvinner. Ja, det gjorde de ju verkligen. Eller hur?

Jag tror inte på att lägga locket på. Och nej, man ska förvisso inte mata troll. Men man ska dra fram dem i ljuset. Prata med dem. Bemöta deras argument. Inte med våld, hot eller visselpipor utan med ord. Motargument. Och helst då bättre sådana än att man inte vill sminkas i samma sminkstudio för att man ser sin chans att plocka billiga politiska poäng bland sina egna. Suck.

Ja, det är härligt med måndagar

Jamen sådärja. Vi drar igång måndagen direkt med problem och utskällningar*. Hur ska man annars veta att man lever. Dessutom ska jag tydligen översätta ett franskabrev av modell längre privat nu också.

Eftersom mejlets avsändare tydligen lider av den vanföreställningen att hennes engelska på något sätt** skulle vara sämre än min franska. Så, vad kan den här j-vla dagen mer ha att bjuda på? En liten spontan jordbävning kanske, när vi ändå är igång? Come on monday, hit me with your best shot, see if I care.




* Och då har jag inte ens hunnit öppna munnen om valet än.
** Okej, jag pratar bättre franska än hon engelska. Men hennes skrivna engelska kan fan inte vara sämre än min franska just nu.

Dear Mr. President...

Valdag

Jag har röstat. Har du?

Helgen som var sammanfattad..

Cykla/simma långpass med S. För att i någon mån kompensera för ond tå och brist på joggning just nu.

Tjejmidddag hos S. En av de sista då hon har fräckheten att flytta framöver till ett inte alls lika hippt område. Utan att ta hänsyn till att jag och M då förlorar en av de bästa festlägenheterna vi förfogat över. Skandal.

Lite udda meny på middagen föressten. Choklad-chili-vin gryta. Smaken inte alls lika groundbreaking som på bilden i Den Avancerade Receptboken hon använt sig av. Jag och tjejkompis som varit i Frankrike räddar situationen genom förklara att det mesta kan räddas genom att tillsätta mer vin*. Om då inte bara i maten.

Sedan utgång. Hamnar i politisk diskussion. Först med S som som vanligt inte röstar som mig. Förklara att jag inte vet vad jag ska rösta på i år. Fortfarande.

Hoppfull kille: -Men jag vet. Du kan rösta på mig istället. Skriv mitt namn på en tom valsedel bara...

Jag: -..och varför skulle jag rösta på dig?

Hoppfull kille: -För att alla söta tjejer får skattelättnader. Och avdrag för skor och sånt..

Jag: -Var det det bästa du kom på?

Hoppfull kille: -Men. Alltså. Okej. Jag är bra i sängen också..



* Ni som sett något gammaldags rejält franskt matlagningsprogram vet att grundidén med matlagning är att koka allt i vin. Under glatt småprat tillsätta ännu mer vin. Smaka av. Prata lite till. I med mer vin i grytan, kanske lite kryddor. Resten av vinet till gästerna. Och voilà- ett masterpiece.

Det här med att prata politik...

Jo jag vet. Det sägs ju vara en stor faux pas i ettikettsboken. Det säkraste sättet att pajja stämningen direkt. Men nu är det här mer blogg i valtider än finmiddag. Så, för alla er som ännu inte har bestämt er. Here are the contestants of the swedish val 2010:

(S)ahlindemokraterna: Mona Mascaramissbruk som brinner för att upphäva grova sociala orättvisor i samhället. Som herr och damtoaletter.* Fatta orättvisan att bara killar ska behöva dela toa med stökiga grabbgäng och äckelgubbar.** Så kan vi ju inte ha det. Sen är vi för jämnställdhet också. Skatteavdrag när du behöver anlita hjälp i hemmet. Eller åtminstone när det gäller riktiga jobb. Såna där som traditionellt utförts av en riktig karl i blåställ. Rut däremot är ett hinder mot jämnställdheten. Kärringar som inte har en pedantiskt lagd hemmaman får fan städa själva. Gratis.

(M)oderata Arbetsmyrorna: Iofs sjukt smart drag att sno motståndarens bästa slogans och göra dem till sina. En gravallvarlig klon på Alfons Åbergs pappa som med sina partikollegor slår ett slag för att städa upp i de offentliga finanserna. Gärna med hjälp av en fantaastisk liten människa som plockar upp skiten i din egen trappuppgång. Full av entusiasm går du in på Fejjan för att hylla det faktum att allt nu ordnat sig till det bästa i den bästa av världar. Och sen får du bara skit för det. Märkligt. Nästan lika märkligt som de där jäkla simulanterna som inte vill jobba. Svårt sjuka, handikappade och andra fuskare ni vet. Sånt ska fan inte dina surt förvärvade skattekronor gå till.

KD: En retoriskt skicklig partiledare. Grymt duktig på att tala. Synd bara att det är han säger är så, så..tja, vad vill nu egentligen KD? Nu när de mest rabiata abortmotståndarna och religösa fanatikerna hoppat av till SD? Hm. Frånsett att rekrytera Vanligt Folk med sina sedvanliga; vi är lite snällare mot alla. Eller iaf emot pensionärerna- tugg. Hm. Måste nog läsa på lite här.. "Statens ska inte äga..l inte lägga sig i.." Men statliga bordeller går tydligen bra. Eftersom de menar att statliga bordeller, citat: "skulle minska trafficking och prostitution." Eh..? Iofs samma parti som blev eld och lågor över Anna Anka för ett tag sen. Så kanske inte så förvånande med alla dessa utspel och efterföljande dementier..

Centern: Beskäftig, västerbottenostig dagisfröken*** talar om för allt och alla hur fel de har. Samtidigt som Fredrick (först var jag emot FRA men sen fegade jag ur) Federley håller de Stureplancentriga ställningarna här i Hufvudstaden. Or, my misstake..det är tydligen Södercentern som är det nya svarta. Eller gröna. Eller nåt.

Folkpartiet inte längre Liberalerna: Samma parti som Birgitta-jag går i taket om någon vill bestämma över mig men jag bestämmer gärna över andra-Ohlsson. Nejtack.

MiljömuppsPartiet: När jag var jätteliten tyckte jag de var helbra. De var ju liksom snälla de där udda figurerna i illasittande fjällrävenjackor. Snälla mot blommor och djur. Sen fyllde jag tio och började tänka efter lite. Tänka att deras resonemang på andra områden inte håller. Som att det inte ligger något jämnställt i vare sig tvångskvotering eller bensinböter till de dumma jävlarna¤ som inte har vett att bo inom tullarna på söder med cykelavstånd till allt väsentligt i tillvaron.

(V)änsterpartiet- vi försöker låtsas som om vi inte är Kommunisterna: Lars Ohly. Ska jag försöka mig på att säga något snällt här så är det väl att karln ser så jävla glad ut. Som om han hade en outsinlig privat stash med glad-piller nånstans. Kommunismen då? Alla lika, alla jämnlika. Jodå. En vacker tanke. I teorin. I praktiken vet vi ju hur det brukar gå. Först är det Viva la Revolution och alla är systrar och bröder och jämnlika. Fast vissa är ju mer jämnlika än andra. Och de där andra blir farliga individualistiska fritänkare och klassförädare. Att individer kommer iklämm i smärtsamma bröstpumpar är smällar man får ta. För individer är inte viktiga. Samhället är viktigt. Och viktigast av allt är att samhället har rätt ideologi. Alla får såklart säga vad de tycker. Bara de tycker som Partiet sagt att man ska tyckasåklart. Annars är de odemokratiska och bör hindras att yttra sig.

Småpartierna då? Ni vet de där som alla fösöker låtsas som om de inte finns. Jodå, vi tar med dem också..

FI-Feministiskt Initiativ: Tar upp viktiga frågor om kön, makt och våld. Frågor som jag skulle önska att de etablerade partierna var bättre på att föra en seriös diskussion om. Håller däremot inte med om att standardlösningen på alla problem är att tvångskvotera in kvinnor i bolagsstyrelserna. Dessutom tycker jag att lösningen måste ske genom att fokusera på både män och kvinnor på ett sätt som inte Fi gör. Ska jag säga något snällt är det väl att Gudrun är en garvad och tuff politisk retoriker som få slår på fingrarna i en debatt. Nackdelen med henne är att hon ofta framstår som provocerande med en viss von Oben approach.

Piratpartiet- Det är synd. De kunde ha blivit uppstickaren som drev på andra partier i integritetsdebatten. Men som många andra nya partier verkar dras med en hel del barnsjukdommar och udda personligheter. Ett parti med den här mannen som chefsideolog och en partiledare som svävar på målet i viktiga frågor kan knappast betraktas som seriöst längre. Tyvärr.

Sd- Udda personligheter var det ja. Frånsett deras huvudfråga då**** så skulle jag aldrig rösta på ett parti vars omsorg om kvinnor inte sträcker sig längre än att de vill inskränka aborträtten.




* Nu talar vi självfallet inte om det faktum att offentliga herrtoaletter ofta är gratis medan damtoaletter kostar. Det har vi inga planer att ändra på.

** Ja. Och alla killar vill säkert dela toa med fulla jobbiga medelålders tanter också. Verkligen.

*** Frånsett att jag ogillar mycket av det hon gör och sättet hon säger det på. Men som Hemstadstjej måste jag bara tycka att det är lite coolt att hon enligt skvallerpressen gav sin man en grävare att leka med. Så han blir glad och har något att göra när hon flänger runt med Alliansen. Respect där.

¤ Newsflash. Avdrag för arbetsresor räcker inte. Eftersom man på landet, riktiga landet, är beroende av bilen för att handla, hämta, skjutsa, umgås osv. Beroende som i noll kollektivtrafik att ersätta bilen med beroende. Menade de allvar med att dra ner på onödigt bilåkande kan de ju börja med att öppna alla nyligen igenklappade mackar runt om i landet. Så att folk slipper åka 6 mil extra bara för att tanka bilen..

**** No. Lets not even go there. Så mycket tid att rensa troll i kommentatorskogen har jag inte. Nöjer mig med att konstatera. Ja. Det finns problem. Nej, de är inte lösningen.

Kvalet

10 dagar till val. Och fortfarande inte säker på vad jag ska rösta på. Alls. Alternativen har aldrig tyckts mig så dåliga som i år. Har du bestämt dig?

Tecken på att du blivit stammis hos din lokala koffeindealer

Du får själv avbryta er trevliga konversation för att påminna baristan om att hon kanske vill ta betalt också.

Dagens iskalla ideolog

Lars "bröstpump fungerade bra för mig" Ohly. Ja. Vad fint då. För det var ju säkert du som använde den, eller hur?* Själv kan jag tänka mig en räcka lätt smärtsamma saker som skulle fungera rätt bra för mig med att staten påbjöd att andra genomgick. Bara jag slapp själv. Men till skillnad mot Ohly skulle jag aldrig vifta undan någon som berättar att något gör ont och inte fungerar med att det inte är viktigt. Att det är smällar man får ta för att hålla den ideologiska kursen spikrak. Att individer kommer ikläm är oväsentligt. Bara den röda fanan är i topp..



* Sen är det en annan sak om det fungerade bra för just honom och hans fru. För till skillnad mot Lars Ohly anser att myndiga människor är fullt kapabla att fatta privata beslut själva.

Fredagshumor

Men det här är fan en epidemi..

Vad är det för mansslampor man umgås med egentligen? Igår Mr Player II. Idag en Killkompis. Som i regular dude. Som vill ha ett gott råd i ett dilemma. Jag vet inte, kanske är det moralistiskt av mig att föreslå att han tänker sig för innan han tackar ja till sin söta assistents erbjudanden om helkroppsmassage. Bara som en tanke alltså. Speciellt som han är lika gift som assistenten enligt uppgift är jättekär. Och att just det i mina öron låter som rätt upplagt för trubbel.*

Har jag missat något här? Finns det nån, någon enda som inte vänstrar eller planerar att vänstra med sin sekreterare/assistent/tränare/chef/granne/valfri person från sitt CV/whateva? Nån? Herregud people. I must be getting old...




* /Insert visioner om framtidan kaninkokningar/desperata avslöjande brev om allt inte avlöper som hon tänkt sig här/.

Mr Player II?

Bekantskapskretsens Mr Player verkar ju hålla sig i skinnet.* Just som man börjat tro på människosläktet igen. Så. AW i Storstaden. Springer på en annan manlig bekant.** Som glatt anförtror mig lite skvaller om sin senaste dejt. Och nej, han är inte singel.

Jag (motvilligt): -Uhm. Så. Vem är hon?
Han(stolt): -Hon är min sambos chef faktiskt.

Jag: -Eh. Alltså. Du har väl inte?
Han (flin):- Nä. Men kan mycket väl bli så..

Jag:-Men skärp dig. Hennes chef?! Lägg ner medans tid är..
Han(rättar till slipsen):- Men, men..hon är skitsnygg. Och gillar MC...***

Jag(skakar domedagsaktigt på huvudet):-Oh, I forsee trouble..
Han (uppriktigt förvånat) :-Tror du?






* Iaf har han inte setts ute i vimlet hånglandes med någon annan än sin nyblivna fru. Alltid något.


** Som i bekant jobbandes i samma kvarter. Inte ex dårå.

*** Tydligen jätteeftertraktat av någon som emellanåt hänger av sig den special importerade sidenslipsen för att leka Easy Rider som enda botemedel för karriärtristessen.

Of Kurs

Klädnojja. Innan. Beslöt att inte vara för overdressed. Smälta in. Sen är det första jag möts av en tjej i liten dress komplett med Armaniväska för kursinfon. Ångra att jag inte tog de andra skorna. Hålla låg profil. Inte helt säker på hurvida det här var en bra ide. Tänka hög killkvot iaf på kursen. Only shame alla ser ut som JW i den där filmen bara. Sätta sig ned. Avsiktligt för sig själv. Inte orka socialisera. I ungefär två minuter. Innan en inte allför oäven manlig kursdeltagare frågar om det är ledigt brevid. Lyssna på föreläsare. Kursbeskriving. Utbyta menade "har vi hört den där förut eller"- blick med mannen brevid.

Med betoning på vilket slavgöra som väntar. Just in case vi trodde det var en slacker kurs. Mannen brevid lutar sig fram och anförtror att han planerar att jobba heltid. Parallellt. Jag nickar instämmande. Sort of. Småpratar lite. Återgår till mina anteckningar. Han drar upp Den Bärbara. Fibblar lite. Demonstrerar hur Very Important Businessman han är.

Taxidriverman

Det började ju inte så bra. Kastade mig direkt från jobbmöte in i en taxi på väg till kurs. Fortfarande med huvudet fullt av jobb. Bara för att nästan ryka ihop med en taxichaufför* av den jobbigare sorten. Den som aldrig kan hålla käften med sina fördommar och dåliga skämt förrän du blir övertydlig. Och sen surar. Den för vem personlig hygien inte direkt är ett högprioriterat område.** Den sortens chafför som avrundar med att halvt på skämt försäkra att du, om du hade varit man skulle ha åkt på stryk nu för att du mopsat dig.

Och det är bara din avsaknad av paraply och att du varken har tid eller lust att riskera att få gå sista biten som hindrar dig ifrån att svara det du tänker. Att om du hade varit man hade han hållit käft nu. Garanterat.


* Låt oss iaf utgå ifrån att han hade taxileg. Att han bara glömt sätta upp det det just den dagen. Och inte bara var någons kusin.

** Tänk orakad. Kläder som hängt med nån dag. Och om vitlök till frukost, lunch och middag är din grej. Då kanske, det rentav är läge att införa persilja och tandkräm som standard. Faktiskt.

Dagens politiska utspel

Miljöpartistiska clowner på ålderdomshemmet. Ja. Jippie. Inte nog med att man kommer ligga där skröplig och utfattig* på ålderdomshemmet. Man ska dessutom behöva göra det i sällskap av clownen Manne. . Whopedido. Can't wait.**



* Eftersom sannolikheten att något av blocken lyckats att inte fullständigt klanta till pensionssystemet by then bör betraktas som rätt liten.

** Inte så att gamlingar bara är människor. Fast gamla. Och inte automatiskt gillar en och samma underhållning bara för att de är för skröpliga för att resa sig upp och gå därifrån?

Utlånad

Att jobba mer just nu. För att så småningom kunna jobba lite mindre. Eller nåt. Nytt ställe denna vecka. Nya nyllen. Nya namn att låtsas som om jag kommer komma ihåg.* Började med att lära mig det viktigaste först. Hitta till kaffeautomaten. Lära sig vilka knappar man kan trycka på och vilken del av kylen som inte är revirhävdad. Sådärja. Resten kommer lösa sig med tiden. I hope.




* Note to self. Måste nog gå in på intranätet och tjuvkika lite.

Manic Monday

Så inget längre inlägg. Än. Passar på att länka till ett om helgens snackis så länge. Deep säger det som behöver sägas.

Jamen självklart...

Just som jag slutat ångestgoogla* på "klämskador", "tecken på kallbrand" " och när måste man amputera tår," piggar tåjäkeln äntligen på sig och är på väg att bli sig själv igen. Bara för för att Mellanchefen ska lyckas ställa en stol nästan rätt på den. Hade jag inte varit ett sånt under av självbehärskning hade jag lappat till honom på ren reflex.





* Samtidigt som jag nojjade över ett worstcase-framtidsscenario utan snygga sandalmässiga fötter. Bara rent hypokondrisk när det gäller utseende.

And they said it couldn't be done

Åter på jobbet denna vecka. Om jag vore en smula mer ung och naiv skulle jag säga att vi gick ut hårt och ökade gradvis från det. Nu säger jag istället att skrämmande tidigt morgonmöte var ett sådär lagom genomtänkt sätt att dra igång sådär första dagen efter semestern. Alternerade mellan att hälla i mig kaffe och önska att jag kunde rulla ihop mig och lägga mig under konferensbordet och sova en stund. Iaf tills Den Tråkiga Delen av Mötet var över. Detta samtidigt som jag försökte se pigg och engagerad ut. Tur att man har simultankapacitet. Och dramalektioner i baggaget.


Sen blev dagen sådär mycket bättre som bara positiva siffror* kan få den att bli. Sedan ett oväntat positivt besked från högre ort.** En chansning jag tog. Att jobba lite mindre. Få möjlighet att göra lite annat. Sånt man aldrig brukar få igenom. Så jag beslöt chansa. Men nu vet jag. Slipper svälta det närmste året iaf. That called for a celebration. Bubbel. Efter hektisk dag och lite mat. Sluta med oledolycka.¤ Lilltån. Blodvite. Hemskt mycket aj. Försöker att inte halta alltför uppenbart på jobbet.¤¤ Lets call it a sports injury, shall we?



* Ni vet det där man gjorde avslut på precis innan semestern och nästan glömt av.
** Managementet ni vet.
¤ Nej, ni vill inte veta.
¤¤ No way I'm wearing comfy shoes today. Noway.

Värmebölja I Hemstaden

De där dagarna i ni vet. Eftermiddag. Hjärnan känns seriöst överhettad. Ska bara in ett snabbt ärende till. På Claes Ohlsson av alla ställer. Åkt in till en mindre stad. Iklädd kjol och liten topp. Parkerar bilen. Sträcka sig efter den där lilla tunna koftan man sedesamt drar över sig ibland i valda sammanhang. För att inte objektifiera sig själv i onödan. Men ändrar sig. Lite folk i butiken. Det är trettiograder gassande sol ute. Kofta? Såfan heller.



Den blonda expeditkillen blir förtjust. Han vet inte hur väl han vill mig.* Tillslut blir jag nästan lite generad å hans vägnar.** Så när han t om när jag har betalat börjar irra runt för att hitta en påse åt mig föreslår jag stillsamt att jag kanske kan ta en själv istället. Som t ex de där som hänger på väggen rakt framför mig. ***





* Med tanke på att butikskedjans målgrupp måste vara mer åt Sven-Bertil 53 som ska bygga altan-hållet vet jag inte hur smickrande det är egentligen.

** Thats not how we do things in Hemstaden. At least not in a sober state.

*** Fast han var nästan lite söt när han generat började svamla fram ett svar på det. He he.

En la Playa del Hemstaden

Dit man lockas med exakt samma ord nu som då. Av samma tjejkompis som när jag var 14.
"Hej, vad gör du? Bada?"

Alla känner apan...

För mig obekant kvinna kommer fram och hälsar: -Hej. Du vet kanske inte vem jag är.. Men jag gick i skolan med din pappa...*

---------------------------------------------------------------------------------------

Springer på en Kille som brukade ingå i Badgänget från förr.¤ Han ser exakt ut som när han var 16 och jag ett par år yngre så jag hälsar glatt. Han har flickvän med. Som det snart visar sig, ganska ny flickvän. Så jag kör hårt på "det har aldrig varit något sånt emellan oss så du behöver inte hata mig"-vibbar. Det funkar. Märker hur hon slappnar av. Eller iaf tills vi kommer in på det kära ämnet "folk vi känner från förr och vad de gör nu". Och jag i förbigående råkar nämna en av mina närmsta vänner. Som han hade en crush på. Då. I tonåren. I tron att han kommit förbi det nu, såhär ett halvt liv senare. Så fel jag hade.

När han förtjust upprepar hennes namn för att verkligen förvissa sig om att det är samma tjej vi menar ser jag hur flickvännens leende stelnar en aning. När han sedan lyriskt babblar på om sin lilla nostalgitrip häromveckan till det hus hon då bodde i ser flickvännen definitivt inte lika glad ut längre.

Han märker ingenting och babblar glatt på. Och eftersom han är en snäll kille som alltid varit schysst mot mig gör jag vad jag kan för att försöka rädda situationen. Slänger in lite bullshit om att vi var ju ett helt litet gäng och bla bla bla undra vad den o den gör nuförtiden..
Dock rätt säker på att det flickvännen tänkte och det första han fick höra när de kom hem var. " V e m var det där? Och vem fan var hennes kompis?"

Två kvällar senare återberättar jag det för tjejen i fråga. Min kompis. Lite som en av de där konversationerna som vi hade när vi var 14. Om samma person.





* Insert ett stycke barndomshistoria om lantlig idyll. Skurksträck och äppelpallning här..


¤ Traktens ungdommar som brukade hänga där nere på stranden om sommrarna då det begav sig.
¤¤ Tyckte hon kunde behöva muntras upp lite efter att just ha blivit singel.

Tales from Hemstaden

S på besök, ser ut över nejden : -Ah. Såhär borde man fan bo.
Jag (luttrat): -Mmm..*
S: -Men seriöst. Flytta från stan och stressen. Skaffa gård. Några hästar...
Jag: -Han som bor i den där stora gården vi sprang förbi i morse är singel..

S (något skeptisk): -Var det inte han som du beskrev som typ liten o fånig?
Jag: -Eh..jo iofs.* * Men gården är fin..
S:- Ha ha jo iofs...
Jag(uppmuntrande): -Skulle bli en bra hästgård...
S:-Ha ha sant. Om man ser det så.. (tankepaus) Vad sa du att han hette nu igen?

* Oh here we go again.. Come back here in freakin' novembah and we'll talk business..
** I did? Det är sånt som får mig att fundera på att börja tänka innan jag talar.

Only in Hemstaden

Kan man vara ute och springa en åsktung morgon. Lite lagom svettig och osocial. Nästan hemma. Ska bara ned till sjön* och ta ett snabbdopp. Sen hem och duscha. Det sista man vill är att stanna och prata med någon. Självfallet möter man en bil** som inte bara saktar in.¤ Den tvärnitar. Och ut rusar en bekant. Som jag inte pratat med. På ganska precis 12 år. Och kastar sig om halsen på mig. Upprepar hur kul det är att se mig. Frågar fyra gånger hur länge jag är i Hemstaden. Babblar på om sina barn.¤¤ Släpper mig sedan hon först försökt få mig att lova att traska över till henne på en fika någongång. Typ i dagarna. Hon skulle hem och baka direkt.

Till saken hör att min mamma och hon är, som mamma skulle säga "not on speaking terms."
De umgicks förut. Sedan hände något. En typisk Hemstadskonflikt. Som egentligen inte involverade någon av dem i första hand. Men där det skulle väljas sida. Och de hamnade på fel sida. Min mamma påstår att hon är oskyldig i det hela. Att det var hon den där som slutade prata med henne. Inte tvärtom.

Fast nu är saker alltså som de är. Fortfarande krig. Även om ingen skjuter.

Och jag är lite osäker på vad Hemstadsetiketten kräver. Att nonchalera en så uppenbar inbjudan vore uppenbart Storstadssnobbigt. Å andra sidan kanske den överdrivna vänligheten bara är ett tecken på allmän nyfikenhet. Att de börjat få slut på samtalsämnen och vill bli hembjudna till min stuga. Hm. Får nog tänka på det där. Ett tag.




* Som man kallt räknat med är folktom före kl 12 på dagen.
** Två i en följd på byvägen räknar som rushhour i Hemstaden. Alternativt någon som fyller jämt.

¤ Var lite orolig att folk skulle köra förbi jättefort på vägen en bit bort och damma och köra ihjäl katter o ungar o sånt på besök. I needed not worry. Med undantag för några sommargäster saktas det in. De flesta av lokalbefolkningen har utvecklat den krypkörningsteknik som endast mycket nyfikna och uttråkade lantsortsbor praktiserar. En av dem har t om gått över till att köra gräsklippartraktor. För att kunna köra extra sakta förbi oss andra. Iaf enligt byskvallret.

¤¤ Tråkiga ungar från stan som syrran, P och jag ibland lekte med på sommrarna . Tills han lurade i dem att några kvigor i en hage var tjurar. Tjurar som kunde bli galna av ilska och plöja igenom staketet och stånga folk de inte kände. Speciellt folk på cykel. Sen slapp vi se dem mer den sommaren.

Tales from Hemstaden

Mamma: -Du vet P* har flyttat hem igen. Bor bara därborta nu.

Jag:-Mmm?

Mamma: - Så du kan ju kanske passa på att hälsa på honom nu när du är hemma menar jag.

Jag: -Mm? Hälsa på honom?

Mamma: -Ja..han bor visst själv där nu...

Jag: -Mamma. Han var rädd för fiskarna i sjön när vi badade. Småfiskarna. Men herregud liksom.

Mamma: -Ja. Jo. Jag bara tänkte...ni lekte ju så mycket ihop när ni var små...**



Tänker fan inte göra mig till och hälsa på honom. Tog vägen förbi hans gård när jag var ute och sprang häromdagen. Där hade han chansen att stå ute på gården och vinka in mig på kaffe. Men han var inte ens hemma. Jävla snobbigt storstadsbeteende där tycker jag.



Tre dagar senare...



Pappa: -P kom förbi. Han hälsade så mycket till dig....



Amen vafan. Han vet var jag bor. ***Inte ens en km från mor o far. Kunde väl tittat förbi själv. Jävla snobb att fuska genom att hälsa vi a föräldrar sådär. (Jävla skit att hans mamma inte bor i krokarna så att inte jag kan köra samma sak tillbaks. )



Igår. Mötte honom åkandes på byvägen när jag kom gåendes från sjön. Han vinkande glatt så att armen höll på att trilla av. Så okej då. Tar väl tillbaks det där om snobb då. Men jävla tönt iaf som inte stannade och pratade lite. Visserligen hade han ett släp fullt med grejor och såg ut att vara jättemycket på väg nånstans. Men det kan ju knappast vara en ursäkt att inte tvärnita och fråga vad jag haft för mig de senaste tio åren.



Lite nyfiken på vad han haft för sig på sistone faktiskt. Och framförallt vad det är för häst som står på hans gård. Fast frågan är hur jag ska kunna få reda på det. På ett sätt som framstår som slumpartat.¤



Kanske borde jag ignorera honom. Vänta på att han ska ringa sin mamma¤¤ och klaga på att det alltid är han som får ringa mig när vi ska leka. Att jag aldrig ringer honom. Precis som han gjorde när vi var små.













* Kille jag lekte med i sandlådan som liten. Och sen var kompis med ändå tills vi började komma upp i den åldern när folk kunde tro att vi var ihop eller så. Och jag inte ville leka med honom längre. Och nä. Jag är inte interesserad nu heller. På det sättet.



** Plus att hans mamma är kompis med min mamma.



*** Det är landet. Alla vet allt om alla.



¤ Vill ju inte att han ska tro att jag är interesserad. Eller nåt.

¤¤ Som sen ringde min mamma.

Att återvända till Hemstaden

Var fan ingen schlager. Det var smärta till att börja med. Akutbesök hos tandläkaren. Som inte är min gamla vanliga utan i Hemstaden.* Kan iaf konstatera att Hemstadstandläkare är lika skruvade de. Om inte mer. Man väntar. Man får sig tilltdelat en tandläkare. Ung. Kvinnlig. Verkade fullt normal. Tills hon öppnade munnen. Och glatt anförtrodde mig alla practical jokes hon och hennes kollegor brukade ägna sig åt. Efter att hennes tandsköterska nu brutit sig in och riggat hennes skåp ruvade hon på hämd. Kanske skulle hon plocka upp en gammal klassiker från utbildningstiden. Blanda lite bedövningssalva i hennes läppcerat. Vad trodde jag om det?







* Dock inte helt övertygad om att någon annan tandläkare än min vanliga och en av hans tandläkarkompisar egentligen kan laga tänder. På riktigt. Alla andra är bara hobbysadister är jag övertygad om. Iallafall nästan.

Sommaren 2010

Tja, vi börjar väl ifrån början..

Midsommarafton i Kuststaden

Hm. Vad minns vi såhär i efterhand?
Klä midsommarstång. I Kuststaden. Sommarstugeområde. Bofasta. Och så en himla massa Storstadsbor.

Halvnakna killar överallt. Sommarstugeområde. Fest.Pool. Fest x2.
Silll. Grillat gott. Vin. Mer vin. Och jordgubbar. Med sherry. Värsta traditionsbrottet. Skandal. ¤

Fest. Och på varje fest minst en tjej som försökte övertala mig att gå vidare någonannanstans med orden, du, kom så går vi och festar med grabbarna där borta istället…

Pool. Nattbad .Vadslagning. Demonstration av påstådda färdigheter i klädsimsväg. Among other things. Möjligen något mindre genomtänkt.

Någonslags tanke om att plocka blomster. As is tradition. Men blev aldrig riktigt läge. ¤¤ För tidigt. För mörkt. För rädd att ta värdparets jävla special utrotningshotade orkideeländen by misstake. Isåfall ha eget utrotningshot hängande över sig. Som straff.

Fulla killar. Amen förihelvete. Om du vet med dig att du har druckit aningens för mycket. Håll låg profil ett tag. Drick kaffe. Drick vatten. Gå inte, jag upprepar inte fram till den där tjejen du kollat på hela kvällen och berätta det för henne samtidigt som du ursäktar dig för henne att du druckit. Hon kommer inte tycka att det är gulligt. Hon kommer inte känna sig speciellt utvald. Och chansen att du att telefonnumret du tjatade dig till av henne faktiskt går till henne istället för någon självhjälpsgrupp är nog rätt liten. Faktiskt.


Sedan. Stanna några dagar. Sola på båthusbrygga. Med systersnubbens familj. Liera mig med infödingarna. Dela deras underhållning.
Som att genom nya snygga solglasögon betrakta grabbarna på bryggan brevid. När grannkillen ska ut och impa på polarna med nya båten. Och nätt o jämt klarar att ta sig ut på öppet vatten utan att skrapa av motorn på grundet.¤¤¤

Sitta brevid systersnubbens pappa på bryggan när han pekar ut vilka Storstadsbor som kommer köra sina nya dyra båtar på grundet. Lovat köpa honom en griffeltavla till nästa år. Så han kan hålla räkningen på deras fadäser mer officiellt. He he.


¤ Bubbel mina vänner. Alltid bubbel.
¤ ¤ Sjukt jobbigt att man inte får prata från det att man har plockat blommorna. Och de ska plockas och sovas på innan natt blir morgon. På en fest. Som i sova kvar fest. Fick vara i år. Kanske lika bra det. Jag brukar ändå bara drömma om inbrottstjuvar…

¤¤¤ Inte för att jag på något sätt skulle kunna göra det bättre, det är jag den första att erkänna. Spela roll. Det är vi mot dom. Och d e t spelet kan jag.

Jodå, jag lever..

Jobb. Ledigt. Jobb. Nu mer ledigt. Och förhoppningsvis lite tid för en update. Ska bara röka ut lite Storstadsbor som envisas med att komma på besök först. Man har tydligen aldrig så många kompisar som när man ordnat badnära stuga på landet. Ahrm.

Missing in action

Den korta versionen. Jobbj-vla-skjuta-på-semsternstrul. Midsommar i Kuststaden. A.k.a grabbgängens mecka as it turned out. Jobbstrul-ringa-på-mobilen-when-supposed-to-be-ledig. Sen roa sig lite. Med akutbesök hos tandläkaren. Dyr smärta. Bli crashdumpad. Av en dator.* Precis hinna hämta sig och slänga på sin bleka nos lite svindyr fejkbränna. Sedan inhopp för att tolka/guida lite. På Engelska/franska/svenska. Samtidigt. Sedan installera mig i Hemstaden. Trava ned till lokala beachen. Där genast igenkännas. Av någon jag inte pratat med sedan jag gick ut skolan. Grundskolan. Nu lite lätt trött. Längre version kommer så snart jag hämtat mig lite.


* Vista naturligtvis. Vad annars. Nu vågar jag inte peta på fanskapet mer. Ifall den exploderar. Antar att jag borde lämna in den någonstans där försvunna operativsystem går för att dö. Nånstans med tjocka väggar. Och dödsföraktande personal.

Bröllopsyra i helgen

Lördag: Shopping. Haircut unt uppsättning. Tragiskt nog inte av min vanliga eminenta klipptjej då jag inte hunnit förboka och hon hade den dåliga smaken att vara utomlands ett tag. Fick nöja mig med en tjej hon rekommenderat. Vilket i sig var en nära döden upplevelse innan jag upptäckte att hon var inte var en total katastrof. Iaf.



Sedan klä upp sig. Ta bröllopschokladen under armen och bege mig för att joina tjejerna för middag. Halloumiost, grönsaker och kött med fransk potatissallad. Och bubbel. Massor av bubbel. And glamour.



Europas kungligheter. Och klänningarna. Ack de klänningarna...



1. Victorias. Vi enas om att det var helrätt att balanser upp den slöjan och de smyckena med en stilren klänning med vackert fall. Att Engsheden är om inte en gud så åtminstone en halvgud.

2. Madeleines ljusare blå. Som iaf hon passar sjukt bra i.

3. Att Ebba von Sydows kungsblå är skitsnygg i all sin enkelhet. Den svarta hon bytte till var inte heller fel alls. Vill. Ha. Nu.



Och talen...

1. Prins Daniels. Helt enkelt kungligt. Bättre reklam för monarkin kunde ingen ha önskat sig. En prinsessa som sitter uppe en hel natt för att skriva 30 kärleksbrev till sin älskade och en prins som i ett glödande vackert tal tackar henne för det. Det är sånt som får en att känna hopp för världen igen. Och bli lite tårögd om vi ska vara ärliga.

2. Pappa Westlings. Något så ovanligt som en svensk som kan det där med att hålla tal. Sådär så att man blir glad av det. Muchos ethos där.

3. Kungens. Ja han är ju Kungen. Alltid sympatiskt men lite stel. Dock inte för mycket begärt att han får tala på svenska och att utländska gäster får en översättning att följa. För allas skull.



Och brudparet. Åh. Bara åh. Det där är fan äkta. Äkta, tår i ögatframkallande romantik. Not just me being a romantic at heart.

Kungligt bröllop 2010

Dagen alla magsura republikaner länge fruktat är här. Låt dem sitta och sura i ett hörn. Vi andra gläds. Gläds över att bo i ett land där pojken från landet kan få sin kronprinsessa. Över att två personer som älskar varandra ska gifta sig. Över ett sagobröllop som sprider pompa, ståt och diplomatisk strålglans över Sverige. Över ett levande kulturarv och mängder med skickliga yrkesmänniskor som förvaltar det väl. Men mest av allt över att ett avslappat, högst mänskligt par väl värda all lycka äntligen ska få gifta sig. Grattis Victoria och Daniel!

Men Schudenten

Här i Storstaden. Alltså jag fattar inte. Har Storstaden så magert Studentfirande. Eller har ingen lärt de små liven hur man gör?

I Hemstaden var och är det hela glasklart.¤ Efter den sista festprissiga tiden då slutbetygen är satta och ingenting vettigt ändå blir gjort når man äntligen mållinjen. Yearboken och studentmössan är fullklottrad. Dagen inleds med klassvis champagnefrukost i någon av Hemstadens lummiga parker. Alla tjejer i vitt och killarna i kostym. Avslutningscermonin på skolan. Efter vilken man åker kortège genom stan. Klassvis på lövade flak. Lite lagom bubbliga o glada men fullt kapabla att både stå och sjunga samtidigt. Samt ta sig hem för den obligatoriska lunch-mottagningen med släkt o vänner då man inkasserar presenter och mer eller mindre oombedd yrkesrådgivning.


Sen en powernapp. Cinderella makeover. Uppsatt hår. Balklänning. Sedan samåkning med finaste klasskompisen till kvällens bal. Stadshotellet som är abbonerat av din gymnasieskolas avgångsklasser. Där ni sitter klassvis under middagen. Trerätters. Fireworks till desserten. The works. Sedan dansar ni i stora balsalen. Baren öppnar. Och du vet redan att det här är en kväll som aldrig kommer att gå i repris. Avskedet. I morgon kommer ni att skingras. Vissa kommer du att träffa igen men många kommer du aldrig att återse. Men ikväll kommer du att dansa så att fötterna ömmar i morgon. I nya klackar. I balklänning. För första gången.

Och du har redan planer. Redan gått vidare. Redan pojkvän i Storstaden. Som du kommer träffa så mycket du kan i sommar. Samtidigt som du sommarjobbar ihop lite fickpengar. För i höst drar du från kylan och regnet. Frankrike. Rivieran. Ett år. Och du är inte ensam. De flesta tjejer i klassen ska någonstans. USA. Tyskland. Frankrike. Spanien. Storstaden. Bort. Men ikväll är det nostalgi som gäller. Och du har redan pojkvän så det spelar ingen roll. En som ger status. En Storstadskille. Du kan kosta på dig en dans med den blyga teknikerkillen. Som ikväll pratar mer än han vågat på tre år i gymnasiet. Men mest av allt är det sista kvällen med klassen. Sista natten med gänget.

Men studentfirandet här i Storstaden då? Hemstaden har ett stadshotell. Storstaden har allt. Det borde vara urhäftigt. Übercoolt. To die for. Men hur fan firar Storstadskidsen egentligen?

* Ja, vi åker schudentflak. Hundra miljoner varv var. Inte så att vi generellt kan gå ihop om ett schudentflak per klass. Nejdå. Tre slokande björkslanor för att matcha tre slokande studenter på ett hyrsläp. Tre pers som desperat försöker komma i studentstämning med hjälp av en bandare och den femte Ibizaremixen av Booten Anna. Tre pers. Som kör samma gamla raggarrunda hundra miljoner ggr hysteriskt viftande och försöker låtsas att de är en hel avgångsklass. De blir ju några stycken att irritera sig på tillslut eftersom det går ett antal flak på varje klass.

* Eller de som faktiskt går ihop och fyller ett helt flak. Dygnrauka. Inget ont i det så länge de kan stå på benen. Men de vars studentfirande går ut på att spruta så mycket öl det bara går på så många förbipasserande som möjligt tills alla i tur och ordning fallit av borde fan få gå om sista året i obsklass. Starkt jobbat. Några få idioter förstör för de som bara vill fira o ha kul. Och säkert som amen i kyrkan kommer folk få nog och börja rösta igenom en massa förbud.

* Privatflaksfirandet. Eller flak och flak. Snarare hänga ut genom fönstret på en Audi och vråla att du har tagit studenten. Individualismen i sin renaste form. ¤¤

Och balkvällen i Storstaden sen? Jag frågar en killkompis som gick ut året innan mig här i stan. Han påstår att de åkte in till stan några från klassen o gick på krogen. Som vilken fredagskväll som helst. Tänker att han är undantaget. Så jag frågar min släkting som tog studenten i år. När han satt på släkt och vänner middag på kvällen. Jodå han skulle åka in till stan och möta upp klassen. Sent på kvällen. Utgång. Gå på krogen. Nånstans. Vore ju kul om alla kom in på samma ställe. Typ. Låter ju kul. Verkligen.

Så. Snälla säg att jag fattat fel. Att jag fått det om bakfoten. Att det inte är fullt så illa. Vad gjorde du på din student?


¤ Okej nu pratar vi The Gymnasieskola in da Hemstad. Vad Lantbruksgymnasiet-långtutpålandet-för-att-bli-bonde hade för sig har jag bara vaga aningar om. Även om jag misstänker att deras firande var mer åt en dunk-en-tratt-en traktor hållet.

¤¤ Amen vafan. Alla ensamåkande flakbarn kan inte gått individuella programmet. Eller?

Studentfestfredagen

¤ Festföremålet verkade actually glad att se mig.Inte som jag trodde att det kanske mest var hans syrra och mammas idé att bjuda mig. Iofs gladare och gladare ju längre kvällen och promillehalten löd. Hoppas han var i form för efterfesten med klassen sedan.

¤ Surprise. Festföremålets syrra. Den där osäkra lilla tjejen som vuxit upp till värsta baben. Med fortfarande lika gullig personlighet. Sådär så att man inte ens kan hata henne för att hon har tio mil ben till minikjolen även utan klack.*

¤ Festens snyggaste kille. Dessutom närmare 30. Är självfallet upptagen . såklart.

¤ Mitt bordsällskap under middagen. Den lille mannen Made in Hong Kong. Som promt skulle diskutera Kinas företags/bygg och provincialpolitik/ Ikeas östasiatiska etablering med mig. På lindrigt förståelig svenska som inte blev bättre efter lite vuxensaft. Vet ni hur ansträngande det är att försöka få i sig lite mat på ett elegant sätt. Samtidigt som man, lagom fredagstrött, förväntas deciffrera hans aningen språkligt utmanande meningar. Dessutom kläcka ur sig något fyndigt om kinesiskt byggfusk på lätt och pedagogisk svenska. Utan att låta direkt förståndshandikappad. Hade inte hjärta att be honom gå över till engelska mer än tillfälligt. Ville ju inte gärna vara den som får en asiat att tappa ansiktet och begå harakiri med en slö svensk matkniv.**

¤ Det obligatoriska vuxensamtalet med Festföremålet. Ni vet det där man som varande supposedly äldre och mognare (insert misstroget skratt här) än Festföremålet förväntas ställa lite frågor om den nyss lyckligen avslutade gymnasietiden. Inte så mycket att det blir korsförhör. Bara såpass mycket att du kan låtsas som om du menade det när du säger saker som att ekonomi är aaaldrig bortkastat. Det har du säkert använding ab. Och han kan låtsas att han tror dig..

¤ Djupa diskussioner kvinnliga släktingar emellan om hurvida Festföremålet var lite eller sjukt mycket pilotlik i sin studentmössa.








* Okej, kanske skulle sett lite kul ut med den benlängden till någon som är ungefär en dm kortare iofs. Men ändå.

** Eller just harakiri kanske mer gällde Nippons söner när jag tänker rätt på det hela såhär efteråt. Men iaf.

Jisses vilken vecka..

Måste nog kolla mitt horoskop för veckan. Am suddenly Miss Popular. Men först smita iväg lite tidigare. Så jag hinner fixa blommor och ombyte. För att gå på Studentfest.*



* Härtill är jag nödd och tvungen. Som släktens presentbärare.

Lördagen. Fest med Mr Player o co

* Undgick med en hårsmån att bli kramad av en nyduschad och lagom blöt Mr Player när jag anlände. Minus skjorta.

* Pratade snällt på nuvarande Ms Player samt säga rätt namn utan att sammanblanda henne med någon annan Mr Player dam. Guldstjärna till mig där. Verkar dock vara seriöst mellan de två numera gifta. Peppar peppar ta i trä. Den obotliga romantikern i mig vill ju gärna tro att de ska leva lyckliga i alla sina dagar.# Även om jag inte är helt förtjust i uppgiften att behöva göra ett antal tjejer besvikna genom att meddela dem att de kan sluta hoppas nu.

* Kvällens Generation-Kill-Kille. Peka-med-hela handen, kalla sina polare vid efternamn och tycka lumpen var livets höjdpunkt-kinda guy. Nu annonserade han att han hade skaffat ny mejladress. Med värsta Top Gun feelingen. Via en server modell jättegrön. Precis hur tufft som helst. Dessutom hade han fått sig en uppgift tilldelad. Of da Band of Brothers. Tropa de Elite. Nu kunde vi vanliga dödliga f***a runt med våra löjliga hot- och gmail konton. Han hade sitt på det torra. Med fullgod säkerhet.

* Kvällens återseende. En av Mr Players killkompisar. Som jag inte sett på ungefär 5 år.5 år han uppenbarligen tillbringat med alldelles lagom musklerbefrämjande träning. Some grow old. Some grow up real nice. Precis som när jag såg honom för 5 år sedan var han i Mr Players närhet i egenskap av att sälja någon av Mr Players fem miljoner statusprylar. Fortfarande lyckligen ihop med samma tjej sen gymnasiet. Verkar som om Mr Player har den effekten på vissa av sina av sina killkompisar faktiskt. Kanske för att han själv är lite av ett avskräckande exempel. Eller var. Hoppas vi.

* Lärt mig vad hattbrätte heter. På tyska. Och ytterligare en avdelning av hjärnans minnesbank har fått något fullständigt oviktigt att sysselsätta sig med.##

* Utgång. Senare. Där träffa på Datakillen av alla människor. Som inte är någon typisk datasnubbe. Så svårt att föreställa mig honom knattra på tangentbord. Mer byggd för att krossa dem med bara händerna. Stor stark kille. Spelat rugby och byggd för det. Typen som obehindrat skulle kunna lyfta upp och bära runt på en tjej en hel kväll tills hon bad om att bli nersatt igen. Dock hur snäll som helst och nästan lite blyg.¤ Fattar inte grejen. Hundra kilo och vekare psyke än de flesta 50 kilostjejer jag känner. Om jag vore sådär stor och stark skulle jag inte backa för någonting.¤¤ Rätt förtjust i mig sen ett tag tillbaks. Spenderade tiden med att tala om för mig hur snygg, smart och rent allmänt fantastisk han tycker att jag är. Sen vilken bra idé det vore om jag följde med honom hem.

* Tjej. Bekantas bekanta. Som inleder med att annonsera att hon blir asjobbig och jättelabil när hon dricker. För att sedan utan att tveka beställer en Long Island Icetea.



# Som i lyckliga bara de två då. Utan att Mr Player har ett gäng andra damer parallellt. Would be a first for him.
# # Hutkrempe. För den som av någon obskyr anledning undrat.

¤ Inledde med att tala om att han inte hört av sig på ett tag. För att han inte vågat ringa. Ifall jag skulle tyckt att han var jobbig.
¤ ¤ Skarpladdade vapen och 20 rabiata fotbollshuliganer med baseballträn undantagna. Möjligen.

Helgens fylle-sms

"Du är fin, mjuk men endå vild och lite otyglad.... en oslagbar kombination... "

..och sen

Jodå. Han som inte kunde bestämma sig ringde på fredag em. Hade väl inte riktigt bestämt sig. Undrade om han kunde få fundera lite till. Fanns det någon möjlighet att han kunde få tänka någon dag till? Sen ringa mig på mobilen. Om det var okej att ringa en söndag. Och det tog all min självbehärskning för att inte svara; Sure. Why not. Det är ju inte som om jag har ett liv utanför jobbet eller så. Lever för att jobba helg för velputtar som inte kan bestämma sig men ändå vill få allt klart innan måndagsmötet. Verkligen.

Nu ska jag gå en långpromenad i solen och tröstshoppa lite. Och sen gå på fest och dränka mina sorger.

Taggarna utåt

En sån där vecka när det känns som allt man gör är att klösa och fräsa åt folk. Fast man brukar vara den där smidiga. Som får saker gjorda ändå. Men den här veckan sitter man fast i en massa elände. Rutiner som inte funkar och oreda som måste redas upp innan sommaren. Som att vada uppströms i sirap. Helst vill man bara gå och gömma sig.

Men man kavlar upp ärmarna, kramar hårt om vuxenvällingen* som enda tröst och ger sig ut på slagfältet. Och just när man tror att allt är ordnat ska nån jävel ändra sig. Och tala in ett meddelande klockan sju på morgonen att han ringer efter tre för att diskutera eländet. En fredag. Whopedido. /insert dark thoughts here. Very dark thought of self pity/

Man är, kort sagt, kanske inte på sitt allra mest strålande mest social humör. Men eftersom det av någon obskyr anledning bär en emot att jobba sådär hårt på att förtjäna titeln veckans bitch, så anstränger man sig ändå för att få med sig fotfolket. Är extra trevlig mot de stackars underhuggare som tvingas jobba i den här röran varje dag.¤ Betonar att det på intet sätt är just deras fel att organisationen överlag är åt h-vete. **

Så en liten del av mig beklagar det faktum att jag inte har en position där jag helt sonika kan be folk dra åt helvete ibland. För jobb är jobb och en hel del måste man svälja ner under en professionell yta. Tyvärr. Brukar sällan vara något problem för mig. Enstaka idioter rör mig inte i ryggen. Men en hel organisation med såna rutiner retar gallfeber på mig. Min svaga punkt. Och en av anledningarna till att jag aldrig kommer arbeta på något statligt verk. Så. Sugar on your lips, murder in your heart. Snäs och fräs strax under ytan. Allmänt irriterad på allt och alla.


Så när killen jag pratat lite med förut i veckan kommer förbi igen. Och försynt undrar om han gjort bort sig nu, om jag tog illa upp. Då fattar jag först inte vad han menar. Sen inser jag plötsligt att det där mobilnumret han liksom bara råkade lämna hade en icke jobbrelaterad avsikt. Oh.***




* En dubbellättlattemedkanel, tack.

¤ Tack gode gud att det här är högst tillfälligt. Och förhoppningsvis inget jag kommer behöva återvända till.

** Att det här upplägget inte direkt är optimalt då om du är finkänslig.

**** Som jag då bara lite vagt småirriterat tyckte var överlopps då jag inte behövde kolla något mer med honom. Allt var klart. Och ja. Jag är trögare än trögast när jag är på mitt bitchigaste humör.

Hellweek

Trött. På att på sistone behövt vara den som tar smällen. Den som ifrågasätter Rutinerna. Den som sticker ut hakan och talar om för pompös manlig chef att det här fungerar fan inte. * Och med mig har jag Mesproppen Orvar som gör sitt bästa för att diskret hålla sig i bakgrunden så fort det hettar till.

Men nejdå. Han håller med mig. Jo, han fattar att saker behöver ändras. Ställa egna frågor till pompös manlig chef? Men det gjorde ju jag så bra. Faktiskt allt han undrade över frågade jag. **Tillslut ilsknar jag till och gör klart att jag skulle uppskatta om han kunde backa mig en smula i det läget.*** Varpå Mesproppen säger förlåt.¤ Jodå. Han lovar tänka på det. Såklart. Mötet är ju överspelat. Låg risk att han behöver infria det.






* Kanske inte just i de ordalagen då. Aningens inlindat. Men ni fattar.

** Eftersom han själv inte öppnade käften en enda gång under mötet så.

*** Nån jävla gång åtminstone humma lite instämmande istället för att låta alla andra ta smällarna han inte vågar ta.

¤ Å vem fan använder ordet "förlåt" i jobbsammanhang, really?

How to loose 5kg in less than 5 days

Nä ni vill inte veta. Vi kan nöja oss med att konstatera att bulimi inte kommer att vara en sysselsättning jag kommer satsa på. Någonsin. Huga.



Som en extra bonus inträffar allt när det är som rörigast på jobbet. Knappt återhämtad drar den här veckan igång med en rivstart och jag får den tvivelaktiga förmånen att stifta bekantskap med företaget där majoriteten av de ansvariga redan har nått upp till sin inkompetensnivå. Och det spelar liksom ingen roll att sekreterare/assistenterna springer runt som yra höns och smörar och trugar på en kaffe och smörgåsar. Jag är här för att jobba. Sen har jag annat som väntar. Slösa inte bort min tid bara för att ni inte kan enas om vem som har ansvar för vad och vem som eventuellt kan underteckna vad. Get your shit together. Fan.

Kaos

" Just a stomach flue away from goalweight." Jodå, vi brukar skämta så. Didn't count on getting the real deal. Smidigt tajmat till värsta jobbkaoset. Problem som måste lösas. Helst igår. Ingen som är ansvarig. Allt Någon Annans Bord. Det är så man mår illa. Bokstavligen. I'll be back.

Hemstadshelgen II

Grannen ringde. Frågade om jag sett hennes man. De var inte "on speaking terms". Han hade muttrat surt och försvunnit ut till skogs. Allt bara för att hon råkat tvätta hans skjorta. Med mobilen i innerfickan. Det mådde den inte så bra av. Sen hade hon försökt göra allt bra igen genom att erbjuda honom sin egen telefon. En liten söt sak. Med mobilsmycken. Det generösa förslaget hade, för att uttrycka sig milt inte fallit väl ut. Mer motagits med attityden "hellre dör jag än visar mig ute med den där." Således var den äktenskapliga lyckan nu i fara.

Dagen efter springer jag på grannen på väg till brevlådan. Han prisade finsk kvalitet och sin egen fingerfärdighet. Tydligen hade mobilen demonterats. Torkats. Monterats ihop. Och, under över alla under, återupplivats. Gick som en klocka. Allt som nu syntes var en liten lätt morgondimmerand på skärmen. Lite lätta krigsskador sådär. Gjorde bara mobilen till en ärrad slagskämpe. En överlevare. Utan mobilsmycke. Husfriden var räddad.

Update: Enligt säkra källor var lyckan endast kortvarig. En förtvivlad herre hade siktats strax norr om Hemstaden. Förtvivlat försökandes ringa hustrun han ålagts att hämta. Någonstans. Med en mobiltelefon som stendött. Sorgset hade han uppgivet att inte ens finsk kvalitet stod pall. Den hade nog fått nådastöten nu. Nu var frågan bara om han skulle kunna köra med samma sak som sist* när han lämnade in den. "Hänt? Nej, inget speciellt. Jag vet inte. Den bara dog."


*Sist var ytterhöljet mirakulöst helt efter att ha tappats X antal våningar ned. Men telefonen stendöd. Han lyckades få det på försäkringen.

Seså, utmana mig!

Han sa så. Min vän den nakne kocken. Så visst fick han skylla sig själv när jag gav honom lite kluriga saker att ge mig recept på. Fick snabbt sms svar. Att min önskan var hans lag. Men att han måste klura lite först bara. Sen ett mejl med första receptet. Att resten var på g.* Han skulle bara göra lite pannacotta och sedan dö först.





* Borde jag ha dåligt samvete för att han sitter o grejar recept till mig istället för att sova. Eller borde jag vara avis för att han bor på glassigt hotell?

Ryk

Nej, jag är inte rökare. Ja, tobaksrök kan luktar fan. Kan skada. Och ja, det är helrätt med rökförbud på sina ställen. Ja, det finns rökare som inte visar hänsyn precis som det finns icke rökare som vill moralisera över andra. Folkhälsoinstitutet vill förbjuda det mesta som har med rökning att göra.. Som helförbud på tågperronger och i handikappades hem.

Om jag vore Folkhälsoinstitutet skulle jag ta itu med lite andra saker. Som ickerökare är det hyfsat lätt att undvika rökare på tågperronger. På de flesta jobb funkar rökpauser på annan plats. Den som rökare röker, den som inte röker låter bli. Leva och låta dö. Typ.

Som ickerökare fruktar jag bara en enda sak. Att det ska flytta in en kedjerökare på balkongen under. För då måste jag fan flytta. För det är av någon obskyr anledning tillåtet. För det första fattar jag inte vitsen med balkongrökning.

Du gillar rök. Men du röker inte under fläkten för du vill inte ha röklukt i hela din lägenhet menar du? Men vad fint att du istället generöst delar med dig av röken till dina ickerökande grannars balkonger och via friskluftsintaget in i deras sovrum då. Bra tänk där. Verkligen.

Bara snäppet mindre puckat är det geni som kom på policyn med "Rökfria Sjukhus". Ja, vi tar bort rökrummen. Ingen får röka inne på sjukhuset. För tänk om någon ickerökare av misstag skulle förirra sig till ett rökrum. Vore ju elände. Bättre då att tvinga rökarna utomhus. Sen lägger vi officiell rökplats såpass avlägset att ingen tar sig dit. Istället får ickerökarna med 95% säkerhet passera en mur av desperat bolmande rökare utanför sjukhusdörrarna för att ens komma in på stället. Bra tänk där också. Eller hur.

Hemstadshelg

Tjejkompis (Står och beundrar utsikten vid fönstret):
Tjejkompis: -Du? Kolla där på vägen.
Jag (Lagom impad och en bit bort sysselsatt med något annat.): -Mmm. Sen.

Hon: -Jo. Kom får du se. Det går en halvnaken karl där på vägen. I jeans. Bara.
Jag (tvivlande*): -Jovisst. Tror du jag går på allt eller? (Herregud människa. Har du glömt att vi har gått i samma klass sen forntiden. Jag har hört dina skämt. Ett par hundra ggr.)
Hon: -Hur mycket ska vi slå vad om?

(Jag går motvilligt fram o kollar. Inser att hon faktiskt har rätt. Det går en halvnaken man där. Med jeans. Och lagom tvättig tvättbräda.)

Jag: -Ojdå. Han kan inte vara härifrån.
Hon: -Undrar vart han är på väg? Sådär. Utan skjorta.
Jag: -Ja. Han kanske har fått fel på bilen eller något?
Hon: -Eller gått vilse.
Jag: -Han kanske behöver hjälp.
Hon: -Absolut. Vi kanske borde bjuda in honom på kaffe?

Kristi Flygare

Idag spendera kvällen med finaste tjejkompisarna i Storstaden. I morgon mot Hemstaden för lite välbehövlig ledighet. Åter nästa vecka. Trevlig helg alla!

Sous Chef

Killkompis som är kock*: -Har du provat det där kakreceptet jag gav dig än?
Jag: -Chokladkakan? Nej, det har jag inte hunnit. Inte haft gäster eller nåt som kunnat äta den än. (Inte helt säker på att den ryms i min beach 2010 planering just nu om jag ska vara helt ärlig.)

Killkompis: - Du kan väl baka den ändå?
Jag: -Behöver du ett utlåtande snart eller försöker du bara göda mig?
Killkompis:-Kanske lite både ock. He he.


* Tänk en svensk variant av den nakne kocken. Med kläder.

Balansakt

Middag med Mr Players* Storebror o hans tjej i helgen. Jättetrevligt. Storebror Player värsta sällskapsmänniskan. Hans tjej har den där sortens lite smågalna västkustmentalitet** som jag ibland kan sakna här i Storstaden. Och vi pratar om hur det var när hon lärde känna Storebror Players bekantskapskrets.

Hur vissa bara blev glada över att han verkat stadga sig. Hur andra såg henne som ett hot. Ett hot på göteborska. Förmodligen samma Storstadstjejer som hon säger brukar komma fram på fester och lite smådrygt inleda med, "jahaja, så du är från Göteborg. Och hur känns det då?"# Och Storebror Player själv ler och säger något om att en gemensam bekants kille iaf verkade en smula lättad när han berättade att han flyttat ihop med sin nuvarande. Slutade se honom som ett hot och fattade att han bara var kompis med hans tjej. Inget annat.

Och jag ler artigt och säger varken bu eller bä. Undrar i mitt stilla sinne hur mycket hans nuvarande tjej vet. Om hon vet att han varit ihop med min kompis M. Att de blev ihop på en fest jag var med att ordna. En fest där jag strängeligen förmanat henne om att inte på något sätt ha något med Mr Player att göra. Det hade hon inte heller. Istället gick hon hem med hans Storebror.*** En lite messy breakup senare övergick han till sin nuvarande.

Och fast det är flera år och mycket vatten under broarna sedan är det fortfarande lite "hmpf, jasså han" över det hela. Vilket är just exakt orsaken till att jag skulle föredra att mina kompisar lät bli att dejta varandra. I synnerhet om killen ifråga är någon av herrarna i Playerfamiljen¤. För det är jag som kommer få lyssna på utläggningarna sedan. Svara på frågorna om hur jag tror att han tänker. Och jag orkar bara inte.

Så jag ligger lågt. Umgås lite lagom med Storebror Player. Tänker inte ljuga. Men behöver ju inte specificera för kompis M att han o hans tjej alltid hör av sig och vill träffas när de är i stan. Att jag är bjuden till deras hus. Anytime. Att jag faktiskt tycker hans tjej är supertrevlig. Sånt är saker M inte behöver veta.

* Mr Player?
** Första gången jag träffade henne inledde hon med att imitera Weiron i Ottan under en diskussion om Storstads kontra 031 mentalitet. Bara en sån sak. Hur kan man inte gilla det?

*** Vilken jag tydligen missat att varna henne för. Så tekniskt sett gjorde hon faktiskt som jag sa. Brukade hon senare framhålla.

# Och vad förväntas man svara på det egentligen? Kändes bra tills du dök upp?

¤ Alla män i den familjen borde förses med varningstext. Seriöst.

And tragedy strikes

Inte hos mig. Men hos en kompis. Det där som inte får hända. Och plötsligt ens egna lyxfunderingar och nojjande över världsliga problem stannar upp för en reality check. Hon ringer och jag får anstränga mig att inte snubbla på orden. Orden som känns för små, för futtiga för så stora händelser. Så jag skriver istället. Och önskar att det fanns något jag kunde göra för att göra allt bra igen. Men det finns det inte. Mer än att erbjuda min hjälp med det praktiska. Försöka finnas där när hon behöver. Dagen efter käkar jag middag* med pappa och ber honom lova att låta bli såna där dumheter. Som att bli sjuk. Eller dö i förtid. Han lovar göra sitt bästa för att låta bli iaf.


* Mina fönster är hur fina som helst nu. Och jag vet att jag är lyckligt lottad.