Lägesrapport i farten

Julen riktigt utjulad. Jag fick klappar. Tomten fick gröt. Med smörklick.
Idag har jag inspekterat Hemstadens klädaffärer tillsammans med Storasyster samt räddat ett får. Nu vidare mot nästa ort. Sedan nyårsfest och nyårslöften som detta år skall nedsköljas med champagne. Gott nytt år!

Chris Rea 'Driving Home For Christmas'

Den är lite i sötaste laget. Ändå lyckas den slå in mig på nostalgispåret varje år. Kommer garanterat spelas i bilen när vi åker mot Hemstaden..

Bloggen tar julledigt

Får jag tråkigt kommer det något inlägg i mellandagarna. Annars inte. I helgen kommer jag packa in mig i en bil tillsammans med Killkusinen som liftar dit, och som vanligt alldelles för mycket saker för avfärd mot Hemstaden. Sedan kommer jag nogsamt att hålla mig på olika orter på lagom långt avstånd från Storstaden resten av det här året. Passar på att önska er alla :
En riktigt god jul!

Bloggens årliga juldikt-inget för känsliga

Tio små tomtenissar:

1: " Midvinternattens köld är svår, tio små nissar i
djupsnö går. Rävsax gömd under täcke vitt, knipsar Nisse av
på mitt. Livsandarna snabbt för honom tryter, snart i
eget blod han flyter.

2: Nio små nissar i midnattstimma~ traskar fram i
månljusstrimma. Ugglan hoar i sitt näste, istapp faller tyst från
fäste. Nisse spetsas utav tappen. Tomten ligger död på
trappen.

3: Utanför dörren står gröten och ångar. Åtta nis-
sars intresse den fångar.
Under stigande hunger faten de nalkar, en
stackars tomte på kanten halkar.
Han kippar han kämpar, han svettas sig blöt,
men sjunker likväl i kvicksandslik gröt...


4: Många springor stugan har, där sju små tomtar
in sig tar. Katten som bak dörren ruva, slukar Nisse med
hull och luva. Resterna av tomtehand, suger Misse bort från
tand.

5: Sex små nissar mot julbord ila, snabbt de upp-
för bordsben kila. När sista tomten över kanten hasar,
han tappar greppet och nedåt rasar. Faller nedåt likt ett lod.
Mattan röd av tomteblod.


6: Tomtar fem i väldig iver, springer runt, ty
hungern river. Nisse snubblar på sitt skägg, faller rätt på kni-
vens egg. Lilla Nisse stackars saten, rinner ut i sillsalaten.

7: Fyra nissar har festat på sill. Och nu de törsten
släcka vill. Mot glöggen de springer i samlad tropp och tar
för sig av drycken i varsin kopp.
Ner faller Nisse i glögghett hav, likt skållad
mandel faller hans skinn av.

8: Tre små tomtar i granen svingar, mellan ljus
och änglavingar. Nisse sig för nära våga, strax han står i ljusan
låga. Doftar snart likt vidbränd stek~ ångrar då sin
ystra lek.

9: Två små tomtar omkring sig tittar, då en smäll-
karamell de hittar. Nisse ner på den då hoppar, men för detta den
ej stoppar.

I tak på golv och på gardin med frans, finns nu
Nisses hjärnsubstans.


10: Husbonn stiger upp i natten, för att kasta lite
vatten. Under husbonns tunga toffla, Nisse blir till
krämig våffla.

Snön ligger vit lite här och var, inte en j-a tom-
te finns kvar..."

( Om du vet vem som är upphovet till just denna version, hojta till så lägger jag in det.)

Sista jobbdagen före jul

Ber vi en stilla bön att det blir lugnare på jobbet. Snart dax att knyta ihop säcken och inleda den årliga Julåterfärden till Hemstaden. Nästan alla klappar är inköpta och paketerade. Ner till den leksaksmus som en 4 kilos familjemedlem med ett belåtet spinn kommer att slita i stycken under det att vi andra öppnar våra julklappar.

Kvar att göra är:

* Ögonfransfärgning för att få den rätta Bambilooken att vara över helgerna utan att behöva sminka sig i övrigt. Done!


Kvar att inhandla senare:
* Braiga brunutansolkrämen som man ser naturligt fräsch ut i.
* Nytt glammigt lipgloss.
* Födelsedagspresent till far som fyller år strax efter jul. Någon form av populärvetenskaplig bok.

*Ny necessär om jag hittar någon billig och snygg. Och stor.
* Florsocker. Om jag orkar göra mer mintgodis.

Eventuellt någon kul liten sak till systersonen. Fast egentligen har han nog med presenter redan.

*Skicka ett paket till Frankrike. Idag. Om jag lyckas hitta någon form av postkontor i Storstadens centrala delar som nedlåter sig att hantera post. Annars får det vänta till lokala affären i innan jag åker.

*Köra ett sista träningspass på gymet ikväll om jag hinner. Packa klart.
*Mixa ihop lite ojulig-musik för att inte förgås i brist på Storstadsradio.

Uppdatering: Svisch vad effektiv jag var på lunchen. Hälften avbetade. Plus massor av jobb. Plus julfika med jobbet. Möjligen effektivitet orsakad av kraftigt överdoserat koffeinintag.

Så här dagen före sista jobbdagen

Kan vi konstatera att kunderna mer och mer kan delas in i olika typer.

1. De som får panik när de inser att det snart är en lång jobbfrihelg och ska strula och ändra och ha sig in i det sista.

2. De som mentalt redan har ställt in sig på långledigt med familjen och tycker vi tar de stora projekten efter helgerna. Just nu vill de bara avsluta och önska god jul.

3. Som typ 2. Fast med julklapp. Som choklad, vin eller julgrupp. Och min speciella favoritkund som alltid ger senap. Och sill. Oklart varför.


Tomten, om du läser det här, grupp 2, och 3 har varit snälla och förtjänat sina julklappar.


Och jo, gårdagen var trevlig. Först trevlig middag. Sedan Globens julshow som var seg i början men lyfte mot mitten och lyckades locka fram lite undanstressad julstämning hos oss. Inte min vanliga tekopp av artister men Di Leva hade finast klänningar och juligt snällhetsbudskap. Shirley Clamp och Sarah Dawn Finer sjöng okej (även om den senare hade lite väl mycken förkärlek för glitterfodral.) Till och med Christer Sjögren, mannen jag och mina kompisar älskar att håna, funkade i låtar som White X-mas och O, helga natt.

-Cover me, I'm going in..

Närhelst vi här på jobbet vadar ut genom drivorna av mutchoklad för att ge oss ut i den masspsykos som kallas julhandel brukar vi utbyta tips och råd från den som tidigt återvänt från lunch vid "fronten". Krigsbyte i form av ett ständigt expanderande antal kassar visas stolt upp för kollegor. Folks allmänna dumhet och köers längd jämförs.

Jag trodde jag var väl förberedd. Armbågarna var vässade, jag visste exakt vad jag skulle ha. Det visste inte mina medkonsumenter.

Julstressen verkar ha slagit ut de mest basala funktioner i folks hjärnor. Efter att under en och samma lunchtimme ha blivit:

* påkörd av tre olika barnvagnar innehållandes rabiat unge som ser ut att vara i ungefär förskoleåldern (ledtråd, om folk står still i kö ska du köra runt dem. Inte över. Även om de är små i storleken i jämförelse med dig.)
* snäst åt av en bitchig expedit för att någon annan kund tagit fel julklappssnöre.
* sett en 50 årig man med förvånad min vända ut och in på sin medhavda portmonä (av typen 80 åriga damer brukar ha) och mycket långsamt skaka ut de sista korvörena under det att kön bakom honom suckar och tar sig för pannan.
* Två trettioåriga killar som inte lärt sig hur man slår in paket till att börja med och definitivt inte klarade att ta mobilsamtal samtidigt.
* Samtliga PRO's stickprovskontrollander. Pålitligt utposterade med monetära betalningsmedel i valörera 50 öre upp till en krona samt utan hörapparat.

Efter den upplevelsen kan jag bara konkludera att det är dags för lite nya lagar. Förbjud barnvagnar i julträngseln. Förbjud folk som inte klarar av de grundläggande stegen:

* Gå in i affären.

* Tag din vara.

* Ställ dig i kö, ja kön börjar i slutet av den långa raden av människor. Din plats är längst bak. Räkna inte med att glida förbi en julkös-lynchmob oskadd.

*Betala. Med pengar. Inte dina v75 kuponger. Le. Om möjligt hållandes käft tar du ditt paket och går, idag.

Egentligen tycker jag vi förbjuder folk rent allmänt. Ja inte du och jag förståss. Men alla andra idioter. Vad har de där att göra just när vi ska julhandla?

Fairytale of New York

Manliga intriger

Få vet om mig och H. Några vet att vi känner varandra men inte hur. Ändå hände det ju till slut att någon H känner via jobbet skulle fråga honom om mig i tron att vi är jobb bekanta. H hinner bre på om vilken toppentjej jag är innan han inser att killen han pratar med tänker bjuda ut mig. Varpå han freakar totalt, beter sig skit taskigt och i princip säger upp kontakten med den här killen. Som först inte fattar någonting och sedan lägger ihop två och två.

Sedan ringer H mig och kokar ihop värsta historien om vilket taskigt rykte den här killen har. Praktiskt tagit en manlig slampa. Sagt av omsorg av mig givetvis. För nä han är inte svartsjuk. Inte då. Jag tycker det låter lite konstigt men låter saken bero. Sedan springer jag på killen i fråga på en lunch. Som har en helt annan version av saker och ting. Som fortfarande är intresserad av att gå ut med mig. Suck. Men orka bry sig.

Men nu är det jul snart. Julbreven så gott som klara. Julklapparna under inköp. Och ikväll är jag bjuden på middag. Och traditionsenlig show efteråt. Av någon jag faktiskt ser fram emot att träffa.

Julpynt

Piggade så småningom på mig och kunde ha folk hemma. Killkusinen, hans föräldrar samt ett antal andra människor som det är kul att träffa ungefär en gång om året. Åsså Killkusinens mormor. Som bara är så rar och gullig att hon omöjligt kan vara släkt med Curlingmamman och Killkusinen.

Killkusinens mormor beundrar mitt julpynt. Jag pyser av stolthet när hon noterar att granen har riktiga glaskulor (varför ska man ha plasttjafs när man inte har småbarn. Eller katt?) Sedan frågar hon Killkusinen om hans julpyntning. Han skruvar besvärat på sig. Tillstår att det är dåligt med det i nya egna lägenheten. Rentav obefintligt.

Senare berättar han för mig att han klivit in i fikarummet på jobbet och på frågan av några kvinnliga kollegor avslöjat att han faktiskt inte hade något julpynt hemma. Panik hade utbrutit. Fyllda till bredden av moderskänslor hade de alla gått samman och ordnat fram en kartong med julpynt för honom att ta hem. Han hade artigt tackat, tagit med sig kartongen och ställt den i hallen. Där stod den fortfarande och lägenheten var lika o-julig som innan.

Killkusinen hade dock en teori att det brukade finnas ett samband mellan förekomsten av julpynt och det kvinnliga släktet. Således måste frånvaron av julpynt bero på frånvaron av flickvän. Men om jag pyntade åt honom så skulle han ju ha ett helt år på sig att skaffa en tjej till nästa jul? Jag är snubblande nära att erbjuda mig att julstajla hans lägenhet. Sånt är kul. Men jag har fan inte tid egentligen. Så jag intalar honom att kvällens dejt säkert blir jätteglad om han frågar henne istället. Säljer in idén med den sedvanliga "sånt gillar vi tjejer " vinklingen.

Efter att således ha mutat Killkusinen med tårta* och present** tyckte jag det var läge att med en hoppfull min utröna om han hade något speciellt för sig efter julhelgen. Han som tror att han ska få hänga med mig på någon kul fest bedyrar att han inte har något uppbokat i mellandagarna. Sen ser han mitt förhoppningsfulla leende och muttrar något om: Så du vill att jag ska försöka ta död på dina blommor igen?. Otacksamma slyngel.


* Schwartzwaldtårta. Som är svår att stava till men enkel att sno ihop. Speciellt om man fuskar med färdiga marängbottnar.
**Jo, han blev glad. Nu skulle det läggas upp träningsprogram på datorn och köras hårt. Efter helgerna.

Helgen

Fredag: Ägnades åt att tycka synd om mig själv samt inleda försöken med att skriva franska julbrev med att plocka fram och damma av "la conjugaison 1200 verbes" och slösurfa les pages jaunes efter en adress skriven med årets svårtyddaste handstil. På något sätt utmynnade det hela med att jag hamnade framför tv:n's Legally Blond istället. Mycket märkligt.

Jag piggade visserligen på mig även om helgen mest var ett tillfälle att träna på den årliga förvandlingen från Storstadssingel till välartad Hemstadstös. Sålunda tidigt i säng utan alkohol i blodet. Låt mig bara säga att vissa individer i omgivningen inte riktigt var inne på samma linje. Var tydligen high-life på den där glögg/julfesten. Vissa som dessutom hade en ganska triggerhappy sms-tumme. He,he.

Som det från den medelålders manliga kollega som bara ville uttrycka sin djupa sorg över att han inte fått se mig och kollega Z iklädda Lucianattlinne dagen innan. Igår och idag smyger han diskret längs väggarna här på jobbet...

"Bäste Nisse..."

Sitter och ska skriva jobbseriöst. Till en äldre herre formely known as Nils. Brukar gå hur bra som helst. Kanske kunde han dock ha valt en mindre glöggig årstid att meddela att han gärna var på Nisse-basis även i jobbet. Ger mig klart fel associationer såhär i tomtetider. Försöker skriva jobb. Med en hjärna som ger förslag av typen:

"Bäste Nisse

Har Jultomten packat än? Har ni adresslistan klar? Hur mår Rudolfs nos? Är den schackrutiga färgen färdigblandad än? Tomtarnas julparad färdigmixad?....."

Säg Mamma.....gaaah...

Love Actually - All I want for Xmas

Från den underbara filmen Love Actually. Jag vill också ha en chef som ser ut som Hugh Grant och kan komma med erbjudanden som:
-"I am the prime minister, I could have him put down, you know.." om någon är dum emot mig.

Dagens gnäll

Kan vi konstatera att Pol Roger visserligen är en okej champagne men inget mirakelmedel mot förkylning. Efter bara ett glas lyckades jag med konststycket att flytta stolen in över min fot. För att sedan med full kraft sätta mig ner igen. Det gjorde fan så ont. Gör inte efter det är ni snälla. Vasst stolsben på tå är ingen hit. Speciellt inte när man är i officiella sammanhang och måste se oberörd när man helst av allt skulle vilja sparka till stolen och lära den ett antal nya kraftuttryck.

Insåg då att det var läge att åka hem och tycka synd om mig själv och låta de andra fortsätta ut på julbord. Foten gör ont idag med. Tror det kan ha blivit blodförgiftning. Kommer säkert få amputera den. Inte helt säker att den looken skulle passa mig. Dessutom är jag förkyld. Hur lägligt som helst då jag ikväll skulle ha varit med och firat Killkusinen. Folk kommer alltså ha kul utan mig. Mest för att jag inte vill gå dit och smitta alla precis innan jul. Kommer sitta i självpåtagen karantän och kämpa med mina franska julbrev på en fredagkväll. Sa jag att det var synd om mig?

Lucia

Tidigt lussefika med jobbet. "..och du som har så långt fint hår kan väl vara Lucia*?" Skulle inte tro det va. Samma jobb som förra året. Samma person, samma fråga. Samma svar från mig. Hur var det med det där med trial and error...

Skulle ha gått på restaurang ikväll. Får se hur det blir med det. Lite små hängig. Förkylning på gång. Sådär otajmat mitt i allting. Men alkohol lär vara bra. Bakteriedödanden. Lite Pol Roger champagne såhär innan kommer nog göra susen.



* Lucia=traditionellt dagis-skoltrauma för tjejer med långt blont hår men utan "solo-sångröst". Mima kan jag. Humma med i kör. Men jag vägrar sjunga solo.

Gårdagskomp

Tog tillfället i akt att kompa ut några timmar för att skutta runt och handla lite julklappar och andra ärenden jag inte hunnit med på sistone.

Tog en paus mitt i för att utnyttja ett erbjudande jag haft liggande ett tag. En lyxig ansiktsbehandling. Något jag inte gjort på evigheter. Så länge sedan att har så dålig koll att jag trodde ansiktsbehandling innefattade ansiktet och lite av halsen. Bara. Glömde helt att vi rörde oss i Storstaden där minsta nagellackning förandleder morgonrockstvång. Söta beautician tjejen visar in mig i ett rum. Ber mig ta av mig till underkläderna under det att hon går iväg och hämtar någonting. På väggen hänger en morgonrock. Jag anar ett samband. Man har väl varit på Spa i sina dar.

När hon sedan kom in och glatt konstaterade att jag inte fick behålla den på heller blev jag en aning osäker faktiskt. Hade jag vetat det hade jag kanske valt andra underkläder den morgonen. För de fick man iallafall behålla på. Om man drog ner axelbanden. Men visst hon var duktig. Superbra ansiktsbehandling, varma handukar, triggerpunktsmassage, the works. Otroligt avslappande i julstressen. Kanske aningens i ambitiösaste laget. Låt mig bara säga att ungefär halva jobbet som rosa bandet människorna tycker att man ska göra ofta, var gjort när jag gick ut därifrån.

Osminkad och så lugn att jag är i total osynk med mina medmänniskor ger jag mig ut i julstressen igen. Hittar pulsklocka, (tack för tipset 404, det blev den modell du själv hade tror jag) Inte för att Killkusinen på något sätt är värd det, men jag är grym på att fund-raisa i hans bekantskapskrets så han kommer nog bli riktigt glad. He'd better.

Går in i en affär och nästan välter en hög stapel pussel i min jakt på det understa. Som vanligt kan ingen av de som packar upp varor hjälpa till. De jobbar för julsnöreleverantören och inte pusselleverantören. As usual.


Traskar in i en teknik affär. Jag är ute och sonderar terrängen inför ytterligare ett julklappsköp. Rådfrågar killen vid disken. Han tar fram katalogen. Pekar. Förklarar. Jag ber honom rita en liten kråka vid de prylar vi just pratat om så att jag kan ta hem katalogen och fundera lite. Och han gör det. Bokstavligen. Har nu en katalog med tre små glada ritade kråkfåglar i. Det ser lite kul ut faktiskt.

Javisst attans...

Killkusinen fyller år snart. Någon som kan rekommendera en bra pulsmätare? Tillräckligt bra kvalitet för att han ska fyllas av tacksamhet och känna sig tvungen att hålla mina blommor vid liv i mellandagarna. Dock inte så dyr att jag blir ruinerad. Någonstans i mitten med andra ord. Förslag emottages tacksamt..

Rise and shine

I rose. I did not shine. I morse var det knappast rätt tidpunkt för det. Allt är min chefs fel. Han vet hur jag känner inför hastigt inslängda extratidiga morgonmöten. Med illa dold förtjusning uttalade han orden "och så ses vi pigga och glada på mötet i morgon bitti då." Jag muttrade något om att glad blir jag bara det finns kaffe. Men pigg tänkte jag minsann inte lova.

En jullunch och en dag senare är jag redo att direkt åka hem och sova. Efter att först ha passerat gymet..

Fredag: Utgång

Jag, E och fem tjejer till i Storstadsnatten. Lite som de där ämnena man inte skulle blanda på kemin för att slutresultatet kunde bli farligt. Trodde tidig utgång skulle innebära kort kö. Så fel jag hade. Trodde att det iaf inte skulle börja regna igen, så jag tog ett halvtrasigt paraply jag kunde "glömma" någonstans om jag behövde. Självfallet började det regna lite. Sedan tyckte jag att kön iaf kunde vara ett bra tillfälle att hinna prata lite med de andra tjejerna en stund till innan vi kommer in på stället. Fel där med.

3¤ Antal minuter i kö utanför utestället innan söt (och faktiskt nykter) pojke dyker upp och artigt erbjuder sig att laga mitt trasiga paraply.
2¤ Antal minuter innan pojke ger upp försöken att laga paraplyet och istället övergår till att bara konversera. Jag anklagar honom för att bara vara ute efter mitt paraply. Han svarar att han inte tror på paraplyer. Att han snarare gått efter teorin att de fulaste paraplyerna brukade dölja de vackraste flickorna.

Sedan:

Sedvanliga kommentarer från E. Men han var väl söt? Han var ju jätteförtjust i dig, gillade du inte honom? Ungefär samma sak som hon alltid säger.

1¤ Antal drinkar jag betalade själv (första drinken)
2¤ Antal gånger jag anklagat en och samma kille för att ha spetsat drinken han ville bjuda på för att sedan motvilligt ta emot den. Slutade med att han provsmakade allting åt mig. Har förmodligen fått rabies istället. (Okej jag kanske var lite väl principfast där. Skämdes en aning efteråt faktiskt.)P2 blir otippat kvällens drink.

* Jag tar tillfället i akt och frågar ut en stackars kontorskille om julklappar min far önskat sig. Han har naturligtvis ingen aning om vad en dremel är. (Jamen, vafan han försökte ju prata golf med mig. Jag blev uttråkad.)

* Glöggvärdinnan hittar ett udda dansgolv. Får ett ryck och vill dansa till en låt som aktiverar kräkreflexen på alla med normal musiksmak. Vi andra uthärdar stoisk en kort stund innan vi flyr.

*Lämnar även E som adopterats av två förtjusande schlagerbögar hon utbyter dansmoves med och går och sätter mig med några andra ur gänget.

Hela tjejgänget hamnar vid ett och samma bord. Får manligt sällskap. Ser honom direkt. Han som någon senare skulle beskriva som "han som liknade Kevin Costner". Intensiva kornblå ögon. Dessutom den där speciella medvetna blicken jag känner igen. Det här spelet som pågår mellan män och kvinnor, han behärskar det väl.

Han möter min blick över bordet. Vänlig nyfikenhet och en fråga i hans blick. Jag möter den en kort sekund. Tittar bort. Han ser att jag vet. Men att jag väljer att inte delta. Han är där med några kollegor och kompisar. Han ligger lågt. Pratar artigt med de av mina kompisar som sitter närmast. Jag hoppas att han ska sikta in sig på henne som är så less på att vara singel. Som trånar efter en ny löveåfherlajf.

* Dansar med en hunkig hantverkare. Jag frågar skämtsamt E om hon behöver hjälp med taket på sommarhuset(hon o hennes syskon har ärvt ett.) Hon tycker gott jag kan vara en schysst kompis och flörta lite med honom. Just in case. Det är ett standardskämt vi alltid kör. E faller alltid för killar som är hopplöst opraktiska och lider ständig brist på handymen i bekantskapskretsen.

2¤ Antal telefonnummer jag ska radera i mobilen så snart jag kommer ihåg vad jag lagt in dem som.

1¤ Antal seriösa inbjudning till middag och bio av söt pojke. Vafan hände med att i första hand försöka få med tjejen med hem och "dricka te" samma kväll?

3¤ Antal pojkar som såg det som sin uppgift att överösa en med komplimanger. (Varav åtminstone två på jakt efter the löveofderlajf.) Lite lagom egoboosting.
Vacker verkar dessutom ha konkurrerat ut söt på komplimangstoppen. Antingen läser alla män samma raggningstips, eller också blir de små liven en aning skumögda när de kommer upp i 30 års åldern.

*Killen från krogkön hittar mig igen. För att tala om för mig hur vacker han tror att jag är. Igen. (Ni ser ett mönster här). Samt se till att jag inte försvinner utan att ha hans nummer. Till slut lägger jag in det. Och lovar att inte ringa.


Före ett får askungen nog och vill lämna festkvällen. Även om hon då kommer att anklagas för att vara tråkig. Det protesteras vilt, E och en tjej till försöker få mig att stanna och sova i samma lilla lägenhet. "För att det skulle vara precis som på den gamla goda tiden." Tyvärr har jag en fest att vara i nån sorts form till att ordna dagen efter. And my feet are killing me. Ska det dansas mer är det risk att jag måste be den hunkige hantverkaren bära mig hem till dörren. Vilken han nog skulle klara galant. Aningens svårare skulle det bli att bli av med honom sedan.

Säger hejdå till mina kompisar när han hejdar mig. Mannen med de kornblå ögonen. "-Ska du redan gå, jag hade hoppats att du skulle stannat."
"-Jasså, varför det?"
"-För att jag tycker du är vackrast här ikväll.."
Jag är fortfarande inte intresserad, men E skulle kunnat vara det. E och jag som alltid tävlat lite med varandra. Och jag vet att vi inte längre är 12 år och simmar ikapp. Att det är barnsligt. Att det är i nattvimlet där folk säger vafan som helst. Men ändå blir jag lite glad att han väljer mig över E, som han dansat men nyss. På ömma fötter men med välsmickrat ego tassar jag ut i natten. Nöjd.

Fredag: Den första glöggfesten

Glöggfest med ett gäng tjejer hemma hos en kompis. Oväntat möte med E, f.d klasskompis och granne från Hemstaden som jag inte träffat på ett tag. Lite blandade känslor. Men hon kastar sig om halsen på mig och har saknat mig massor. Tydligen har jag blivit blödig på gamla dar för det känns kul att hon är här. We go way back. Jag är ofta den som hamnar i centrum på fester men med henne kan jag ta ett steg tillbaks och låta henne stå för underhållningen ett tag.

Tjejkompis har dukat upp värsta buffen och E underhåller Storstadstjejerna med historier från Hemstaden. E är en riktig teaterapa och har räddat mig från att gäspa käkarna ur led mången en trist skoldag. Storstadsflickorna lyssnar storögt på de exotiska Hemstads människor hon berättar om. Speciellt hon som pluggar psykologi ser intresserad ut. Kanske kommer det snart en examensuppsats med titeln "Psykologiska avikelser i (Hemstaden) med omnejd".

Sen står vi och puffas och sminkar oss vid samma spegel och hon klagar på att hon inte har mitt långa hår och jag klagar på att hon är längre än mig. Stolt visar jag upp de nya ultimata klackskorna jag hävdar att jag ska kunna dansa runt i hela kvällen utan att få ont i fötterna. För efter övertalning följer jag väl med ut en stund. Jag ska ju ändå den vägen. Och E och jag är redan inne på nostalgi spåret. Just like old times.

Julracet har startat

Förra helgen klarades första julmarknaden av. Hovstallets. Som en kompensation för utebliven horseshow fick jag klappa fina hästar. Få nöjet att se en häst försöka degradera en man genom att bita i metallskrotet han hade på axlarna som hämd för uteblivet äpple. Köpa upp sig på glögg, ljus och lite annat smått och gott.

Frågar en snygg man i uniform om en häst som jag saknade i stallet. Istället för det sedvanliga öh,hö den är typ hamburgare nu, förklarar han finkänsligt att "den numera betar på de gröna ängarna i hästhimlen". Sedan fortsätter han självmant att prata häst. Och mera häst. Säger att jag måste komma förbi och kolla på ett annat stall de använder. Jag blir nästan kär. Inte alls nöjd när kompis ilsket ringer och undrar var jag är någonstans. Vi skulle ju tydligen fika...

Nu börjar det dra ihop sig inför helgen. Jag ska på glöggfest. Jag ska ha glöggfest. Färgade ögonfransarna på lunchen så kvällen är vikt för bakning av julgodis och kakor. Hinner jag ska jag slänga ihop ett pepparkakshus med. Här hade jag tänkt att Killkusinen kunde vara till nytta för en gångs skull. Han kom förbi igår och kollade på mig när jag städade och klagade på att jag inte bjöd på chokladtryfflar. Sedan åt han upp hälften av mina takplåtar (non stop) och gick utan att lyfta ett finger. Jag kommer få bygga det själv. Han kommer säkerligen dyka upp senare och erbjuda sig att riva det däremot.

Gårj*vladagen

Nu när den är över kan jag avslöja att gårdagen nog kommer att gå till historien som en av årets sämsta dagar. En sån där dag då allt går fel och det känns som om alla hatar en.

Det började med att jag vaknade av mig själv. Tidigt. Aldrig ett bra tecken. Hasade sömnigt till badrummet för att där krocka med hörnet av ett plötsligt fientligt badrumsskåp. Överla med mig själv och beslöt att jag lika gärna kunde gå upp nu och få gott om tid för en gångs skull.

Nöjd med mig själv tog jag det riktigt lugnt. En långdusch och sjuttioelva klädbyten senare var det läge att slänga in linserna och dra. På väg ut märker jag att den ena linsen skaver men det är försent att göra något åt det. Med mantrat "det som inte dödar härdar" stutsar jag iväg till jobbet. Sedan:

* Sjuk kollega

* Sura snäsiga människor. Jobbstrul.

* En ung hotshot som yrade om saker som "leveransläge" "Smash and grab mentalitet" och att "skapa läge på spelplanen". Nästan så att mitt språköra föll i gråt på slutet.

* Försening av jobb som innebär att min efterlängtade kompdag måste skjutas på för omptielftegången. Jag ringer ansiktsbehandlingstjejen där jag har ett presentkort. Som inte blir glad. Ord som vite vid fler ändringar nämns. Frågan är om jag ens vågar gå dit nu. Tanken på att ha någon som är sur på en sådär nära ansiktet känns sisådär..

*** Lunch ***
Afrikansk gryta.Med mycket grönsaker. Åsså ransonerar vi riset så har vi gjort ett rätt idag iaf. Aj. Varningsskylten med att den innehöll chili och var väldigt stark var tydligen inte bara dekoration. Sedan en dubbel kaffe på det. Skulle behövt en näve Losec.

* Kom inte fram till det taxibolag vi brukar anlita i jobbet. Tog ett annat. Blev utskälld efter noter. För att jag kom i tid och inte 20 minuter innan. För att det var trångt och bökigt att hämta i innerstan bla bla bla. Hade jag haft tid hade jag tagit en annan bil. För det är rätt obehagligt att sitta inlåst med någon som är råaggro och sitter och viftar med armarna och har sig.

Det var bara att klippa av direkt. Höll mig lugn. Förklarade att om jag beställer en taxi till en viss tid så kommer jag då och inget annat. Visserligen kan jag hålla med om att det är trångt med platser att stanna i innerstaden. Men det är inget jag kan påverka. Så vad är egentligen problemet? Det hade han lite svårt att formulera.

Men arg var han lite i största allmänhet. Dock var han väl tvungen att lugna sig lite då han inte hade klarat att hitta till adressen på egen hand. Adressen som inte direkt var en skum bakgata i Säffle. Ändå tydligen väldigt svår att hitta, trots GPS och Taxikarta.

Det sista jag hörde var hur han ringde upp sin växel för att skälla på dem. De hade tydligen skickat alla andra körningar utom honom. Undrar varför?

* Stångas med ett fullständigt idiotiskt talsvarssystem innan jag lyckas få tag i en levande människa. Som självfallet inte har något intresser av att lösa problemet. Inte hennes bord.

* Brottas med jobbstrul och griniga människor
* Spiller kaffe på min favorittröja. Får nog.

* Ger upp. Går dit där man brukar få beröm och endorfiner. Gymet.

* På gymet blir jag stoppad i receptionen och anklagad för att ha något obetalt. Pga deras datafel skulle det visa sig. Sedan går jag på passet. Som leds av hon den där stentuffa. Som jag egentligen gillar. Men just idag har hon beslutat sig för att köra stenhårt "mage". I förebyggande syfte inför julen. En evighet senare vacklar jag ut i omklädningsrummet. Sedan kommer jag åt lysknappen och mörkret sänker sig. Det har hänt andra förr. Traditionen bjuder att man då ursäktar sig och lite snabbt tänder igen innan folk börjat muttra missnöjt. Istället hör jag mig själv säga:
"Ursäkta, men jag tänkte att vi skulle spara lite energi där.."
Folk ler trött. Utom den snyggt klädda ryskan. Hon tycker det är skitkul. Verkligen. Nästan så att jag började undra vad hon har i sin stora vattenflaska som hon aldrig fyller på på gymet..

Slokörad släpar jag mig hemåt. Galopperar uppför en stillastående rulltrappa. Hittar en ledig plats i t-banevagnen. Upptäcker att jag sitter på något. En lapp. På den står:
"Jesus älskar dig." Det tror jag säkert. Han har lite skumt sätt att visa det på ibland bara..

Traditionsbrott

Blev ingen Globen horseshow i helgen (en kombination av sparnit och bortrest hästkompis). Tänkte att jag kunde se det på tv istället. Jo, jag vet jag är bra naiv. Borde förstått att dylika "tjejsporter" bara sänds på skumma tider som man jämt missar. Okej, det är rätt mycket jippo över tävlingsdelarna men det råkar bara vara Sveriges största återkommande arrangemang med ett visst underhållningsvärde. Men visst, ägna ni sportspecialen åt viktigare saker. Som Znokens gnäll om EM lottningen och naturligtvis VM i boxning för tvåbenta robotar i Japan.

Kurs på G

Och vars är solen då? Vab?

I don't like Mondays

Gårdagskvällen: Svampexcursion i Bratskogen

Utgång på en vardag. Igen. För att hålla på min ordentliga jobbimage smet jag hem och bytte om till den nya gröna toppen, svarta byxor och kavaj. Uppsatt hår och matchande smink. Blev faktiskt nöjd med resultatet. Med att inte behöva "klä ner mig" längre. Att inte längre bo ihop med någon som man behöver lugna jämt, som ifrågasätter varför jag gör mig så fin om jag bara ska ut och äta med en tjejkompis. Som anar ugglor även i mossar där det inte finns några. Så skönt att slippa.

Träffar klasskompis är från Hemstaden. En av de få som lyckats göra karriär och får åka till Storstaden ibland på businezz. Innan hon kom så långt åkte hon inte utanför Hemstaden i onödan och har således begränsad (för att inte säga obefintlig) lokalkännedom här i stan.

Hon säger: "bestäm du vart vi ska träffas. Men ta någonstans dit man hittar." Okej. Man hittar till följande ställen: Spottkoppen på t-centralen. Åhléns City (stora entreen endast), samt Den Där Stora Betongsvampen(svampen vid stureplan.) Allt annat är överkurs och kan resultera i att du får ordna skallgångskedjor efter förvirrade Hemstadsmänniskor som klivit på fel tåg och missuppfattat t-bane uppgångar osv. Således Svampen. Hon är i god tid, jag är exakt på klockslaget. Med andan i halsen. Precis som i skolan.

Första stället vi går in på är lite för trendigt. Höga barstolar eller små soffbord att balansera maten på. Självservering. Som i skolmatsalen viskar hon. Brat-alert nine o'clock svarar jag. Hon skrattar. Tittar fascinerat på två backslick som glider förbi. Lokala sevärdheter att återberätta när hon kommer hem.

Föreslår East. Som faller på sin stora sushi disk vid entreen. Kompis backar skräckslaget mot utgången. Sushiskräcken lyser i ögonen. Inga löften om att det även finns varm mat, kan blidka henne. Ute regnar det iskallt regn. Jag ger mig. Förelår närmste italienska ställe. Rekorderlig mat som alltid går hem hos Hemstadsfolket. Själv är jag nöjd bara jag får sitta inomhus. Utan att behöva klättra upp på en två meter hög barstol först. Helst med minimalt antal backslick i omgivningen.

Tredje stället gillt alltså. Blond servitör som kallar oss "flickor" och inte visste hur väl han ville oss. I väntan på ett ledigt bord sitter vi i bardelen med varsitt glas mousserande. Som vi fått beställa sedan servitören först noga försäkrat sig om att vi båda var över arton. För att hans chef krävde att han skulle fråga alla han inte var säker på.. Redan där hade han gjort sig förtjänt av dricksen. Fjäsk går hem.
Om inte annat så att han kan köpa nya linser..

Sedan:

* Pasta med portabello och lax i tryffel nånting sås.Kötträtt åt fiskhatande kompis. Plus vin. Plus mera vin. Plus capuccino så att åtminstone någon av oss skulle hitta hem.
* Massor av skvaller.
*Två praktical jokes utförda av servitören. Som först låtsades servera fisk till erkänt fiskofobisk kompis (hennes min var obetalbar.) Sedan när jag hånskrattat klart låtsades han tappa en capuccino. Som jag fångade. Och till min förvåning visade den sig innehålla papper. Min min var nog ganska obetalbar den med.


* Kompis som i halvtid tittar på klockan och krasst konstaterade:
"Jaha, nu har nog Johan somnat framför tv:n hemma. Sen så vaknar han vid 2 tiden av att han fryser. Eller också kom han ihåg filten och då vaknar han på morgonen i tv soffan..."
Okej, alla som undrar varför jag lämnade Hemstaden och Hemstadsmännen så fort jag kunde efter gymnasiet. Där har ni svaret. Johan är ändå snäll. Lättroad. Äter allt man sätter fram åt honom. Säger att det är gott. Tar om tre gånger. Har fast jobb. Men det är hon som står för karriären i den familjen. För framtidsplanerna. De har köpt hus. Planerar barn. Det kunde ha varit mitt liv. I bästa fall. Om jag hade valt att stanna kvar.


* Affärsmän. Som ville ha med oss och fira. Oklart vad. Det fick de inte.

* Ett gäng unga engelsmän. Som katten klätt upp. Och släpat in. Men de var trevliga.

Ett par turer senare försöker jag avrunda med att förvissa mig om att kompis hittar sista biten tillbaks till hotellet själv. Det gör hon inte.
Hon (efter ett par glas vin å vilse i Storstaden): "Meen dit kan vi väl gå? Där är ju en massa folk? (pekar diffust uppåt en upplyst Grev Tureg)
Och om jag går ditåt så kommer jag väl till hotellet så småningom?
Jag (som hade hoppats kunna vika av ner i t-banan) Pedagogiskt: Neej. De är parallella gator. Du vet som i aldrig korsande? *suck*
Slutade med att jag fick följa henne tills vi såg hotellet. Lantisar är fan otroliga ibland..

Kul kväll var det iallafall. Mindre kul när jag släpade mig till träningen tidigt i morse. Ikväll blir en lugn kväll. Omladdning.

Dagens lärdom

Om du dristar dig till att luncha med någon åt det ärkeekonomiska hållet. Du tycker du har byggt upp din cred med att i förbigående nämna bokföringslagen samt droppa ett och annat namn tillhörande folk som gillar att redovisa saker.Gjort ditt yttersta för att framstå som en med-full-koll-och-alla-papper-i-ordning-människa.

Så du slappnar av. Skämtsamt slänger du ur dig att det känns tryggt att ha någon med oss som kan granska restaurangkvittot redan på plats. Och människan gör det. Noga. Och naturligtvis är det fel klockslag på kvittot. Flera minuter. Am so sorry I ever said something..

Men ikväll ska jag iallafall hem och svida om lite snabbt. Going green. Efter mycken tvekan. Men det är ju årets färg. Kan passa bra inför kvällen. Blir Svampenexcursion i Bratskogen.

Helgen som var

Lite lätt dubbelbokad i valet och kvalet mellan att åka ut på middag och övernattning långt ut i spenaten¤. Eller att åka till en mer stadsnära spenat, umgås med fyrfota hovdjur och hjälpa kompis. Intaga middag närmare stan. Blev de två sistnämda.

Vad tror du..? sa kompis bekymrat och pekade på hästtransporten.
Du behöver någon som kan...instämde jag. Läget var en smula prekärt. En vecka senare skulle häst transporteras. Transporten skulle vara i toppskick. Det var den inte. Vi behövde en man. Inte vilken man som helst utan en som kommer med tillbehör. Som skruvdragare och el-behörighet. En handyman helt enkelt. Vi slog våra kloka huvuden ihop och jag lyckades med konststycket att lura ut en ur bekantskapskretsen.

Han kom. Tog sig en titt på släpet. Muttrade något om klåpare och hemmapulare och att det var ett under att det alls rullat. Men, jo visst skulle han nog kunna fixa det. Vi "hjälpte" naturligtvis till.

Vi tittade beundrande. Räckte över verktyg. Hämtade fler stall tjejer som kunde titta beundrande. På respektfullt avstånd. Ety en handyman i arbete icke bör störas-endast överösas med berömmande kommentarer och kvinnlig beundran.

Temperaturen sjönk. Vi gick in och borstade häst. Gick då och då ut för att fråga om vi kunde hjälpa till med något och få ett nekande svar. Och nej, han sa sig inte frysa (officiellt fryser inga riktiga handymän. Bara kärringar.) Möjligen kunde han tycka att det var förbannat irriterande att fingrarna skulle fara och domna i kylan.

Inte behövde han gå in och värma sig inte. Däremot kunde han låta sig övertalas att bjudas på fika. Om vi ändå skulle ha. Sålunda lurade vi in honom till stallets fikarum för upptining och allmän beundran. Det hela ordnade sig. Kompis lyckades tom backa tillbaks släpet på rätt plats utan att demolera något stort och dyrt på vägen.

Sedan:

* Stiftade bekantskap med Sveriges kanske mest hariga häst. Nästan 500 kg som till och med är rädd för stallkaninen. Minsta vindprassel fodrade ett veritabelt pepptalk för att lugna ner honom.

* Pussad av någon med fyra ben och hö-aktig andedräkt. Sen hem och duscha och svida om.

* Middag på lördagkväll. "Jamen då har vi en dejt då". Sa hon. Kändes inte helt rätt. I slutänden blev vi en kombo av par och singlar. God mat. Och jag hade med mig Beujolais Noveau¤¤ från vinkvällen med jobbet. Juryns utslag blev att den vanliga var drickbar och Village varianten (den lite dyrare) var rent av riktigt god. Lite hallon och vaniljton. Utmärkt med en krämig Camembert.

* Snälla, nästa gång jag tar fram mobilen efter ett par glas vin- stoppa mig. Har lyckats lova mig till utgång kvällen innan min egen fest. Among other things...

¤ Så långt som pendeltågen går. Och sista biten ko-stig. Typ.
¤¤ Årets vinskörd. En tradition jag har med mig ifrån Frankrike tiden. Varje år, tredje torsdagen i november. Brukar snabbt ta slut i butik i innerstaden men finnas kvar längre i ytterområdena där lådvinsfolket dominerar.

And she just closed a deal

Ibland går det lätt. Som i morse. Kund från igår som sovit på saken. Nu morgonpigg i luren. Själv satt jag mest och blinkade förvånat. Hade precis hunnit in till kontoret. Utan att ha passerat kaffeautomaten.

Sadness

Jo det var en helg. Men det är H som upptar mina tankar just nu. Strul. Jag tänker att det här är inte värt det. Inte något av det. Han ber om ursäkt. Skickar blommor. För ovanlighetens skull rosa tulpaner istället för röda rosor. Det kanske är ett tecken. Jag vet bara inte hur mycket jag bryr mig längre.

Dagens frågeställning:

Är Plupp lik Björk? Eller Björk lik Plupp? Eller nä. Gå in på Verbals blogg och rösta:
http://lifeishardafterallitkillsyou.blogspot.com/

Jo föressten,

-Jag har en blogg, avslöjande hon som jag inte träffat på ett tag.
-Åh, va kul, det har jag också...nä det sa jag inte. Men det var bra nära. Tur att man kan hålla käft. Ibland.

Istället var jag ju tvungen att ställa ett antal mer eller mindre korkade frågor när hon berättade om sitt bloggande, innan jag kunde rusa hem och kolla in den.

Fredagsflippen: Greenday

Drama

S: Blä, känner mig ur form faktiskt.
Jag: Mmm..Jag har slarvat med träningen på sistone. Dåligt samvete. Nu blir det fan hårtkörning innan jul.
Tjejkompis S: Skojar du, jag med. Och inte blev det någon motion förra helgen heller.
Jag: Jasså? Det var inte vad jag hörde..
S: Ha,ha inte sån träning. Som man gör på gymet iaf. He.He.
...

S: Du jag tänkte, på den där glöggfesten du har varje år? Hade du tänkt bjuda X då?
Jag: Troligen, något emot henne eller?
S: Äh, hon äter ju fan aldrig någonting. Petar mest runt maten på tallriken och klagar på den. Får mig att känna mig hemsk. Och tjock.

Till saken hör att S och X egentligen inte känner varandra. De råkar bara känna samma människor. Sist de stötte ihop var på en fest för 8 månader sedan. Där X tydligen lyckats reta upp S. Vilket S nu i detalj redogjorde för.Deras diamentralt olika personligheter hade kolliderat. S hade blivit försmädligen åtfnyst. Hade hon inte helt fel hade X dessutom i smyg rynkat på näsan åt henne. Som om hon inte vore fin nog*. S hade beslutat sig för att ogilla X för X var i hennes tycke en snobb.

Jag förklarar att X är speciell men har sina goda sidor med och att jag antingen bjuder bara några få. Eller alla. Inte alla utom X.

S säger att hon förstår. Att hon minsan inte skulle försöka säga åt mig vem jag ska bjuda eller inte bjuda på min fest. Inte då. Hon säger bara att hon lyckades hålla sig från att säga ett sanningens ord till X då inte betyder att hon lyckas göra det nu. Det kan hon inte lova. Men för all del beslutet var ju mitt**.

Och jag som bara tänkte att vi skulle träffas och dricka lite glögg...


* S är en social klättrare. Schysst men lite taggig. Med mindervärdeskomplex. X är elegant. Smart. Och ibland lite snar att dömma andra.

** För er som inte hängde med. Tänk er två länder i konflikt med varandra. Varav båda har kärnvapen. Som på intet sätt vill försöka påverka FN's säkerhetsråds beslut. Fast om det blir till nackdel för deras land så kan de å andra sidan inte lova att inte bomba det andra landet sönder och samman. Men för all del, de ska inte lägga sig i rådets beslut, så har ni ungefär läget.

Den amerikanska varianten av Blossas träningsläger-Santa Claus Boot Camp

Breakfast at Tiffany's

Dagens: You've come a long way babe

Vi är båda från Hemstaden. Bodde i närheten av varandra. Hon brukade fråga mig hur saker stavades och skrevs, jag brukade fråga henne hur man avbildade dem. När vi sist träffades på en fest i Storstaden berättade hon om sitt senaste projekt. Lovade att skicka mig ett ex av nya numret. Idag kom en tidning till jobbet. Med hennes namn i tryck. Brevid ordet chefredaktör. Det känns stort på något sätt. Som om det är på väg att bli folk av oss med. Speciellt dig. Grattis gumman, jag vet att du har slitit för det här.

Mera Helg

Söndag:

* Städdagen som belönades med shopping. Smink, tomtenisse och nya färgade linser.
* Fotmassage. Säkert första gången jag betalade för en. Hela tjugo kronor.

* Träffar Norrlänningen för en latte på favoritcafét. Som av en händelse är det den sötaste blondaste baristan som jobbar. Hon som alltid är superglad och trevlig. Hon känner nog igen mig vid det här laget och vi byter tre ord.

Norrlänningen hänger på och önskar henne trevlig kväll och har sig. Självfallet mobbar jag honom för det efteråt. Äsch,vaddå hon är ju bara barnet ju, protesterar han generat. Men han ser glad ut. Sådär skär om kinderna glad. Så jag påminner honom om hur ung Mr Players nya tjej är. Allt för att peppa Norrlänningen lite. Och kanske förtjäna mig själv lite gratis kaffe i framtiden..

Helgen

Lördag:

Het dejt. Med elljusspåret. Minus vinterskodon. Tänk Bambi på hal is den första biten.

Lagar spagetti bologense tillsammans med tjejkompis S. Hon som varit singel sedan förra istiden ungefär. Som minsann tjatade på oss andra att bli singlar igen när vi var sambos. Som inte sa sig ha tid för att träffa någon ny. Nu sig skaffat ny pojke. På distans. Som naturligtvis är fantastisk.

Trots att han bor i fel stad. Med "fel" jobb. Offentlig sektor. Taskig löneutveckling och dåliga karriär möjligheter. Sånt som just S brukat ha järnkoll på. Lite ödets ironi att jag som inte bryr mig på samma sätt verkat snubbla över precis motsatta killar sedan jag blev singel. Fast S vet inte detaljerna om H. Bara att vi känner varandra.

S var det skojiga singelskapet personifierad. Nu när hon fallit ifrån, vem ska nu dra ut mig på dåligheter? Mest av allt är jag ändå glad för hennes skull. Ser fram emot att få träffa underverket. Bara jag slipper höra mer om hur fantastisk han är i sängen.

Send me an angel

Dagens manlig forskning: Blondiner gör män blåsta

En fransk (vad annars?) forskare vid namn Tierry Meyer, har låtit män titta på bilder av olika kvinnor och sedan göra kunskapstester. De män som fick titta på bilder av blondiner presterade sämre på kunskapstestet än de som fått titta på brunetter.

Nu framgår det inte hurvida det fanns män i testgruppen som inte föredrog blondiner, eller om samtliga brunetter var av typen som har mustach.

"De beter sig mindre intelligent eftersom de omedvetet härmar stereotypen av en dum blondin, hävdar Tierry. " Jo, jo. För tvärtom kan det ju aldrig vara. Att dumma blondiner ibland mycket medvetet matchar stereotypen av blåsta män med fragilt ego?

Men vi tackar professor Tierry för hans livsavgörande bidrag till forskningen. Då vet vi äntligen svaret på varför män presterar sämre på högskoleprovet. Har inget med bristande ordförståelse att göra. Nope. Kommer inte att hjälpa att ändra provet. Det är blondinernas fel. Nu vetenskapligt bevisat. Nästan så att man skulle ta och göra provet igen. Passa på innan de slänger in mer matte. Sånt där som vi typiska blondiner inte sägs förstå oss på.

http://www.svd.se/nyheter/idagsidan/artikel_607891.svd

Fredagsflippsmusik- Mika

Igår

Möte. Gällande något som egentligen är mer min kollegas kompetensområde än mitt. Men eftersom han är hemma och snörvlar har det plötsligt landat på mitt bord att göra en insats. Börjar med att se till att det hämtas kaffe åt mig. Med små mörka chokladbitar kollegan skvallrat om att det här företaget har. Finns inget så sweet som att få köra lite med en kostymman i 30 årsåldern. Sedan le rart. Ställa rätt frågor på rätt ställen. Göra diskreta anteckningar till kollegan om sånt som han får ta upp närmare. Lite på djupt vatten. Men jag tror jag gjorde bra ifrån mig. Kändes så.

Förra helgen-den sista hösthelgen

Lördagen:

Biocheckar som behövde brännas. Vi enades om Råttfilmen. Råttatouile. Om den var bra? Tja, de använder sig flitigt av "gullighets aktivator" nummero uno. Litet gulligt pälsdjur med stoora ögon. Låt det sedan ängsligt fälla ner öronen och se ledsen ut. Jag kan bara konstatera att det funkar på mig iaf. Pålitlig som en betingad reflex tänker jag "åh stackars lilla gulliga råtta/kanin whatever"

All in all. Jo. Den var bra. Kul vinkel med fransk kökshierarki och snorkiga recensenter. Absolut sevärd även om du är vuxen. Iaf i den engelska versionen.

Inspirerade av filmens restaurang miljö med ljus på bordet och rutiga dukar, beslutar vi oss för att uppsöka något åt det hållet. Vandrar in på grekisk restaurang i Hötorgshallen. Enkelt och bra. Suverän service av trevliga unga kypare. Den typen som har så full koll på alla kvinnliga blonda gäster att man bara behöver titta åt deras håll och le för att de ska komma ilande. Me like. God tzatsiki. Fullt drickbart rött vin med en ton av aprikos*. Åsså lammkött. På menyn förståss.

Avrundades med en godkänd capuccino och mycket prat.


Söndagen:
Höstmat med M. Vi äter krabba. Som förvisso delades i affären. Som inte kunde krossa klorna.
Hem. Tittade på klorna. Tittade på min fina i tjej-hammare**. M fick idé. Jag protesterade. Min fiina hammare. Kommer lukta krabba. M föreslog allehanda obloggbara saker som skydd. Så kom jag på det. Plasthandskar. Engångs. Som man trär på hammaren innan man krossar klor och ben på den redan mycket döda krabban. Mission completed. Under mycket flams o trams. Gott blev det i slutänden. Med hemgjord hovmästarsås.

Nu är det snart helg igen. H har redan åkt. Utan mig. Jag tyckte det var bäst så.


* Tyckte själv att det nästan lät proffsigt när jag hasplade ur mig det. Man har ju haft vinprovning på schemat i Frankrike. Typ hela två gånger.
** Liten snygg färgad sak. Rosa och blå. Mycket praktisk.

Extreme makeover mejl?

Och vafan hände med min hetmejl nudå? Någon liten uppgraderingshungrig Joltcolian har oombedd givit den ett nytt utseende. Den ser magsjuk ut. Som om den har drabbats av något skumt Vistavirus. Jag gillar inte Vistas utseende. Saker på fel platser.

Joltcoliansk logik. Tid som behöver tas från annat för att lära om rutinsaker. Istället för att ta det gamla utseendet och bygga på det så flyttar vi om lite hej vilt som vi tycker. För det är så kul att leka lite i våra fina små fleecetröjor. Nästa offer var alltså hetmejlen. Sedär ett par minuter av mitt liv som jag aldrig kommer att få tillbaks. Uppgraderingsmiffon.

Friends: The Pretenders perfoming Angel of The Morning

Jill Johnson - Angel of the morning

Idag

Sol, snö och ett frestande erbjudande. Kan du ta ledigt fredag em? Över helgen bara. Resa och hotell ingår..

Let it slask?!

Meen.Trött man blir. Sluta fibbla med Den Stora Vädertermostaten nu. Switch to winter mode. Ska vi nu ha vinterväder så ska vi ha några minus och snö.Vindstilla. Kallt och torrt. Inte kallt och blött med blåst och snöslask. Det är Mordorväder.

Ibland kan man undra om det inte sitter en 9 årig snorunge vid väderspakarna.
Ja, just som de vant sig vid en varm höst så drar vi ner temperaturen. Så att alla får panik för att de har sommardäck. Sen slänger vi in lite snö. Sen drar vi upp temperaturen någon grad så det bli slask. He,he titta så de springer runt och hoppar mellan pölarna i sina finskor därnere. Hm, undrar vad som händer om jag trycker på den där knappen. Den som hastigt fryser ner snöslasket? Hm..måste nog testa lite

Let it snow

Första riktiga snön. Jippie! Snöbollskrig anyone?

(Lufsar med motvilliga vuxna steg mot mötet)

Jodå helg rapport kommer..

Fars dag, middag och råttfilm. Fast i omvänd ordning. Men först ska jag ikläda mig de bästa intentioner och verka påläst, kunnig och engagerad. Blir sen kväll. Fast just idag känns det som om jag saknar två saker. Motivation. Och en Red Bull Light.

Det som borde vara så självklart

"Statligt förslag kan göra smygtagna bilder straffbart
I framtiden kan det bli straffbart att fotografera eller filma någon i en situation som upplevs kränkande." Ur dagens DN .


Man smygfotar inte. Inte in genom grannens fönster. Inte femtonåriga tjejer i bikini på stranden eller den som ankrat på festen och lätt kan fotas utan kläder. Tar inte närbilder på privatpersoner hur som helst utan att be om lov.

Offentliga personer får naturligtvis tåla lite mer, men inte heller de bör vara helt rättslösa tex i hemmet eller på sjukhus. Ska det vara så j-a svårt egentligen? Vi borde inte behöva nya förbud, men här verkar det inte finnas något annat sätt.

Vissa manliga fotografer ja. Suck. Nejtack, jag vill inte "bli känd". Inte vara med i tidningen.Gäsp. Inte i din fotoutställning. Inte vill jag vara med i din film heller.

Speciellt inte de där "konstnärliga" "jomen-det-är-ett-seriöst-projekt" filmerna på Rivieran som rekryterade blondiner på bankkontoret. Non, merci. Been there, been asked by them all. Seså, gå nu och kryp tillbaks in under stenen som du kom ifrån.

I lördags: festen

Man kommer dit. Kramhälsar på vännerna. Får ett stort glas välkomstbål i handen och blir sedan ivägföst av värdinnan för att presenteras för ett antal okända. Sedan det där dilemmat. I köket står en skock människor nyfiket uppradade och granskar nykomlingarna. När exakt kan man säga att de är så många att man inte behöver handhälsa och presentera sig för var och en? Känns aningen fånigt, deras namn kommer gå in i genom ena örat och ut ur det andra på mig¤. De däremot kommer dyka på mig på någon fest tre år senare och ha stenkoll på mitt namn. Så är det alltid.

Sedan:

*Jo det blev lite bråttom. Jag hann inte med någon middag innan. Det stod "förtäring" på inbjudan. Fick bli två små snittar, några salta pinnar och lite frukt från välkomstbålen. Nästan hela kostcirkeln. Typ.

* Råkar en stund hamna i fiendeland. Smug-married-couples. Hon med handen på magen. Han med armen beskyddande om henne. Pratandes köksrenoveringar och barn/karrär planering. Snäll som jag är räcker jag den gravida en kudde att lägga bakom ryggen. Hennes snubbe blir jätteimpad. Hur kunde jag veta det? (Duh.Jag är tjej.)Hade jag barn? (ser jag ut som ett gammalt avelsto eller?) Men barn fanns i planeringen av framtiden iaf? ( Skit i det du, så lever du längre..) Jag inser att han nog träffat mig på en fest för några år sedan och fortfarande tror att jag är ihop med exet. En tid då jag var lite f ö r smal. Men bara för att jäklas lite putar jag ut med magen, klappar den demonstrativt och säger med ett ljuvt leende: nej, jag ska inte ha barn. Jag har bara slarvat med sittupsen. Men tack för att du påminde mig. Snubben blir röd som en tomat i ansiktet, och hans tjej håller på att garva ihjäl sig. Sen går jag.

* Ägnar en stund åt lite nostalgiskt Hemstadssnack med några gamla kursare. Passar på att intervjua en mediamänniska om lite inside info om de senaste skandalerna.

* Blir pratad på av en blond singelkille, som verkar trevlig till att börja med. Pratar tillbaks tills jag tröttnar på att han pratar mer med min urrigning än mina ögon.

* Vid halvtid känner jag för ovanlighetens skull att jag desperat behöver mer sprit. Får rå ångest av alla 30åriga snubbar med rutig skjorta och begynnande mage som drömmer om radhus i suburbia. Jag är ingen radhusmänniska. Jag vill inte bli en sån som bara kan prata renoveringar, barn och karrär. Gaah.Dryftar saken med en halvfransyska som tycker jag ska flytta utomlands i stället.


* Värdinnan drar med oss ut på dansgolvet och vi skakar loss ett helt gäng medan de rutiga skjortorna står i köket och dryftar sina framgångsrika karriärer och radhusköp. Bara så skönt att dansa med ett gäng kompisar. Jag och en tjej sneglar oroligt efter mediamannen och skämtar om att den fria baren de dukat upp, nog kan vara en fälla. Bäst att ta det lite lugnt. Annars kanske vi dyker upp i en serie om alkoholens skadeverkningar innan vi vet ordet av. Man kan aldrig så noga veta med mediamuppar..

* Kvällens trevligaste kille:
Han var pojkaktigt söt. Ungefär i min ålder. Snyggast klädd av killarna. Lite gullig på nåt sätt. Nästan så att jag ville adoptera honom. Vi hade setts på någon annan fest tidigare, men ingen av oss kunde komma på var. Och ja, han var gay. Min gayradar är inte den bästa, efter åren i Hemstaden¤¤. Men annars är han den första heterosnubbe jag mött som har stenkoll på olika stewarders frisyrpolicy.

::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::

Och nu är det dax för helg igen. Möjligen en lite lugnare variant än den förra.


¤ Jag är dålig på att minnas namn. Om de inte är ovanliga eller om jag sett dem i skrift, då minns jag nästan alltid.
¤¤ Hemstadens gaydefinition täckte in de flesta icke manchomän.

I lördags I

Sent omsider återuppstånden efter fredagens festligheter gav jag mig på lördag eftermiddag ut för att göra de sista ärendena* samt få en nypa luft innan det återigen var dags att dra på sig festkläder och ställa in sig mentalt på ett helt annat festtema.

Fulllastad med kassar kryssar jag jäktad genom köpcentret på väg att möta upp kompis, då en ung man stoppar mig och på artig engelska ber om min hand. Att få se på den alltså. Lydigt** sträcker jag fram tassarna under hans granskande blick, samtidigt som jag sneglar efter dolda kameran. Sedan börjar han korsförhöra mig om när, var och hur jag brukar applicera det ofärgade nagellack jag bär samtidigt som han berömmer mina naglar och gör sig reda för att pitcha någon sorts fantastisk "nailshine". När han sträcker sig efter Acetonflaskan och ett annat lack ser jag min chans och flyr. Aceton på mina kära små naglar. Aldrig i livet.

Lattefikar med kompis som också ska med. Inser att jag för ovanlighetens skull är lite nervös inför kvällen. Kommer vara en stor fest där jag bara känner några stycken. Vilket brukar vara helt i sin ordning, jag kan snacka för mig. Men ryktetsvägen har jag hört att den här festen kommer innehålla lite för mycket mediafolk för min smak.


* I sista minuten inhandla födelsedags/inflyttningspresent. Jo jag visste vad jag skulle ha. Hade bara inte orkat ta mig dit tidigare.
** Sitter i sen jag var liten och jag tjatade mig till att i likhet med mamma och Storasyster få ha långa naglar. Det fick jag, på ett vilkor-att jag själv skötte dem snyggt.

Dagens oväntade

I morse på väg till jobbet. En gammal tant. Här snackar vi med-en-fot-i-graven-gammal, iklädd tantkappa och stadig handväska. Med värsta rocklåten som ringsignal på mobilen. Respect!

Hur man inte marknadsför sin son

"Bonde söker.." nörden Fredriks mamma talar ut om sonens svårigheter att träffa tjejer och känsliga mage. Nu undrar jag bara, är det normalt att 24 åriga killar dinerar med sin mamma varje dag? Varför är grisen med på bilden? Om han nu träffat en tjej genom programmet, kommer han fortsätta äta middag med mamma varje dag?

Hela artikeln:
http://www.expressen.se/noje/1.914137/han-hade-lite-svart-med-tjejer

Som en fe i fredagsnatten

Skyndade jag mig hemifrån. Jodå det blev lyckat. God mat i ännu godare sällskap. Jag, M och ett antal andra galningar bland den krets vänner jag helst umgås med. Alla för kvällen utklädda i fantasifulla kreationer.

Avslappad atomsfär fylld av så mycket babbel och skratt att serveringspersonalen fick kämpa för att fånga vår uppmärksamhet. Några har fyllt år och det smusslar fram presenter och kramas och flamsas. Och jag tänkte att det är just de här människorna som är mina rötter i Storstaden, som får mig att stå stadigt när det blåser. Som får Staden att kännas som hemma. Sedan:

* Pratar en stund med en kompis lillebror. Den där lilla knubbiga killen som brukade sitta o leka med sina bilar och buttert heja när man hälsade på hans syrra. Han som nu vuxit upp och börjat träna som f-n och nu ser riktigt bra ut. Dessutom har han lärt sig prata. Med tjejer till och med.

Nickar emot bartendern (som är iklädd byxor, bodypaint och svans) frågar vad han o hans polare skulle säga om chefen krävde en sån dresscode. Lillebrodern säger att det vore väl okej..Sen tillägger han sorgset, om man hade haft en sån där platt mage¤. Men vafan ska normalviktiga killar börja viktnojja nu också? Trodde det var vi tjejers uppgift här i livet.

Fylld av dåligt samvete måste jag säga snälla saker och berömma hans träning. Tills han ser lite gladare ut och jag kan återgå till att säga spydiga saker i stil med "ja, det är en bra låt. Fast den var väl före din tid.." Varpå han spärrar upp sina ljusblå och hävdar harmset att han visst minns, att han minsann inte är så många år yngre. Ordningen återställd.

*Det obligatoriska samtalet till de som av diverse mer eller mindre fjantiga skäl uteblivit från kvällen. Som hon som dejtade en kille hon träffat på någon matchmakingsajt. Nu åkt ner för att träffa honom. Eftersom det är allmänt känt att alla¤¤ som smyger runt på Internet är fullblodspsykopater var vi ju tvugna att mobilterra henne tills hon förvissat oss om att han verkade normal och vi inte behövde kapa en taxi och starta räddningsaktion.

* Dans. Mer dans. Diverse galningar och tråknötter¤¤¤ som inte ens klätt ut sig. Note to self: Inte sjunga med i refrängen till Eminem's "Shake that ass". Inte.

* Jag håller på att få en snygg djävul i famnen. Bokstavligen. En söt djävulspojke snubblar till i trappen. Instinktivt sträcker jag ut händerna för att ta emot honom så att han inte ska falla handlöst i det hårda golvet. Man är ju en snäll tjej trots allt.

I sista stund får han tag i ledstången med ena handen o min arm med den andra o återfår balansen. Och ja, han var nykter faktiskt. Självfallet kom han fram och tackade ordentligt. M var förbluffad, grälade på mig för att jag "kunde ju gjort mig illa." Oss emellan var hon nog mest avis för att hon inte kom på det själv.


¤ Nä varken sixpack eller ninepack. Men såg ändå ut som om man skulle kunnat knäckt ett ägg på den utan problem.
¤¤ Present company excluded of course. Alltså inte du. Men alla di där andra..
¤¤¤ Appropå hantverkare. En man som kan hantera en hammare är cool. En rörpulare som envisas med att för helt okända människor berätta i detalj om yrkets "worst case scenarious" är det inte.

Nej, det finns ingen ursäkt för det här.

Uppemot 70 kor har hittats vanvårdade till döds på en gård i Uppland. Skaffar du djur är det ditt ansvar som djurägare att tillgodose deras behov och se till att de inte lider. Det står dig fritt att sälja, ge bort eller i sista hand låta avliva djuren om du inte kan ta hand om dem. Jag skiter faktiskt i om ditt hus brunnit ner och din familj kidnappats av utomjordingar. Dina djur är fortfarande ditt ansvar.


Hela artikeln:
http://www.aftonbladet.se/uppsala/article1174326.ab

Young Dubliners - If I Should Fall from Grace with God

Vilken helg!

Två riktiga utekvällar på raken. Sov bort halva lördagen. Kändes sådär härligt syndigt dekadent att jag nästan fick dåligt samvete...

Happy Halloweenig helg!

Feer, alver, djälvar, häxor och annat oknytt, vi ses där ute i nattmörkret!
Ser ni en ond blond fe så kan det vara jag..

Fredagsfunderingar

Funderade på häxa först. Tänkte mig lite som hon den där blonda goda häxan Belladona i barnboken "Which Witch*?" Dock tycker jag häxor fått lite oschysst pr de sista milleniet ungefär så det lutar åt någon sorts ond fe**.. Ska försöka smita tidigare från jobbet idag. Hem och vässa den svarta kajalpennan.

Dagens bästa(från kompis som bär Halloweenkläder på jobbet idag.)

"-Att vi ska vara utklädda, betyder det att det bara är fritt fram att knalla in till chefen och slänga ur sig 'bus eller höjd lön?'"
"-Nja. Du kanske bör kolla att han fattar att du syftar på 'trick or treat' först"
"-Hur menar du?"
"-Om jag säger såhär. Om han vid ordet 'bus' skiner upp och börjar ta av sig kavajen så är ni inte riktigt på samma linje där.."


* "A childrens book for Halloween" Recension på:
http://www.amazon.com/review/product/0141304278/ref=cm_cr_pr_redirect/104-6605993-1335144
** Ond fe. Som en god fe. Fast ondare och snyggare.

Kul idé

Moderna museet och en konstnär har sammankopplat hötorgsskrapornas belysning med en humörbarometer på internet. Ljus i olika färger kommer att beskriva stockholmarnas humör dag för dag.

Hemsida: http://www.emotionalcities.com/


http://www.dn.se/DNet/jsp/polopoly.jsp?d=1298&a=711782

Haft mycket idag

Insåg att kön utanför Buttiken skulle ringla lång innan jag kom loss från mötet. Fiffig som jag är kom jag på en snilleblixt. Norrlänningen skulle vara i de krokarna idag. Ja, jag delegerar uppgiften! Jag ger honom instruktioner om teatersmink och sen får han välja* någon klänning han tycker verkar snygg. Han har redan ringt tre gånger. Ändå vägrar han säga vad han valde, kommer droppa det här på kontoret innan jag går hem. Sitter över lite. Har varit hos tandläkaren tidigare idag.

Har problem med en tand. En och samma illasinnade tandelände. Alla de andra tänderna står i snygga prydliga lätt blekta rader och uppför sig exemplariskt. Inte han. Först försökte jag ignorera honom, skylla på att det nog bara var inbillning. Sedan prövades en lösning som inte smärtade plånboken fullt så mycket.

Han höll sig lugn ett tag. För att komma igen och bråka med mig när det passade som minst.Lite feber. Inflammation. Nu är måttet rågat. Den jäveln måste dö. Efter helgen. Beslut är fattat av en enhällig jury. Tills dess ska jag göra mitt bästa för att inte reta honom i onödan. Samtidigt som jag ska gå på två fester. Good planning indeed. Men sprit är bra har jag hört. Bakteriedödande.


*För säkerhets skull gjorde jag redan på förhand klart att alla kläder av typen som består av en trikå, kaninöron och liten vit svans hör hemma under något helt annat tema..samt att jag redan ägde en syndig-mördad-nunna-outfit.

Surprise

"Hej. Jo jag kom på en sak. I morgonkväll. Sa jag att det var maskerad?"

Nej. Det sa du inte.

Förslag emottages tacksamt. Halloweentema.

Is this a sign?

I natt. Halloweennatten. Jag drömde om Lejonkillen. Att vi av någon underlig anledning var i Hemstaden tillsammans. Vaknade med en stark känsla av att vara nära honom. Han ringde mig i morse. Out of the blue. "Jag har saknat dig. Drömde om dig i natt..." Fatta, han drömmer om mig. Jag drömmer om honom. Samma natt. Liknande dröm.

Vad är oddsen för det?

All Hallows Eve!

Idag den 31 oktober," la vielle de Samain" som fransmännen säger, avslutas det keltiska sommaråret och vinteråret tar vid. I den "skarven*" kan vi få möta feer, häxor och allehanda oknytt som vanligen inte vandrar på vårt klot. Samt även en och annan jänkare som hittat ytterligare en fin anledning att käka godis och sälja svart/orange plastskräp. Men för all del. Happy Halloween åt alla o en var!

Själv ska jag skulle jag gärna möta en 300 år ung alvpojke. Med spetsiga öron.


*Gränsen mellan vår värld o deras är som tunnast då. Sägs det..

Vilken planet skulle du styra?

You Should Rule Jupiter

Huge and hot, Jupiter is a quickly turning planet with short days and intense gravity. You are perfect to rule Jupiter, because you are both dominant and kind. You have great strength and confidence, but you never abuse your power. You are always right. Even if you make mistakes, you compensate for them... before anyone knows it. Headstrong and ambitious, you always have a goal in mind. You are optimistic and believe thing things will always work out.

What Planet Should You Rule?

Fredagsphone

I fredags. Ser fram emot en för ovanlighetens skull lugn hemmakväll. Har precis sjunkit ner framför en dvd film när telefonen ringer. Privatmobilen. I andra änden av lägenheten. Sedan sedvanlig "lokalisera-mobilen-och-svara-innan-den-slutat- ringa-spurt".

Svarar och möts av en glad men något förvånad mansröst. Som söker norrlänningen, är han månne där? Jag förklarar att det här inte är norrlänningens mobilabonnemang längre och att han är på resande fot just idag. Han presenterar sig, sitter och lägger in uppgifter i en förening norrlänningen är med i. Ger honom norrlänningens nya mobilnummer. Han tackar och lägger på.

Tre sekunder senare ringer han upp igen. Får inte tag i norrlänningen (som är någonstans utan täckning.) Behöver lägga in lite uppgifter ikväll, kunde jag möjligen bekräfta vilka uppgifter som var aktuella o inte?

Eftersom jag är en snäll tjej som inte vill sätta norrlänningen i klistret verifierar jag uppgifterna han har. Samt ger ut norrlänningens nya hotmail och sånt. Han knattrar mödosamt på datorn. Tackar översvallande, ursäktar sig för besväret och vi lägger på.


Sätter mig tillrätta framför dvd:n just som telefonen ringer igen en stund senare. Samme man. En tredje gång.

"..ja, förlåt att jag stör. Igen. På en fredag och allt" (Ingen fara jag har ändå tydligen inget liv. Bara en fåfäng förhoppning om att få tillbringa en enda fredagkväll i sällskap med min dvd och enstaka kompis sms.)

Han:"-Men, jo. Eh. Du skulle inte kunna ge mig telefonnummret och det där igen?"
Jag:"-Va? Det du just fick?"
Han:"-Ja..*generat* Ursäkta jag skrev in allt jag fick av dig på datorn..."
Jag:"-Ja?"
Han: "-Å sen så..ja, alltså *harkel* jag är inte så bra på det här med datorer.." (no shit?) "Allt bara liksom försvann.."

(För min inre syn ser jag en medelålders man som förtvivlat försöker klura ut hur ett elementärt office program fungerar. Skulle gissa att han är några år över 40 och gift. Annars skulle han kunna det där. Eller iaf inte sitta med det en fredagskväll. )

Jag: "-Försvann?!"
Han:"-Ja, alltså jag trodde jag sparade allt. Men nu är det på nått sätt borta..."
*kort paus* ( Ja, jag kan ha suckat.Djupt. Längtat tillbaks till min film.)

Upprepar uppgifterna sedan han försäkrat mig om att han nu övergått till att spara dem med en metod han behärskar. Penna och papper.

Han:*generat* "-Men det här behöver vi kanske inte berätta för norrlänningen?"

Jag: "-Ha,ha okej ska undvika att säga det till honom då.." (Men jag lovade aldrig att inte blogga om det, he he)

Han:"-Ja, förlåt. Jag är verkligen kass på datorer."
Jag:*börjar tröttna* "-Ha,ha ja.. du får väl gå en kurs eller nåt.."

Han: "-Ja... Tack så mycket. *ångerfullt* Och nu har jag stört dig tre gånger. På en fredagkväll..." (Ja,ja sluta tjata och lägg på nån gång.)

Dagen efter ringer norrlänningen och rapporterar. Jag passar på att kolla,mycket riktigt är han minst 45 år och gift. Ansedd som hyfsat trevlig. Men inte direkt alfamale quality. My God, I'm good. (Här är det meningen att ni ska nicka instämmande. Inte muttra något i stil med "å va var det där för skryt.." )

Tydligen hade han ringt norrlänningen och brett på om vilken trevlig tjej jag är. Bah. Hade han varit yngre och ogiftare hade han möjligen fått se på trevlig. Möjligen.

Pink-Just like a pill

Dagens överambitiöse

Pratar med en kund i telefon. Det är tänkt att vi ska återkomma till honom senare idag. Men han ursäktar sig, kommer kanske att vara oanträffbar senare idag. Hans tjej är precis på väg att föda barn och de ska strax åka in till BB. Och karln ringer jobbsamtal.

Jag gratulerar. Utbrister något spontant, om att oj,oj, nämen då ska du väl inte sitta här med jobb heller? Jag kanske kan dra det här med någon kollega istället. (Underförstått, men herregud karl. Snällt att du vill avsluta allt, men skit i jobbet nu.Släpp det till kollegan. Släpp sa jag. Åk och var med din tjej istället, så du inte missar allt.)

Under tiden vi pratar ringer tjejen på mobilen. Vattnet har gått och det är dags,( nästan så att jag börjar bli sympati nervös själv i telefonen.)Men nejdå han ska inte vara borta från jobbet. Bara barnet är ute och allt gått bra kommer han fortsätta att hålla i det här..

Jag som i min naivitet trodde män var borta tio första dagarna vid ett nytt barn. Åtminstone. Att det fanns värden viktigare än jobbet.

Biter min tunga hårt för att inte säga vad jag tycker. Visst underlättar det för oss att han fortsätter jobba. Men som människa sjönk han just ett pinnhål i min aktning. Vafan, ett jobb är bara ett jobb. Men ett barn är ett litet under.

In the arms of an angel - Sarah Mc Laughlin

"You spend all that time waiting for that second chance.
For a break that would make it okay.
There's always some reason to feel not good enough.

And I need some distraction
Oh beautiful release
Memories seep from my veines
Let me be empty
Oh, and weightless and maybe
I'll find some peace tonight

-In the arms of the angel
Fly away from here
From this dark cold hotel room
And the endlessness
That you fear.."

Vinterblygsjuka?

Måndagstrist väder, Mordorväder. Regn? -Nejdå, det droppar lite bara, sa Mellanchefen. Vilket skulle visa sig vara en omskrivning för regn på längden och tvären när jag väl gjorde mig ett ärende ut. För dagsljus är bra, har man ju hört.

Byter kappan mot en gammal vindtygsjacka jag har på jobbet. Bad hairday. Och glasögon. Dagar som dessa då man försöker göra sig så osynlig som möjligt. Vilket inte är lätt när man står vid kassan. Med en illorange pumpa i famnen.

Naturligtvis står det en snygg kille bakom mig i kön. Och ler. Och en liten pryl fastnar på bandet och han påpekar det för kassören å mina vägnar. Sträcker sig fram och räcker över den. Jag tackar och ler. Han ler. Så plötsligt blir jag av någon outgrundlig anledning blyg. Sådär som jag nästan aldrig blir. For no apparent reason. Flyr in på lokala kaffemojen för en snabb latte.

Där sitter Storstadens fem snyggaste hantverkare. Of course. Jag svär att det är en konspiration att sånt bara inträffar på dåliga hårdagar. Släng in regnrufs och glasögondag med så höjer du sannolikheten ytterligare.

Så nu sitter jag här på jobbet. Sedesamt blyg. Bara någon pratar med mig så rodnar jag nästan. Men det talar vi tyst om är ni snälla.Har ju ett rykte att tänka på. Ett antal fester att gå på framöver jag behöver vara mitt vanliga sociala jag.Kan jag ha drabbats av Vinterblygsjukan? Hur botar man det? Är det smittsamt?

Me Enamoras

Vintertider

Jo, jag kom ihåg att ställa tillbaks klockan en timme i helgen. Till och med innan mamma ringde för att påminna mig. Nästan så att det är vuxenvarning på det. Du kom väl också ihåg?

"Fall back - Spring forward"

INFERNAL - Self Control Video

Löningshelg people, löningshelg!

Dagens: uppmaning till brott

På väg hem från klippningen. Glad i hågen försöker jag fåfängt få en skymt av nya frisyren i alla blanka ytor som passeras. Klockan är mycket. Jag trött o disträ och i hast på väg hem då jag hejdas av en tonårskille utanför Pressbyrån.

Som artigt frågar om jag inte, snälla, snälla, kan tänka mig att köpa ut cigaretter till honom. Det kan jag inte. Men min första impuls* var, vafan visst. Tycker ärligt att det är en fånig lag och tyckte lite synd om grabben.

Visst, rökning är skadligt och socialt oaccepterat i vårt samhälle. Men vafan 18 år? Kunde räckt med 15. Någon tonårsrevolt måste de små stackarna kunna få. Har man inte större problem än att ungen tjyvröker så är det väl inget att bråka om.

Om jag vore tonårsförälder skulle jag vara mer orolig över det faktum att min unge (speciellt om det var en tjej) stod och häckade utanför Pressbyrån o letade vuxna som var beredda att köpa ut, än att de kunde knata in o handla själva.


* Den andra var. Visstfan det är ju olagligt. Vilket också stör mig. Att det är olagligt när det finns så mycket värre saker samhället-vi behövde bekämpa.

Ninde nyklippt

Ja..igår äntligen. Cut, suture and close-som de brukar säga i amerikat. Eller kanske inte suture då. Så osams var vi inte.

Istället fick jag en kram och prisrabatt som plåster på såren för att det var lite strul med att få tid. Exakt så som det ska gå till. Sen tog det lite extra tid för jag skulle fylla på några slingor i en annan blond nyans och så var vi tvugna att stänga av hårtorken för att kunna babbla lite ostört. För det var ett tag sen sist.

Hur det blev? Va, XX kr och man ser fan ingen skillnad, skulle det ha hetat i Hemstaden. Men lite guldblondare ton, lite kortare och lite uppklippt på sidorna o kortare lugg. Not bad at all. Om jag får säga det själv.

Även om jag blir lite orolig varje gång. Rädd om håret nu när jag sparat ut det långt igen. Skulle aldrig låta vem som helst sätta saxen i det. My precious. Hökar oroligt när nya saker ska provas, även om jag litar på klipptjejen.

Dagens: manlig logik?

Igårkväll. Killkusinen travar förbi som hastigast för att låna en sak. Sin vana trogen mitt under Grey's Anatomy*. Han kastar en förströdd blick på skärmen. Frågar varför O'Malley är otröstligt ledsen. Jag förklarar att han just haft sex med Izzie.
Han kollar på Izzie.

Killkusinen: Men vaddå, va fan är han ledsen för, ville hon inte eller?
Jag: Jomen alltså,de är kollegor. Och han är gift. Därför han är ledsen.
Killkusinen: Amen, vafan. Han kan väl bara sätta på henne igen då. (Skakar på huvudet och går.)

* Disclaimer. Ja, den är lite over the top ibland. Kollar då och då.

Äntligen klippning?

Håll tummarna nu govänner. Nu ser det ut som om den ständigt uppskjutna klippningen ska vara avklarad innan helgen. Förutsatt att inte något mer oförutsett inträffar. I stil med att himlen faller ner. Har varit det ena osannolika förhindret efter det andra. Hade nästan börjat frukta att jag skulle få framleva mina dagar som huvudhårversionen av Cousin It. Nu är det fan dags. Grooming.

Wild Horses

I see the girl I wanna be, riding bareback, carefree along the shore..

Dagens kvinnor kan*: Kokett knarkdrottning

"Kokett och klädd i exklusiva märkeskläder förvånade Sandra Avila polisen med att be om fem minuter till att bättra på sin make-up när insatsstyrkan stormade in på den dyra restaurangen i Mexico City där hon satt och åt. Hon ses slänga med håret och vinka glatt till kameran på bilderna från gripandet för några veckor sedan.

Sedan dess har den romantiska bilden av en knarkdrottning som manövrerat ut de hårdföra männen växt närmast lavinartat i Mexiko. Hon har fått sig tillägnad en egen "narcocorrido" som spelas konstant på radio..."

Amerikansk überpolis har slutligen haffat Sandra Avila, bruden som lett en av Mexikos största narkotikasyndikat. Tydligen en väldigt lönande sysselsättning.

"Pengarna från denna lukrativa handel spenderade hon på bostäder, dyra frisörer och lyxartiklar. I slutänden var det dessa exklusiva vanor som gjorde att polisen hittade henne." Ur DN 23 oktober

Way to go, säger jag bara! Inte knarkbiten, men det andra. Antar att ledaren för insatsstyrkan skattade sig lycklig att de inte slog till i hennes hem. Hade kanske slutat med ett gäng plågade manchopoliser som fått spendera en halv dag med att agera smakråd åt någon med en miljon plagg och sju miljoner skor. Ser framför mig hur de gråtande ringer polischefen; buhu..jag orkar inte mer, hon är värre än min tjej...En miljon kläder och hon säger att hon inte har någonting att ha på sig. Har vi verkligen inga brudar eller fjollor ni kan skicka hit?

Nu plockar de henne på en restaurang. Vad gör hon? Hon ber helt kallt snubbarna vänta under det att hon bättrar på sminket. You go girl! Skulle gjort samma sak själv, alla gånger. Nu undrar jag bara vad man måste göra för att den svenska insatsstyrkan ska rycka ut. Räcker det med att gå mot röd gubbe en jädrans massa gånger?

Hela artikeln här:
http://www.dn.se/DNet/jsp/polopoly.jsp?d=148&a=707662

*Kvinnor kan. Göra det snyggare.

Våga vägra Golf

Ni kan sluta skicka reklampeggar nu. Tänker inte ta grönt kort i år heller. When hell freezes over I will. Fjantar.

One of those days...

När man får ta en massa skit för någonting någon annan har gjort. Det är smällar man får ta. I normala fall skyddar man sin kollega och slätar över. I normala fall när man kommunicerar med en vettig människa. Det här var inte det normala fallet. Det här var clashen mellan Slarvpelle och Byråkratberit. Med mig i mitten. Den senare med ett triumferande leende. Och tanken slog mig. Tänk om vi båda vore mindre civiliserade.

Tänk om vi skulle lösa konflikten som man gjorde på dagis. Med en schysst fajt. You, me, outside-now! Vinner jag vill jag inte höra ett pip mer om policy hit eller dit. Vinner du kan du få inside story om Slarvpelles eskapader. Tror fan att jag skulle ha kunnat vinna den fajten idag faktiskt. Skulle garanterat sparat oss båda tid och trassel. Givit utlopp för lite frustrationer. Huvudvärk har jag också.

Tyvärr är man vuxen i yrkesrollen. Man biter ihop. Tackar sin lyckliga stjärna för att man helgarderat sig, sparat gamla underlag. Vilket ByråkratBerit snart kommer att bli varse.

Update: Ninde - ByråkratBerit 2-1
Tänk vad lite visad (fejkad eller uppriktig) förståelse för en Beritiansk arbetssituation kan göra. Brukar undvika i det längsta att skälla på Beritianer o andra som är tillräckligt långt ner i näringskedjan för att få ta all skit som egentligen är ämnad för Managementet. Jag lät henne förstå exakt vad jag tyckte om vissa rutiner. Samtidigt som jag poängterade att inget var riktat mot henne personligen. Fick en förklaring. Och ett uppriktigt leende.

Goodie bag !

Jag fick en "goodie bag*", vet inte om det är det faktum att de är gratis/icke köpbara och bara ges vid vissa tillfällen eller vad det är, men jag och Storstadskompisarna är tokiga i dem. Tjejkompis lyckades inte bara släpa hem det jag beställt (en svart o en vit t-shirt, duschcreme och franska cosmo) hon hade dessutom lyckats nosa upp vårt favoritmärke i München. Där lyckats charma till sig en varsin goodie-bag-de-luxe åt oss. Hon knaprade toscakakan, den människan har fan en negativ förbränning, som jag skulle hata henne för om hon inte var så snäll.

Jag gick lös på dermatologiska underverk med namn som "Brume Ecran Ondes Electromagnétiques & Pollution Urbaines" som tydligen ska säkerställa att man inte utvecklar dataskärmsnylle som vissa, icke namngivna, översminkade, åt det ekonomiavdelningsaktiga hållet.Dessutom, fuktighetskräm, ansiktsvatten och den där Cinderella creamen.. Den som jag nästan glömt bort. När man varit ute igår. Och vill se snygg ut idag. Allt i en söt necessär. Me sooo like.

Sov med den bredvid sängen. Vaknade glad. Inte ens det faktum att jag fick fel morgontidning kunde dämpa humöret. Nu får den följa mig på lååång dag. Sen förhoppningsvis hinna hem utan att missa halva Cesar Millan som förra veckan.


* Vilket jag full av glädje och stolthet försökte delge Trevliga Kollegan i morse. Han började förvirrat svamla om godis. Måste nog ta upp hans bristande kompetens på det området med Gulliga Flickvännen vid tillfälle. Fick vänta ända tills Kollega Z kom förbi innan jag fick den efterlängtade responsen; imponerad glädje och klädsam avundsjuka.

Hemmasöndag

*Promenad (hostig sen igår så joggning faller)
*Baka Toscakaka
*Tvätta kläder
*Ringa de vanliga söndagssamtalen.
*Hämta Kompis på Flygplatsen. Mata henne med kaffe (nymalda kaffebönorna) och kaka. Tacka snällt för de mutpresenter¤ som hon förhoppningvis har med sig.
*Lyssna på detaljerad recension av jobbmässa. Förmodligen få ytterligare ett tillfälle att instämma i att Mellanchefer är vårt kors att bära i detta liv.

Vad gör du på en vanlig söndag?


¤Note to self. Förvissa dig om att hon har dem med med sig redan på flygplatsen. Om inte, åk hem igen.

Lördag i realtid

Den här helgen skulle jag vara hemma och ta det lugnt. By myself. Facit såhär långt:

* Började dagen med att avverka några trådlösa telefonsamtal samtidigt som jag plockade lite (jag sa aldrig att jag inte fick prata med någon.)

* Hade tråkigt. Inte kunnat träna som jag brukar pga hostan vilket gör mig rastlös.

* Hade mer tråkigt. Beslöt att jag ändå borde åka förbi jobbet som hastigast och plocka upp lite prylar samt jobbdatorn.

* Bestämde att jag var värd lite tröstshopping. Behövde ju nya jobbskor av typen snygga-men-respektabla-samtidigt-som-du-inte-dör-av-att-gå-en-heldag-i-dem. Bland annat. Dagens inköp:

1) 2 Par svarta pumps. Ett par bekväma med 8,5cm klack. Ett par glammigare med silverfoder och spetsigare klack. Så att det första paret skulle ha en kompis från samma affär att prata med i skohyllan hemma.


2) Dyra favvis schampot från Kérastase (att avlösa snik Finesse med när håret klagar.)

3) En grå munkjacka. Med gissa vilket tryck på ryggen?

4) En nyckelring. Med samma figur som munkjackan.

5) 2 hg av mitt favoritte. Grönt te med Japansk körsbär.

6) 2 hg kaffebönor med apelsinchokladsmak(expeditens favoriter)

7) Ett vitt blockljus (att avlösa det kortaste i ljusfamiljen hemma.)

8) 1 lackstång. För att det fallit på min lott att se till att det finns en inför uppesittarkvällen innan julafton. Och det råkade ligga en vid kassan där jag köpte ljusen.

Dessutom: Gick in på en affär och frågade expediterna vid kassan vad en liten fickspegel i snyggt fodral kostade. De frågade ägaren som stod en bit bort. Han frågade vem som skulle ha den. De pekade på mig. Jag log snällt. Fick den gratis. Antingen gillade han blondiner, eller så såg jag oklippt och fattig ut.

När jag vänder mig om för att gå säger den ena expediten surt till den andra:
"Har du märkt att det bara är till tjejer som han ger bort saker ?"

Nu sitter jag och dricker det gröna teet. Iklädd munkjackan.
Tills i morgon ska jag nog leta fram den där meditations cd:n. Kan bli en dyr "lugn" helg annars..

Robbie Williams - Come undone

"I'm contemplating, thinking about thinking, is overrated;
-Just get another drink in.
Watch me come undone"

8 Saker jag inte tänker ge någon chans:

Simon utmanade mig. Brukar jag kunna motstå en utmaning?
Nähä. Dåså:

1: Jazz. I alla former. Spelar ingen klarinett om det är trad-/glad-/storbands eller fan och hans mosters form av jazz. Hate em' all. Ja, jag har hört jazz. Har blivit svårt utsatt och till och med medtvingad på konserter av en massa galningar i släkten. För mig är och förblir jazz en melodilös, ångestframkallande pretto dynga. Om jag någonsin mer behöver genomlida jazz tutande på lokal ska jag fan ha stora hörlurar med rockklassiker på högsta volym i ren protest.

2: Komjölk. Att dricka som det är utan att blanda ut med mat eller kaffe. Brrr. Ren mjölk i glas har jag envist vägrat dricka sedan jag var tre år, till stor förtvivlan för vissa grenar av min släkt. Enligt Hemstadens bönder borde jag nämligen ha fallit död ner av kalcium brist för länge sedan.

3: “Älska ditt hjärta”-kampanjen från Becel. Ja, jag älskar mitt hjärta. Jag ger det raps och olivolja. Vad jag har på mackan? Helst mjukost och gurka eller Ägg och kaviar. Bredbart flott har jag aldrig varit förtjust i och köper bara om någon annan vill ha.


4: Rasism: Oavsett om den finns hos svenskar eller utlänningar. Själva idén att en människas vettighet skulle hänga ihop med en viss hudtyp är löjligt skrattretande. För mig finns det bara två typer av människor. De bra och de dåliga. Som min farmor brukade säga. Idioter finns det överallt.

5: Fördomsfulla religionsutövare som ogenerat prackar på andra sina "sanningar". Om du säger till mig: "Vi Bogdalier tror att Gud bor i... och det är viktigt för oss att göra si eller så.." Då ska jag lyssna. För även om jag inte håller med så respekterar jag att du upplever det som viktigt.

Men om du istället säger till mig att "Du vet, Gud bor i... och det är viktigt att man gör si och så..." Då har du automatiskt talat om för mig att du anser din tro vara den enda som får räknas.

6: Kedje-jävla-mejl och tiggarbrev av typen som ska skickas i tusen ex till de närmaste 75 stackare du inte längre vill ska räkna dig som vän. Skulle inte tro det.

7: Rosa bandet: Nej. Jag är ledsen. Jag har försökt se igenom jippot, alla tusen artiklar med läskiga bilder och artister på rad i rosa globen. Intalat mig att kanske öh, blir det pengar i rätt pott i slutänden. Jag blir bara illa berörd över jippot. Jag vägrar bli påmind om det läskiga ordet på c i oktober varje år. Bli påmind om att den smärta jag sett hos folk jag känner kan drabba. Igen och Igen. Vägrar få sånt uppkört i halsen av beskäftiga artister som vill få schysst pr. Blir bara anti då. Skänker hellre pengar på egen hand.

Stänger av när folk talar om vad jag borde göra. Som min kompis M brukar säga varje gång nån tjatar om att undersöka sina bröst. "Skulle aldrig falla mig in. Nån jävla nytta ska man väl ha av moderna män."

Gäller för övrigt många andra välgörenhetsgalor på temat "världens barn" och liknande. Kan de inte bara dra på någon schysst film och köra nummer att skänka pengar på istället för vanlig reklam? Måste alla tragedier bli underhållning?


8: Bungy Jump. Aldrig. Däremot kan jag tänka mig att hoppa fallskärm igen. För går det fel där är det sannolikheten rätt stor att det blir sayonara på direkten. Misslyckad bungyjump är större risk att överleva. Som ett vårdpaket. Dessutom är jag höjdrädd som tusan och Bungy är precis värsta höjden. Verkar dessutom kort och brutalt i jämförelse med fallskärm.

Jag utmanar: Mr K, rollx, ängeln, verbal, björnen, kristina in vivo, Kim, Peppe och alla andra som inte gjort den och känner sig manade. Skriv en kommentar bara så jag vet om att ni antagit den om ni svarar på egen blogg.